• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

vetenskap

Teaterkritik: Galileis liv på Dramaten – rolig, sätter igång tankar

14 oktober, 2022 by Rosemari Södergren

Foto: Sören Vilks

Galileis liv
Av Bertolt Brecht och Margareta Stefan
Översättning Ulrika Wallenström
Regi Carolina Frände
Scenografi och ljus Karl Svensson
Kostym Charlotta Nylund
Originalmusik Hanns Eisler
Peruk och mask Nathalie Pujol, Melanie Åberg
Ljuddesign Niclas Anderstedt Lindgren
Dramaturg Joakim Sten, Irena Kraus
Premiär på Dramatens lilla scen 13 oktober 2022
I rollerna Gustav Berg, Thérèse Brunnander, Staffan Göthe, Christoffer Svensson, Siham Shurafa och Lotta Tejle.

Året är 1609. En grånad man, klädd i grått är ensam på scen, han tar stöd mot en käpp. Det syns att han är gammal och varit med om en hel del. Mannen på scenen är vetenskapsmannen Galilei som ser tillbaka på sitt liv där han tvingades av sin tids makthavare, framför allt den katolska kyrkan, att förneka de vetenskapliga rön han funnit. Galilei hade med ett teleskop bevisat att jorden snurrar kring solen – ett faktum som skulle slå undan kyrkans uppfattning att jorden är världens centrum. Om människor inte längre skulle tro att jorden vore världens centrum skulle de kanske inte längre lita på Gud, menar prästerna. Bara några år tidigare hade en annan man bränts på bål i Rom för att han påstår att jorden snurrade kring solen.

– Enligt Brecht är teaterns uppgift att lyfta det som skaver och är bökigt, men att det inte behöver gestaltas på ett svårmodigt sätt. Han visar hur teatern kan vara en lek. Det är en teatersyn jag delar, säger pjäsens regissör Carolina Frände.

Regissören lyckats mycket bra med att få fram det lekfulla. Staffan Göthe spelar vetenskapsmannen Galilei och övriga fem skådespelare axlar de femtio olika rollerna i pjäsen. Tillsammans med den sinnrika scenlösningen fungerar det helt underbart. Lotta Telje, Gustav Berg, Thérèse Brunnander, Christoffer Svensson och Siham Shurafa gör detta med glans. Det är både roligt och väldigt mycket Brecht, som ville att det ska vara tydligt att det är ett spel på scen, publiken ska inte vaggas in i någon form av naturalistisk realism. Den sparsmakade scenlösningen består av två pixlade jätteprojektioner på sidorna där vi ser rymden skimra och mot mitten av scenen finns en stor cirkel som skådespelarna kan kliva upp på.

Galileis liv beskrivs som en pjäs om vetenskap och alternativa fakta i Dramatens uppsättning. Min reaktion på den beskrivningen är: Njae? Kring temat vetenskap och fake news/alternativa fakta finns mycket mer att fundera kring i dagens postmoderna samhälle. Visst ger föreställningen en del att tänka på men den surfar ändå mycket på ytan. När det gäller huruvida jorden snurrar kring solen eller inte, det är något som vetenskapen kunnat slå fast. Men det finns väldigt mycket annat som vetenskapen inte kan förklara.

Vad som är fake news och vetenskap kan inte alltid avgöras tydligt och bestämt. Mycket som en gång ansetts vara fake news har senare visat sig vara fakta. Jag minns när larm om faran med asbest kom, då slog så kallade kunniga bakut. Men det visade sig att asbest ger många skador och sjukdomar. Men det finns saker vi inte kan mäta. Hundar kan uppfatta lukter hundra gånger bättre än vi. Det finns alltså någon form av atomer som avger lukt, men vi kan inte vetenskapligt slå fast hur det fungerar, vi vet bara att det fungerar. Ämnet vetenskap och alternativa fakta skulle kunna vridas och vändas på mycket mer är vad som görs i uppsättningen nu.


Galilei tvingades förneka att jorden rör sig runt solen. Men det finns saker som idag hånas  och som kan visa sig vara rätt. Den svenska Folkhälsomyndigheten med Tegnell i spetsen hävdade bestämt att munskydd inte skyddar mot covid-19. Internationella väl aktade forskare håller inte med Tegnell. I Sverige stämplas det Tegnell säger som vetenskap medan i de flesta andra länder anses Tegnells inställning vara fake news. Det finns många sådan exempel som skulle kunna ha fördjupat föreställningens tema. Många vetenskapliga upptäcktes har hånats i början, liksom Galilei hånades. Men vad i dagens samhälle vill makthavare kalla fake news och som kommer att visa sig vara vetenskapligt korrekt i framtiden? Jag tycker denna uppsättning förenklar frågeställningar kring vetenskap, fakta och fake news.

Men att jag är skeptisk till hur väl temat fungerar så är det ändå en föreställning som är värd att se. Utan tvekan. Den är rolig och har en del att säga och sätter igång tankar kring vem som bestämmer vad som är fakta.

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik, Toppnytt Taggad som: Dramaten, Fake news, vetenskap

Bokrecension: Evolutionen och jag

24 juli, 2017 by Rosemari Södergren

Evolutionen och jag
Författare: Johan Frostegård
Utgiven: 2017-04
ISBN: 9789188123824
Förlag: Volante

Den amerikanska Hollywoodstjärnan Morgan Freeman har i en miniserie på tv (finns på SVT Play) letat efter Gud. Han har letat bland olika religioner och också besökt utgrävningar som visar hur människor levde för 9.000 år sedan. Det första avsnittet handlade om skapelsen och det var intressant att höra olika kulturers och religioners skapelseberättelser. Vi fick också reda på att katolikerna för länge sedan övergett tanken på att Bibelns skapelseberättelse är en vetenskaplig framställning. Ingen kristen ledare idag anser att Bibels berättelser (det finns ju faktiskt två olika skapelseberättelser i Gamla Testamentet i Bibeln) ska tolkas och tas till sig rent bokstavligt.

Jag såg den här serien i samma veva som jag läste boken EVolutionen och jag av Johan Frostegård, professor och överläkare. Jag började läsa med stora förväntningar, eftersom det att döma av texten på bokens baksida var en bok om evolutionen ur en rad aspekter: moral, könsroller, religion, artificiell intelligens och mikroorganismer.

Äntligen en forskare som vågar tänka utanför den fastlagda boxen, tänkte jag. Men tyvärr blev jag ganska snabbt besviken.

Jag blev väldigt förvånad när en professor skriver en bok om evolutionen som ges ut i år och han flera gånger i boken angriper att tro på gud och menar att det skulle vara något som står i motsats till att lyssna på vetenskapen. Som en katolsk forskare, präst och vetenskapsman säger i Morgan Freemans tv-serie:
– Vetenskapen kan beskriva Big Bang och det är inget vi säger emot. Men vetenskapen kan inte svara på vad som fanns före Big Bang.

Det är så sorgligt, tycker jag, men många ateister: de är så övertygade om att det enda som finns är det som vetenskapen kan slå fast. Det är ju bara det att vetenskapen idag säkert inte kommit till slutmålet att förstå och kunna förklara allt. Om femhundra år kommer vetenskapen att skratta åt en del som vetenskapen idag är säkra på. Det kommer alltid att finnas mer att utforska.

Författaren till boken, Johan Frostegård är forskare, författare och professor i medicin, samt fil. kand. i ekonomisk historia. Han är överläkare vid Karolinska universitetssjukhuset, men har också skrivit romaner och är aktiv som uppfinnare.

Han skriver till exempel:
Evolutionsteorin och Darwins idéer om det naturliga urvalet sägs ofta vara den bästa idé någon någonsin fått. Men även om teorierna står starka på ett övergripande plan, så finns där många luckor och lösa trådar på några av livets riktigt stora frågor.
… Ganska lite är känt om vad detta jag eller medvetandet egentligen är. Är de ens materiella? Behöver de vara det? …

Det är sådana formuleringar som gjorde att jag ville läsa boken. Det materiella behöver inte vara det enda som finns. Det vi idag kalla intuition eller att vi känner på oss något – som sedan blir bekräftat, vad är det? Det är mycket vanligt att människor som förlorat en nära anhörig känt på sig att personen är död. Det är klart att det finns mycket som vetenskapen inte kan förklara än, som vi idag kanske kallar paranormalt, men som en dag kommer att ha en vetenskaplig förklaring. Fast jag tror att det blir först när vetenskapen börjar förstå att det materiella inte är det enda som finns.

Jag har skrivit boken på sajten Om liv och död också.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Bokrecension, faktabok, naturvetenskap, Religion, vetenskap

Tankar om boken Livet med kvantfysiska glasögon

9 juli, 2016 by Rosemari Södergren

livetmedkvantfysiskaglasogon

Livet med kvantfysiska glasögon
Författare: Mikael Säflund och Titti Nordieng
Utgiven: 2016-06
ISBN: 9789188403339
Förlag: Soderpalm Publishing

På bokens omslag står två personer som ser väldigt glada och rätt lustiga ut och de har varsin pratbubbla som tillsammans säger: ”Vi lovar dig som läser boken mirakler … därför att vetenskapen faktiskt säger det.”

Om vi tänker oss att människans luktsinne är stort som ett frimärke då är hundens sinne för lukter som en stor fotbollsplan i jämförelse. Uppenbarligen finns det saker som hundar kan uppfatta som vi inte kan. Uppenbarligen har våra mänskliga sinnen en del begränsningar. Det förvånar mig alltid att det finns människor som med stor emfas hävdar att de är ateister och denna övertygelse har de grundat på vetenskapen. Den som grundar sig på vetenskapen borde tvärtom inse att det finns oändligt mycket som vi inte kan uppfatta – och därför borde en viss ödmjukhet infinna sig inför möjligheten att det finns något utanför oss själva – eller kanske snarare en slags kraft eller ett fält som finns i oss alla och i allt.

Idag och förmodligen i framtiden kommer det att bli än svårare att med vetenskapen som grund hävda att mirakler inte inträffar. Med mirakler menar jag då sådant som strider mot vår naturvetenskapliga rätt begränsade syn på tillvaron, inordnad efter våra begränsade sinnen, efter vårt sätt att avskärma verkligheten.

Den vetenskap som fortfarande lärs ut i skolor är mer än 400 år gammal och kom under en tid när människan upptäckte att jorden inte var platt. Den vetenskapen är inramad och bygger på det vi kan mäta med verktyg byggda efter våra sinnens begränsningar. Modern vetenskap vänder upp och ner på en hel del och spränger den gamla vetenskapens gränser. Kvantfysiken har visat att de minsta partiklarna vi kan uppfatta med våra finaste mätinstrument är små, små partiklar inne i atomer som uppför sig annorlunda om de blir betraktade än om ingen betraktar dem. Dessa små partiklar finns inne i oss alla, i allt.

Jag har läst boken ”Livet med kvantfysiska glasögon”. På ett populärvetenskapligt lättläst språk förklarar de två författarna vad kvantfysiken står för och de berättar om några berömda kvantfysiska experiment. Det är väldigt fascinerande.

De berättar om ett experiment med dna där de tagit dna från en människa och placerat detta dna i ett helt annat rum än försökspersonen som därefter fått se olika bilder som ger känslor av lycka, glädje, ångest eller rädsla. I det dna som placerats i ett annat rum kunde forskarna mäta reaktioner i dna på dessa känslor, samma reaktioner som dna i försökspersonen fick under de olika känslorna.

Kvantfysikerna har fastställt att det inne i de små, små partiklarna djupast inne i atomerna finns ett slags kraftfält som de benämnet nollpunktsfältet. Författarna berättar:
Kvantfysiken beskriver nollpunktsfältet som ett fält av oändlig potential. Det inrymmer allt som funnits och som kommer att finnas. Där finns informationen om våra resor, våra avlagda jeans, vår karriär, våra framtida tandborstar, våra vänskapsband, förlovningsringar – allt vi haft och det vi kommer att få samt en oändlig rad valbara varianter på dessa. Man n lika det vid ett gränslöst informationshav som genomsyrar allt i universum inklusive människan.

För mig är detta inte så nya tankar. Jag har mediterat inom zenbuddism i många år och dess filosofi förmedlar liknande tankar. Likaså har jag många vänner som är duktiga spiritualistiska medier och de formulerar det som att allt är uppbyggt av energi och de som inte längre finns hos oss i fysisk gestalt finns ändå, med sitt medvetande och som energi som kan kommunicera till oss om vi är öppna för det.

Författarna tar kvantfysiken in i sitt vardagsliv. En del är mycket bra och påminner mig om hur människor som har en stark tro på Jesus också använder sig av sin tro i sitt vardagsliv.

Jag kan bli lite skeptisk dock till en del av deras slutsatser. De skriver att det är vår egen perception eller vårt medvetande som bestämmer hur vår personliga verklighet uppträder. I så fall kan vi aldrig bli offer för vår verklighet. Vi har ju själva skapat den utifrån våra förväntningar.

De två författarna drar då slutsatsen att vi kan tänka oss friska, tänka oss lyckliga, tänka oss välbärgade. Men jag försöker och försöker tänka mig att min yngste son inte är död. Min yngste son dog för tre och ett halvt år sedan och hur mycket jag än tänker att det skedde i en annan verklighet så ändrar det sig inte. Hans grav är där den är. Jag minns också tiden innan han gick ur tiden, hur vi i familjen kämpade för honom och trodde att han skulle klara sig. Jag tänkte inte alls att han skulle dö. Ändå dog han. Så jag har svårt att köpa författarnas tankar om att vi kan tänka bort svårigheter, tänka bort sjukdom.

Det är i grunden samma tankar som finns hos Livets ord fast det då inte handlar om din egen inre kraft till förändring utan Jesus-tron. ”Om du tror tillräckligt blir du både frisk och rik”. Typ. Det är Livets ords budskap i sin extrema tolkning. Jag tycker att författarna tangerar denna gräns. Jag tror inte vi kan tänka oss fram till en bättre värld utan sjukdom och olyckor. Däremot ligger det mycket i tankens kraft och att vi kan med tankar, böner och healing förändra mycket. Däremot säger jag inte att mirakler inte kan ske. Jag har själv varit med och sett med egna ögon hur människor blivit botade genom bön till Jesus eller genom healing inom spiritualism. Jag tror att det är samma kraftfält som finns och som vi kan förhålla oss till också i våra vardagsliv. Men jag tror inte det går att förändra allt. Alla som inte dör innan dess blir gamla och förr eller senare dör vi – och det finns ingen bot mot det, oavsett religion eller filosofi eller vetenskap.

Jag vet att boken redan rönt ett stort intresse och i princip sålt ut och nu trycks upp i en ny upplaga – och det gläder mig. För även om jag uttryckt en del kritiska tankar tycker jag om boken i sin helhet: den förklarar på ett begripligt sätt om vad den moderna fysiken, kvantfysiken, kommit fram till och det är tankar och kunskap jag hoppas många får del av. Världen och livet blir mycket mer spännande med kvantfysiska glasögon. Utan tvekan.
———

Men, efter att ha gått och funderat på boken i ett par veckor och pratat med den med några andra läsare har jag ytterligare några funderingar. I boken skriver författarna om ett experiment alla, var och en kan göra, där vi håller våra händer på ett särskilt sätt och styr våra tankar enligt anvisningar, då ska det ena fingret efter en stund bli längre. Frågan jag ställer mig är: vad är vitsen med att förlänga ett finger? Hur länge vara den förlängningen? Om en ung person gör övningen: ska hen då leva med ett finger som är för långt resten av sitt liv? Jag har svårt att se någon vettig mening med en sådan övning.

En annan anmärkning jag har på boken har med dess design att göra, eller mer specifikt dess bildval. De två författarna har valt att låta sig fotograferas med glasögon och miner som gör att de ser ur som clowner. Det sänker bokens trovärdighet för mig, det får mig att känna att det är mycket skämt och humor men inte så mycket allvar som förmedlas. Vilket jag tycker är synd eftersom kvantfysik absolut kan visa oss att livet är mycket större än den fyrkantiga och trista värld som ett liv utan mirakel ger oss.

Boken har en egen sida på facebook också, som du hittar här.
Och bokens hemsida hittar du hör.

Bloggen Pippi Grön tipsar om boken.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension Taggad som: Bok, Bokrecension, filosofi, kvantfysik, Religion, Spiritualism, vetenskap

En poet har kodad en experimentell dikt i en bakteries DNA och bakterien svarar

5 maj, 2011 by Redaktionen

Christina Bök från Kanada har kodat en dikt till en DNA-sekvens som hans sedan skall injiceras i en bakterie. Idén är att bakterien skall svara med en proteinsekvens som i sin tur är en dikt. Konst möter vetenskap.

The Xenotext heter dikten. Ett märkligt experiment som visar vad som kan hända när konst och vetenskap möts.

Christian Bök är inte vetenskapsman, han har examen i engelska och är lärare men skriver också experimentell poesi.

Läs om hans märkliga litterära experiment (på engelska).

 

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om DNA, poesi, vetenskap, konst

Arkiverad under: Scen Taggad som: DNA, Konst, Poesi, vetenskap

Från premiären på Darwins Kapten på Dramaten med Börje Ahlstedt

5 november, 2010 by Rosemari Södergren


Charles Darwin dröjde flera årtionden innan han publicerade boken ”Om arternas uppkomst*” med sin teori om evolutionen, de tankar som av många stämplades som hädiska. Varför dröjde han så länge? Var det av hänsyn till sin familj och hans fru Emma som var starkt troende?

Darwins Kapten hade premiär på Dramatens lilla scen i Lejonkulan på fredagskvällen 5 november. Den bygger på en nyskriven pjäs av Henning Mankell.

Börje Ahlstedt spelar Darwin och pjäsen börjar då han som gammal man lever ett ganska lugnt liv tillsammans med sin fru då han får ett brev som berättar att kapten FitzRoy tagit livet av sig. När Charles Darwin var ung reste han i fem år med FitzRoys skepp Beagle. Att vara kapten på ett skepp under sådana långresor var psykiskt påfrestande. FitzRoys företrädare på kaptensposten hade tagit livet av sig. För att inte bli sjuk av ensamhet lät FitzRoy Darwin följa med på skeppet som ett sällskap, som någon utanför manskapet att kunna prata och resonera med. Darwin och FitzRoy blev osams efter 14 dagar. Senare i livet när Darwin publicerat sin bok ”Om arternas uppkomst” och presenterat sin teori om evolutionen blev FitzRoy en svuren fiende till Darwins teorier. FitzRoy var en hängiven religiös kristen man och upprördes i sitt inre av Darwins tankar.

Första akten pendlar handlingen mellan den gamla Darwin i sitt hem med sin och den unge Darwin som är på den äventyrliga resan över haven. Det är fantastiskt att se hur Börje Ahlstedt kan växla i kroppsuttryck och tal mellan att vara den gamle mannen och den unge mannen som sprudlar av energi och nyfikenhet.

Henning Mankell skriver i programmet till föreställningen om varför han skrev pjäsen:

Sen såg jag oväntat ett fotografi på en flicka i Afganistan, taget förra året. Hon var tretton år gammal. Hennes namn känner jag inte. Hon hade tillsammans med skolkamrater – alla flickor – blivit utsatta för ett överfall där maskerade fundamentalistiska krigare hade kastat syra i deras ansikten eftersom dom menade att flickor inte hade något i en skola att göra. Kunskapstörstande småflickor kunde man i Guds namn vanställa ansiktena på, kanske förblinda.
Då insåg jag i loppet av några få sekunder hur pjäsen borde skrivas. Ty det som var Darwins stora upptäckt och det som blev den avgörande konflikten när hans evolutionslära presenterades för ungefär 150 år sen, var tvekampen mellan tro och vetande.

I föreställningen ser vi hur en gammal värld kolliderar med en ny värld, hur debatter förs och hur Darwins teori ger inspiration till nya tankar inom politik också. Fast Darwin själv inte ägnar sig åt sitt forskande av varken religiösa skäl eller politiska skäl utan bara för att han är så nyfiken och hela tiden vill veta och få svar på alla frågor.

Det är allvarliga ämnen och ingen lättsam pjäs – men den är tankeväckande och sätter igång många frågor och tankar. Fast jag tycke emellanåt att Mankell varit övertydlig i vissa delar och låter karaktärerna berätta samma sak någon gång för mycket ibland. Men det är en föreställning med flera bottnar. Henning Mankell skriver i programmet att han tillägnar pjäsen de flickor som på olika sätt kämpar för sin rätt till upplysning i världen idag.
Konflikten mellan tro och vetande är dock bara ett av spåren i pjäsen. Minst lika intressant tycker jag relationen mellan Darwin och hans fru är och likaså den ambivalens som finns i Darwins inre, han är varken hundra procent religiös eller ateist. De ber exempelvis bordsbön i hans hem. När han ställs inför faktum att hans teorier får politiska konsekvenser vill han inte ta ansvar för det. Hur mycket ansvar ska en forskare ha för vad hans teorier används till?
Darwin själv vill inte kännas vid något sådant ansvar. Han är bara vetenskapsman, eller rättare sagt: en nyfiken människa som ställer frågor och vill veta mer.
Om det kompromissar han aldrig. Nyfikenheten finns där, alltid, hela tiden och gör att han vaknar när något intressant sägs.

Pjäsen spelas i Lejonkulan. Det som är bra med det är att det är en sådan liten salong att var man än sitter är det nära till skådespelarna. Föreställningen vinner mycket på att den spelas i en intim teater. Fast å andra sidan gör det förstås att det bör bli ett enormt publiktryck och svårt att få biljetter.

I rollerna Börje Ahlstedt, My Holmsten, Johan Holmberg, Pierre Wilkner, Elin Klinga, Erik Magnusson
Regi AnnaLina Hertzberg

Om Darwins Kapten på Dramatens hemsida.

Bilden ovan: Börje Ahlstedt
Foto: Roger Stenberg

Bilderna nedan:
Börje Ahlstedt, Pierre Wilkner och Johan Holmberg

Elin Klinga och Börje Ahlstedt

Börje Ahlstedt och My Holmsten

Relaterat:
Svenska Dagbladet, SVD 2, Göteborgsposten

Läs även andra bloggares åsikter om Darwin, Börje Ahlstedt, Henning Mankell, FitzRoy, evolution, vetenskap, religion

Arkiverad under: Recension, Scen, Teater, Teaterkritik Taggad som: Börje Ahlstedt, Darwin, evolution, FitzRoy, Henning Mankell, Religion, vetenskap

  • Sida 1
  • Sida 2
  • Sida 3
  • Sida 4
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Titel: Vi är inte … Läs mer om Vi är inte maskiner – och det vet Kjell Rautio mycket väl

Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

7/5 2025 Dergårdsteatern i … Läs mer om Eggande och exotiskt tonspråk förädlas av kreativ kombo – House Of Wu Fei på Dergårdsteatern

Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

[BLANK] Av Alice Birch Översättning … Läs mer om Teaterkritik: [BLANK] – känns ända in i märgen

Foto: The Delines på Pustervik

The Delines Pustervik, Göteborg 8 maj … Läs mer om Foto: The Delines på Pustervik

Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Death of a Unicorn Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Death of a Unicorn – Will Poulter är den enda som hittar rätt

Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

5/5 2025 Park Lane i Göteborg Som … Läs mer om Möte som motsvarar högt ställda förhoppningar – Göteborg Jazz Orchestra & Karl Olandersson

Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

Teater Tribunalen bjuder in till två … Läs mer om Teater Tribunalen bjuder in till två kulturveckor med Israel och Palestina i fokus

I HUVUDET PÅ BO uttagen till Cannes Classics

Den svenska dokumentären I huvudet på Bo … Läs mer om I HUVUDET PÅ BO uttagen till Cannes Classics

Stabil bokförsäljning – fysisk bokhandel och digitala tjänster fortsätter växa

Bokförsäljningen är stabil i Sverige – … Läs mer om Stabil bokförsäljning – fysisk bokhandel och digitala tjänster fortsätter växa

Samtrimmad enhet står för lördagsunderhållningen med rockig energi och briljans – Dan Reed Trio i Lerum

3/5 2025 Torarica i Lerum (arrangör: … Läs mer om Samtrimmad enhet står för lördagsunderhållningen med rockig energi och briljans – Dan Reed Trio i Lerum

Sverigepremiär i september för Jon Fosse-monolog med Leif Andrée

Leif Andrée i Jon Fosses monolog SÅ VAR … Läs mer om Sverigepremiär i september för Jon Fosse-monolog med Leif Andrée

Mai Zetterlings 100 års-jubileum firas över hela världen

Mai Zetterling, Stockholm 1975. Foto: … Läs mer om Mai Zetterlings 100 års-jubileum firas över hela världen

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Hos sajten Casinodealen hittar ni alla svenska casinobonusar som nya spelare kan ta del av.
Engelska casinon
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2025 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in