Närmare döden – en tvåpersonersrevy
Av Lotta Olsson
Regi Ensemblen
Musik Fredrik Meyer
Musik Marika Willstedt
Dockmakare Thomas Lundqvist
Dockkläder Adina Almén
Premiär 24 februari 2016 Klara Soppteater
Det är alltid lika trevligt att se en föreställning på Klara soppteater. Den här gången är jag extra spänd på vad som komma skall. Döden låter som ett tungt tema, och jag undrar vad det kommer att handla om. Så dyker Albin Flinkas och Fredrik Meyer upp på scenen och berättar att de ska sätta upp en revy om döden. Det är bara de två och en docka.
Inledningsnumret, en visa som handlar om det stora mörkret, är så vackert att jag får tårar i ögonen. Stämningen är fin, i den stora spegeln bakom scenen ser vi oss själva i mörkret bakom de tända, små ljusen på borden.
Sedan dras ridån för den bakre delen av scenen och revyn börjar. Det blir inte alls så tungt som jag befarat. Texterna, som är skrivna av den mångsidiga författaren Lotta Olsson, innehåller både allvar och humor och handlar lika mycket om liv som död. De handlar om moderna trender som träningshets, ätstörningar och ångest framkallad av tidningarnas varnande löpsedlar. Albin Flinkas och Fredrik Meyer turas om att sjunga och spela, de har mycket bra kroppsspråk och mimik. Att få sitta så nära inpå scenen och uppleva skådespelarnas gester och miner så tydligt ger en speciell känsla.
Dockan är fantastiskt välgjord av dockmakaren Thomas Lundqvist och känns nästan levande den också. Den är nyfödd vid pjäsens början och tankeväckande sägs att de nyligen födda och de riktigt gamla är lika nära till att inte finnas.
Revyn handlar om döden men det visar sig att livet här och nu trots allt är det viktiga.
Medverkande
Albin Flinkas, Fredrik Meyer