• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension av TV-serier

Recension av tv-serie: Stranger Things 4 -volym 2 – inte riktigt värd hajpen

2 juli, 2022 by Rosemari Södergren

Stranger Things 4 – volym 2
Betyg 3
Premiär på Netflix 1 juli 2022

En av sommarens mest hajpade tv-serie-släpp är nog volym 2 av den fjärde säsongen av Stranger Things. Förhands-spekulationerna om vad som skulle hända har gått vilda på olika forum som är engagerade i Stranger Things. Utan att avslöja vad som händer (vilket jag tycker är högst ofint att avslöja) kan jag konstatera att mörkret som återvände till Hawkins med stora illavarslande hot om världens undergång får möta motstånd av våra vänner. Det är spännande och ovisst in i det sista – och kanske ganska ovisst inför framtiden också. En sådan lyckad affärsidé som denna serien får minste en säsong till, det är uppenbart.

Jag kan ju knappt ens skriva om vad som hände i volym 1 i denna fjärde säsong. Det finns säkert en del som avvaktat med att kolla på säsongen till hela säsongen släppts. Varför dela upp den femte säsongen i två delar? För att kunna skapa hype och marknadsföra serien ännu mer? Konkurrensen mellan streamingtjänsterna har hårdnat och nu när det är hög inflation och många hushåll funderar på vad de kan spara in på kan streaming-tjänster ligga i farozonen att bli bortvalda.

Del 2 skiljer sig rätt rejält från många tv-serier då den endast innehåller två avsnitt men dessa är långa som en spelfilm. Avsnitt 8 är kring en och en halv timme långt och avsnitt 9 är drygt två timmar.

Mörkt är väl bara förnamnet på denna volym. Av och till ger serieskaparna oss små pauser av sentimentalitet av högsta graden för att vi ska kunna hämta andan. Jag tycker serien förlorat en hel del i kvalitet när den nu mer handlar om skräck i full action. Säsong 1 var utan tvekan den bästa. Volym 1 i denna fjärde säsong var ändå rätt bra och gav en del förklaringar och djupdykningar och överraskande återkomster. Men nja, sammandrabbningarna i denna sista volym tillhör inte det jag tycker är bra eller intressant med denna serie. Spännande? Jovisst. Det går inte att sluta att kolla, jag vill ju veta hur det ska gå. Det är rätt snyggt berättat med handlingen uppdelad på tre platser och våra hjältar är indelade i tre grupper som tar itu med hotet från mörkret på var sitt sätt, samtidigt.

Hur ska vi tolka vad Brenner och hans forskare gör i laboratorier och hur ska vi tolka de odjur som växer fram när gränsen mellan de olika världarna öppnas? Är det symboler för klimatförändringarna, kärnkraftens farlighet? Serien sätter igång funderingar, det är ett av seriens plus. Musiken är ett annat plus, förstås. Kate Bush har välförtjänt blivit upptäckt av en yngre generation.

För alla Stranger Things-nördar är fjärde säsongens volym 2 ett måste att se, självklart. Men den som lade av efter första eller andra säsongen behöver inte nödvändigtvis titta ikapp. Det finns rätt mycket annat att välja på också. Stranger Things säsong 4 – volym 2 är inte riktigt värd hajpen.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Stranger Things

Recension av tv-serie: Stranger Things 4 – riktigt bra

25 maj, 2022 by Rosemari Södergren

Stranger Things 4
Betyg 4
Premiär på Netflix 27 maj 2022
Regissörer Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Shawn Levy (403, 404), Nimród Antal (405, 406)
Manusförfattare Bröderna Duffer (401, 402, 407, 408, 409), Caitlin Schneiderhan (403), Paul Dichter (404), Kate Trefry (405), Curtis Gwinn (406)

Säsong 4 av denna kultförklarade serie är säkert efterlängtad. De två första säsongerna av denna så speciella tv-serie, unik i sitt slag med en blandning av mystik, skräck och symbolism. var mästerliga. Allra allra bäst var säsong 1. Men i säsong 3 tog actionskräck-genren över för mycket och det hur inspirerad seriens skapare är av tv-spel blev för uppenbart. Säsong 4 balanserar elegant mellan den mystiska atmosfären i de första två säsongerna och skräckaction från den tredje. Det är spännande, emellanåt olidlig spännande, överraskande ibland, roligt och romantiskt gulligt några gånger också. Det är skickligt berättat, skickligt filmat och imponerande.

Serien utspelas under 1980-talet, handlingen i den första säsongen är från 1983 och den andra säsongen är 1984. Varje säsong tar ett år i taget. Åttiotals-känslan är en av seriens nostalgiska styrker. Tänk att det fanns en tid då ingen gick runt med mobiltelefon och inte kunde följa någon på Facebook. Redan denna så väl förvaltade tidsmiljö ger serien högt betyg. Även om säsong 3 var knepig här då Mike, Will och de andra som var barn och sprang runt i kortbyxor i de första två säsongerna fortfarande sprang omkring i kortbyxor men med långa ben och det såg jättelöjligt ut. I denna fjärde säsong har barnen fått bli de tonåringar som de är och både Mike och Will har äntligen fått på sig långbyxor.

Handlingen i denna fjärde säsong börjar sex månader sedan den stora striden i slutet av tredje säsongen, Battle of Starcourt. som ledde till stor skräck och förödelse i Hawkins. Kompisgänget är för första gången separerade. Will och Jomathan har flyttat till Californien tillsammans med sin mamma Joyce.

Kompisgänget, som är separerade för första gången, kämpar med efterdyningarna av slaget och försöker samtidigt navigera komplexiteten med gymnasiet. El, som nu går under namnet Jane, har liksom övriga börjat i gymnasiet, vilket inte är så kul för den som är lite udda. Men något skrämmande övernaturligt hot kommer och gånget måste på olika hålla sätta igång och försöka hysta upp mysteriet. Det blir spännande och läskigt och berörande. Räkna med en spännande ny säsong och att du får svar på en del frågor om El och laboratoriet i Hawkins.

Några intressanta nya karaktärer dyker också upp. Så vad som än händer i de två återstående avsnitten i denna säsong finns det säkert underlag för en femte säsong med tanke på de olika karaktärerna. Det är fascinerande och imponerande hur serieskaparna lyckas både mejsla ut de olika karaktärerna men samtidigt ge dem djup i sig, de blir trovärdiga människor även om de ibland målas upp med komik.

De första sju avsnitten i säsong 4, volym 1, har premiär 27 maj medan de sista två avsnitten, volym 2, kommer 1 juli. En fundering finns förstås: varför släppa säsongen i två omgångar? Siffror visar att Netflix förlorat ett stort antal prenumeranter i Storbritannien. Konkurrensen mellan streamingtjänster har hårdnat. Kriget i Ukraina och efterverkningar efter covid-19-pandemin har satt igång en inflation som gör att många familjers ekonomi försämrats. Det är naturligt att många börjar se över sina kostnader och väljer kanske bort en eller fler streamingtjänster. Samhället öppnat upp och det finns annat att göra än att sitta inomhus och kolla på tv-serier. Kan uppdelning av säsong 4 av en av årets säkert mest efterlängtade säsongspremiären på Netflix vara ett sätt att ”lura” prenumeranter att behålla Netflix under sommaren?

I rollerna: Winona Ryder (Joyce Byers), David Harbour (Jim Hopper), Millie Bobby Brown (Eleven), Finn Wolfhard (Mike Wheeler), Gaten Matarazzo (Dustin Henderson), Caleb McLaughlin (Lucas Sinclair), Noah Schnapp (Will Byers), Sadie Sink (Max Mayfield), Natalia Dyer (Nancy Wheeler), Charlie Heaton (Jonathan Byers), Joe Keery (Steve Harrington), Maya Hawke (Robin Buckley), Priah Ferguson (Erica Sinclair), Brett Gelman (Murray), Cara Buono (Karen Wheeler) och Matthew Modine (Dr. Brenner).

I övriga roller syns Jamie Campbell Bower (Peter Ballard), Joseph Quinn (Eddie Munson), Eduardo Franco (Argyle), Sherman Augustus (Lt. Colonel Sullivan), Mason Dye (Jason Carver), Nikola Djuricko (Yuri), Tom Wlaschiha (Dmitri), Myles Truitt (Patrick), Regina Ting Chen (Ms. Kelly), Grace Van Dien (Chrissy), Logan Riley Bruner (Fred Benson), Logan Allen (Jake), Elodie Grace Orkin (Angela), John Reynolds (Officer Callahan), Rob Morgan (Chief Powell), Amybeth McNulty (Vickie) och Robert Englund (Victor Creel).

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Recension av tv-serie, Stranger Things, TV-serie

Recension av tv-serie: Clark – jag är kluven inför denna serie

4 maj, 2022 by Rosemari Södergren

Clark
Betyg 3
Premiär på Netflix 5 maj 2022
Regi Jonas Åkerlund
Manus Jonas Åkerlund, Fredrik Agetoft och Peter Arrhenius
Serie i sex avsnitt
I rollerna Bill Skarsgård, Sandra Ilar, Malin Levanon, Vilhelm Blomgren, Peter Viitanen, Hanna
Björn, Isabelle Grill, Björn Gustafsson, Robin Nazari and Alicia Agneson, Linus Wahlgren,
Alexander Karim, Christoffer Nordenrot, Daniel Hallberg, Rachel Mohlin, Henrik Lundström,
Arja Saijonmaa, Hans Erik Dyvik Husby, Agnes Lindström, Babben Larsson, Peter Järn, Henrik
Hjelt, Peter Apelgren, Staffan Kihlbom Thor, Rikard Ulvshammar, Freja Beha Erichsen, Amalie
Bruun, Wilson Gonzalez och Kolbjörn Skarsgård.

En serie som jag känner mig kluven inför. Clark Olofsson är bankrånare och en grov brottsling som blivit känd framför allt för sin roll i Norrmalmstorgsdramat där han kanske såg till att gisslan fick behålla livet. Hur skildras en kriminell som begått grova brott och samtidigt blivit något av en kändis som popgangster? Och hur skildras en barndom som kan förklara varför någon blir kriminell? Eller blev för fyrtio år sedan. Idag ser det svenska samhället ut helt annorlunda med förortsgäng i segregerade bostadsområden.

Hur skildras en nu levande person i en tv-serie? Det har sina svårigheter. Om personen är känd för positiva saker finns det en stor fälla att skildringen blir för enögt hyllande. Är personen en känd rockstjärna med drogproblem fastnar berättandet ofta i drogerna. Jag känner mig rätt kluven till denna tv-serie. Clark Olofsson (sedan 1991 under namnet Daniel Demuynck) är född 1947 och är känd som bankrånare, kriminell och den person som gav upphov till begreppet Stockholmssyndromet då han släpptes in till rånaren och gisslan på det ökända Norrmalmstorgsdramat 1973. Rånaren Janne Olsson krävde att Olofsson skulle komma till platsen. Olofsson hämtades och togs till banken, där han tillbringade sex dygn tillsammans med gisslan och Janne Olsson. Clark Olofsson fick personer i gisslan att sympatisera med honom istället för polis och myndigheter.

Men hur skildrar man en kriminell i en tv-serie på ett medmänskligt sätt där han både deltagit i våld och skadat människor men samtidigt är en människa som påverkas av sin uppväxt? Serien bygger på Clark Olofsson självbiografi och regissören Joans Åkerlund har valt att hålla en lätt komisk ton i serien. Jag tror att det är rätt sätt att ta sig an detta projekt. En mer djuplodande psykologisk skildring skulle kräva väldigt mycket av skaparna och skulle förmodligen inte sälja lika bra. Samtidigt finns en risk att göra det för skojigt, för underhållande. Det handlar trots allt om att människor blivit skadade av hans brott och knarket han spridit har tagit död på en hel del. Många drogmissbrukare dör av överdoser i Sverige varje år och det har knarkkungar skuld till.

En viktig del i Clark Olofsson liv som inte finns med i serien är att han tog examen på Journalisthögskolan i Stockholm. Vad betydde den utbildningen för honom? Den informationen saknar jag i serien och jag skulle vilja veta mycket mer om den tiden.

Serien ger en fiktiv bild av en av våra mest kontroversiella personligheter i modern svensk historia. Vissa delar är kul och hur sanna de är, det är inte så viktigt. När Clark Olofsson blev känd var under en tid i Sverige då många ville förbättra vården av de kriminella. Fängelser skulle mer bli vårdanstalter av brottslingar än platser för straff. Attityden att se möjligheter i varje brottsling att bli en god samhällsmedborgare kunde gå till överdrift, enligt Clark Olofsson skildring i sin självbiografi. Den delen skildras träffsäkert.

I rollen som Clark Olofsson som vuxen ser vi Bill Skarsgård och som Clark som barn ser vi en av Bills yngsta bröder, Kolbjörn. Bill Skarsgård är mycket bra i rollen. Vi kan se både hur manipulativ Clark kan vara men emellanåt skymtar också den sårade lilla pojken fram. Bills och Kolbjörns rollprestationer är en av seriens plus.

Bakgrund om regissören (från wikipedia):
Jonas Åkerlund är främst känd för sina musikvideor och han blev internationellt uppmärksammad för Madonnas ”Ray of Light” (1998). Bland de artister och grupper han gjort videor åt finns Candlemass, Blink-182, The Cardigans (My Favourite Game, 1998), Hollywood Undead, Maroon 5, Metallica, Rammstein, The Prodigy, The Rolling Stones, Roxette, Satyricon, The Smashing Pumpkins, Pink, Lady Gaga (Paparazzi, 2009 och Telephone, 2010), U2, Britney Spears (”Hold It Against Me”, 2011) och David Guetta. 2002 släpptes hans första spelfilm, Spun, och 2005 gjorde han en dokumentärfilm om Madonna, I’m Going to Tell You a Secret. I november 2005 ordnades en utställning med Åkerlunds filmproduktion på Dansmuseet i Stockholm.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Bill Skarsgård, Clark Olofsson, Kolbjörn Skarsgård, Netflix, TV-serie

Recension av tv-serie: Vikings: Valhalla

25 februari, 2022 by Rosemari Södergren

Vikings: Valhalla
Betyg 3
Premiär på Netflix 25 februari 2022
Regi Steve Saint Leger, Hannah Quinn och Niels Arden Oplev
Medverkande Sam Corlett, Leo Suter, Frida Gustavsson, Jóhannes Haukur Jóhannesson, Asbjørn Krogh Nissen, Laura Berlin

För den som älskade Vikings-serien är den här självklart en serie som måste ses. Handlingen utspelar sig hundra år senare än Vikings. Istället för Ragnar Lothbrok och hans söner träder nya legendarisk vikingar fram i berättelsen. Framför allt är det spännande att få följa den kända vikingen Leif Eriksson (som spelas mycket bra av Sam Corlett). Räkna med att Sam Corlett blir en hyllad actionskådespelare.

Leif liksom hans syster Frejdis kommer till en stor samling vikingar från olika nordiska länder som mötts upp för att hämnas på den engelska kungen som låtit döda alla vikinga-ättlingar som levde i England som nybyggare. Leif och hans syster Fredis kommer från Grönland och har helt andra planer än att hämnas på engelsmännen.

Serien består av åtta avsnitt som är uppbyggda med samma vinnande koncept som Vikings-serien med intressanta karaktärer och en blandning av romantik, vänskap och strider och en viss del sann historiebakgrund, fast dramatiserat och förändrat för att passa i serie-formatet.

En sak som skiljer sig från Vikings-serien är att kristendomen tagit sin in bland många fler vikingar än tidigare. Det för med sig en konflikt mellan de kristna vikingarna och hedningarna, de asatroende. I skildringen av denna konflikt ligger seriens botten-napp. För det första skildras de asatroende som om de vara troende på Tor och Oden på likande sätt som de kristna är troende på Jesus. Den som forskat kring religionsvetenskap eller för den delen känner människor som anser sig höra till gruppen ”hedningar” eller ”ny-hedningar” som de ofta kallas i religionsvetenskapliga sammanhang vet ett ”hednatro” inte alls fungerar på samma sätt som kristendom.

Jag tror att anledningen till att serieskaparna sätter så stort fokus på konflikten mellan kristna och asatroende är för att dra paralleller till dagens konflikten mellan muslimer och andra religiösa grupper. Men för den som har kunskap om skillnaderna mellan olika religioners ritualer och tro blir det löjeväckande. Det är i och för sig ganska vanligt att människor som är uppfödda i kristna och/eller judiska områden tar för givet att alla religioners utövare funderar på liknande sätt, att de har kyrkor, trosbekännelsen, böner med mera. Men det kristna-judiska och ofta också muslimska förhållningssättet skiljer sig markant från naturreligioner och olika så kallade hedniska förhållningssätt. Inte heller de österländska förhållningssätten till religion går att mata in i samma mall som kristna-judiska-muslimska sättet. Att seriens skapare så slarvigt skildrar de asa-troendes förhållningssätt är ett stort minus för serien.

Ett annat minus är att den så tydligt bygger på det vinnande konceptet från Vikings. Det är så tydligt att serieskaparna byggt på samma recept med en kvinnlig hjälte (Frejdis) och en framåt fritänkande viking som går sin egen väg (Leif Eriksson). Men det blir inte dåligt. Inte alls. Jag kunde inte slita mig utan såg alla avsnitten så snabbt jag kunde. Dessutom är det tydligt att det kommer minst en uppföljande säsong till. Och det ser jag fram emot.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV

TV-recension: Balanserad skildring av när världen anno 2015 kom till Ronneby

14 januari, 2022 by Martin Moberg

Titel: När världen kom till Ronneby

Betyg: 3+

Premiär: 9 januari 2022, Centrumbiografen Ronneby och SVT Play. 12 januari i SVT 1.

Producent: Tom Alandh

Klippning: Heleen Rebel, sfk

Foto: Kalle Segerbäck

Ansvarig utgivare: Axel Arnö, SVT

Medverkande: Intervjuade Ronnebybor, Anna Johansson, polisen Ronneby, Lars Trägårdh, professor i historia vid Ersta Sköndal Högskola i Stockholm, Emma Gunler, journalist Sydöstrans Ronnebyredaktion och Roger Fredriksson, kommunalråd Ronneby m fl

Bild på Ronneby då, (faksimil: När världen kom till Ronneby”), Martin Moberg, Kulturbloggen

I söndags den 9 januari hade Tom Alandhs dokumentärfilm ”När världen kom till Ronneby” världspremiär på Centrumbiografen i Ronneby och på strömningstjänsten SVT Play. En mycket intressant dokumentär som det hade arbetats en längre tid med och som har sin huvudsakliga utgångspunkt i hur den stora flyktingströmmen från krigshärjande Syrien 2015 i nästa steg kom att påverka Ronneby som stad och samhälle.

Tom Alandh är sannerligen välmeriterad med bakgrund som journalist och dokumentärfilmare och har sedan 1970-talet gjort närmare 100 stycken dokumentärfilmer, som har sänts i SVT. Han har under årtionden träffat de flesta i vårt avlånga land och gjort dokumentärfilmer om både kända och okända människor. Monica Zetterlund, Håkan Juholt, Annika Östberg, Jan Troell, Anna Lindh och ”Nacka” Skoglund för att nämna några av dem.

Nu var turen kommen att göra en kortare reportagefilm om Ronneby inför valet 2022, så var det tänkt. Det hade nämligen kommit en ny studie om social tillit i samhället, som hade publicerats av professor Lars Trädgårdh , som visade på att Ronneby är en av de städer i landet där det är som sämst ställt med förtroende människor emellan. Ronneby hade också tagit emot många nyanlända från Syrien drygt fem år tidigare. Därför ville Alandh besöka Ronneby och under en period ta reda på varför är det så som det framgår av Trädgårdhs studie.

Väl i Ronneby kom tanken om ett kortare reportage inför valet 2022 att förändras, då det visade sig finnas flera intressanta berättelser att dokumentera. Ronneby hade också samma sommar, augusti 2020 varit i riksmedias blickfång efter omfattande skadegörelse i centrum. I stället gjordes planeringen om och det blev en timmes lång dokumentärfilm med intervjuer med infödda och nyanlända Ronnebybor, företrädare för polisen, lokalpress och lokalpolitiker m fl.

Bild på Ronneby nu, 2020-tal, foto: Martin Moberg, Kulturbloggen

Vilket jag tycker är bra, ska man gå på djupet med att skildra samhällsförändringar och hur den faktiska tryggheten kontra den upplevda tryggheten hos människor påverkas av omvälvande utrikeshändelser som det ännu pågående inbördeskriget i Syrien är, behövs det tid och en kortare reportagefilm med fokus på valet 2022 på en kvart till tjugo minuter hade inte varit tillräckligt.

Det är den positiva delen i bedömningen av dokumentären, efter att ha sett den på SVT Play. I det positiva omdömet ligger också att den är balanserad, människor med olika bakgrund i Syrien och i Ronneby och med tillhörande livsöden får tala till punkt och berätta hur man känner oaktat att den faktiska tryggheten nu har vänt mot det bättre hållet efter gemensamma insatser från samhället.

Men det fattas något eller några saker ska man säga, t ex hade man velat ta del av föreningslivets och civilsamhällets insatser för integration som direkt skalades upp då 2015 och 2016, för att hjälpa till med att ta emot de nyanlända Ronnebyborna. Det finns således mycket kvar att skildra och fråga om, låta fler människor få berätta om hur allt kom att påverka inte bara från ett negativt perspektiv.

För det bestående intrycket efteråt blir p g a det som inte kom med, oaktat att dokumentärfilmen är balanserad, rädslan hos de medverkande Ronnebyborna. De nyanlända Ronnebyborna emellertid har en något annan uppfattning. Man trivs i Sverige, i Blekinge och i Ronneby. Det finns en tydlig drivkraft att lära sig svenska, skaffa sig ett arbete och integreras i samhället man kommit till.

Så gärna en andra och uppföljande entimmes dokumentär om Ronneby producerad av Tom Alandh, med den omisskännliga rösten. En uppföljning med det som inte fanns utrymme att få med i denna dokumentär. Varför inte också ta med berättelserna om mötesplatserna som skapades och de faktiskt positiva möten människor emellan och med en annan röd tråd, hur Ronneby tillsammans liksom förr har varit van vid att ta emot nya människor. För världen har kommit till Ronneby många gånger genom historien och varje gång kommit att påverka staden och dess befolkning.

Arkiverad under: Intervju, Recension, Recension av TV-serier, Toppnytt, TV Taggad som: blepol, Dokumentär, integration, Kulturbloggen, När världen kom till Ronneby, Ronneby, samhälle, svpol, SVT, Tom Alandh

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 16
  • Sida 17
  • Sida 18
  • Sida 19
  • Sida 20
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 32
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Lysistrate Av Aristofanes Bearbetning … Läs mer om Teaterkritik: Lysistrate – skarp, rapp och rolig föreställning och ensemblen glöder av spelglädje

Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

För en vecka sedan såg jag Veronica … Läs mer om Veronica Maggio på Stadion – nu börjar det likna något

Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Det finns få svenska band som kan få en … Läs mer om Avantgardet – ett väckelsemöte på Mosebacke

Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Manus: Lisa Lindén (fritt efter bok av … Läs mer om Briljant Bornell största behållningen i dialogdriven redogörelse – Nadim på Göteborgs Stadsteater

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Stockholm Fringe Festival kliver rakt in … Läs mer om Stockholm Fringe Festival kliver rakt in i valrörelsen

Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Decamerone med Rostvit Regi & scenografi … Läs mer om Teaterkritik: Decamerone med Rostvit – När pesten blir teater – och livet vägrar ge upp

Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Pinocchio Koncept och regi Alice … Läs mer om Teaterkritik: Pinocchio på dockteaterfestivalen Pop Up Puppets – imponerande stark som dröjer sig kvar länge

Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Inte Ett Riktigt Jobb Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Inte Ett Riktigt Jobb – engagerande debattinlägg med stort hjärta

Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

BOBO STENSON TRIO har med nuvarande … Läs mer om Ystad Sweden Jazz Festival 2026 – IV Svensktillverkad bop och utforskande klanger plus Next Generation

Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

Det börjar nästan som en liten … Läs mer om Valter Nilsson och Stigberget på Trädgården Stockholm

WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

Det har nu gått några dygn sedan jag … Läs mer om WOW 2026 – Aspekter på och summering av rekordpopulär festival

August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

August Strindbergs "Moderskärlek" sätts … Läs mer om August Strindbergs ”Moderskärlek” sätts upp som musikteater med Frida Hallgren och Blossom Tainton

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in