Ett rykte spreds i flera redaktioner under fredagen den 8 januari: startat av tidningen Metro, som skrev om vad de kallar en hemlig plan för att peta Mona Sahlin inför valet i höst. Flera socialdemokrater vill i stället se Margot Wallström som statsministerkandidat.
I korta drag ska planen gå ut på socialdemokraterna får ett delat ledarskap med Mona Sahlin och Margot Wallström.
Det finns många aspekter på detta.
För det första verkar det ju inte vara sant. Men att följa sanningen har väl för länge sedan slutat vara viktigt när det gäller att sälja med löpsedlar.
För det andra: om ett parti som S har två ypperligt kompetenta kvinnor som skulle kunna dela på topptjänsterna inom partiet: so what.
Om det vore sant: So what?
Miljöpartiet har delat ledarskap, fast på ett annat sätt. Att vidareutveckla hur arbetet läggs upp är väl bara positivt? Vad säger att allt alltid måste göras på samma sätt som det alltid har gjorts? Vad säger att partiledaren absolut måste vara statsminister?
För det tredje: Tidningarna som spred detta visar tydligt att de är fördumsfulla som tycker det är något särskilt om två kompetenta personer skulle dela på en mängd arbetsuppgifter.
Det är samma typ av fördumsfullhet som visar sig när tidningarna har stora rubriker om olika kändisar som träder fram med att de är homosexuella. Som om det spelar någon roll vad en människa har för sexuell läggning.
Att göra rubriker på det är lika dumt som att göra rubriker av om ett parti har två kvinnor i toppen som delar på uppgifter. (Nu ska det ju inte göras, men om det vore så, så var det inget särskilt med det.)
För det fjärde: Det kan knappast finnas mer än ett skäl till att ett antal redaktioner drog fram detta och spred det så högljutt som möjligt: De har ett politiskt syfte.
Därmed har till exempel Metro liksom Dagens Industri, Expressen och Dagens PS har öppet visat att de står upp för högeralliansen.
Det är inget brott att hålla på högerregeringen. Men det är viktigt att vara öppen och tydligt, så vi kan bedöma de nyheter de kommer utifrån den bakgrund de har. Expresen är redan öppet höger och har varit så länge den funnits. Men de övriga har låtsats vara opolitiska, vilket ju är en omöjlighet. Vi tar alltid ställning: antingen för eller emot, i fråga efter fråga.
Den helt objektiva journalisten, eller redaktionen, är en illusion, en utopi. Eller kanske ingen utopi. Vill vi ens ha människor som inte vill något?
Att stå för en politisk inriktning är att vilja något.
Att alla inte vill samma sak är bra för demokratin.
Metro har bekänt färg i och med att de så högt basunerade ut dessa falska rykten.
Aftonbladet tar upp hur dessa uppgifter från Metro är helt tagna ur luften.
En annan fråga är ju: hur kommer det sig att Metro basunerar ut det stort på sina papperstidningar och på löpsedlar över hela staden, men inte hittills verkar stå för det på webben?
Relaterat: Politikerbloggen, Anders Pihlblad, Mitt i steget, HBTsossen, Monica Green och Stockholm enligt Ankersjö.
Läs även andra bloggares åsikter om journalistik, socialdemokraterna, Metro, politik, medier, mediepolitik, Margot Wallström, Mona Sahlin, partiledare, statsminister
För det första vet du faktiskt inte om detta inte är sant. Det kan mycket väl vara sant, speciellt med tanke på att idén har uttryckts av socialdemokrater tidigare, och stöds av en rätt många egentligen (var det inte så att Wallström var trots allt förstahandsalternativ från början, men tackade nej?).
För det andra, so what? Tycker du verkligen att denna information om vem som kan komma att leda Sverige är helt oviktig?
Både Sahlin och Wallström må vara kompetenta kvinnor, de är inte alls kompetenta på samma sätt, har inte samma (internationell) erfarenhet och utstrålar definitivt inte samma förtroende. Frågan är högst relevant tycker jag, och definitivt värd en artikel. Eller skulle vi också hålla tyst om en hypotetisk iransk kärnvapenprogram, just för att ingen vet riktigt exakt hur det ligger till? Om journalister bara skulle skriva artiklar med 100% fakta i grunden skulle de inte ha mycket att skriva om.
För det tredje är det väl självklart att de flesta tidningar/journalister står närmare vissa politiska partier än andra. Aftonbladet är säkert den mest representativa av dem. Men att använda det som argument för att detta bara är propagenda är väl lite tunt. Eller hur kan du isf förklara följande artikel från just Kvällsposten (Expressen): “Margot Wallström är populärare än Fredrik Reinfeldt” (http://www.kvp.se/Nyheter/1.1838632/margot-wallstrom-ar-popularare-an-fredrik-reinfeldt)?
“Wallström populärare än Reinfeldt som Statsminister – Margot we need you! ”
http://www.s-info.se/page/blogg.asp?id=1672&blogg=38508
… taget ur luften?
Metro beskriver sig själva som politiskt obunden tidning. Med denna artikel placerar de sig mer till höger i politiken.
Det är väl ingen hemlighet, eller för den delen någon nyhet, att Margot Wallström är populär bland sossar och även bland folk i allmänhet.
Det är knappast heller någon hemlighet att snacket om att Metro skulle vara en “opolitisk” tidning är just snack och inget annat. Metro har mycket att stå till svars för.
hej!
läs gärna mitt senaste inlägg om SD (Sverigedemokraterna) i min blogg!
Tre frågor:
1. Varifrån kommer idén att Mona Sahlin skulle vara ytterst kompetent som statsminister? Hon visar ju prov på motsatsen i princip varje dag.
2. Var det inte så att Mona Sahlin var officiellt sett 4:e (inofficiellt 5:e) valet till partiledarposten, och visar inte det då att många i S kanske inte är särskilt nöjda med sin nuvarande partiledare vilket tyder på att det ovanstående inte alls är en omöjlighet.
3. Jag ogillar journalister starkt, men är det inte så att om de nu har kommit över dokument som visar på detta så bekänner de väl färg vare sig de publicerar eller inte, och enda skillnaden är att i ena fallet får allmänheten nys om det och får mer kött på benen inför valet, och i andra fallet får de inte veta något. Givet att de väljer att inte publicera sådan här information så stödjer de ju sossarna istället, eller?
Det här var det andra blogginlägget jag någonsin har läst i hela mitt liv, men eftersom de var så fullt av konstiga resonemang så kände jag att jag var tvungen att fråga och be om att få lite klarhet i saker och ting. Går det att ordna?
Mvh
Starre
Starre: Är detta ditt andra blogginlägg du läser? Vi får väl hoppas vi inte skrämmer iväg dig från bloggvärlden då.
Vad jag menar är framför allt att det inte är något särskilt med om s skulle ha en partiledare och en annan statsministerkandidat. Nu tror jag inte alls det är så, eller blir så. Men något särskilt med det tycker jag inte att det är.
En person kan vara mycket bra som partiledare – men samtidigt kan det vara bra att en annan är statsminister.
Hej Rosemari,
Dagens PS publicerar de bästa nyheterna från de bästa medierna och har ingen politisk agenda.
En bra story är en bra story – oavsett partifärg!
Våra redaktörer sammanfattar, refererar och kommenterar de hetaste nyheterna från andra medier – såväl svenska som internationella (och såväl “röda” som “blåa”). Just den här dagen var Mona Sahlin den stora snackisen i politiken och blev också en av fredagens mest lästa artiklar på Dagens PS.
Jag håller med om att den helt objektiva journalistiken är en utopi. Redaktörerna på Dagens PS förhåller sig dock så objektiva som det bara är möjligt.
Mvh,
Jesper Carlson,
Chefredaktör,
Dagens PS