Det har varit en hel del i medierna kring fildelning av svenska filmer. Någon har beskyllt Svenska Filminstitutet för att ha så pass dålig säkerhet att någon anställd där har lagt ut filmer därifrån på fildelningsnätverk.
Regissörer och skådespelare är rosenrasande, ur Aftonbladet:
Regissörer rasar efter misstänkta läckor på Svenska Filminstitutet
Regissörer och skådespelare rasar efter de misstänkta läckorna på Svenska Filminstitutet.
Två anställda har pekats ut som möjliga fildelare i härvan som skakar branschen.
– Det är ett generalförräderi om det är någon inom Svenska Filminstitutet som lägger ut filmer på nätet, säger Kjell Sundvall, regissör.
Filmerna som ska ha läckt ur är bland annat ”Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult” och ”Gränsen”.
När det gäller Åsa-Nisse-filmen är väl frågan om filmindustrin verkligen förlorat något på att den fildelats? Jag är skeptisk till att någon skulle betala för att se den.
När det gäller fildelning finns det flera aspekter på det.
Först och främst är både filmer och spel alldeles för dyra att köpa och hyra. Priserna måste ned.
Det måste filmindustrin förstå och ta till sig. På allvar.
För det andra måste filmindustrin sluta att stalinistiskt styra hur filmer ska distribueras.
Filmtjänster som Voddler och Headweb måste få visa filmer som går på biograferna också, inte bara filmer som börjar nå tv-kanalerna. I vissa fall får dessa filmtjänster tillgång till filmer samtidigt som hyrbutikerna. Men alla distributionskanaler måste köra samtidigt.
Många kommer ändå att välja att se filmen på biografer.
Gör biograferna mysigare, så det blir ännu roligare att gå dit!
Öppna upp alla filmarkiv, gör dem tillgängliga digitalt. Låt den som vill se alla Ingmar Bergman-filmen kunna beställa dem och se strömmande via datorn, för en vettig konstnad. På samma sätt bör det vara smidigt att kunna få tillgång till alla filmer som finns i filmarkiv.
Varför har jag då valt rubriken ”En hederssak att inte fildela”?
Det har med yrkesheder att göra. Den filmpersonal som i sitt jobb har tillgång till filmer borde ha så mycket heder att han/hon inte fildelar. Oavsett vad han/hon anser om filmindustrins beteende.
Vi på Kulturbloggen får tillgång till en hel del musik före lansering. Vi skulle aldrig drömma om att fildela dessa. Det är en hederssak.
När det gäller musik tycker jag för övrigt fildelning är rätt meningslöst. Den mesta musiken går att lyssna på via tjänster som WiMP och Spotify. Varför då fildela? Genom att lyssna på musiken i Spotify och WiMP stöder du artisterna, som får ersättning. Om den ersättningen inte är på en rimlig nivå, det är en förhandlingsfråga mellan musikbolag och artister. Men artisterna får definitivt inte mer genom att deras musik fildelas.
När det nu finns bra tjänster där det är smidigt att lyssna på musik – då känns det helt självklart för mig som musikälskare att använda mig av dem.
Fildelning är bara en teknik att dela med sig av filer. I vissa fall är det en mycket bra teknik. I en del länder där det är diktatur är fildelningstekniker ett att få sätt att sprida information. Fildelning i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara en teknik.
Men den som i sitt jobb har ansvar för filmer eller musik – den personen borde av respekt för musikerna och filmskaparna inte fildela hur som helst.
Relaterat: Dagens nyheter och Kulturnyheterna.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Filminstitutet, Pirate Bay, Åsa-Nisse
