• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Ragnarök S2

27 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Ragnarök S2
Betyg 4
Premiär på Netflix 27 maj 2021
Regi Mogens Hagedorn och Mads Kamp Thulstrup
I rollerna syns bland annat David Stakston, Danu Sunth, Jonas Strand Gravli, Theresa Frostad Eggesbø och Herman Tømmeraas.

Regissör och manusförfattare har lyckats storartat med att skildra klivet från att vara tonåring till vuxen, att hitta sin väg och acceptera sig själv som man är – trots att berättelsen är en slags fantasy där 17-årige Magne upptäcker att han har superkrafter och är den fornnordiska guden Tor. Vilket hans mamma självklart inte kan tro på, om han försökte berätta det. Trots att hans mamma ser sig själv som en förstående, klok och modern kvinna som förstår sig på ungdomar finns det saker hon inte alls begriper.

Säsong 1 var bra men säsong 2 är ännu bättre, tycker jag. i den första säsongen insåg Magne att han har enorma krafter och att han måste slåss mot en mäktig fiende från det förgångna som håller en hel stad, eller till och med ett helt land, i ett järngrepp.  I staden de bor finns en familj som är jättar. Jättar är inte nödvändigtvis större än människor och de ser inte annorlunda ut, men det är i princip odödliga och rakt igenom själviska och i total avsaknad av känslor.

Under den andra säsongen måste Magne/Tor hitta medhjälpare, andra gudar eller människor med starka krafter. I jättarnas familj uppstår sprickor och jättarnas sammanhållning hotas av dem själva. Det är en spännande berättelse som trots att det är fantasy ändå säger något om hur det är att vara tonåring. Om att frigöra sig från föräldrar – eller inte klara av att frigöra sig eller helt enkelt vilja följa föräldrarnas fotspår. Vi möter människor som är fega, människor som är lata och andra som vågar säga ifrån och mäktiga folk som har mer eller mindre lyckade strategier för att behålla makten. Det är en skildring av samhället och livet.

För den som kan sina fornnordiska gudasagor kommer inte händelserna som några överraskningar men för att inte avslöja händelserna går jag inte in mer på det, även om det är en av de intressanta delarna av serien, att dra paralleller från de fornnordiska gudasagorna till nutiden och på så sätt förstå vad sagorna fyllde för funktion för människor då de spreds, oftast muntligen. Intresset för de fornnordiska myterna har vuxit stort i västvärlden det senaste decenniet.

Att Magnes lillebror Laurits också är speciell, fast på annat sätt, pekade redan den första säsongen på. I andra säsongen får vi veta mer om både honom och en del andra karaktärer och några nya intressanta karaktärer dyker upp.

Ragnarök 2 är spännande och engagerande och jag kunde inte slita mig och ville bara se avsnitt efter avsnitt.

Ur pressmeddelandet från Netflix:
Ragnarök är ett coming-of-age drama som bygger på, och bidrar till, en modern och oväntad tolkning av den nordiska mytologin. I den andra säsongen letar Magne efter svar och vapenbröder, men kommer han att hitta dem i tid?
Trots att Magne är redo för strid, måste han acceptera att hans fiender är för många och för starka. Finns det någon annan, likt honom själv, som också har övernaturliga krafter? Och kommer han att hitta dessa personer i tid? Och vad händer när det visar sig att hans lillebror, Laurits, också är exceptionell, men har en annan världsbild än Magne? I den andra säsongen av Ragnarök blir konflikten hårdare, ondskan mer fokuserad och valen mer desperata. Mitt i allt detta står Magne inför den grundläggande frågan: Hur långt är du villig att gå för att rädda din familj?

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Line of Duty säsong 6

18 maj, 2021 by Rosemari Södergren

Line of Duty säsong 6
Betyg 3
Hela säsongen släpptes på SVT Play 17 maj 2021

Att hela säsongen av en av de stora brittiska deckarserierna släpptes på en gång är värt att notera. Det är lite oväntat att SVT inte ville suga ut mesta möjliga av denna deckarkaramell genom att släppa ett avsnitt i veckan som de brukar göra med de största serierna.

Kriminalinspektör Steve Arnott och hans kollega Kate Fleming och deras chef Ted Hastings från antikorruptionsenhet AC-12 som utreder och undersöker korruption inom det brittiska polisväsendet är en hyllad serie med mycket spänning i. Välgjord med många duktiga skådespelare. Även om den har actionscener av kvalité är dess största styrka scenerna från förhör där varje karaktär kan signalera så mycket med små medel. Ett öga som snabbt ser åt sidan, kroppsspråk, rösten som tvekar en sekund, ja dessa scener är ofta oerhört täta.

Inför säsong 6 var den stora frågan vem H är. H är de utredande polisernas namn på den sista av de högt uppsatta poliser som misstänks ha samarbete med den organiserade brottsligheten.

Säsongen består av sju avsnitt. De första fem höll i stort sett av samma kvalitet som serien brukar ha men sedan verkar det som att seriens skapare inte riktigt kunde få ihop slutet. De två avslutande avsnitten är röriga och försöker sy ihop säcken från tidigare säsonger, vilket inte fungerar. Egentligen får vi inte heller det svar vi hade förväntat oss. Det är lite väl tydligt att det måste komma ytterligare en säsong.

I inledningen av säsong 6 riktas AC-12 sitt intresse mot kommissarie Jo Davidson, som tycks antingen grovt har misskött ett fall där en undersökande journalist mördats eller försinkat utredningen för att hon är korrumperad. En berättelse om barn som rekryteras och tas om hand av den organiserade brottsligheten för att bli utbildade poliser och inom polisväsendet lyda order från de kriminella är rätt svårt att ta till sig. Med tanke på rapporter om kriminella ligor i Sverige som rekryterar barn till knarklangning och annat blir jag mörkrädd ifall detta är en vidareutveckling vi kan vänta oss. Fast jag vet inte hur mycket man ska se seriens handling som realistisk. Det realistiska ligger mer på hur enskilda poliser kan tvingas in i korruption.

På ett sätt välkomnar jag att slutet inte är så som jag och många med mig hade hoppats på. Det öppnar dörren för ytterligare en säsong.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Knutby: I blind tro – fascinerande och ställer viktiga frågor huruvida fallet verkligen är löst

6 april, 2021 by Rosemari Södergren

Knutby: I blind tro
Betyg 4
Premiär på HBO 4 april 2021
Regi Henrik Georgsson

Är rätt personer dömda i Knutby-fallet? Anton Berg och Martin Johnson, två undersökande journalister, har ägnat två år att granska fallet och bevisen och utan tvekan funnit en del som inte stämmer. Alexandra Fossmo sköts med skott nära huvudet medan den så kallade barnflickan Sara Svensson hela tiden hävdat att hon stod på längre avstånd. Fotspåren i snön utanför huset för mordet stämmer inte heller med barnflickans spår. Och framför allt har de avslöjat hur brottsplats-vallningen med Sara Svensson inte alls gick korrekt till. Istället för att låta henne visa upp allt i ett enda svep utan att styra henne har undersökningen pågått i sex timmar där hon fått tydlig regi av polis på plats.

Mordet på Alexandra Fossmo och mordförsöket på Daniel Linde i Knutby 2004 väckte stor uppmärksamhet. Det är ett kriminalfall som sticker ut på många sätt, utfört på en ort där en säregen församling höll till. Församlingen som var en pingstförsamling hade utvecklat en egen teologi som baserades på att Åsa Waldau, en av församlingens ledarfigurer, var Kristi brud, det vill säga hon skulle gifta sig med Jesus när han kommer tillbaka. Att Jesus skulle komma tillbaka ganska snart ingick i församlingens teologiska tankesätt. Då Åsa Waldau var trolovad med Jesus var hon så när gudomlig en människa kan vara. För några år sedan lades församlingen ned och flera av dessa forna medlemmar har trätt fram och berättat om vad de beskriver som hjärntvätt i en sekt. De har berättar hur en del av församlingens män fick agera ställföreträdande för Jesus i samlag med Kristi brud och församlingens medlemmar tävlade om att få Åsa Waldaus gunst på olika sätt, bland annat genom att skänka henne dyrbara smycken.

Barnflickan Sara Svensson dömdes för mordet och pastorn, Helge Fossmo, dömdes för att han ansågs ligga bakom och ha förmått Sara Svensson att utföra mordet och mordförsöket. Men är detta sanningen om hur det gick till? Tv-serien är mycket intressant för alla som engagerades av detta kriminalfall 2004. Anton Berg och Martin Johnson har gjort en grundlig undersökning. Visst kan jag tycka att en del scener är lite tillgjorda när de två ska spela upp hur de samtalade då de jobbade med och funderade kring fallet, men frågan är hur man annars skulle illustrera detta? Stillbilder och uppläsning skulle bli stelt.

Ett stort plus för hur dessa två journalister har lyckats få tillgång till material som aldrig offentliggjorts tidigare samt exklusiva intervjuer med nyckelpersoner som inte förrän nu börjat berätta vad de varit med om, bland dem Sara Svensson – den så kallade barnflickan. Tv-serien ger inga svar, de två journalisterna driver inte en fastlagd tes. Jag tror att det är en styrka i serien. Jag tror inte att sista ordet är sagt kring detta. I samband med att församlingen lades för några år sedan var det flera av dess medlemmar som tidigare tigit som nu trädde fram och berättade om saker som hänt. Men det finns flera som fortfarande inte berättat öppet. Jag tänker bland annat på Daniel Linde som utsattes för mordförsök 2004. Hans historia finns inte med i denna tv-serie.

Om du blir nyfiken på de två journalisterna Anton Berg och Martin Johnson kan du höra mer av dem i krimpodden Spår. Regissören Henrik Georgsson som de samarbetat med i tv-serien har tidigare skapat bland annat Bron, Tsunami, Marcella och Stieg Larsson – mannen som lekte med elden.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension av tv-serie: Vikings säsong 6

7 januari, 2021 by Rosemari Södergren

Vikings – säsong 6
Betyg 3
Andra halvan av säsong 6 hade premiär 5 januari 2021 på HBO Nordic

I sista avsnittet av första halvan av säsong 6 såg vi hur Ivar och Björn stred på liv och död och vi vet att Björn blev dödligt skadad. Men hur gick det sedan? Dog han? I återstående tio avsnitt i denna sista säsong får vi många svar och cirklarna sluts på många sätt. Hur går det för Ivar hos ruserna och den förfärliga Oleg? Hur går det för Ivar och Oleg i Norge? Hur går det med slutstriden i Kattegatt? Och vad har hänt med Ubbe och hans följeslagare som vill ta sig till det gyllene landet långt bort i väster? Och hur går det för kung Alfred i Wessex, son till munken Athelstan? Ni har väl inte glömt dem? De sista tio avsnitten tar med oss på en fängslande resa där vi får följa upp de många olika trådar som spunnits i serien.

Det är en rätt bra sista del av sista säsongen, spännande av och till och serien lyfter fram existentiella frågor mycket mer än vad som gjorts tidigare. Det är dess stora styrka. En annan. styrka är att människorna inte är huggna i sten utan utvecklas, så som det oftast är i livet. Vi lär oss av händelserna och vi utvecklas genom möten med andra.

Min största kritik mot serien är hur religionerna skildras och då i synnerhet vikingarnas asatro. I serien och i synnerhet i dessa tio avslutande avsnitt skildras vikingarna och deras förhållande till Oden, Tor, Freja med flera som om de har samma slags relation till dem som en kristen till Jesus. Jag har svårt att tro på att vikingarna trodde på gudarna på samma sätt eftersom all religionsvetenskaplig forskning visar att paganism (hedendom) inte har trosartiklar på samma sätt de tre abrahamitiska religionerna kristendom, islam och judendom. Kristendom sticker dessutom ut ännu mer och i synnerhet den lutherska varianten som genomsyrar en stor del av det västerländska samhället. Det tror jag påverkar serieskaparna mycket mer än de själva förstår. För anhängare av paganism är frågan: ”Vad tror du på?” ofta inte alls relevant. För dem handlar religionen om vad de gör. Inom luthersk kristendom är det tron och hur den formuleras som är det viktiga.

Annan kritik jag har gäller i synnerhet denna sista del av sista säsongen. Där är mycket våld och ofta i ultrarapid. Skildrat lite mer än det behövs, tycker jag. Att världen är våldsam och alltid varit det är visserligen en del av hur livet är och har varit, men emellanåt tycker jag det frossas i dessa närkamper mer än vad som behövs för berättelsen.

En annan kritik jag har är att det dykt upp en del nyare karaktärer som är rätt ointressanta: som Ingrid som blir drottning i Kattegatt och Erik som blir en nära medhjälpare till Kung Harald.

Vad som är jättebra är att det står tydligt att detta är den absolut sista delen. Serien har liksom många serier dragits ut på lite mer än vad som är bra. För min del var de första tre säsongerna bäst.

Men de sista tio avsnitten är väl obligatoriska för alla som sett allt innan dess. Trots allt är det karaktärer jag följt och vill se hur det går för dem.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

Recension: Julkalendern ”Mirakel” – magisk berättelse mellan julen 1920 och 2020

5 december, 2020 by Martin Moberg

Mirakel
Betyg: 4
Start 1 December 2020 i SVT

Manus: Peter Arrhenius, Sara Young och Fredrik Agetoft. 

Regi: Calle Åstrand. 

Medverkande skådespelare: Sarah Rhodin, Bibi Lenhoff, Johan Glans, Annika Andersson, Joel Adolphson, Babben Larsson, Maja Rung, Andreas Rothlin Svensson, Emanuel Kielin, Dragomir Mrsic, Emil Brulin, Ossian Nordh, Therése Lindgren m fl.

Berättarröst: Sten Ljunggren

(Skärmdump: SVT Play, 5 december 2020, Martin Moberg, Kulturbloggen)

Årets julkalender i SVT som är den sextionde i ordningen, har titeln ”Mirakel” en finurlig titel visar det sig. Då bl a de två huvudpersonerna heter Mira (Sarah Rhodin) och Rakel (Bibi Lenhoff), men också det faktum att julkalendern detta på många sätt mycket speciella år, kretsar kring framställa energi på ett icke tidigare skådat och helt klimatvänligt sätt det med hjälp av ett konstgjort litet svart hål (!).

Ja, det är sannerligen ett mirakel i sig att ens kunna skapa ett sådant kosmiskt ytterst kraftfullt fenomen i ett helt vanligt laboratorium och därefter kunna kontrollera utan att det spårar ur. Men det är just vad det gör, det händer ett tekniskt missöde för forskarna Vilgot (Johan Glans) och Anna-Carin (Annika Andersson). För det lilla maskhålet sliter sig för att sedan snabbt dra iväg och där tar årets julkalender sin spännande början.

Året allt detta speciella händer är det år som vi kallar nutid år 2020, det förlupna maskhålet försvinner snart till vindsvåningen på en gammal herrgård, som numera är ett HVB-hem, där flickan Mira bor sedan hennes föräldrar omkom i en bilolycka. Och så öppnas portalen genom maskhålet mellan år 1920 och år 2020.

Mira, som väntar på att bli adopterad, tar sig upp på vindsvåningen och då händer det hennes innersta personlighet faller genom maskhålet, och förflyttas till samma herrgård 100 år tidigare, år 1920. Samtidigt sker samma förflyttning exakt samma tidpunkt 100 år tidigare, när flickan Rakel, som bor i samma herrgård med sin familj, på andra sidan vidrör maskhålet och hennes personlighet förflyttas till Miras kropp i HVB-hemmet år 2020.

Ett klassiskt sätt att skifta själ eller personlighet, som har provats förut i filmhistorien framför allt i Hollywood-filmer att vips försättas i situationer i en helt annan kropp i interaktion med andra som är vana vid att man är och beter sig på ett specifikt sätt. Men så är man inte på det förväntade sättet, vilket leder till roliga förvecklingar och det sker i ”Mirakel” också.

Men det alldeles nya här är sättet detta oväntade skifte sker på genom ett litet konstgjort maskhål på en vindsvåning på en gammal svensk herrgård. Och att det sker i en brytningstid för både Mira och Rakel, båda vill att det ska hända något speciellt nu i juletid. Och det får de verkligen vara med om, sannerligen. Men kommer de att komma hem var och en till ”sin” tid?

Den lilla osäkerheten är bra att den finns där, en sorts cliffhanger som gör att man oberoende ålder faktiskt vill titta på vart avsnitt fram till julafton. Jag kan konstatera att den bärande berättelsen i årets julkalender den håller måttet. Detta då den bl a knyter an på ett bra sätt till en av vår tids största globala utmaningar – klimatförändringarna.

Det får manusförfattarna till genom att helt enkelt t ex att låta julmånaden december 1920 vara mycket kall och snöfylld, medan det år 2020 runt samma herrgård istället råder barmark och det är sydsvenskt vintergrått. Men också själva antitesen mellan 1920 och 2020 lyfts fram bra i årets julkalender, det har ändå gått 100 år, det utan att på något sätt skriva år 1920 på näsan.

Ta t ex synen på energi och hur man producerar den, och tillgängliggör densamma – nu 2020 är inte kol så klockrent att bygga samhällets samlade energibehov på även om en liten ”tur-kolbit” vackert lagd på en sammetskudde på den gamla herrgården år 1920 ger sken av det motsatta. Tycker att ”Mirakel” är en både bra och sevärd julkalender, som sänds på SVT 1 resp SVT Barn och på nätet (SVT Play) fram till den spännande upplösningen den 24 december.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: julkalender, Klimat, Kulturbloggen, Mirakel, Recension, SVT, tv

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 20
  • Sida 21
  • Sida 22
  • Sida 23
  • Sida 24
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 31
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in