En anledning till att det svenska näringslivet är så ovilliga att sponsra flera miljoner till ett operahus är att kulturjournalisterna är för kritiska. Det borde vara mer som sportjournalister och inte ifrågasätta så mycket.
Det är vad den svenska kulturministern gav uttryck för i en intervju i Sveriges Radio i samband med diskussionen kring ett nytt operahus i Stockholm.
Dagens Arena sätter in kulturministerns agerande i ett större politiskt sammanhang:
Ett beteende som såklart går helt i linje med politiken. Trots Schlingmannska ordvrängningar är Moderaterna fortfarande ett marknadens och de mäktigas parti. Där idrottsföreningar för barn ska sluta sitta och vänta på bidrag, där arbetslösa ska vara glada åt ett gratisjobb eller en förtidspensionering och där de mest gynnade bjuds in till tidernas pengaregn när politiken styr offentliga tillgångar till privata händer och aktörer.
Bristen hos sportjournalister överlag är ju just det att de inte ställer kritiska frågor, inte sätter in idrotten i något samhällssamband och när sportjournalisterna tävlar är det om att vara först med nyheten om vilket lag Zlatan byter till. Vi behöver inte mer ytlig journalistisk, vi behöver tvärtom mer granskande journalistik.
Ett samhälle utan medier som kritiskt granskar makthavarna är på drift från demokratin.
Visst kan en del kulturartiklar vara svåra och kräva en del förkunskaper. Men allt i livet ska inte vara lätt-tuggat. Det finns tillräckligt mycket som är lätt att ta till sig. Högerns folk brukar annars hylla idealet att den som är duktig på teoretiska ämnen ska kunna få bättre utbildning. Den som har lätt för matematik ska få gå i speciella matteklasser, och så vidare. Vad är det då för fel med att det finns delar av kulturen som kräver lite kunskap?
BWlogg har också bloggat om detta:
F.ö. har jag alltid undrat varför forskare i ekonomi, juridik eller naturvetenskapliga ämnen inte behöver bedriva servering i sina forskningslokaler eller i samband med sina föreläsningar för att få det att gå ihop utan skall få doktorandstipendier eller lön från amanuenstjänster? Vad är det som gör att värderingen är annorlunda när det gäller konst och kulturell verksamhet? Är det möjligen så att konsten levererar den största provokationen genom att vinstmaximeringsprincipen inte passar in?
För min del tycker jag problemet snarare är att alltför mycket journalistik mer och mer blivit nöjesjournalistik. Vi behöver båda delarna. Det är helt Ok med nöje och nöjesrapportering, men vi behöver också mer djuplodande analyser och kultursamtal.
Relaterat:
Expressen 1, Expressen 2 och Aftonbladet och Dagens Nyheter 1 och Dagens Nyheter 2.
Läs även andra bloggares åsikter om kultur, kulturpolitik, kulturministern, kulturjournalistik