Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kajsa Grytt

Kajsa Grytt firar 40 år som artist med två speciella spelningar

by

Kajsa Grytt firar 40 år som artist med två speciella spelningar, berättar ett pressmeddelande:
2019 markerar det år då hennes karriär fyller 40. Hon har en bakgrund inom den brinnande svenska punkscenen i band som Tant Strul och har till dags datum släppt åtta studioalbum under eget namn – där det senaste, ”Kniven i hjärtat”, hyllades av både fans och en enig kritikerkår. Att det är en av Sveriges mer inflytelserika tonsmeder vid namn Kajsa Grytt som är beskriven ovan råder det ingen tvekan om.

Att denna karriäristiska milstolpe bör firas är inget annat än en självklarhet. Firandet kommer bestå av två spelningar. En på Fåfängan, en hemmascen för Kajsa Grytt som spenderade mycket grubblande tonårstid uppe på det vackra berget. I låten ”Stockholm” sjunger hon, “nu står jag på mitt gamla berg, högt över staden” och utgår ifrån Fåfängan när hon målar upp en bild av uppväxtens östra Södermalm. Spelningen är inbokad 14 september 2019 och kommer orkestreras med hjälp av fullband och osa av energi.

Den 29 februari 2020 är det dags för firande nummer två. En mer intim konsert på Södra Teatern där Kajsa kommer framföra sin alster ackompanjerad av enbart piano och hennes elgitarr. Det nedtonande arrangemanget kommer dock få uppbackning av ett par prominenta gäster, vilka avslöjas vid ett senare tillfälle.

– Kom och fira de här åren med mig och lyssna på ett gäng av de bästa låtarna jag skrivit under dessa. I nya fina arr tillsammans med Malena Jönsson, Fabian Grytt och Daniel Gamba, hälsar Kajsa

Datum och plats:
21/9/2019 – Fåfängan, Stockholm
29/2/2020 – Södra Teatern, Stockholm

Se Kajsa Grytts enastående video här

by

grytt

Jag skrev i en recension att Kajsa Grytt är vårt lands okrönta rockdrottning. Efter att ha sett hennes kommande video bekräftas det än mer. Med låten Ensam (från den nya CD:n) har hon tillsammans med filmaren Johan Söderberg producerat en video som kommer att ge lyskraft utanför landets gränser.

Johan Söderberg har en viss vana att jobba med självständiga starka kvinnor, 2006 filmade han Madonnas The Confessions Tour i London och likheterna mellan Madonna och Kajsa ligger I deras kompromisslöshet. Styrkan att gå sin egen väg utan att fråga eller be om lov. Men hos Kajsa finns den sociala medvetenheten som gör att hon alltid känns förankrad I verkligheten mitt ibland oss.

I videon fångas den magik som omger Kajsa som scenartist i en sagolik miljö som för oss till sagan om Snövit (den elaka drottningmodern). Där fångas desperationen över ensamhet, att inte duga, att ständigt söka ideal men ändå inte hitta fram.

Videon är inspelad på konsthallen i Hökarängen där också förhandsvisningen genomfördes. Här är videon:


Kajsa Grytt – Ensam on MUZU.TV.

Text: Anne Skånér

Här har Kulturbloggen intervjuat Kajsa Grytt.

Kajsa Grytt en av flera artister till gratisfestivalen Trästocksfestivalen

by

Kajsa Grytt är en av de artister som kommer att spela på Sveriges förmodligen största gratisfestival.

Ett pressutskick från Trästockfestivalen:

Här kommer ytterligare artister till Sveriges största gratis musik- och kulturfestival som i år firar 20 år! Helt utan kostnad kan alla som vill, oavsett inkomst eller bakgrund, komma och njuta av riktigt bra musik som bland annat Säkert!, Pain of Salvation, Adept, Television Personalities [UK], Those Dancing Days, MOVITS!, Kapten Röd, Sahara Hotnights, Lisa Miskovsky, Stefan Sundström Tove Styrke. Trästockfestivalen äger rum 21, 22 och 23 Juli på Nordanå i Skellefteå!

SPARZANZA
Sparzanza kommer i sommar till Trästockfestivalen med en ny skiva i bagaget och ni kan räkna med att deras mål är att välta tältet. Bandets testorenstinna hårdrock har slagit otaliga recensenter av stolen och gett dem en enorm skara fans, framförallt i Skandinavien, men även ute i Europa och resten av världen. Med en sällan skådad känsla för melodier som sätter sig och med 11 nya låtar som alla är minst lika bra som den andra blir det här en spelning ni inte vill missa.

Rapper Ted
Ted är rapparen som inte är rädd för att uppröra. Han är varken ödmjuk eller sympatisk, blyg eller politiskt korrekt. Ibland är han i stort sett helt obegriplig. Kanske är det just därför Rapper Ted alltid levererar texter som sätter sig, vare sig man vill eller inte. Han rappar om alkoholism och att bli kär i sin flickväns mamma, alltid på gränsen, alltid med den fetaste lyriken. I mars släppte han singeln ”Din Mamma” tillsammans med en video som får ses som något av de mest kontroversiella Sverige fått se. Räkna inte med att Ted kommer hålla tillbaka då han intar Trästockscenen.

Emma & Johnny
Om man varit en återkommande besökare på Trästockfestivalen de senaste åren så har man nästan alltid kunnat räkna med att få se Emma & Johnny i något tält p omrÂdet. Deras spännande amerikansk-inspirerade country har sett till att duon gjort sig ett namn p den svenska folkrockscenen. Med Emmas sviter p andra sidan Atlanten och Johnnys metaltrummande i backspegeln har bandet hittat något som båda brinner för och det märks då man sedan 2004 levererat finfin stämsång och gitarrplink. Missa inte!

Oh My!
Oh My! från Sundsvall är ett band på väg upp. Med en singel på p3 och andra runt hörnet är man på god väg att göra sig ett namn på den svenska popscenen. Oh My! spelar den typ av pop som sätter sig på hjärnan vare sig man vill eller inte. Handlar det om just detta band råder det dock inga tvivel om att en låt på hjärnan bara är en fröjd. Fartfyllt, mysigt och dansvänligt. Oh My! bjuder på allt som en sommar ska vara.

Blodungen

Fyndigt, drivigt och lagom bredbent. Blodungen är sjukt bra, och precis lika arga som bandnamnet antyder!

The Spacious Mind
För er som besökt Trästockfestivalen förut behövs knappast någon beskrivning. 20årsjubilerande The Spacious Mind har nämligen spelat på varenda Trästockfestival utom år 2000. För den oinvigde kan The Spacious Mind beskrivas som psykedelisk rymdrock med ena benet i det sena 60talet och det andra i det sena 90talets postrock. Det låter ungefär som om Ash Ra Tempel, Träd, Gräs och Stenar och Godspeed You! Black Emperor jammade i en lada i västerbottens inland och sedan blev remixade av DJ Screw.

Kajsa Grytt
Kajsa Grytt har sedan tiden som sångerska och gitarrist i klassiska punkbandet ”Tant Strul” erhållit ikonstatus bland såväl recensenter som lyssnare. Kajsa Grytt släppte i april 2011 både den självbiografiska boken, “Boken om mig själv”, och sitt fjärde soloalbum, “En kvinna under påverkan”, som producerats av Trästockveteranen Jari Haapalainen (Bear Quartet, Heikki). Skivan fick lysande recensioner, vilket inte är det minsta konstigt. “En kvinna under påverkan” är 10 svingrymma låtar där de välskrivna texterna, de haglande gitarrfigurerna, driviga trumkompen och basgångarna, och kanske framförallt Kajsas karaktäristiska röst hela tiden tävlar om att fånga din uppmärksamhet.

Stolen Deer
Att spela i Stolen Deer är en ständig kamp. Många gånger har det varit alldeles fantastiskt men lika många gånger är det en ångestframkallande plikt och en tung vandring i uppförsbacke mot det perfekta som finns p toppen. Alla ackord, rytmer, melodier och texter stöts och blöts fram och tillbaka en miljon gånger i hopp om att det någonstans där under finns nÂgonting bra. Och visst finns det där nÂgonting bra, om än det tar sin tid att finna. I sommar har man tänkt hitta allt det där som man strävat efter i alla år, och göra hela helvetet till ett album. Var med då Stolen Deer går lite längre än man någonsin gjort förut, kom och titta p resultatet av jakten på det fullkomliga.

Mer om Trästockfestivalen hittar du på www.trastockfestivalen.se

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Boken om mig själv av Kajsa Grytt

by

Jag har en aversion mot memoarer. Memoarer som beskriver korta liv bara för att de skall ges ut av någon som är just nu känd och i ropet. Förlagen tävlar om att kändispublicera böcker mer eller mindre utan krav på kvalitet och som jag uppfattar det något att berätta som berör. Därför är jag så himla glad över att Nordstedt publicerat Kajsa Grytts bok “Boken om mig själv” för den är så tvärtemot mina fördomar det kan komma.

Det är något magiskt när man läser den här boken, jag kan inte förklara, för det är inte språket i sig. Den är skriven i vardaglig prosa, men oerhört medryckande. Den saknar snirkliga berättelser och skeenden, avskalad är ett ord jag vill använda. Så oerhört självutlämnande att den bitvis känns så privat att den som inte vet eller har mött Kajsa, ändå kan komma henne oerhört nära. Kanske bitvis så nära att vi känns som smygtittare.

Vi känner igen oss, jag gör det, även om hennes liv är så långt från mitt i många stycken, så känns det välbekant. Jag kan uppleva rädslan och oron över att inte bli tagen på allvar, sökandet efter en roll i livet. En roll som för Kajsas del av naturliga skäl rör sig i musikens värld. Den känns som en viktig bit, men oerhört levande blir det när hon berättar om arbetet med missbrukare på Västberga Gård och andra ställen. När hon tränger sig förbi fängelsebyråkratin för att bli rösten för de många kvinnor som sitter i fängelse. När hon på största allvar och utan bitankar låter deras texter bli det som når oss utanför murarna för att beskriva vad kvinnor bakom galler känner och vill säga, när ingen annan lyssnar. Det finns en stark koppling mellan kamraterna som går under i missbruk, lever med missbruk men där Kajsa själv lyckas hålla sig vid sidan om, för att i en annan tid bli den som vill bidra till en bättre värld utan heroin och kriminalitet.

Det som griper mig mer, är också hennes berättelser om kärlek och längtan efter någon som bara finns där för henne. Det vimlar förbi förhållanden, längre eller tillfälliga, drömmar, men att lyckas beskriva uppbrott och passion utan att såra den som är andra parten är starkt. Relationen med Plura låter oss märka att det fanns en längtan efter något bestående, hon följer honom länge ända in till kranen (langaren) i samma fåfänga förhoppning tror jag som andra kvinnor som lever med män som missbrukar – de kanske lägger av om de älskar tillräckligt.

“Boken om mig själv” är ömsint och försiktig, där två liv lever parallellt. Kajsa idag och igår. Vi kan följa karriären med Tant Strul, försöken till andra konstellationer, kampen mot skivbolagen som vill se hits och säljande låtar, som inte ger utrymme för att driva det udda.

Musik skall vara lönsam. Vi följer arbetet med att skapa en musik idag, men allt reser sig med frågetecken om vem hon själv är. Vem är Kajsa? Ibland skymtar hon med sonen Fabian, där faller bitarna på plats. Inte kycklingmamma, inte curlingföräldern utan mamman som ger utrymme och möjligheter för sonen. Där skymtar en kort bild av den starka men också sökande mamman, som inte lever igenom utan lever med Fabian.

Kajsa Grytt är en sammansmältning av vänster-Sverige där det fortfarande var möjligt för överklassen att slå sig ihop med arbetarklass. Hennes liv cirklar från relativt tryggt förhållande med släktingar som erbjuder oaser, men också den stora sorgen med skilsmässan mellan föräldrarna. Hon växer upp i en tid då vi alla trodde på förändring genom olika aktiviteter, i en tid då droger betraktades som en del av livet och förändringen. I gränslandet där man måste slå ner fötterna och säga hit men inte längre. Det räddade liv och det räddade Kajsa. Vi luktar på faran för att finna att vi inte bemästrar den.

Jag är övertygad om att många i min och Kajsas generation samt insatta runtomkring, kan läsa den här boken och bara så njuta, känna och förstå. Men jag är tveksam om den unga generationen som borde läsa den, kan ta till sig boken utan att ställa frågor om alla de band och musiker som fanns och finns parallellt med Kajsa sätter hinder. Joakim Thåström väcker några unga hjärnor men alla nicknames på kända och okända musiker, kan kännas lite mycket. Varför vill jag att unga människor skall läsa den, jo för att det finns så mycket av känslor, tankar kring om vem eller vilka vi är. Rädslor, brister i tillit och självkänsla. Om vi läser kan vi bli stärkta i att våga söka en egen väg.

Kajsa skriver:
Det är en ny tid nu. Vi måste slipa våra huvuden, våra argument. Jag är inte vad jag äger. Jag är mina värderingar och mina handlingar. Jag är mina tankar om mig själv, andra och världen. Jag är alla. Jag är världen.

Titel: Boken om mig själv
Författare: Kajsa Grytt
ISBN: 9789113032719
Förlag: Norstedts

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Möte med Kajsa Grytt

by

Kajsa en snart 50-årig rebell. En person som vägrar inrymmas i vare sig musikaliska fack eller livsstilar. Stockholms snyggaste punklegend, skrev Stockholms City, men Kajsa behöver inga epitet, hon vet vad hon vill och följer sin egen väg. Det gjorde hon med sin nya CD “En kvinna under påverkan” som markerar att utveckling tillhör inte bara de yngre, utan alla som fortfarande är öppna för nuet och framtiden.

Vi träffas på Kaffet på söder, fiket där hunden är lika välkommen som den tvåbenta gästan. Hennes hår går i svagt rosalilablont, ögonen lyser. Idag utan makeup. Men bilderna till skivsläppet och boken, där är det styling, skrattar Kajsa.
“Varför inte testa det mest utmanande, jag är så himla stolt och glad över de bilderna. De blev bara så bra.

Finns punktjejen från Tant Strul kvar, frågar jag.
– Nej, punken är en musikstil som lever än idag och den skall de unga få ha ifred, tycker jag. Min musik är min musik och kan inte sättas in i fack.
Är det dock inte lätt att sätta sig i medelåldersfacket som kvinna och göra något som förväntas? Kajsas svar är direkt, nej, gränserna sätter vi själva och den nya skivan är precis vad hon älskar, rockig och medryckande där hon själv kan dansa loss på scenen.

Namnet Kajsa Grytt etsade sig fast när Tant Strul startades, en tonårig Kajsa tog ut svängarna och gjorde musik som hon själv säger inte ställde så stora krav, men som gav möjlighet att testa sig fram. Punken var back to basic, från det stela och arrangerade till det vilda och okontrollerade där man vågade prova något nytt.
Kommer från en konstnärlig familj där bild har varit dominerande och tidigt gav henne bildögon. Att se i bild och. Hon beskriver sig med orden hungriga ögon. Bild är ett språk. Musik fanns med i tidig ålder och hon säger att redan som åttaåring hade hon utvecklat ett sinne för musik som hon tyckte om. Det ena gav det andra och idag säger hon att såväl gitarrspel som sång är bättre än någonsin.

Kajsa säger att hon vill resa med band på turné, en stor kostnad idag. Men ett band skulle ge henne frihet att bara vara sångare, dansa loss och bara vara. Själv ser jag Kajsa fylla en scen utan band. Två gitarrer och Kajsa. Hon bara äger.
– Jo jag trivs med bara mig på scen och jag vet att publiken kommer och att de gillar det. Men att spela med ett band är inte dumt det heller.

Jag lyssnade på din skiva “Brott och Straff-historier från ett kvinnofängelse”, där du sjunger låtar skrivna av tjejer som suttit inne. Hur kom den till?
“Jag spelade på Färingsö och Hinseberg, bägge ställen för kvinnor. Jag bad om några texter och ville göra en skiva på deras texter. Jag blev och är oerhört nöjd med den skivan. Att vara kvinna och sitta i fängelse är tufft. Du kan inte vara ett offer du måste kämpa. För mig var det mer än ett musikprojekt, det var ett forskningsprojekt att försöka se fängelsevärlden ur ett kvinnligt perspektiv.

Det finns ett starkt socialt patos hos Kajsa som växte upp som hon säger bland småbuset på Söder. Flera gamla vänner blev missbrukare, några dog. Själv har hon klarat sig och jobbet inom missbruksvården var ett sätt att se livet segra över döden.
“Du kunde å ena sidan se de mest utslagna på tunnelbanan, vilket också gav återkoppling till ungdomstiden, men å andra sidan möta människorna på Västberga och se att de bar på samma drömmar och tankar som vi andra, när de fick chansen att nyktra till.
Västberga stängdes för några år sedan och verksamheten privatiserades, det föranledde Kajsa inte bara sa upp utan också skrev en skarp debattarktikel i Kvällspressen om sin uppfattning kring beslutet att stänga Västberga gård och hur Stockholms Stad hanterar missbruksvården.
Just nu finns inga planer på att återgå till vårdjobbet, visserligen har hon skaffat sig en utbildning som kognitiv terapeut, men just nu vill hon bara spela musik. Och vara litemycket extravagant, något som en kvinna i mitten av livet kan kosta på sig utan att ha dåligt samvete.
Kajsa har sin givna publik, men hoppas utöka skaran med nya lyssnare, men hon har en trogen kamrat och support i sonen.
– Jag brukar fråga honom om olika saker inom musiken, men han frågar inte mig, säger hon och skrattar, men för mig blir det lite av att se hur unga människor tänker.
En kvinna ständigt under påverkan, nyfiken och forskande, reflekterande. Där lämnar jag Kajsa Grytt.

Här är Kulturbloggens recension av nya albumet – En kvinna under påverkan.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,