Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturjournalistik

Kulturbloggens operabloggare medverkar i diskussion om operakritikens framtid

by

Vad händer med operakritiken i framtiden? Det ska diskuteras på en diskussionskväll arrangerad av Kungliga Operan i Stockholm. Mogens H Andersson, som bloggar om opera för Kulturbloggen kommer att delta i panelen tillsammans med Björn Wiman, kulturchef på Dagens Nyheter, Johanna Garpe, regissör och Kristina Widestedt, medieforskare.

Moderator är Torbjörn Eriksson, press- och informationschef och Katarina Aronsson, dramaturg.

Diskussionen kommer att utgå från frågeställningar som:
Med mindre utrymme på kultursidorna, och ett medielandskap i förändring, hur kommer operakritiken att se ut?
Diskussionen om kritiken och dess roll förs ständigt i operahusen.

Kungliga Operan bjuder in till ett samtal där forskare, kritiker, publik, kulturjournalister och representanter från de konstnärliga grupperna belyser frågan ur olika perspektiv och blickar framåt. Vad ska vi ha kritiken till? Vilken kritik vill vi läsa? Är den viktig? För vem?

Samtalet äger rum tisdagen den 29 mars kl 18.00-19.30 i Operakaféet.

Här bjuder Kungliga Operan in till diskussionen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Kulturministern menar att kulturjournalister borde bli lite mer okritiska, som sportjournalister

by

En anledning till att det svenska näringslivet är så ovilliga att sponsra flera miljoner till ett operahus är att kulturjournalisterna är för kritiska. Det borde vara mer som sportjournalister och inte ifrågasätta så mycket.
Det är vad den svenska kulturministern gav uttryck för i en intervju i Sveriges Radio i samband med diskussionen kring ett nytt operahus i Stockholm.

Dagens Arena sätter in kulturministerns agerande i ett större politiskt sammanhang:

Ett beteende som såklart går helt i linje med politiken. Trots Schlingmannska ordvrängningar är Moderaterna fortfarande ett marknadens och de mäktigas parti. Där idrottsföreningar för barn ska sluta sitta och vänta på bidrag, där arbetslösa ska vara glada åt ett gratisjobb eller en förtidspensionering och där de mest gynnade bjuds in till tidernas pengaregn när politiken styr offentliga tillgångar till privata händer och aktörer.

Bristen hos sportjournalister överlag är ju just det att de inte ställer kritiska frågor, inte sätter in idrotten i något samhällssamband och när sportjournalisterna tävlar är det om att vara först med nyheten om vilket lag Zlatan byter till. Vi behöver inte mer ytlig journalistisk, vi behöver tvärtom mer granskande journalistik.
Ett samhälle utan medier som kritiskt granskar makthavarna är på drift från demokratin.

Visst kan en del kulturartiklar vara svåra och kräva en del förkunskaper. Men allt i livet ska inte vara lätt-tuggat. Det finns tillräckligt mycket som är lätt att ta till sig. Högerns folk brukar annars hylla idealet att den som är duktig på teoretiska ämnen ska kunna få bättre utbildning. Den som har lätt för matematik ska få gå i speciella matteklasser, och så vidare. Vad är det då för fel med att det finns delar av kulturen som kräver lite kunskap?

BWlogg har också bloggat om detta:

F.ö. har jag alltid undrat varför forskare i ekonomi, juridik eller naturvetenskapliga ämnen inte behöver bedriva servering i sina forskningslokaler eller i samband med sina föreläsningar för att få det att gå ihop utan skall få doktorandstipendier eller lön från amanuenstjänster? Vad är det som gör att värderingen är annorlunda när det gäller konst och kulturell verksamhet? Är det möjligen så att konsten levererar den största provokationen genom att vinstmaximeringsprincipen inte passar in?

För min del tycker jag problemet snarare är att alltför mycket journalistik mer och mer blivit nöjesjournalistik. Vi behöver båda delarna. Det är helt Ok med nöje och nöjesrapportering, men vi behöver också mer djuplodande analyser och kultursamtal.

Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2 och Aftonbladet och Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturen: tron på människors förmåga att lyfta sig, angående Expressens nya kulturchef

by


Karin Olsson är ny kulturchef på Expressen. Hon skriver själv om sina tankar om vad hon vill med kulturjournalistiken och utgår från Victoria Benedictsson, som kommer från Hörby, precis som Karin Olsson.

Karin Olsson menar att Victoria Benedictsson sprängde gränserna i sin trånga tillvaro som postmästarhustru. Under pseudonymen Ernst Ahlgren författade hon några av 1880-talets främsta verk.

Karin Olsson skriver:

Precis denna ambition ska Expressens kultursidor ha.
De ska vara klara och vassa. Samtidigt lekfulla och oväntade.
Alltid med tron på människors förmåga att lyfta sig från de från början givna villkoren.

Kulturens kraft att styrka människor, ge dem inblick i olika sätt att uppleva saker är stor. Kultur ger människor verktyg att förändra. Förändra sina liv och förändra samhället.

Karin Olsson avslutar med.
Det våras. Inte bara i Hörby, utan också för kulturjournalistiken.

Det är fina ord. Kulturen är mäktig och kan påverka människor mycket, mycket mer än tusen miljoner politiska tal. Men kulturjournalistiken, hur mår den idag och hur stort utrymme får den?
På DN skär de ner rejält i kulturen och satsat på korsordstidnignar istället.

Nöjesjournalistiken har mycket större resurser, eller syns åtminstone mycket mer.

Jag önskar i alla fall Karin Olsson lycka till, alla goda krafter för kulturens sak behövs.

Fast förstås, när en kulturchef på en tidning som står till höger som Expressen pratar om kulturens kraft handlar det mest om den enskilde individen. Jag tror kulturpolitik som ger de många människorna verktyg att förändra sin tillvaro är ännu större.

SVT Kulturnyheterna har rapporterat om Expressens nya kulturchef.

Fler artiklar om Karin Olsson som ny kulturchef:
Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Låt kulturjournalisterna sköta sportredaktionen

by

Ingen skulle nominera en poet till Fotbollförbundet, skriver Åsa Linderborg på Aftonbladet Kultur:

Det är många som har åsikter om vad kulturjournalistiken ska vara. Starka röster kräver att den ska ”breddas och bli mer lättillgänglig”. Så talar man aldrig om till exempel sport- eller ekonomijournalistik. Sånt ska självklart skrivas av experter för en initierad publik.

Jo, det finns lika många åsikter om vad kultur är som människor, tror jag.

Eftersom jag har erfarenhet av båda områden dristar jag mig att säga att sportjournalistik är en slags kulturjournalistik. Sport är en slags kultur. Fast hur genomkommersialiserad som helst idag. Och det är väl vad många skulle vilja att kulturjournalistiken blev också. Till exempel är det vad de politiker säger, som vill att kulturen ska till hundra procent var självförsörjande.

Kultur är allt människor skapar, men ord, med bilder, med teater, med sport, med mat, med hus, med form …

När människor vill säga något.

När kulturen är som bäst är den också miljoner gånger mer påverkande än något annat. Genom kultur får vi leva oss in i olika sätt att leva. Genom kultur kan vi få vidgade vyer, se saker ur nya synvinklar.

Som en vän till mig som är författare säger: Det är så enormt att få vara författare: jag kan vara med om så mycket, genom de personer var liv jag skildrar lever jag så många olika liv.

Jag skulle kunna skriva hur långt som helst kring detta ämne, men det får bli en annan dag. Nu är jag trött och ska ägna mig åt nöjeskultur ett tag på envägskanalen tv.

Åter till sportjournalistiken, så har den väl misslyckats med att vara den form av kulturjournalistik den skulle kunna vara. Den är inte heller särskilt granskande. Som mest dristar sig dessa herrar (för trots att sportredaktionerna säger sig vilja anställa kvinnor domineras sportjournalistiken av män, oftast i 30-årsåldern) att jaga uppgifter om vilken spelare som ska värvas till vilket lag. Där tävlar redaktionerna att vara först.

Men frågor om vad sporten har för roll i samhället, när ställs den på en sportredaktion?

Kulturjournalistiken däremot domineras inte av någon kategori tror jag. Men den utväxt från kulturjournalistiken som kallas nöjesjournalistik domineras av människor under 30 år.

Jag tycker det skulle vara oerhört spännande om dessa grupper fick byta plats ett par månader. Låt kulturjournalisterna sköta sport- och nöjesbevakningen en period. Och låt sport- och nöjesjournalisterna göra kulturbevakningen ett tag. Det skulle vara väldigt spännande att se hur det blev – och vad dessa grupper kan lära sig av varandras sätt att tackla sitt uppdrag.

Och varför inte gå ett steg till: låt bloggare sköta redaktionerna en period – och försök låta journalisterna blogga på riktigt. Ja, blogga på riktigt och inte bara posta inlägg på den där envägs-kanals-journalistikens variant av bloggande som journalister oftast pysslar med idag när de säger sig blogga.

Andra bloggar om: , , , ,