Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Albin Flinkas

Närmare döden – Vackert och vemodsfyllt om döden – och livet

by

Stockholm City

Närmare döden – en tvåpersonersrevy
Av Lotta Olsson
Regi Ensemblen
Musik Fredrik Meyer
Musik Marika Willstedt
Dockmakare Thomas Lundqvist
Dockkläder Adina Almén
Premiär 24 februari 2016 Klara Soppteater

Det är alltid lika trevligt att se en föreställning på Klara soppteater. Den här gången är jag extra spänd på vad som komma skall. Döden låter som ett tungt tema, och jag undrar vad det kommer att handla om. Så dyker Albin Flinkas och Fredrik Meyer upp på scenen och berättar att de ska sätta upp en revy om döden. Det är bara de två och en docka.

Inledningsnumret, en visa som handlar om det stora mörkret, är så vackert att jag får tårar i ögonen. Stämningen är fin, i den stora spegeln bakom scenen ser vi oss själva i mörkret bakom de tända, små ljusen på borden.

Sedan dras ridån för den bakre delen av scenen och revyn börjar. Det blir inte alls så tungt som jag befarat. Texterna, som är skrivna av den mångsidiga författaren Lotta Olsson, innehåller både allvar och humor och handlar lika mycket om liv som död. De handlar om moderna trender som träningshets, ätstörningar och ångest framkallad av tidningarnas varnande löpsedlar. Albin Flinkas och Fredrik Meyer turas om att sjunga och spela, de har mycket bra kroppsspråk och mimik. Att få sitta så nära inpå scenen och uppleva skådespelarnas gester och miner så tydligt ger en speciell känsla.

Dockan är fantastiskt välgjord av dockmakaren Thomas Lundqvist och känns nästan levande den också. Den är nyfödd vid pjäsens början och tankeväckande sägs att de nyligen födda och de riktigt gamla är lika nära till att inte finnas.

Revyn handlar om döden men det visar sig att livet här och nu trots allt är det viktiga.

Medverkande
Albin Flinkas, Fredrik Meyer

Next to normal på Stadsteatern – stark upplevelse och enastående ensemble

by

Next to normal
Stockholms stadsteater
Premiär den 21 september 2012

Broadwaymusikalen Next to normal från 2008 tilldelades 2010 år Pulitzerpris. Stockholms stadsteaters uppsättning lever definitivt upp till de förväntningar som priset kan medföra.

Next to normal är nog den mest känslomässigt starka teaterföreställning jag upplevt. Efter en lite lättsammare inledning drogs man snabbt och brutalt in i skeendet och känslorna och det var inte bara jag som gick ut i pausen skakad och tårögd.

Pjäsen handlar om en familj som lever i ett långvarigt kristillstånd. Mamma Diana har diagnosen bipolär, pappa Dan har tagit på sig rollen att vara den starka och dottern Natalie kämpar för att inte känna efter för mycket och tappa greppet om tillvaron. Alla väjer de för sanningen på olika sätt.

Regissören Lisa Ohlin har fått en enastående ensemble att arbeta med. Lisa Nilsson har inte bara en fantastisk röst utan gestaltar den sköra Diana på ett känsligt och övertygande sätt. Dan Ekborg lyckas ge den på ytan tråkiga och torra maken Dan ett djup, som inte syns, och smärtan som han förnekar lyser igenom den tillkämpat trygga fasaden.

Albin Flinkas är med sin charm och varma utstrålning perfekt som pojkvännen Henrik, den mest ”normala” karaktären i pjäsen. Fredrik Lycke personifierar en krass människosyn i de pillerfrälsta dr Frisk och dr Galén. De mer okända talangerna Anna Hansson och Bruno Mitsogiannis imponerar också, både med starka sångprestationer och med sitt skådespeleri.

Uppsättningen är i sin helhet väldigt väl genomförd, allt från scenografin till kostymen och förstås musiken. Musiken, som är en blandning mellan rock, pop och musikal, förstärker känslorna samtidigt som den lyfter föreställningen när det blir för tungt. Musikerna sitter synliga på scenen, på båda sidor om familjens hus: väna stråkar till vänster och lite tyngre gitarr, bas, trummor och keyboard till höger.

Next to normal lyfter viktiga frågor, speciellt i dagens prestationssamhälle: Vad är normalt? Var går gränsen mellan normalt och sjukt? Vilka känslor bör medicineras bort?

Egentligen handlar pjäsen om två var för sig svåra problem. Dels om hur de närstående påverkas när en familjemedlem har psykiska problem, dels om hur ett trauma eller en sorg som inte bearbetas kan bryta ned en hel familj. Men i den här familjen går problemen samman och går inte att särskilja.

Men, som Diana upptäcker mot slutet av pjäsen, så sitter nog inte roten till hennes ångest i hennes hjärna eller kropp, utan i hennes själ. Då hjälper det inte med mediciner eller elchocker. Det sitter djupare än så.

Lisa Ohlin säger i programmet:

Next to Normal handlar för mig om kärlek. Att våga älska sin nästa. Att våga älska och hedra minnet av dem som inte längre finns med oss. Att våga bli älskad för den man är, med sina sjukdomar. Att älska sina barn utan att kräva någonting i gengäld. Om inte annat, att lära sig älska sig själv.

Även om Next to normal understundom känns allt för sorglig så slutar föreställningen ljust, med ett försiktigt hopp – ett hopp om ett nästan normalt liv.

Medverkande:

Diana Lisa Nilsson
Gabriel Bruno Mitsogiannis
Dan Dan Ekborg
Natalie Anna Hansson
Henrik Albin Flinkas
Dr Frisk/Dr Galén Fredrik Lycke

Kapellmästare Joakim Hallin
Andreas Landegren
Musiker Hanna Helgegren
Ulric Johansson
Dan Strömkvist
Mattias Torell
Anna Wallgren

Manus och sångtexter Brian Yorkey
Musik Tom Kitt
Översättning Calle Norlén
Regi Lisa Ohlin
Scenografi Lars Östbergh
Kostym Annsofi Nyberg
Koreografi Roger Lybeck
Ljus William Wenner
Projektioner Hobi Jarne
Nils Fridén
Ljud Tomas Florhed
Niklas Nordström
Musikaliskt ansvarig Joakim Hallin
Repetitör Andreas Landegren
Mask Katrin Wahlberg

Foto: Petra Hellberg

Se recensioner i Teatermagasinet, DN och SvD.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Flinkas och Meyer tolkar Barbro Hörberg i Galärparken

by

Tre kvällar i rad, den 15-17 juli, intar vissångerskan Barbro Hörberg Parkteaterns scen i Galärparken på Djurgården. Det är charmiga Albin Flinkas och Fredrik Meyer som tolkar Hörbergs Frankrikeinspirerade visor. Många av Barbros gamla fans fanns i publiken på lördagkvällen.

Barbro Hörberg, som dog bara 43 år gammal 1976, hade en oslagbar känsla för guldkornen i vardagen och vemodet i de lyckliga stunderna. I hennes sånger fångar hon med talspråk tillvarons nyanser och förvandlar vardag till poesi.  Albin och Fredrik gör absolut sångerna rättvisa.

Den sjungande och spelande skådespelarduon har också med sig tre gästartister, en ny varje kväll. På fredagen var det sångerskan, cellisten och pianisten Marika Willstedt, på lördagen Lina Hedlund från Alcazar. Söndag 17 juli är det Emily McEwan Fornhammar, svensk/skotsk sångerska och låtskrivare.

Albin och Fredrik har tidigare gett föreställningen på Dansmuseet och på Klara Soppteater. För er som inte har möjlighet att se den ikväll finns chansen att se dem framföra valda delar i Svts Allsång på Skansen den 9 augusti. Förhoppningsvis kommer Albin Flinkas och Fredrik Meyer också att komma tillbaka med Barbros pärlor på någon annan scen snart igen.

Barbro Hörberg sjunger sin Gamla älskade barn med musik av Lasse Berghagen:

Relaterat: Teatermagasinet

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,