Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Adam Lundgren

Filmrecension: Biodlaren – vilken besvikelse

by

Biodlaren

Biodlaren
Betyg 1
Svensk biopremiär 17 april 2026
Regi Marcus Carlsson

Som jag såg fram emot denna film, som var öppningsfilm på Göteborgs filmfestival 2026 – och så besviken jag blev, trots att en favoritskådespelare, Adam Lundgren, hade en av huvudrollerna. Biodlaren vann publikens pris på Göteborgs filmfestival och Adam Lundgren vann kategorin Bästa skådespelare. Så jag kan konstatera att smaken är delad.

För mig var filmen en besvikelse. Den är seg och utan riktning, den är svår att engagera sig i. Att se många närbilder på Adam Lundgren tillför inget högre betyg när dramaturgin spretar.

Adam Lundgrens karaktär, Olof, är en änkling som har en dotter som han har en usel relation till. Ganska snart förstår vi att de har sorg, att Olofs fru och dotterns mamma dött. Att människor mår dåligt när de har djup sorg – det har berättats om på många sätt både i film, litteratur och teater. Sorg och att leva med sorg är ett viktigt tema som gärna får tas upp i olika skildringar. Alla förlorar någon som står dem nära någon gång och får leva med sorg.

Denna berättelsen säger dock inte särskilt mycket. Olof och dottern reagerar på olika sätt och mår dåligt, ja det är tydligt. De agerar på olika sätt och kan inte kommunicera eller mötas i sorgen. Men att leva med sorg och förlust finns det många bättre och starkare skildringar av i både film, teater och litteratur.

Olof är biodlare. Filmen har till och med fått sin titel genom hans sysselsättning. Där kunna filmen ha utgått mycket mer från bin och deras samhällen och hur bin lever. Scenerna med biodlingen hänger mest i luften och tillför inte den bas och symbolik som den skulle kunna gjort.

Det är en berättelse om sorg och förlust, om oförmågan att prata om det svåra – men för spretig för att tala till mig. Jag är ändå en person som vet rätt mycket om att leva med sorg och sett många betydligt bättre filmer om att leva med sorg. Denna känns varken äkta eller har någon djupare kvalitet. Tyvärr.

Pressmeddelande om huvudrollerna:
I huvudrollen ser vi Adam Lundgren (Torka aldrig tårar utan handskar, Känn ingen sorg, Vår tid är nu) och vid hans sida två imponerande värmlänningar – guldbaggenominerade Marika Lindström (Bränn alla mina brev, Vår tid är nu, Om jag vänder mig om) och nya stjärnskottet Hedvig Nilsson.

Teaterkritik: Skammen – en skarp föreställning som gräver sig djupt ner i känslor och tankar

by


Foto Sören Vilks

Skammen
Av Ingmar Bergman
Bearbetning och regi Mattias Andersson
Scenografi och kostym Ulla Kassius
Peruk och mask Melanie Åberg
Ljus Charlie Åström
Musik Anna Sóley Tryggvadóttir
Dramaturg Anneli Dufva
I rollerna Adam Lundgren, Sofia Pekkari och Peter Andersson
Premiär på Dramaten 1 februari 2025

Går det att vara neutral? Går det att undvika att ta ställning i krig eller konflikter? Och varför glöms kultur bort och sopas under mattan när kriget kommer? Är inte kultur viktigare än så? Är inte kultur det viktigaste, det som våra värderingar bygger på och ändå förminskas kulturens betydelse av samhälle, politiker och makthavare när det blir krig och djupa konflikter.

Skammen, bearbetad och regisserad av Mattias Andersson, bygger på Ingmar Bergmans film Skammen om ett ung par som är musiker och dragit sig undan på en isolerad plats på en ö för att få ägna sig åt kultur och kärleken till varandra. Men kriget i omgivningen närmar sig och många försöker tvinga dem att ta ställning.

Föreställningen Skammen har flera frågor som bubblar under ytan. Över ytan och mest synlig är frågan om det går att dra sig undan, att undvika att ta ställning. Lika viktig är dock frågan om kulturen. Är det verkligen fult att inte vilja ta ställning och istället uttrycka sig konstnärligt, artistiskt?

Eva och Jan, ett ungt musikerpar, har flyttat ut till ett sommarhus vid havet för att helt kunna fokusera på sin konst och sin kärlek till varandra. Men samtidigt som de befinner sig i sin bubbla blir världen utanför allt oroligare. En konflikt eskalerar och plötsligt står kriget vid dörren. De får besök av soldater från båda sidorna i kriget och båda sidorna hävdar att de kämpar för att det ska gå att leva i fred och för att personer som Jan och Eva ska kunna syssla med kultur. Men båda sidorna kräver att just nu måste Jan och Eva ta ställning. Men tar de öppet ställning riskerar de sina liv om motståndarna får tag på dem.

Regissören och Dramatens konstnärliga ledare Mattias Andersson säger om föreställningen:
– Min bearbetning handlar också om en större berättelse om Sverige idag. Ett land som varit neutralt i 200 år och som nu måste förhålla sig till en akut krigsretorik. Hur vi som enskilda individer och som nation ska navigera i detta.

Med tre stjärnskådespelare på scen, Adam Lundgren, Sofia Pekkari och Peter Andersson, och fantastiskt smart scenografi, ljus och ljud och en lång rad sånger av fantastiska artister som Kurt Vile, The Cure, Sharon Van Etten och Mick Jagger blir det en skarp föreställning som gräver sig djupt ner i både känslor och tankar. Mattias Andersson med team har gjort en fenomenal, träffsäker överföring av Bergmans film från 1968 till vår tid. En föreställning som sätter igång tankar men inte ger svar och inte tvingar in oss i någon uppfattning. Så bra och så starkt. En föreställning som också skildrar hur människor kan göra de mest otäcka saker när bomber exploderar omkring en och man är rädd, så in i märgen rädd. Ett högaktuellt drama.

Adam Lundgrens karaktär, Jan, är kanske den som har mest brist handlingskraft i början. Han är en drömmare och har svårt att ta beslut. Han är så långt från soldat det går att komma och han såg också till att slippa göra sin värnplikt. Vad har hänt i Sverige idag när vi nu inte längre är ett neutralt land. Vad händer med den som vill vägra bära vapen, som inte vill lära sig att döda? Är det en förbjuden övertygelse i Sverige idag? Det är ingen enkel fråga. Alla i Sverige mellan 16 och 70 är totalförsvarspliktiga och måste bidra till totalförsvaret vid krigsfara och krig. Totalförsvarsplikt gäller alla svenska medborgare, både de som bor i Sverige och i utlandet. Totalförsvarsplikten gäller även utländska medborgare som bor i Sverige. Så rent lagligt går det inte att hålla sig undan vid krig.

Musik som finns med i föreställningen:
Kurt Vile – Wakin on a pretty day
Our Love – Sharon Van Etten
Modern Love – Robert Koch, Delhia De France
Adiago G-Moll – Baserat på två takter av Temat och en besiffrad basstämma av Tomaso Albinoni – Tomaso Albinoni, Remo Giazotto (b.1910) Gunnar
Last Night I had the Strangest Dream – Trad, Tomas Blank
Not Over Yet – Grace
Ca Plane Pour Moi – Plastic Bertrand
Ganja Smuggling 2021 – DJ Bestixxx, Eek-A-Mouse
God Gave me Everything – Mick Jagger
Levels – Avicii
Poppin*Them Thangs – G-Unit
Katyusha – Music Legends
Waiting* On A Sunny Day – Bruce Springsteen
Boys Don’t Cry – The Cure
Love Will Tear Us Apart – Culture Kultur
Shoreline – Broder Daniel
Last Night I had the Strangest Dream – Joan Baez

Mattias Andersson gör Bergmans Skammen på Dramaten

by


Skammen Foto: Erik Wåhlström / Studio Bon

Ingmar Bergmans film Skammen från 1968 handlar om ett konstnärspar som lever i en orolig tid där ett krig plötsligt bryter ut. Mattias Andersson, regissör, teaterchef och konstnärlig ledare på Dramaten, har här bearbetat filmen för vår samtid. I rollerna syns Adam Lundgren, Sofia Pekkari och Peter Andersson. Premiär på Stora scenen 1 februari 2025.

Ett pressmeddelande:
Jan och Eva är ett ungt musikerpar som flyttat ut till en sommarstuga på landet för att endast leva för sin kärlek och sin konst. Samtidigt kryper omvärldens konflikter allt närmare och plötsligt är kriget ett faktum. Men istället för att agera hjältemodigt och ta tydlig ställning i konflikterna blir huvudpersonerna förlamade av sin ångest och skräck. De fylls av skam över sin egen oförmåga och låter sina mörkaste sidor ta över.

– Skammen handlar om människor som aldrig tidigare behövt förhålla sig till vapen och krig. Det handlar också om de yttre kraven på konstnären som uppstår i en polariserad och brutaliserad omvärld. Sällan under min livstid har kriget känts så närvarande inom konsten och på den europeiska kontinenten som nu, säger Mattias Andersson.

Ingmar Bergman skapade filmen Skammen 1968, troligen som en reaktion på att länge kritiserats för att vara alltför samhällsfrånvänd och opolitisk. I filmen sågs Liv Ullman och Max von Sydow i huvudrollerna.

– Min bearbetning handlar också om en större berättelse om Sverige idag. Ett land som varit neutralt i 200 år och som nu måste förhålla sig till en akut krigsretorik. Hur vi som enskilda individer och som nation ska navigera i detta.

Mattias Andersson har tidigare satt upp Skammen på Thalia Teater i Hamburg 2024 och gör nu en ny och uppdaterad version för Dramaten.

Filmrecension: Känn ingen sorg

by

ingensorg

Känn ingen sorg
Betyg: 4
Biopremiör: 19 juli 2013

Känn ingen sorg – den efterlängtade filmen som bygger på Håkan Hellströms texter och musik – är en klassisk berättelse om att växa upp. I filmen, som utspelar sig i Håkan Hellströms egen hemstad Göteborg, får vi följa Pål – spelad av Adam Lundgren som du tidigare kanske sett i tv-serien Torka aldrig tårar utan handskar – och hans relationer till barndomsvännerna Johnny och Lena, hans farfar Rolle – spelad av Tomas von Brömssen – samt Eva – som han förälskar sig i efter att ha sett henne sjunga Billy Braggs A New England på Jazzhuset. Alla dessa relationer leder till att Pål under filmens gång tvingas ställa sig inför flera val, och när filmen är slut känns det som att vi alla är lite visare.

Påls största dröm är att få hålla på med musik, men för att övervinna sin scenskräck när han spelar inför folk måste han bära en ögonbindel. Så småningom börjar han spela trummor i Evas band, men då hon har insett att bandet inte kan komma någonstans genom att bara spela covers blir hon en slags musa så att Pål, som bara skriver låtar när han tror att ingen lyssnar, kan förse bandet med eget material. Även Påls far var musiker – filmen börjar till exempel med att Pål ska sjunga hans enda singel Brännö Serenad på en skolavslutning – men då han försvunnit te havs vill Rolle – även om han självklart uppmuntrar sonsonens musikbegåvning – hellre att Pål tar jobb på fiskfabriken.

När filmen börjar så håller den en komisk, eller åtminstone rätt lättsam, ton och det känns som att alla är rätt nöjda med sin tillvaro i ett somrigt Göteborg – Pål hamnar förvisso i slagsmål med fotbollshuliganer och drömmer sig bort till Rio de Janeiro – men livet är ändå en lek. Det är först lite senare, när problemen och vuxenlivets alla ansvar börja smyga sig in, som styrkan i Hellströms texter gör sig påminda. För det är inte bara så att Pål skriver och sjunger Håkan Hellströms låtar, utan titlar och textrader smyger sig även in i dialogerna. Men Känn ingen sorg är inte bara en film för de redan frälsta. Handlingen står på egna ben och du kan definitivt uppskatta filmen även om du inte lyssnat på Håkan tidigare.

PS. Min favoritscen är när Håkan själv tillsammans med Ebbot och Wadling gör ett kort gästspel som gatumusiker respektive uteliggare.

Du kan se filmens trailer här: