Darwin

Charles Darwin dröjde flera årtionden innan han publicerade boken ”Om arternas uppkomst*” med sin teori om evolutionen, de tankar som av många stämplades som hädiska. Varför dröjde han så länge? Var det av hänsyn till sin familj och hans fru Emma som var starkt troende?

Darwins Kapten hade premiär på Dramatens lilla scen i Lejonkulan på fredagskvällen 5 november. Den bygger på en nyskriven pjäs av Henning Mankell.

Börje Ahlstedt spelar Darwin och pjäsen börjar då han som gammal man lever ett ganska lugnt liv tillsammans med sin fru då han får ett brev som berättar att kapten FitzRoy tagit livet av sig. När Charles Darwin var ung reste han i fem år med FitzRoys skepp Beagle. Att vara kapten på ett skepp under sådana långresor var psykiskt påfrestande. FitzRoys företrädare på kaptensposten hade tagit livet av sig. För att inte bli sjuk av ensamhet lät FitzRoy Darwin följa med på skeppet som ett sällskap, som någon utanför manskapet att kunna prata och resonera med. Darwin och FitzRoy blev osams efter 14 dagar. Senare i livet när Darwin publicerat sin bok ”Om arternas uppkomst” och presenterat sin teori om evolutionen blev FitzRoy en svuren fiende till Darwins teorier. FitzRoy var en hängiven religiös kristen man och upprördes i sitt inre av Darwins tankar.

Första akten pendlar handlingen mellan den gamla Darwin i sitt hem med sin och den unge Darwin som är på den äventyrliga resan över haven. Det är fantastiskt att se hur Börje Ahlstedt kan växla i kroppsuttryck och tal mellan att vara den gamle mannen och den unge mannen som sprudlar av energi och nyfikenhet.

Henning Mankell skriver i programmet till föreställningen om varför han skrev pjäsen:

Sen såg jag oväntat ett fotografi på en flicka i Afganistan, taget förra året. Hon var tretton år gammal. Hennes namn känner jag inte. Hon hade tillsammans med skolkamrater – alla flickor – blivit utsatta för ett överfall där maskerade fundamentalistiska krigare hade kastat syra i deras ansikten eftersom dom menade att flickor inte hade något i en skola att göra. Kunskapstörstande småflickor kunde man i Guds namn vanställa ansiktena på, kanske förblinda.
Då insåg jag i loppet av några få sekunder hur pjäsen borde skrivas. Ty det som var Darwins stora upptäckt och det som blev den avgörande konflikten när hans evolutionslära presenterades för ungefär 150 år sen, var tvekampen mellan tro och vetande.

I föreställningen ser vi hur en gammal värld kolliderar med en ny värld, hur debatter förs och hur Darwins teori ger inspiration till nya tankar inom politik också. Fast Darwin själv inte ägnar sig åt sitt forskande av varken religiösa skäl eller politiska skäl utan bara för att han är så nyfiken och hela tiden vill veta och få svar på alla frågor.

Det är allvarliga ämnen och ingen lättsam pjäs – men den är tankeväckande och sätter igång många frågor och tankar. Fast jag tycke emellanåt att Mankell varit övertydlig i vissa delar och låter karaktärerna berätta samma sak någon gång för mycket ibland. Men det är en föreställning med flera bottnar. Henning Mankell skriver i programmet att han tillägnar pjäsen de flickor som på olika sätt kämpar för sin rätt till upplysning i världen idag.
Konflikten mellan tro och vetande är dock bara ett av spåren i pjäsen. Minst lika intressant tycker jag relationen mellan Darwin och hans fru är och likaså den ambivalens som finns i Darwins inre, han är varken hundra procent religiös eller ateist. De ber exempelvis bordsbön i hans hem. När han ställs inför faktum att hans teorier får politiska konsekvenser vill han inte ta ansvar för det. Hur mycket ansvar ska en forskare ha för vad hans teorier används till?
Darwin själv vill inte kännas vid något sådant ansvar. Han är bara vetenskapsman, eller rättare sagt: en nyfiken människa som ställer frågor och vill veta mer.
Om det kompromissar han aldrig. Nyfikenheten finns där, alltid, hela tiden och gör att han vaknar när något intressant sägs.

Pjäsen spelas i Lejonkulan. Det som är bra med det är att det är en sådan liten salong att var man än sitter är det nära till skådespelarna. Föreställningen vinner mycket på att den spelas i en intim teater. Fast å andra sidan gör det förstås att det bör bli ett enormt publiktryck och svårt att få biljetter.

I rollerna Börje Ahlstedt, My Holmsten, Johan Holmberg, Pierre Wilkner, Elin Klinga, Erik Magnusson
Regi AnnaLina Hertzberg

Om Darwins Kapten på Dramatens hemsida.

Bilden ovan: Börje Ahlstedt
Foto: Roger Stenberg

Bilderna nedan:
Börje Ahlstedt, Pierre Wilkner och Johan Holmberg