Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Teater

Rapport från möte på Dramaten som testar gränser med nyskrivet av Henning Mankell och publiken på scenen

by

Hösten 2010 på Dramaten blir spännande och den svenska nationalteatern visar om igen att den är en progressiv teater som vågar utmana gränser och är nyskapande. Bland annat ska publiken få ta plats på scenen i en föreställning. Det berättar teaterchefen Marie-Louise Ekman då Dramaten på onsdagen hade bjudit in press och kulturbloggare på en genomgång av vad hösten kommer att erbjuda.

Den inbjudna pressen och bloggosfären fick sitta på kudda i trappan i stora foajén medan teaterchefen, dramaturgen och skådespelare stod vid ingång och berättade om föreställningarna.

– Se hur många sätt vi kan använda det här huset, sade Marie-Louise Ekman.
Hon tycker om att vända på saker, göra om entrén till en scen och varför inte ha en föreställning på balkongen mot Norrmalmsrtorg och låta publiken se från gatan, föreslog hon.

På en föreställning i höst kommer en del av publiken att flytta upp på scenen., iscensättningen av Shakespeares Stormen, i regi av regi John Caird. Samtidigt ska en annan version av Stormen spelas för de yngre: Lilla stormen, regi Sally Palmquist.

En annan spännande föreställning för de yngre är Unga Dramaten som ska spela ”Inferno” av Peter Weiss spelas för första gången i Sverige, i en splatterfylld iscensättning av Nils Poletti.
– Dantes Inferno för en tonårspublik, är inte det lite oväntat? frågade dramaturgen retoriskt.

– Det är aldrig för sent eller för tidigt att lyssna på formuleringar om motstånd och makt, sade regissören Nils Poletti.

En av höstens föreställningar som Kulturbloggen bloggat om tidigare är den moderna amerikanska klassikern En handelsresandes död av Arthur Miller, regi Eva Dahlman. där Lena Endre och Krister Henriksson återkommer till Dramaten.
På samma scen spelas också en annan amerikansk pjäs från omkring samma tid, Tennessee Williams skarpladdade passionsdrama Mannen i ormskinnsjackan, regi Malin Stenberg.

En annan klassiker som det ska bli intressant att se är Tjechovs Körsbärsträdgården där Marie Richardson spelar mot Magnus Roosmann.

Plötsligt mitt under presentationen kom en mörkklädd reslig man med grått hår in. Wow. Den svenska världsberömde författaren Henning Mankell. Och han har skrivit en ny pjäs som ska sättas upp och spelas i höst. En pjäs som handlar om Darwin och om vetenskap och tro. Den ska spelas på Lejonkulan och Börje Ahlstedt spelar Darwin.

Om du liksom jag har upptäckt den norske pjäsförfattaren on Fosse har du också något att se fram emot: En sommardag, ett förtätat drama om sorg i regi av Gunnel Lindblom som även regisserade den hyllade uppsättningen av Jon Fosses Flicka i gul regnjacka på Dramaten 2009.

Här ett pressmeddelande från Dramaten om höstens föreställningar.

Foto: Lise Arnstberg

Relaterat:
Svenska Dagbladet
Dramatenbloggen
Dagens Nyheter

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Riksteaterns första premiär i Ghana – African Cinderella

by

Föreställningen African Cinderella är ett unikt samarbete mellan Riksteatern, Svenska Institutet och Ghana National Theatre. Här berättas askungesagan ur ett nutida afrikanskt perspektiv med fokus på barns och kvinnors rättigheter. Nu är det dags för Sverigepremiär! 16 ghananska skådespelare står på scen i en kraftfull föreställning med västafrikanska trummor, sång och dans. Efo Kodjo Mawugbe, en av Västafrikas mest ansedda dramatiker, har skrivit manus. För regin står Fransesca Quartey, uppvuxen i Göteborg med en far från Ghana. African Cinderella kommer att turnera i Sverige i april och maj.

Sagan om flickan som förlorat sin mor och hamnar i en styvfamilj är från början en afrikansk saga som Bröderna Grimm tog till Europa och Disney till USA. Just nu turnerar den i Ghana där ca 8500 personer sett föreställningen hittills. Snart är det dags för Sverigepremiär och därefter turné. 9 orter i landet får besök av Ghana National Theatre och African Cinderella.

African Cinderella följer sagan, men som Askungen möter vi Cinderama, en ung ghanansk flicka. När hennes mor dör gifter fadern om sig med en änka med två döttrar. Pappan är ofta frånvarande och den unga flickan spenderar all sin tid med hennes nya familj. Styvmodern tvingar henne att utföra hushållets alla sysslor när hon vill göra sina läxor och styvsystrarna tar varje tillfälle i akt att reta henne. Trots detta lyckas hon ändå behålla sin integritet och stolthet och kräver att de hon möter på vägen betraktar henne som en människa och jämlike även om det råkar vara en prins!

Parallellen till unga flickors vardag i Ghana är slående. Förutom de konstnärliga ambitionerna med projektet finns viljan att stärka unga flickors situation. Tematiken, att växa upp i styvfamilj är vardag för många flickor i Ghana. Skilsmässor och polygami är några av orsakerna. En annan orsak är traditionen att placera barnen hos familjer som har det bättre ställt. Flera av skådespelarna har själva upplevt Askungetematiken. Samtidigt är Ghana en ung nation och ett hoppfullt land.

-Afrika är framtiden, säger Fransesca Quartey som regisserat föreställningen. I Ghana finns en sån framtidsoptimism, jag var där för 15 år sen, då fanns inte alls den pionjäranda jag ser idag. Det jag gillar med Ghana är omöjligt att sammanfatta. Det är mötet mellan människor, att alla tar sig tid. Det finns en rikedom om man vågar stå still. Jag hoppas att förställningen kan fånga lite av den känslan.

Idén till African Cinderella uppstod när Efo Kodjo Mawugbe och Fransesca Quartey, som delvis har sina rötter i Ghana, träffades för två år sedan i Ghanas huvudstad Accra. De bestämde sig för att inleda ett samarbete kring den klassiska berättelsen om Askungen med den skillnaden att historien skulle berättas ur ett modernt afrikanskt perspektiv. Samt att även ta upp frågor om barns och kvinnors rättigheter. Hos Ghana National Theatre fanns också en vilja att öka kunskapen om hur man gör familjeteater och hur man når ut rikstäckande med en föreställning. Riksteatern med sin långa erfarenhet både av turnéproduktion och som folkrörelse blev en naturlig samarbetspart vid sidan av Svenska Institutet.

– Riksteatern är en organisation som lägger fokus på jämställdhet, mångkultur och demokrati och inom dessa områden vill vi verka även globalt, säger Rani Kasapi, chef för Riksteaterns internationella uppdrag. Teatern är ett sätt att lyfta den typen av frågor, i det här fallet om barns och kvinnors rättigheter. Jag tror också att föreställningen kan ge publiken i Sverige insikt i hur andra människor lever och därigenom skapa ett engagemang, tillägger hon.

African Cinderella hade premiär i Accra i Ghana 6 mars där den just nu turnerar.

Svensk premiär blir det 12 april i Hallunda följt av en exklusiv turné med tio föreställningar i Sverige.

Turnéplan Sverige: 12/4 Hallunda, 14/4 Gävle, 18-20/4 Göteborg, Pustervik, 23/4 Motala, 27/4 Hudiksvall 2/5 Umeå, 6/5 Haparanda, 8/5 Bibu (Scenkonstbiennal för Barn och Unga) i Lund, 10/5 Falun.

Relaterat: Pressmeddelande på Newsdesk

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Kontrakt med Gud på Stadsteatern

by


Mattias Anderssons nyskrivna pjäs Kontrakt med Gud hade den 13 mars urpremiär på Stockholms Stadsteater. Markus och Rebeckas relationsproblem blir plötsligt oviktiga när deras 16-åriga dotter ligger för döden efter att ha blivit påkörd av en bil. Pappa Markus faller på knä och ber till Gud att han ska offra vad som helst bara hans dotter överlever. Ett mirakel sker och hon återvänder till livet.

Ola Rapace som Markus, Maria Heiskanen som Rebecka och Anna Åström som dottern Sandra är övertygande i sina roller i den sönderfallande förortsfamiljen. Även om jag tycker att rollgestalterna är onödigt jablonartade. Vi känner igen det äkta paret från så många teaterföreställningar; den undanflyende mannen som inte vågar stå för vad han känner eller för sina handlingar; den utlevande kvinnan som kastar ifrån sig sina känslor utan att ta ansvar för var de hamnar.

Ändå blir det en trovärdig bild av den icke-kommunikation som är alltför vanlig, utbytet av en massa ord som inte leder någonvart. Markus och Rebecka borde stå nära varandra efter ett 17-årigt förhållande, men ingen av dem försöker vare sig förstå den andra eller få den andra att förstå. Det är likadant när Markus i sin förtvivlan vänder sig till Gud. Han lyssnar inte då heller. Snarare gissar han sig till vad Gud vill och inte ens när han säger sig agera på Guds vilja kan han vara rak och ärlig.

Kontrakt med Gud handlar om offer, skuld och svek. Pjäsen visar hur ett offer som görs för en god sak kan bli ett svek ur någon annans perspektiv. Men framför allt tycker jag att pjäsen handlar om sanning och lögner. Det är lögnen som är det största sveket. Med hjälp av sanningen kan mirakel ske.

I rollerna: Ola Rapace, Maria Heiskanen, Anna Åström, Ramtin Parvaneh och Jamila Nadia Hussein-Johansen.

Kontrakt med Gud spelas på Klarascenen till och med den 13 juni 2010.

För mer information, se: Stockholms stadsteater

Relaterat:
Recension i SVD
Recension i DN

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Rapport från premiären av Hantverkarna på Dramaten

by


Jag besöker Dramaten med många års mellanrum. Detta var tillfälle nummer tre i mitt 45-åriga liv. Finns det nåt som knyter ihop de tre besöken så är det att Örjan Ramberg har varit med på scen varenda gång. Jag är inte någon van teaterbesökare och har ingen jättekoll på hur man bör bedöma en teaterföreställning, men om vi säger så här: Går tiden fort, och kan man avhålla sig från att tjuvglo på alla fina stuckaturer och skulpturer i lokalen under spelets gång, ja då är det antagligtvis bra.

Och faktiskt, precis som vid de två tidigare tillfällena (Mästaren & Margarita samt En midsommarnattsdröm) gick tiden fort, och de på scenen lyckades behålla min fulla uppmärksamhet hela vägen. Eller nja … det var lite trögstartat, tycker jag, i alla fall den första kvarten. Men sen tog det sig, och när allt var slut tänkte jag att: ’Det här kunde gott få hålla på en stund till.’.

Mycket är, kommer jag på när jag tänker efter, Örjan Rambergs förtjänst. Han har nåt slags självförtroende i spelet som gör att han fyller ut scenen – en slags tyngd. Och fast jag inte vet hur skådespelande funkar föreställer jag mig att med ett sånt ankare i gänget kan de andra bara surfa med i svallet runt honom, så att säga, så flyter allt på bra. Han hade förvisso inte huvudrollen här, men hans rollfigurs (Glen) närvaro genomsyrade pjäsen.

Det handlade alltså om det unga paret Alice och Manfred, vars hus höll på att renoveras av ett gäng riktigt dryga hantverkare. Alice och Manfred själva, förresten, var inte heller särskilt sympatiska, utan jobbigt neurotiska. I mina ögon förtjänade de varandra, de och hantverkarna. I slutänden, efter en hel del sköna stunts och tuffa effekter, fick till slut alla medverkande vad de förtjänade.

Jag är nöjd.

Johnny
som också bloggar på Stationsvakt


Här kan du se bilder från föreställningen Hantverkarna
Mer om Hantverkarna på Dramatens hemsida
Ett litet filmklipp från innan Hantverkarna var fullt så färdig, på Dramatenbloggen.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Thommy Berggren sätter upp nobelpristagaren Harold Pinters genombrottspjäs med Ingvar Hirdwall och Shanti Rooney

by

Wow. Jag älskar Harold Pinters pjäser. Det blir spännande att de den här uppsättningen.
Från ett pressmeddelande från Stockholms Stadsteater:

Katt- och råttalek på Pinters pensionat

Thommy Berggren sätter upp sin tredje Pinterföreställning på Stockholms stadsteater. I rollerna Ingvar Hirdwall, Gunilla Nyroos, Shanti Rooney, Peter Andersson, Reine Brynolfsson och Lisa Wollter. Premiär på Stora scenen 25 mars.

Det äldre paret Meg och Petey har ett litet bedagat pensionat vid kusten. De har bara en enda gäst, Stanley. Han har varit pianist men går nu aldrig ut. Meg behöver Stanley, hennes största rädsla är att han ska försvinna. Så dyker det oväntat upp två män som nya gäster. De vill till varje pris ordna ett födelsedagskalas för Stanley. Själv påstår han att han
inte fyller år. Men kalas blir det och plötsligt bryter helvetet lös i det lilla huset.

Efter framgångarna med Fastighetsskötaren (2001) som även sändes i Sveriges Television och Hemkomsten (2006) tar sig Thommy Berggren nu an Pinters genombrottspjäs Födelsedagskalaset. Harold Pinter är Thommy Berggrens favoritdramatiker i modern tid och under årens lopp kom de att bli goda vänner. Harold Pinter föreslog ett flertal gånger att Thommy Berggren skulle sätta upp Födelsedagskalaset.

? Det kom hela tiden annat i vägen, men det brev jag fick av Pinter en tid före hans död gjorde att jag slutligen bestämde mig. I brevet bad han mig än en gång att sätta upp Födelsedagskalaset. När en vän och ett geni kommer med ett så lockande förslag så är det bara att göra som han säger, säger Thommy Berggren.

? Att gå in i Pinters pjäser är som att gå in i en mörk grotta. När man suttit där ett tag vänjer sig ögonen och plötsligt glimmar något till. Man börjar förnimma saker som knivskarpt träffande berättar om de valmöjligheter och svårigheter som det innebär att vistas i livet. Hans pjäser träffar oss ofta rakt i nervsystemet.

Harold Pinter fick Nobelpriset i litteratur 2005 tre år före sin död. Födelsedagskalaset är ett av hans tidigaste verk, han var bara 26-27 år när han skrev den.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , ,