Artist: Laura Marling
Titel: Once I Was An Eagle
Betyg: 4
Efter att ha lyssnat på strödda låtar från hennes tre första album – Alas, I Cannot Swim (2008), lågmäld, övertygande, I Speak Because I Can (2010), modigare, och A Creature I Don’t Know (2011), mer reflekterande – kastar jag mig förstås nyfiket över hennes nyutkomna Once I Was An Eagle (2013) . Ingen tvekan om att Laura, 23, utvecklats på alla sätt sedan första plattan då hon var 18.
Jag fastnar direkt för titellåten I Was An Eagle med texten ”every little girl is so naive/…/ but I will not be a victim of romance. I will not be a victim of circumstance/…/ when we were in love… I was an eagle. You were a dove”. Fåglar förekommer i många av hennes texter. Lauras ordlekar svänger och dansar liksom hennes musik. Sorgset, eftertänksamt. Hon är en poet. Hela albumet är en fängslande berättelse. Lyssna själv via länken nedan.
Albumet består av 16 låtar på totalt 63 minuter, men häftigast är de första fyra för de hänger ihop och går in i varandra utan avbrott. Första gångerna jag lyssnar fattar jag förstås inte detta och undrar gång på gång hur jag plötsligt lyssnar på nästa låt innan den förra tagit slut. Meningen är att de ska vara en svit, och Laura framför gärna – trots att hon inte gillar att uppträda live – de första fyra i ett 15-minuter långt svep. Dessa låtar har också återkommande teman gemensamt som en frenetisk gitarr och en tamboura (en asiatisk luta) som ger indiskt sound (jämför Beatles i Getting Better).
Min andra favorit – om jag nu måste ha några för hela plattan är i sin genre snudd på mästerlig – är Master Hunter. ”If you want a woman that will follow your name/…/”it ain’t me, Babe” sjunger hon och alla vet att det är en hommage till Dylan.
Laura vill inte avslöja för mycket om sitt eget liv, och säger ofta att låtarna inte handlar om henne, men erkänner att detta album är hennes mest personliga hittills.
I You Know sjunger hon om att växa upp, om att bli kär och om en ”freewheeling troubadour” som anses vara hennes före detta pojkvän Marcus Mumford (nu världsberömd Grammy-vinnare med bandet Mumford & Sons).
Lauras röst är mörkare, ackompanjerad av hennes egen ibland lugna ibland smått frenetiska gitarr. Lite då och då fyller cello, trummor, flöjt, elgitarr, keyboard på.
Laura är brittisk folkmusiker ”singer-songwriter” från Hampshire i England, yngst av tre systrar, uppvuxen omgiven av Joni Mitchells musik och pappan – som hade inspelningsstudio – lärde henne spela gitarr efter Neil Youngs The Needle and the Damaged Done när hon var knappt sex år gammal.
Hon jämförs förstås ofta med Joni Mitchell och Bob Dylan. Som 17-åring var hon med i bandet Noah and the Whale och ihop med Charlie Fink. Han producerade hennes första album, och när de gjorde slut skrev han bandets andra album om uppbrottet.
I avslutande och vackra Saved These Words summerar hon att ”life is heavy/…/ love is not easy/…/you weren’t my curse,” sjunger hon om en av dem och om nästa ”He was my next verse.”
Efter detta fjärde album och utflyttad till Los Angeles – ”Hey, new friend across the sea” som hon sjunger i When Were You Happy? fortsätter hon att fundera över livet, men nu med ett alltmer alldeles eget sound.
Hoppas att hon kommer till Sverige snart…
Bästa spår: Master Hunter & I Was An Eagle
Text: Eva Sundqvist Olmos
