Att vara egenföretagare, i alla fall småföretagare, betyder ofta att jobba många, många fler timmar än anställda gör.
Och att vara snabbare och mer effektiv. Ibland får jag nippran över hur långsamt det går hos myndigheter. Ibland.
Fast det händer att jag blir positivt överraskad också.
Allt har fördelar och allt har nackdelar i världen.
Att köra eget är förstås mer nervöst. Många tror väl på illusionen att en anställning är tryggare och garanterar regelbunden inkomst. Det svenska samhället är ganska konservativt uppbyggt kring tanken att alla ska vara fast anställda. Egentligen kan ju en chef/arbetsgivare som bestämt sig för att göra sig av med en anställd ganska lätt göra det. Facket är ganska svagt i sådana situtioner.
Fasta anställningar kan dock döda människors kreativitet och skaparförmåga. På alldeles för många arbetsplatser drivs medarbetarna mer av omsorg om den egna positionen än att släppa fram andra skaparkrafter. Alldeles för många är fantasilösa och är bromsklossar mot sådant som skulle förbättra företagets eller organisationens arbete.
Jag kan skriva mycket kring hur människor på en arbetsplats kan trycka ned varandra. Men jag har annat att göra just så jag nöjer mig med att konstatera att jag som frilans idag i alla fall kan välja att sitta hemma och jobba, göra mig en härlig kopp espresso som jag blandar med varm, vispad mjölk, lyssnar på recensionsskivan av Bright Eyes kommande album och tänker att det har sina fördelar att vara egen.
(Fast så småningom kanske mina erfarenheter av konstiga arbetsplatser kommer i teaterform. Jag säger inget mer, så har jag inget sagt.)
Tokmoderaten däremot tvingades ut i det här vädret och berättar:
Hunden är glad, vi andra närmast apatiska och desillusionerade, frusna och uppgivna, plågade av vädrets makter som slår in i ansiktet med tusen tals frysta iskristaller för att verkligen väcka oss, slå ner oss i skorna och förbanna denna vinter som aldrig vill ta slut.
Vi går där på fältet, lidande, plågade och allt jag kan tänka på är berättelserna om hur Pol Pot drev ut stadsbefolkningen ur huvudstaden på en lång och vidrig vandring – mot dödens fält. Den här morgon går jag på något som känns som Dödens Fält, för mig som den bekväma Svensson jag är. Folkvandringen är inte ut ur huvudstaden, den är in mot huvudstaden och det är inte Fredrik Reinfeldt eller ens trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm som ligger bakom den makabra synen av en folkvandring i snöstormens öga …
Andra som bloggat om snöovädret: Monica Now och Jinge och hos Voter kan du rösta om du anser att trafikkaoset är politikernas fel.
Relaterat: Snökaosrapporter:
Aftonbladet, Dagens Nyheter 1, Dagens Nyheter 2, Svenska Dagbladet, Expressen.
Läs även andra bloggares åsikter om väder, snö, trafikkaos, espresso, egenföretagare, frilans
Det är så fascinerande: hur kan människor leva utan all den hets och jakt som finns i dagens västvärld och istället segla med ett fartyg, knyta knopar, leva tätt inpå 70 andra besättningsmän och besättningskvinnor, flera månader utan land i sikte: bara de och havet och vädret.
