Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Friendly Fires

Popaganda: Friendly Fires vinner festivalbesökarnas hjärtan

by

Friendly Fires, Lilla scenen
Popaganda 25 augusti 2012
Betyg: 4

Brittiska Friendly Fires är på pappret ett av de mest spännande banden i årets uppställning av Popaganda. Med sin funkiga danspunk och med kritikerrosade platan Pala i bagaget utlovas åtminstone en minnesvärd spelning.

Även om publiken bortom de främsta raderna inte riktigt verkar vara helt med på noterna när bandet bestiger scenen släpper lpss drar sig inte Ed Macfarlane för att ge allt han har, tokdansar loss och sjunger för full hals tills han lyckats vinna över varenda kotte inom syn eller hörhåll.

Det är makalöst vilken energi det här bandet har och hur de lyckas behålla näst intill samma extremt höga intensitet spelningen igenom är ett mysterium. Och att bandets utvalda spellista innehåller pärlor som ”Live Those Days Tonight” eller dansgolvsfyllaren ”Paris” är inte något som gör spelningen sämre.

Publiken är fastbunden och det är ovanligt få som lyckas slita sig loss och bege sig över till Stora scenen där huvudakten Teddybears snart spelar. Ett bevis på att Friendly Fires är ett av de mest lovande liveakterna som inte har något att avundas andra brittiska storakter som till exempel Scissor Sisters eller Franz Ferdinand och att de redan vunnit en plats i Popaganda 2012-besökarnas hjärtan.

Friendly Fires – nytt album ”Pala” – passar in helt rätt i en gråmulen vardag

by

Artist: Friendly Fires
Titel: Pala
Betyg: 4
Utgivningsdatum: 16 maj

Det har gått tre år sedan vi smittades av Friendly Fires dansanta electrodebut och nu är de tillbaka med besked. Du kommer att känna igen dig i musiken men Pala är något svalare och något varmare på samma gång. Det är något enkelt i de exotiska influenserna som passar in helt rätt i en gråmulen vardag. Var är mina paraplydrinkar?

Haken skulle väl vara att Pala påminner lite för mycket om sin föregångare, det tar ett tag innan jag hittar den verkliga skillnaden mellan Pala och den självbetitlade debuten. Men här finns låtarna som vågar ta plats och vågar gå vidare. Pull me back to earth och Chimes är två riktiga kanoner som jag vill dansa till under tropiska nätter i sommar. Där finns något flummigt från Emipre of the sun, lekfullhet från MGMT och så det där egna som Friendly Fires har.

Helt ärligt så vet jag inte särskilt många som gått i väntas tider och trånat efter en uppföljare från just Friendly Fires men nu är den här och den ber inte någon om ursäkt. Musiken svävar ofta iväg, det är
lätt, fuktigt och flyktigt i den varma vinden och det får vara det. Det är bara att konstatera, dem har lyckats där genregrannarna MGMT floppade. Var tog min paraplydrink vägen?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,