Det har varit en hel del i medierna kring fildelning av svenska filmer. Någon har beskyllt Svenska Filminstitutet för att ha så pass dålig säkerhet att någon anställd där har lagt ut filmer därifrån på fildelningsnätverk.
Regissörer och skådespelare är rosenrasande, ur Aftonbladet:
Regissörer rasar efter misstänkta läckor på Svenska Filminstitutet
Regissörer och skådespelare rasar efter de misstänkta läckorna på Svenska Filminstitutet.
Två anställda har pekats ut som möjliga fildelare i härvan som skakar branschen.
– Det är ett generalförräderi om det är någon inom Svenska Filminstitutet som lägger ut filmer på nätet, säger Kjell Sundvall, regissör.
Filmerna som ska ha läckt ur är bland annat ”Åsa-Nisse – Wälkom to Knohult” och ”Gränsen”.
När det gäller Åsa-Nisse-filmen är väl frågan om filmindustrin verkligen förlorat något på att den fildelats? Jag är skeptisk till att någon skulle betala för att se den.
När det gäller fildelning finns det flera aspekter på det.
Först och främst är både filmer och spel alldeles för dyra att köpa och hyra. Priserna måste ned.
Det måste filmindustrin förstå och ta till sig. På allvar.
För det andra måste filmindustrin sluta att stalinistiskt styra hur filmer ska distribueras.
Filmtjänster som Voddler och Headweb måste få visa filmer som går på biograferna också, inte bara filmer som börjar nå tv-kanalerna. I vissa fall får dessa filmtjänster tillgång till filmer samtidigt som hyrbutikerna. Men alla distributionskanaler måste köra samtidigt.
Många kommer ändå att välja att se filmen på biografer.
Gör biograferna mysigare, så det blir ännu roligare att gå dit!
Öppna upp alla filmarkiv, gör dem tillgängliga digitalt. Låt den som vill se alla Ingmar Bergman-filmen kunna beställa dem och se strömmande via datorn, för en vettig konstnad. På samma sätt bör det vara smidigt att kunna få tillgång till alla filmer som finns i filmarkiv.
Varför har jag då valt rubriken ”En hederssak att inte fildela”?
Det har med yrkesheder att göra. Den filmpersonal som i sitt jobb har tillgång till filmer borde ha så mycket heder att han/hon inte fildelar. Oavsett vad han/hon anser om filmindustrins beteende.
Vi på Kulturbloggen får tillgång till en hel del musik före lansering. Vi skulle aldrig drömma om att fildela dessa. Det är en hederssak.
När det gäller musik tycker jag för övrigt fildelning är rätt meningslöst. Den mesta musiken går att lyssna på via tjänster som WiMP och Spotify. Varför då fildela? Genom att lyssna på musiken i Spotify och WiMP stöder du artisterna, som får ersättning. Om den ersättningen inte är på en rimlig nivå, det är en förhandlingsfråga mellan musikbolag och artister. Men artisterna får definitivt inte mer genom att deras musik fildelas.
När det nu finns bra tjänster där det är smidigt att lyssna på musik – då känns det helt självklart för mig som musikälskare att använda mig av dem.
Fildelning är bara en teknik att dela med sig av filer. I vissa fall är det en mycket bra teknik. I en del länder där det är diktatur är fildelningstekniker ett att få sätt att sprida information. Fildelning i sig är varken positivt eller negativt. Det är bara en teknik.
Men den som i sitt jobb har ansvar för filmer eller musik – den personen borde av respekt för musikerna och filmskaparna inte fildela hur som helst.
Relaterat: Dagens nyheter och Kulturnyheterna.
Läs även andra bloggares åsikter om fildelning, Filminstitutet, Pirate Bay, Åsa-Nisse
Jag är en hobbymusiker som har testat båda metoderna som du skriver om i slutet av inlägget och har hittills tjänat mer pengar på fildelning än vad jag har tjänat på Spotify och iTunes tillsammans! Jag hade tidigare ett tiotal låtar på min hemsida och på The Pirate Bay, alla var gratis att ladda hem men lyssnarna kunde välja själv att donera en valfri summa. Under den perioden fick jag runt 1000 kronor i donationer. Förra sommaren släppte jag ett album som jag inte släppte för gratis nedladdning, men det säljs på iTunes och finns på Spotify. Det har hittills gett mig runt 300 kronor, efter ett år.
När jag, som är en hobbymusiker med en begränsad lyssnarskara, har lyckats dra in över 3 gånger så mycket pengar på donationer än vad digital försäljning har gett så kan jag inte låta bli att undra vad som skulle hända om en mer känd artist eller en filmskapare använder samma metod.
På Spotify får man bara höra en låt 5 gånger(Om man har gratisversionen). Och Voddler fungerar inte som det ska.
Alla filmarkiv borde släppas löst. Det håller jag dock med om!
Ärligt talat, hur många BRA svenska filmer finns det egentligen?
Dvs såna man vill betala för?
Någon MYCKET känd ”kulturell” och hyllad regissör gjorde en film som totalt sågs av under etthundra betalande!
Naturligtvis var filmen finansierad av Filminstitutet, alltså med skattemedel..
Många som diskuterar fildelning drar alltid fram hur fildelningen skadar upphovsmän – Faktum är att det trots mer än 10 år av fildelning inte finns en enda vetenskaplig rapport eller studie som har visat att fildelningen verkligen har negativa effekter på upphovsmens eller samhällets ekonomi – De aktuella rapporter som däremot finns att tillgå säger alla att upphovsmän aldrig haft det så bra som under dom gångna fildelningsåren – Notera att de inte säger att det finns ett samband – men att påstå att fildelningen skulle har varit till skada för upphovsmän är rena nonsens – Fildelare är inte upphovsmäns fiende – de är deras största fans – Alla aktuella rapporter hävdar bestämd att fildelare köper mer digitala varor – som musik – film – spel mm och går på musikevenemang och bio oftare än icke fildelare
Det är inte heller majoriteten av upphovsmän som klagar och som efterlyser strängare åtgärder – De har då aldrig spontant initierat uppseendeväckande aktioner mot fildelningen för att fästa allmänhetens uppmärksamhet på deras utsatta position – Nej – dom som protesterar och ständigt kräver ytterligare (demokratividriga) åtgärder mot fildelningen är i huvudsak musik- och filmindustrin – och tittar man närmare på dessa så upptäcker man hur det hela styrs från USA och dess 4 världsdominerande musikbolag och dom 6 världsdominerande filmbolag
Många antipirat-debattörer har inte heller någon större insikt i vad fildelningen innebär eller de blandar ihop saker – antingen med flit eller av ren okunnighet – Fildelning innebär att privatpersoner kopplar ihop sina datorer med varandra och att de sedan – helt utan kommersiella vinstintressen – utbyter filer med varandra – Det är alltså inte så – som t ex R. Aschberg nyligen påstådd – att filer bara flyter runt på Internet och att de som kopierar dessa är rena tjuvar – Från början var Napster som i princip fick folk att fildela på ovanstående sättet – därefter kom DC++ och idag har vi torrent tekniken – Den senare är en teknik som tillåter snabb och smidig kopiering av stora filer från varandra och fokus har därmed skiftat från enstaka musikfiler till hela album eller en artists samtliga utgivna skivor (sk discografier) och film istället
De som ondgör sig över fildelningen nonchalerar också allmänhetens intresse i denna frågan – Många av dessa debattörer tror faktiskt att upphovsrätten är detsamma som äganderätten – och det är då inte förvånande att de kallar fildelare för tjuvar.
Upphovsrättens syfte har aldrig varit att etablera någon slags ”intellektuell äganderätt” – Upphovsrättens syfte är att stimulera skapandet genom att ge upphovsmän speciella privilegier – att under en begränsad tid ge upphovsmän monopol över sina verk. – Notera att upphovsrätten också förväntas hålla en balans mellan upphovsmannens intresse att tjäna pengar och allmänhetens intresse till fri information – Upphovsrätten har därmed en klar samhällsvänlig inriktning med allmänhetens intresse i blickpunkten – den underliggande idén är att konstnärliga verk i längden skall gynna allmänheten
Få debattörer som vänder sig mot fildelningen ställer frågan huruvida upphovsrätten uppfyller sitt syfte idag och om alla dessa strängare lagar ligger i allmänhetens intresse – De bara dillar om artisterna och andra upphovsmän – en grupp som det inte alls går någon nöd på – De avfärdar fildelare som omogna ungdomar – en liten grupp som skall lära sig hut – Faktum är att vi idag har runt 2 miljoner fildelare och att de finns i alla folkgrupper – Hur kan man bortse från alla dessa människor – och hur kan man ens anse dem kriminella – när allt de gör är att broderlig och utan kommersiella vinstintressen dela filer de själva förfogar över med varandra – Hur kan man ens anse att det dessa människor gör är omoralisk? – Upphovsrätten syfte har ju varit att i längden förse allmänheten med kultur genom att stimulera skapandet – Man kan fråga sig hur mycket mer stimulans upphovsmän behöver och hur moralisk försvarbart det är att ett verk idag har en skyddstid på hela upphovsmannens livstid plus 70 år innan allmänheten fritt får förfoga över verket
Många av debattörerna som vänder sig mot fildelning är dessutom historielösa – De fattar inte att en ny samhällsomvälvande teknik – som datorer och Internet utgör – på ett genomgripande sätt kommer att förändra inte bara samhället – utan även sättet att göra affärer – att kommunicera och människornas beteenden och attityder – De diskuterar fildelning utifrån förlegade modeller som hör det gamla industrisamhället till. – Fildelning är inte bara en teknik – den är en företeelse sprungen ur en helt ny och samhällsomvälvande teknik – en innovation. – Precis som ångmaskinen gav upphov till allehanda maskiner – så har Internet skapat helt nya möjligheter till blixtsnabb kommunikation och ofantliga mängder information inte bara för enstaka personer utan för miljoner helt vanliga människor. – Att därför förhindra människor från att fildela är lika löjligt som att som förr i tiden förhindra folk från att spela in musik från radion eller från varandra med sina kassettspelare
Hela Internets struktur bygger på kopiering och länkning – Det är Internets väsen och de som försöker stoppa länkning eller kopiering av information förstår inte vad det handlar om – Sådana (dunkla) krafter är dagens dinosaurier som är på väg att dö ut – Vad vi ser idag är dom sista våldsamma dödsryckningar – som visserligen temporärt kan sakta ned utvecklingen – men i längden för de en lönlös kamp