• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Rosemari Södergren

Recension av tv-serie: Ronja Rövardotter – rafflande, engagerande, pulshöjande och förtrollande

26 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Foto: Frida Wendel

Ronja Rövardotter
Betyg 4
Premiär på Netflix 28 mars 2024
Huvudförfattare Hans Rosenfeldt (baserad på en berättelse av Astrid Lindgren)
Regi Lisa James Larsson
I rollerna bland andra Kerstin Linden, Christopher Wagelin, Sverrir Gudnason, Pernilla August och Johan Ulveson

En spännande äventyrsserie som delvis bygger på Astrid Lindgrens bok Ronja Rövardotter. Underbara vyer, hänförande foto och naturbilder med både varg och lo, musik som förflyttar mig till sagans land och en lång rad duktiga skådespelare gör den till en underbar och lyckad serie. Men det är viktigt att påpeka: den är lite för skrämmande för de minsta barnen. Den som tänker titta på serien med hela familjen bör ha barn som är upp mot nio-tio år. Det är skrämmande och läskiga varelser med som vittror och de underjordiska och det är också grymma och elaka människor med.

Huvudpersonen är, förstås, Ronja Rövardotter som föds en riktig ovädersnatt när vittrorna kraxar och härskar. Ronja föds in i ett gäng rövare i en medeltida skandinavisk borg, i en fantasivärld. Hennes pappa Mattis är rövarnas ledare.

När Ronja blivit tillräckligt stor får hon ge sig ut och undersöka skogen runt om borgen. Hon upptäcker att den är magisk och fantastisk men också farlig med märkliga varelser. Det är dock inte bara de underjordiska, grådvärgar och vittror som är farliga utan också Borka-rövarna, den konkurrerande rövargruppen, och dessutom finns knektar och soldater från den närliggande byn som jagar rövare.

Skalle-Per, spelas av Johan Ulveson.

Serien bygger på Astrid Lindgren bok men har också en stor del som tillförts, konflikter och karaktärer som inte är typiskt för Astrid Lindgrens berättelser. Filmen Ronja Rövardotter som släpptes 14 december 1984, regisserad av Tage Danielsson, var betydligt mer barnvänlig. Visst, denna tv-serie, har behållit en del av de mest älskade scenerna och de urgulliga rumpnissarna med sitt uttryck ”vaffor gör hon på detta viset” finns med. Men till ganska stor del är serien en egen berättelse. Och den fungerar väl och är både fantasieggande, spännande och emellanåt helt underbar.

I skogen möter hon Birk, det konkurrerande rövargängets ledares son. I början är Ronja mest irriterad på Birk men sakta växer en vänskap fram. De är i samma ålder och utan jämnåriga vänner båda två. Birk är en snäll pojke, lugnare än Ronja som har ett häftigare temperament. Samtidigt som deras vänskap växer fram i smyg finns det mycket otäckt runt om. Hatet mellan Ronjas pappas rövare och Birks pappas gäng är djup och mörkt. Inne i byn växer ilskan mot rövare som rånar vagnar som kommer till byn med förnödenheter. Valdir (Pernilla August) som är den som bestämmer i byn har kallat in två berömda fogdar som fångat många rövare. Cappa (Vera Vitali), ledaren av dessa två fogdar smider förrädiska och farliga planer för att komma åt Mattis, som är den främsta rövarkungen.

Serien är beroendeframkallande, det går inte att sluta se avsnitt efter avsnitt. Att den skiljer sig från filmen från 1984 har ingen betydelse, varje film eller serie måste bedömas för sig. Serien är dramatisk, medryckande, engagerande och passar att ses av hela familjen så länge inte de minsta är med. Det finns några små detaljer jag tycker är lite negativa. Både Ronja och Birk är lite för tillrättalagda, med hår som knappt verkar flytta på sig ens när de springer eller hoppar. De är särskilt vilda barn. Det är inte skådespelarnas fel, det är regissör med team som har ansvar för att göra dem mer otämjda.

Ronja Rövardotter släpps i två delar. Den första delen av Ronja Rövardotter har premiär på Netflix i Norden, CEE, Storbritannien, Frankrike, Spanien och Nederländerna den 28 mars 2024. Del 2 har premiär senare under 2024.
Antal avsnitt i del 1:6. Ett litet minus är också att de sjätte och sista avsnittet i den första delen avslutas som en enda stor cliffhanger. Nu ska vi gå hur länge som helst och inte veta alls hur det går. Läskigt.

Men som sagt: vi har väntat länge på denna serie och den gör mig verkligen inte besviken. Den är rafflande, engagerande, pulshöjande och förtrollande.

Arkiverad under: Recension, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Netflix, Ronja Rövardotter, TV-serie

Filmrecension: The New Boy – magiskt men också sorgligt om västvärldens övergrepp på ursprungsbefolkning

26 mars, 2024 by Rosemari Södergren

The New Boy
Betyg 3
Svensk biopremiär 29 mars 2024
Regi Warwick Thornton
I rollerna Cate Blanchett, Aswan Reid, Deborah Mailman, Wayne Blair, Kenneth Radley

En magisk berättelse om kulturella övergrepp, om västvärldens och katolska kyrkans kamp mot aboriginer. Mycket vackert filmad och med duktiga Cate Blanchett i en av de ledande rollerna. Tyvärr går filmen vilse i andra halvan och gödslar lite för mycket med symboler och metaforer så berättelsen blir för långsam och för rörig för de högre betygen.

Handlingen utspelar under andra världskriget i ett kloster i 1940-talets Australien. Klostret tar han om föräldralösa aboriginska barn, alla barnen är pojkar under tonåren. Fast barnen är rätt sällan föräldralösa egentligen utan de rövas bort från föräldrarna. De vita makthavarna vill få bort ursprungsbefolkningen eller åtminstone få bort deras traditioner och kultur. De vill göra aboriginer till kopior av västerlänningarna. Chef för klostret är nunnan syster Eileen (Cate Blanchett).

Till detta klostret, avlägset beläget långt ut på landet i Australien lämnas en ny liten pojke en natt. Denna nya pojke visar sig vara mycket speciell och ha magiska krafter. Han får länge hete ”Den nya pojken”. Han kan hela den som blir ormbiten, han kan hålla ormar i händerna. Han ser hur människor mår och sprider medkänsla. Syster Eileen blir splittrad. Hon har en stark tro på sin katolska kristendom och samtidigt ser hon att pojken har en uråldrig kraft som healer. Kanske har han samma kraft som Jesus hade? Före syndafallet, innan Eva i Gamla Testamentet blir lurar av en orm, levde människor i harmoni med alla djur. Kanske är pojken helig och nära Gud och inte berörd av människors syndafall? Det finns mycket symbolik i filmen som är spännande och fascinerande, sätter igång många frågor kring religion och andlighet. George däremot blir mer rädd och ser pojken som något som kommer från Djävulen. Allt detta sägs under ytan och det är öppet för egen tolkning.

Egentligen är ”kloster” fel ord för vad som görs och händer på den platsen. Det är bara två tunnor där, Eileen och en annan, som kallas syster mamma. Utöver dem finns där en man, George, som verkar bo granne och som hjälper till med det mesta och som sätter de aboriginska barnen i arbete. Chefen för ”klostret” är en munk som dog ett år tidigare. Nunnorna, pojkarna och George håller dock munkens död hemlig. De misstänker att när de katolska kyrkliga ledarna upptäcker att chefsmunken är död kommer de att skicka dit en ny chef, vilket de inte vill. De klarar sig bättre själv, tycks de mena.

Det är ganska lustigt ibland när det kommer någon med ett paket eller något som chefen måste skriva under. Då måste nunnorna gå in i ett rum och låtsas att munken är där och skriker. Vad jag tycker är lite orealistiskt är att de kan leva så isolerat och utan insyn. Att de inte tycks ha andra grannar än George och väldigt sällan får besök. Att de inte har besökare till kyrkan och att de kan hålla munkens död hemlig så länge.

Det är utan tvekan en film med mycket magi och som lyfter fram frågor om religion, andlighet, kultur och övergrepp mot ursprungsbefolkning. För den som är intresserad av dessa frågor har den en hel del att ge och både Cate Blanchett och Aswan Reid (Den nya pojken) är underbara i sina roller. Men jag hade önskat att den blir lite för långsam under andra halvan och att den gödslar för mycket med symbolerna. Vilket kan vara en smaksak också.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Aboriginer, Australien, Cate Blanchett, Filmkritik, Filmrecension, Ursprungsbefolkning

Filmrecension: Humanistisk Vampyr Söker Frivillig Självmordsbenägen Person

26 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Humanistisk Vampyr Söker Frivillig Självmordsbenägen Person
Betyg 2
Svensk biopremiär 29 mars 2024
Regi Ariane Louise-Seize

Då titeln kan ses som mer fyndig än något som går att hitta i den faktiska filmen vet man att misslyckandet är ett faktum. Dock finns det inledande tecken som inger hopp om något betydligt bättre än den faktiska slutprodukten. I filmens introduktion kanaliserar regissören ARIANE LOUISE-SEIZE sin uppenbara förkärlek för både Jean-Pierre Jeunet och Roman Polanskis Vampyrerans Natt. Det är skruvat, bisarrt men samtidigt märkligt gemytligt. Detta lovar sannerligen gott och indikerar att vi inte har att göra med något pretentiöst allvar utan lättsam komik som inte önskar vara vidare seriös.

Dock blir det hela betydligt mindre intressant – eller tolererbart, då filmen gradvis blir mer och mer juvenil samt chockerande tråkig. Den underfundiga och absurda komiken som vi får ta del av i filmens början ersätts snart av ett förkastligt navelskådande och ett tempo som är så pass långsamt att skelett hade blivit rastlösa.

Som om detta inte vore alarmerande nog förlorar filmen också all sin lekfullhet. Allting försätts på en spikrak räls som endast erbjuder ett smärtsamt förutsägbart berättande som är så pass ointressant att det utan tvekan kan komma att användas som sömnhjälp. Snart är udden, finessen och det charmiga flinet helt bortsuddat. Vad som sedan återstår är en film som påminner om den sortens monstruösa film som skolklasser tvingades se endast för att få ett förkastligt patos inhamrat i hjärnbalken.

När LOUISE-SEIZE försöker skaka liv i filmen igen genom en ”vansinnesfärd” menad att fungera som det stora emotionellt förlösande momentet blir det inget annat än en hopplös och loj tramsfest som varken underhåller eller assisterar med att lyfta karaktärerna. Och då vi ändå är inne på filmens personer är det närmast omöjligt att säga någonting om dem, i synnerhet de två huvudpersonerna, eftersom de utrustats med ett beteende där de mumlar likt Tofslan och Vifslan från Tove Janssons Mumin, något som knappast gör det hela mycket mer uthärdligt. Att huvudrollsinnehavarna Sara Montpetit och Félix-Antoine Bénard besitter lika mycket utstrålning, charm – samt kemi, som två snustorra pinnstolar cementerar det hela som en ren pina. Och trots en speltid på knappt 90 minuter känns det som filmen pågår längre än då jag tvingades läsa hela Bram Stokers Dracula i högstadiet.

Om Ariane Louise-Seize hade kunnat bevara den lekfullheten och gladlynta uppsynen från filmens början hade det hela varit en charmig bagatell som dök ned i något numera så oerhört uttjatat som en vampyrromans. Men istället får vi en hopplöst seg och isande fantasilös film vars enda riktiga merit är en fyndig titel.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmkritik, Filmrecension, Vampyr, Vampyrer, Vampyrfilm

Filmrecension: Motherland – skrämmande ärligt inifrån diktaturen i Belarus

23 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Motherland
Betyg 4
Svensk biopremiär 22 mars 2024
Regi Alexander Mihalkovich och Hanna Badziaka

En skrämmande skildring av hur vitrysk/belarusisk militär och polis formas till total hänsynslösa mördare. En dokumentär om livet i en av Europas diktaturer som inte går att glömma. Filmen sitter kvar inom mig och går inte att skaka av sig. Jag inser att detta pågår i världen, i Europa nu. Förmodligen inte bara i Belarus utan också i Ryssland och andra forna öststater.

I Belarus organisation för militär härskar traditionen dedovshchina. Den har pågått i generationer och innebär att de soldater som varit med längre har fritt fram att plåga, misshandla och mobba rekryter och lägre graderade soldater. Syftet är att göra pojkar till män. Hur det nu kan någon kan bli en bra mnn genom att bli misshandlad hela tiden och tvingas lyda blint.

Misshandeln för med sig dödsfall som ofta göms undan under beteckningen självmord. Svetlana förlorade sin son på det sättet. Militärerna påstod att han hängt sig men Svetlana kan med hjälp av medicinskt kunniga tekniker bevisa att han mördats. Svetlana är inte ensam om att förlora sin son på grund av traditionen dedovshchina. Hon reser runt och samlar berättelser, fruktansvärda berättelser, där föräldrar berättar om söner de förlorat till militären. Hon skriver ner och samlar bevis för att skicka ett dokument och klagomål till president Aleksandr Lukasjenko.

Det är inte bara militären som har makt och rätt att bruka övervåld mot medborgare. Också Belarus polis står för grymma övergrepp. I dokumentären får vi se när polis dödar en medborgare med ett basebollträ.

Vi får också följa Nikita, en ung man som kallats in till militärtjänstgöring och vi får se och höra hans diskussioner med de vänner han har som sluppit undan. Nikita tas ut för att delta i den grupp soldater som kallas in för att knäcka folk som protesterar mot valfusk och som protesterar mot polisens våld och som protesterar mot att polis torterar gripna demonstranter. Ett hopp, fast svagt, är de massprotester som ägde rum 2020 då Lukasjenko valdes om. Tiotusentals demonstranter fyllde gatorna i Minsk. Ett grymt polisvåld, assisterade av militär mötte demonstranterna. En stark scen är när vi inifrån en liten bil får se hur polisen slår sönder bilens fönster med polisbatonger.

Filmens ena regissör, Alexander Mihalkovich, har också gjort denna obligatoriska värnplikt. Ett bärande moment i denna dokumentär är fragment av brev som filmens Alexander Mihalkovich skrev under sin tid som soldat. Han skriver om att de tvingas tvätta sig i snön. Han berättar om hur de tvingas bära hårda kängor som är tillverkade av fångar som ristat in sin kvarvarande tid bakom galler under sulorna.

Det är en dokumentär som skildrar livet i en diktatur, för något annat än diktatur är det svårt att kalla detta land.

Fotot är starkt och oerhört talande, som i inledningen där vi får se folk samlas för att nya rekryter ska svära sin ed och vi får se närbilder på marscherande ben som håller samma takt och förmedlar en stark bild av hur hjärntvättad en stor grupp kan vara när den är helt synkroniserad på det sättet.

Denna dokumentär har vunnit CPH:DOX Award 2023 och FIPRESCI International Film Critic’s Award för Bästa dokumentär vid Wiesbaden goEast 2023. Vid Krakow Film Festival 2023 vann den Publikpriset.

MOTHERLAND by Alexander Mihalkovich & Hanna Bazdiaka | Sweden, Ukraine, Norway | 2023 | TRAILER from Lightdox on Vimeo.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Scen, Toppnytt Taggad som: Belarus, Dokumentär

Bokrecension: Trekopparsproblemet av Liu Cixin – spännande, tankeväckande

21 mars, 2024 by Rosemari Södergren

Trekropparsproblemet
Författare Liu Cixin
Serie Three body problem (del 1)
Utgivningsdatum 2024-03-08
Översättare Anna Gustafsson Chen
Originaltitel /Three body (The Three-Body Problem)
ISBN 9789189516052

Tänk dig om världens alla folk får reda på att befolkningen från en planet långt, långt ut i rymden är på väg för att bosätta sig på jorden. Vilken blir din reaktion? Hur kommer människor att agera och känna och tänka? Mänskligheten vet inte så mycket om de utomjordiska som är på väg. Vad jordens människor vet är att de som kommer inte känner till lögn. De kan inte ljuga. Kan de betyda att de kan vara mer utvecklade än människor? Kan de vara till hjälp för att få slut på alla krig runt om i världen?

Trekropparsproblemet är en spännande och tankeväckande science fiction-roman som får oss som läsare att fundera kring mänskligt beteende. Detta är den första boken i en trilogi av den kinesiska författaren Liu Cixin som blivit oerhört populär och läst i Kina. Den har inte förbjudits trots att den har en del kritik av Kina, framför allt om kulturrevolutionen. Kulturrevolutionen är här egentligen mer en stor symbol för många sammanhang där makthavare tror sig ha den enda sanningen och därför tillåter förföljelse av alla som inte passar in i mallen. En beskrivning av vad människor kan göra i en stor grupp, som vi har sett genom historien: tänk på vad IS gjort eller hur Irans regim kan få folkmassor att gå ut och se på när människor hängs eller hur människor i Sverige kunde samlas för att se när häxor brändes. Människor har och är kapabla till många onda handlingar i stora grupper.

Ett hemligt projekt i Kina har skickat signaler ut i rymden för att etablera kontakt med utomjordingar. Sådana projekt har fler länder sysslat med men bara Kina har fått kontakt med varelser långt ut i rymden. Och nu har världens forskare fått tydliga bevis på att dessa utomjordingar är på väg till jorden. Deras planet har förstörts och de behöver någonstans att överleva,

På jorden finns många olika reaktioner och olika grupperingar bildas. En del välkomnar de nya varelserna och hoppas få hjälp att ta itu med korruption och ojämlikhet mellan människor. Andra vill göra vad de kan för att bekämpa utomjordingarna.

Den är spännande, lättläst med stort flyt i berättelsen och det är en smart science fiction som ställer viktiga frågor att tänka vidare kring. En engagerande berättelse. Denna första del i trilogin släpptes som tv-serie på Netflix 21 mars 2024. Tv-serien börjar precis som boken med kulturrevolutionen i Kina. Som oftast när något blir film eller tv-serie görs det en del dramaturgiska förändringar i berättandet. Det fungerar faktiskt perfekt, tycker jag. Det går utmärkt att både läsa boken och se tv-serien, de har samma grundberättelse men kompletterar varandra på ett bra sätt. Boken har lite mer fördjupning i de vetenskapliga förklaringarna och karaktärerna är till stor del kineser och handlingen utspelas i Kina. I tv-serien har handlingen till viss del flyttats utanför Kina och några karaktärer har ändrats, fått andra namn och andra kön ibland. Det är inget som stör, det gör tv-serien mer internationell. Om du fastnar för tv-serien: Läs boken också. Om du gillar boken: se tv-serien också.

Här kan du läsa Kulturbloggens recension av första säsongen av 3 Body Problem som tv-serie på Netflix

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, kulturrevolutionen, Liu Cixin, Science fiction

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Sida 64
  • Sida 65
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 1197
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

August … Läs mer om Debuterar med sinnrik estetik om mödosam process – Chiasmus av August Björn

Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Eurotrash (sedd 25 maj 2026) Scen … Läs mer om Teaterkritik: Galeasens Eurotrash träffar mitt i prick som en aktuell spegel. Våra psykiska besvär i Europa, vår flykt från skuld, men också hur band skadas i en nutida schweizisk överklassfamilj – drabbad av världskrig och nazism – blir kännbara.

Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Manus & regi: Emilie … Läs mer om Drömska förflyttningar med fransk klang – Ship Song på Kinesiska Muren

Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

/ Lebohang Kganye - Le Sale ka … Läs mer om Kganye på Fotografiska iscensätter folkliga myter och berättelser som fortlever i demokratiprojektets moderna RDP-bostäder i Sydafrika.

Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

21/5 2026 Stora Teatern i … Läs mer om Enastående samarbete och uppdatering av sound – Nordan med Lena Willemark & Ale Möller på Stora Teatern

Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Lotta Antonsson - I Am … Läs mer om Lotta Antonsson på Fotografiska – Vaneseendets trygga objekt för begär biter tillbaka som lockande mysterium

Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Viktlös Betyg 4 Svensk biopremiär 22 maj … Läs mer om Filmrecension: Viktlös – en tidlös berättelse om mekanismen bakom utnyttjande

Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Foto: Sören Vilks Nietzsche kontra … Läs mer om Opera: Nietzsche kontra Wagner – En triumf för Folkoperan

Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Passenger Betyg 1 Svensk biopremiär 22 … Läs mer om Filmrecension: Passenger – fantasilösa metaforer

Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Axel Sondén & … Läs mer om Finstämt charmiga visor med variation och originella texter – Plåster av Axel Sondén och Flyttfåglarna

Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Rick Astley Gröna Lunds stora scen, … Läs mer om Recension: Rick Astley rickrollar Gröna Lund – och alla älskar det

Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Miroirs nr 3 - En båt på oceanen Betyg … Läs mer om Filmrecension: Miroirs nr 3 – En båt på oceanen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in