mediepolitik

Väldigt högt upp på förstasidan på Aftonbladet nu på morgonkvisten fanns följande rubrik:
Kungabarnens semesterplaner Här kan du träffa dem i sommar.
Det är svensk nyhetsvärdering idag.
Svenska gammelmediers redaktioner har förflackats i sin journalistiska attityd.
”Tidningsdöden” hänger som ett hotande mörkt moln över redaktionscheferna. De ekonomiska svårigheterna gör att många redaktioner står med kniven mot halsen och för att få annonsintäkter väljer de att satsa mer och mer på nöjesbevakning, på lättsamma ämnen.

Gammelmedierna blir ytligare och ytligare. Jag tror att de går fel väg.
I bloggosfären finns massor olika slags bloggar: seriösa, analyserande, debatterande och många, många ytliga nöjesinriktade.

Jag säger inte att det är fel med nöje eller ytlighet. Jag sägar bara att i sin helhet behöver ett samhälle medier som också ger mer: som ger bakgrunder, som ger träffsäkra analyser, som presenterar genomarbetade inslag.

En blogg kan sällan tävla med gammelmediers redaktioner i styrka. En redaktion har anställda som kan publicera innehåll i ur och skur.

I dagens och framför allt framtidens medievärld tror jag att ”gammelmedierna” kan överleva om de tar vara på sin styrka och använder den till att skapa genomarbetade artiklar. Att de erbjuder kvalitet istället för att mer och mer försöka likna och efterapa den ytligaste delen av bloggosfären.

Daniel Suhonen efterlyste en vänstertidning för att råda bot på mediekrisen och för att annat ska bevakas än var kungabarnen är på sommaren.

5 sätt att knäcka högerns makt över medierna
…
1 För 50 miljoner per år skulle vi kunna skapa en svensk rikstäckande rödgrön 6-dagarstidning enligt modellen från Klassekampen i Norge. Med 10 000 prenumeranter, presstöd och andra intäkter skulle priset bli en bråkdel av detta, kanske cirka 2–10 miljoner. Men även om vi tänker oss att hela beloppet skulle garanteras – det vill säga cirka 50 miljoner – måste frågan ställas om det ens är orimligt? 50 miljoner motsvarar, högt räknat 100 ombudsmän.

Jag är inte alls övertygad. Jag tror inte alls på det. Vänstern har en lång historia av att vara dåliga tidningsägare och har en förmåga att inte ha högt i tak. Nej, det som jag tror är den väg medierna bör gå är att använda sig av sin styrka av att det finns duktiga journalister: stå för kvalitet och genomarbetat redaktionellt material. Jag tror att det samtidigt skulle underminera högerns dominans.

Det finns exempel på läsvärda analyser i svenska gammelmedier redan idag, till och med i dess högra högborg.
I gyttret av skit hittar jag några små pärlor.

Sverker Sörlin hade en analys av Jan Björklunds skolpolitik som var svidande, träffande och tyvärr skrämmande sann. En aha-upplevelse.
En krönika som borde uppmärksammats mycket mer än den gjorde.
Kanske försvann den för att inte många väntade sig att någon på DN är så klarsynt?

Sverker Sörlin: ”Jan Björklunds skolpolitik leder till ökade klyftor.”

Björklund talar heller aldrig om vad kunskap är bra för. När han skall säga något om individens frigörelse eller kunskapens glädje är det som om han hade stenar i munnen. När han någon gång talar om ”jämlikhet” säger han att ”alla får utvecklas i den takt som passar dem bäst” (DN 30/5). Alltså: Jämlikhet är att åtskilja! Han leder tanken bort från vad jämlikhet egentligen betyder: lika förutsättningar. För ju mer segregerad skolan blir, desto mer ojämlika blir i själva verket förutsättningarna.

Den som verkligen vill ha mer kunskap i skolan låter inte alla utvecklas i den takt som ”passar dem bäst”. Den takten är alldeles för låg. Den pedagog som vill främja verklig kunskap brinner i stället för att var och en skall nå randen av sin förmåga. Ges största möjliga livschanser. Det är ett helt annat uppdrag.

En varningsrop för vart bokbevakningen bland landsortspressen tagit vägen kom från Per Landin:

För tjugo år sedan kunde man genom att läsa Kalmartidningen Barometern fortfarande följa den svenska och utländska bokutgivningen. Det var kanske inte alltid de mest överdådiga­ eller känsliga analyser som stod att läsa där, men man vinnlade sig om att upprätta en kvalificerad kultursida.

Hela denna litteraturbevakning håller för närvarande på att braka samman. Grundskottet var den sammanslagning av kultur- och nöjesmaterialet som storstadstidningarna genomförde för något decennium sedan och som de mindre och medelstora tidningarna följde i spåren.

Han beskriver också denna process av utarmning av det redaktionella innehållet. Han kallar det snuttifiering och jag kallar det bloggofiering. Medierna tar efter de sämsta delarna av bloggosfären.

Om inte medierna står rakryggade finns risk att det blir vardagsmat, det som den svenske filmaren råkat ut för: Bananjätte stämmer svensk filmare

Fruktbolaget Dole stämde på onsdagen den svenske dokumentärfilmaren Fredrik Gertten för förtal. Företaget anser att Gertens film ”Bananas!*”, som följer en advokat och hans strid för bananarbetare i Nicaragua, baseras på osanningar.

Jag vill ha svenska medier som vågar satsa på kvalitet och inte bara underhåller med kungabarnens sommarlov.

Jonas Morian, Peter Andersson, Erik Laakso och Ali Esbati har också skrivit om vänstern och dess osynlighet i tidningar.

Läs även andra bloggares åsikter om medier, mediepolitik, samhälle, böcker, Suhonen, Dole, bananer, skolpolitik, klyftor, Jan Björklund