Befriad från husarrest men belagd med yrkesförbud fortsätter den iranske regissören Jafar Panahi oförtrutet att göra film. Passagerare av alla slag berättar öppenhjärtligt om sina liv för taxichauffören som spelas av regissören själv. Med kameran på instrumentbrädan i sin mobila filmstudio lyckas Panahi med både humor och dramatik ge en bild av dagens Iran. Vinnare av Guldbjörnen i Berlin 2015.
Scen
Filmrecension: Jag är Ingrid – äkta och genuin dokumentär om en av våra största skådespelare
Jag är Ingrid
Betyg 4
Svensk biopremiär 28 augusti 2015
Hon var vän med Jean Renoir, hon jobbade med Alfred Hitchcock, hon spelade mot Humprey Bogart, Clark Cable och Cary Cooper. Ingrid Bergman är en av Sveriges största skådespelare genom tiderna. Hon fick Oscarstatyetten två gånger som skådespelare. Hon hade filmkarriär i både Hollywood och Italien och bodde i USA, Italien, Frankrike och Sverige. Hon var en äventyrare i blodet. Som 23-åring åkte hon ensam över till USA då hon fått femårskontrakt med ett filmbolag i Hollywood. Hennes man Petter och dotter kom över senare.
Jag är Ingrid. är ett personligt porträtt av en av Sveriges mest framstående skådespelare. Genom Ingrid Bergmans privata filmer, som aldrig tidigare publicerats, brev och dagböcker och i samtal med Ingrids fyra barn möter vi en kvinna som alltid gick sin egen väg.
Filmen är regisserad av Stig Björkman på initiativ av Isabella Rossellini och producerad av Stina Gardell/Mantaray Film. Ingrid Bergmans röst görs av Alicia Vikander, filmmusiken av Michael Nyman och slutlåten är specialskriven av Eva Dahlgren.
Filmen är en dokumentär och den känns mycket äkta och genuin, jag upplever den inte som tillrättalagd, inte överdriven och inte förljugen. De fyra barnen berättar öppet om hur det var att växa upp med en så berömd mor. Jag tycker filmen ska ha ett stort plus också för att regissören inte försöker lägga in någon krystad dramaturgiskt handling utan filmen berättar väldigt rakt och upp och ner om Ingrid Bergmans liv.
Det är väldigt kul att se alla dessa gamla filmklipp. Ingrid Bergmans pappa fotade och filmade sin älskade dotter och när han dog fortsatte Ingrid Bergman själv att filma massor ur sitt liv, såväl privatliv som arbetsliv.
Ingrid Bergman hade en stark inre drift och lust att arbeta som skådespelare. Ett skäl till att hon var så naturlig framför filmkameran kan ha varit att hon redan som baby vandes vid att filmas och agera framför kameran och mannen bakom kameran var hennes pappa som älskade henne. I ”Jag är Ingrid” är det tydligt vilken skicklig skådespelare hon var, hur proffsig och naturlig framför kameran.
När en kvinnas liv ska presenteras blir det alltid så att hon också ska beskrivas som mor, hur bra mamma hon var. Ingrid Bergman var en av de kvinnor som då på den tiden vågade lyssna på sin egen inre vilja och följa sin karriär. Delvis i alla fall. Hon blev mor till fyra barn och hon ägnade trots allt en hel del tid år dem också. De åren då hon var gift med den italienska filmregissören Roberto Rossellini fick hon inte spela in filmer med andra regissörer, för Roberto. Så helt fri kvinna var hon ändå inte. Ingrid Bergman och Roberto Rossellini var gifta på var sitt håll när de möttes 1950.
I USA var hon först hyllad under sin karriär men då hon lämnade sin förste make Petter blev det en väldigt ståhej och en del röster höjdes för bojkott av henne, då hon lämnade sin man och sin dotter för en förälskelse i en fotograf.
Jag inser hur modig hon var. Hon älskade sina barn men älskade sitt yrke, älskade att filma, älskade äventyren. Det var inte helt lätt för en kvinna att kombinera detta då.
”Jag är Ingrid” visades på Cannes filmfestival 2015 och har premiär i Sverige under en hyllningsgala på Dramaten den 24 augusti. Filmen får svensk biopremiär över hela landet 28 augusti 2015, veckan då Ingrid Bergman skulle ha fyllt 100 år.
För min del tycker jag filmen är ett måste för alla som är intresserad av svensk filmhistoria och alla som är intresserade av kvinnors roll genom historien.
Titta: Så ock på jorden – trailer
SÅ OCK PÅ JORDEN – en fristående uppföljare till publik- och kritikersuccén Så som i Himmelen av Kay Pollak – är en berättelse om kärlekens, musikens och dansens kraft att förändra människor.
Livet går vidare för människorna i den lilla norrländska byn Ljusåker efter att deras körledare, den världsberömde dirigenten Daniel Daréus, lämnat dem. Kvar finns hans livs kärlek Lena (Frida Hallgren), som väntar hans barn. Lena älskar egentligen svängig folkrock och country, men under stor tvekan tackar hon ändå ja till att ta hand om musiken i byns folktomma kyrka. Det blir startskottet för en kedja av händelser som väcker upp människors lust och längtan. Samtidigt är hennes arbetsmetoder starkt provocerande för etablissemanget och vänner av ordning.
I rollerna Frida Hallgren, Jakob Oftebro, Niklas Falk, Lennart Jähkel, Thomas Hanzon m.fl.
Regi: Kay Pollak
Svensk biopremiär 4 september.
Titta: SINISTER 2 – Last One, trailer
Courtney, en överbeskyddande mamma, och hennes nioåriga tvillingpojkar flyttar in ett hus utanför stan. Här skall hennes söner få en trygg och harmonisk uppväxt. Vad hon inte vet är att huset är dödsmärkt på fler än ett sätt.
Uppföljaren till skräckfilmssuccén Sinister från 2012 har svensk biopremiär 21 augusti 2o15. Med Shannyn Sossamon som Courtney och James Ransone som den engagerade vicesheriffen.
Regi: Ciaran Foy
I rollerna: James Ransone, Shannyn Sossamon, Robert Sloan, Dartanian Sloan
Filmrecension: The Man from U.N.C.L.E. – ja tack gärna efterföljare
The Man from U.N.C.L.E.
Betyg 3
Sverigepremiär 14 augusti 2015
The Man from U.N.C.L.E. var en amerikansk TV-serie som ursprungligen sändes på NBC mellan 22 september 1964 och 15 januari 1968. Första säsongen sändes i svartvitt och de efterföljande tre säsongerna i färg. Serien följer de två UNCLE-agenterna Napoleon Solo och Illya Kuryakin som kämpar för världsfreden mot brottssyndikatet THRUSH. UNCLE är en akronym för United Network Command for Law and Enforcement”.
Biofilmen är en agentfilm med mycket humor och vi får se hur allt började. Vi får se hur Solo och Kuryakin träffas och tvingas samarbeta – och vi lever ju i en tid då feministiska tankar fått viss framgång: de två agenterna får en tredje kollega i den unga östtyska bilmekanikern Gaby (spelad av svenskan Alicia Vikander) som tvingas med dem på deras uppdrag.
Filmen utspelar sig i efterkrigstiden, under kalla krigets dagar och tidsepoken är mycket snyggt genomförd i bilar, kläder och mycket mera. Musiken är mycket bra och förmedlar mycket av de känslor som filmen ger och tidigare tv-serien förmedlade. USA och Sovjetunionen tvingas samarbeta för att lösa hotet av några galna storföretagare som kidnappat en vetenskapsman för att framställa en atombomb. Ett plus för att USA och Sovjet för en gångs skull framställs som ganska likvärdiga.
Det är en lättsam, rolig och underhållande agentfilm i kategorin ”Bondfilmskopior med mer humor inblandat”, som Kingsman, fast inte lika utflippad som Kingsman. I ärlighetens namn måste dock sägas att ”The Man from U.N.C.L.E.” aldrig blir riktigt spännande, förutom den roliga inledningen då Solo ska hämta Gaby från Östberlin. Vi förstår rätt väl filmen igenom hur det ska gå och vem som är ond och vem som ska dö och vem som är god och ska segra.
Skådespelarna är duktiga och Hugh Grant dyker upp i en roll där hans vanliga rollkaraktär som typisk britt är helt rätt. Alicia Vikander gör alltid bra ifrån sig, har vi någonsin sett henne göra en dålig roll? Henry Cavill är bra som agent Solo, han påminner en hel del om Roger Moore. Cavill har sagt i en intervju i DN att han gärna vill spela Bond. Det säger jag däremot nej tack till. Han skulle bara bli en kopia på Roger Moores James Bond. Den som så småningom ska efterträda Daniel Craig som 007 Bond måste tillföra något nytt, något eget. Som den nya James Bond säger jag absolut nej tack till Henry Cavill. Däremot ser jag honom gärna i fler filmer i rollen som solo. Han och Alicia Vikander och Armie Hammer som Illya Kuryakin har ett bra samspel. Det gnistrar kring dem.
Slutet visar, inte helt oväntat, att det kan komma uppföljare. Ja tack, det ser vi gärna.





