Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

vampyrer

Dracula – myt och verklighet av Katarina Harrison Lindbergh

by

Dracula -myt och verklighet
Utgivningsdatum 2020
Förlag Historiska media
Författare Katarina Harrison Lindbergh
ISBN 978 91 7789 344 8

”Dracula – myt och verklighet” är en historisk resa genom tid och rum, liv och död och givetvis myt och verklighet som gäller Dracula, men egentligen inte bara Dracula utan i stort sett vampyrens västerländska – främst – historia i sin helhet. Boken behandlar först och främst relationen mellan den Dracula vi känner till idag med vojvoden Vlad III, hur en mytisk figur kopplades ihop så starkt med Valakiets (numera en del av Rumänien) vojvod, eller Vlad Pålspetsaren såsom han även blir kallad för; men handlingen stannar inte där. Steg för steg går Katarina Harrison Lindbergh igenom den myt som formades kring Dracula och vampyren, och dess relation till verkligheten. I kontrast till vad som många möjligtvis hade hoppats på är det mycket mer myt än verklighet i framställningen av Dracula och vampyren, och banden mellan den Dracula vi föreställer oss idag verkar inte ha helt tydliga eller ens starka band till Vlad III. 

Av all kritik tonårsbokserien ”Twilight” har fått sedan böckerna kom ut i början av 00-talet, har kritiken ”vampyrerna i Twilight är inte riktiga vampyrer” alltid fått mig att undra vad som är en riktigt vampyr, eftersom det verkar finnas så många som verkar ha dessa detaljer fullständigt klara för sig själva. Någonting som Katarina Harrison Lindbergh går igenom i ”Dracula – myt och verklighet” är hur den bild av vampyren som vi har idag har formats genom tiderna, hur det som är självklart idag inte har varit det under en stor del av historien, hur bilden av vampyrer och Dracula stegvis blev den bild vi har av dessa mytiska varelser idag.  Så är det sjävklart med de flesta myter, men att se resan från en möjligtvis sadistisk (enligt hans fienders källor i alla fall) vojvod som försvarade sitt land i 1400-talets Europa till en bloddrickande sofistikerad  mystisk figur som kan förvandlas till fladdermus är mycket lärorikt. Det var även mycket lärorikt att läsa om vampyrens relation till andra monster, främst varulvar och zombies. På sätt och vis är banden mellan vampyren, varulven och zombien starkare än banden mellan Vald III och vampyren Dracula. Att bloddrickande genom historien exempelvis inte varit en central del av vampyrens karaktär var någonting nytt för mig. På tal om just bloddieten så är den på sätt och vis mindre verklighet än myt, åtminstone när det gäller vissa djur. Det finns bland annat fåglar och fladdermöss som livnär sig på blod, varav de sistnämnda blev kallade för vampyrfladdermöss efter vampyrmyten, inte tvärtom. Allt som allt är denna historiska resa mycket lärorik, relativt lättläst och samtidigt mycket välformulerad och dessutom mycket nyanserad när det kommer till innehållet. 

Denna bok har fått mig att fundera mycket på alla de andra vampyrberättelser och myter jag kommit i kontakt med under mitt liv, den har fått mig att vilja ta reda på mer om exempelvis Lamia inom grekisk mytologi, en figur som också ofta blir relaterad till vampyren. Denna bok har också fått mig att vilja lära mig mer om ”vampyrer” (eller snarare varelser som har vissa likheter med den västerländska vampyren) ur kulturer bortom västvärlden. Detta är absolut ingen kritik mot ”Dracula – myt och verklighet” eftersom boken ändå har sitt största fokus på just Dracula, men det är allmänt synd att vampyrliknande varelser ur kulturer i andra delar av världen sällan fokuseras på; exempelvis Yara-ma-yha-who, Brahmapurusha, Langsuyar, Penanggalan eller Jiangshi. Men det får snarare bli min – och andra läsares – uppgift att ta reda mer om dessa varelser. Detta är någonting jag stark uppmanar läsarna till att göra, för har man kommit så pass långt som att läsa en bok om Dracula kan man ta sig tiden att läsa om fler mytiska varelser ur andra delar av världen, för att… tja, varför inte? 

Dark Shadows – recensionen

by

Dark Shadows
Betyg 3
Sverigepremiär 11 maj 2012

Jo det låter kul: Tim Burton har regisserat och Johnny Depp spelar en 200 år gammal vampyr, Barnabas Collins, som kommit tillbaka efter att ha varit inlåst i nästan 200 år. Han söker upp sin familj som bor kvar i slottet hans far en gång byggde, ett slott nu är ett ruckel och familjen är dysfunktionell i allra högsta grad.
Bara tanken att en person blev inlåst i en kista under 1770-talet och sedan kommer ut 1972 sätter ju igång fantasin – och när det handlar om Tim Burtons filmskaparfantasi då har vi höga förväntningar.

En film ska betygsättas eller bedömas i sin helhet. Det är lite synd. Om jag skulle betygsatt Dark S efter första tredjedelen hade det utan tvekan blivit betyg 5 av 5. Skulle jag gjort bedömningen efter halva filmen hade det blivit betyg 4 – men när betyget nu ska sättas efter att jag sett filmen i sin helhet blir det betyg 3.

Tim Burton är mästare på att iscensätta skrämmande mardrömslika miljöer. Han gör det lika elegant som alltid och i början av filmen roas jag av dess snygga inledning.

Johnny Depp spelar den unge Barnabas Collins, en bortskämd överklass-slyngel som gör misstaget att utnytta en av tjänsteflickorna sexuellt. Det är inte vilken tjänsteflicka som helst, utan en häxa. När Barnabas inte vill säga att han älskar henne och dessutom ännu värre gifter sig med en annan ung kvinna – då blir det för mycket. Häxan Angelique Bouchards ( spelas av Eva Green) dödar hans fru och förvandlar honom till en vampyr och begraver honom levande.

Jag hade läst om filmen inför pressvisningen och dess handling är inte helt obekant eftersom den bygger på en klassisk tv-serie med samma namn. Trots att jag visste vad som skulle hända njöt jag av bilderna, miljöerna och skådespelet. Men som helhet, som en berättelse för en film, blev den långtråkig när halva filmen hade gått. Jag kan tänka mig att den passar bättre i tv-serieformatet, med kortare avsnitt som bygger på krocken mellan 1700-talsmänniskan och människorna under 1970-talet.

Tim Burtons fru Helena Bonham Carter har som ofta i hans filmer en roll, här som en alkoholiserad läkare. Det är inte hennes glansroll, det måste erkännas. Johnny Depp däremot är filmens största behållning.

Jag kan irritera mig på när det är delar i berättelsen som är ologisk. Då menar jag inte sådant som vampyrer – utan saker som är ologiska i sammanhanget. Att en häxa kan förtrolla någon till vampyr är väl inte direkt korrekt – vampyrer blir väl vampyrer genom att de blir bitna av vampyrer? Jag undrar också över Barnabas familj. I början av filmen såg vi honom tillsammans med hans mamma och pappa, men vi såg aldrig några syskon till honom. Hans fru dog utan att vi fick se att de hade några barn. Hur kan han då ha familj tvåhundra år senare?

Kanske den som är ett stort fan av vampyrer uppskattar filmen i sin helhet.
för min del tycker jag den tappade i andra halvan och slutuppgörelsen var i typisk överdriven amerikansk hollywoodstil och ger mest ont i huvudet av alla fyrverkerier.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Recension: Fright Night – spännande vampyrfilm med onödig 3D-effekt

by

Fright Night (3D)
Betyg: 3
Svensk premiär: 14 oktober

Det går bra nu för high school-studenten Charley Brewster (Anton Yelchin); han är tillsammans med skolans snyggaste tjej Amy (Imogen Poots), hänger med det coola gänget och har supersnygga skor. Han gör allt för att undvika att påminnas om sitt nördiga förflutna, inklusive att ignorera sin forne bäste vän Ed (Christopher Mintz-Plasse). Det har också nyligen flyttat in en ny granne i huset bredvid Charley och hans mammas – den händige och lite mystiske hunken Jerry (Colin Farrell).

En dag närmar sig Ed Charley för att diskutera faktumet att det på senaste tiden saknats flera elever ur klassen, och att han har en teori om vad det beror på; Charleys nya granne Jerry som enligt Ed är en vampyr. Charley avfärdar detta som struntprat, men när Ed själv snart försvinner och Jerry börjar kasta hungriga blickar efter Charleys flickvän misstänker även Charley att allt inte står rätt till, och tillsammans med Amy och den självutnämnde vampyrdräparen Peter Vincent, känd från tv, inleder han en otäck jakt för att uppenbara sanningen och förgöra Jerry. Även Chris Sarandon, som spelade rollen som vampyren Jerry i Fright Night från 1985, syns i en cameo.

Craig Gillespies (Lars and the Real Girl; The United States of Tara) Fright Night är en remake av originalfilmen med samma titel från 1985. Själv har jag inte sett originalet, så jag kan omöjligt jämföra de båda filmerna, men jag tycker att Fright Night (2011) är en spännande och för mig lagom läskig skräckis som bjuder på ett antal överraskande hoppa till-ögonblick.

Är man trött på romantiska vampyrberättelser med förskönade vampyrer och hellre vill se riktigt läskiga blodsugare, är Fright Night en passande film; kanske något att se nu när det snart är Halloween. Dock var filmens 3D-effekt inte så mycket att hurra för; kanske för att jag personligen generellt inte är särskilt förtjust i detta, men jag tror att man hade sig klarat sig lika bra utan den.

Text: Mikaela Gustin

Regi: Craig Gillespie
Screenplay: Marti Noxon
Story: Tom Holland

I rollerna:
Anton Yelchin – Charley Brewster
Colin Farrel – Jerry
Toni Colette – Jane Brewster
David Tennant – Peter Vincent
Imogen Poots – Amy
Christopher Mintz-Plasse – Ed

http://www.expressen.se/noje/recensioner/film/1.2590427/fright-night

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Två böcker för vampyrfantasten: Vampyrernas historia och Twilightsagan – Den officiella illustrerade guiden

by

Vampyrer har varit heta i ett par år nu. Twilightsagan är förstås ett av skälen och vampyrer i tv-serier med Alexander Skarsgård ett annat skäl och svenska filmen och boken “Låt den rätte komma in” ytterligare ett skäl.

För den som vill tränga lite djupare in i kunskapen kring vampyrer har nu i vår två böcker släppts som är mer faktaböcker med illustrationer.

Norstedts släpper 11 maj “Vampyrernas historia” av Katarina Harrison Lindberg. Ett pressmeddelande berättar:

Syns vampyrer i speglar? Tål de vitlök? Vampyrernas historia har svaren. Det är en färgstark och djuplodande översikt av vampyrer och vampyrföreställningar genom tiderna. Läsaren tas med på en resa från de blodtörstiga avgrundsdemonerna Mesopotamien till de lika sensuella som livsfarliga vampyrerna i tv-serien True Blood.

För första gången får också de skandinaviska vampyrtraditionerna utrymme en populärvetenskaplig bok. Bockstensmannen i Varberg och Takstainarn på Gotland samsas med den danske regissören Carl Theodor Dreyers vampyrfi lm från 1931 och John Ajvide Lindqvists barnvampyr i Låt den rätte komma in. Här berättas även om verkliga personer som i efterhand har kallats vampyrer och om sådana som själva anser att de är vampyrer. I boken möter vi dessutom nutida vampyrsekter med bloddrickare och deras donatorer.
Vampyrernas historia vänder sig till alla som vill veta vad en vampyr egentligen är, eller har varit, ur historisk och kulturell synvinkel. Är det sant att de hatar varulvar? Vem var Dracula? Och fi nns det riktiga vampyrer?

Författaren Katarina Harrison Lindbergh är frilansredaktör och föreläsare med studier i historia, litteraturvetenskap och nordiska språk bakom sig. Vampyrernas historia är hennes debutbok.

Den andra boken för den som vill tränga djupare in i kunskapen om vampyrer är fokuserad på Twilightsagans vampyrer och är en mycket vackert inbunden bok med många fina illustrationer:
Twilightsagan – den officeilla illustrerade guiden.

Jag är inte så road av vampyrberättelser men kommer ändå att använda båda, som uppslagsböcker. För en skrivande person finns det skäl att kolla upp fakta kring vampyrer, varulvar och andra mytiska varelser då och då. Dessutom är båda böckerna oerhört välgjorda.

Vampyrernas historia
Författare: Katarina Harrison Lindbergh
Förlag: Norstedts
ISBN10: 9113029657
ISBN13: 9789113029658

Titel: Twilightsagan : den officiella illustrerade guiden
ISBN: 9789132158452
Förlag: B Wahlströms

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Eclipse – bäst hitintills i Twilight-sagan

by

Detta är den tredje delen i filmatiseringen av Twilight-sagan. Det är ett klassiskt triangelrama, där två killar är kära i samma tjej.

Att Bella och Edvard är ett par vet vi ju redan, men i denna film medger även Jacob att han är kär i Bella. Det förekommer en hel del kyssar som innebär att spänningarna mellan Team Jacob och Team Edvard intensifieras, ändock  är det inte själva relationsdramat som gör att man sitter som på nålar ibland, utan den armé av nyfödda vampyrser som styrs av Victoria.

Victoria, spelas i denna film spelas av Bryce Dallas Howard istället för Rachelle Lefevre. Vi störs dock inte av detta byte, i motsats till många andra fans som upprörs över just detta. Vi anser att man istället kan uppröras över konflikten mellan Volturi, varulvar och vampyrklanen.

Repliken The Volturi doesn’t give second chances, riktas gentemot unga Bree, som sammanlagt syns på bioskärmen i fyra minuter. Författaren Stephenie Meyer däremot valde att skriva en hel bok om denna Bree. Boken tillför absolut ingenting till Twilight-sagan, så vår rekommendation är att inte köpa boken, utan spara pengarna till nästa film istället.

Den som har läst böckerna, kommer inte att bli besviken av filmatiseringen, men kan räkna med en mycket tamare version än den som skapas i fantasin, när man läser boken. I Eclipse faller mycket på sin plats och vi får uppleva ett mycket mer avslappnat Forks med dess invånare. Förutom Leah, som genomgått förvandlingen varulv, så har både Edvard och Jacob blivit mer vuxna och vågar satsa på sina känslor.

Det stora känslodramat som Bella går igenom, visas i filmen med mer humor och lätthet, än i själva boken. Det är dock inget negativt, då det handlar om en tonårskris, som vi lätt kan känna igen oss i.

Filmen bjuder på två timmar bra underhållning, men med ett ljummet slut. Slutet gör att van vill se nästa film direkt. Vi har väntat tillräckligt länge på bröllopet och vill att det ska bli av!

Miryam Danielsson

Alexandra Einerstam

Relaterade recensioner:
Betyg 3 av 5 hos SVT, SVD, Dagens Nyheter, Expressen och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,