• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Carol plockar hem flest Golden Globe-nomineringar

10 december, 2015 by Redaktionen

goldenglobe

Todd Haynes redan hyllade drama Carol, om två kvinnor som faller för varandra i 50-talets New York, fick flest nomineringar av alla filmer i år. Den har nu chansen att vinna inte mindre än fem statyetter i några av de absolut tyngsta kategorierna:

Bästa drama
Bästa regi – Todd Haynes
Bästa kvinnliga huvudroll (drama) – Cate Blanchett
Bästa kvinnliga huvudroll (drama) – Rooney Mara
Bästa originalmusik – Carter Burwell
Carol har svensk biopremiär på juldagen.

Här kan du läsa vår recension av Carol.

THE BIG SHORT som är baserad på Michael Lewis bästsäljande roman om finanskraschen i USA 2008 och har, förutom Carell och Bale, även Brad Pitt och Ryan Reynolds i större roller fick fyra Golden Globe-nomineringar:
Bästa film – Komedi
Bästa huvudroll i en komedi: Steve Carell och Christian Bale
Bästa manus: Charles Randolph och Adam McKay

Quentin Tarantinos westernepos The Hateful Eight går upp på svenska biografer 13 januari, och kom inte långt efter med sina tre nomineringar:
Bästa manus – Quentin Tarantino
Bästa kvinnliga biroll – Jennifer Jason Leigh
Bästa originalmusik – Ennio Morricone

Danny Boyles film STEVE JOBS är nominerad till tre Golden Globes, i följande kategorier:
Bästa manliga huvudroll – Drama: Michael Fassbender
Bästa kvinnliga biroll – Drama: Kate Winslet
Bästa manus: Aaron Sorkin

En annan film som fick tre nomineringar är ROOM, regisserad av Lenny Abrahamson, som handlar om en ung kvinna som sitter inlåst i ett rum tillsammans med sin fem-årige son. Rummet har varit hennes hem de senaste sju åren, efter hon blivit bortförd av en främmande man. Filmen är baserade på den bästsäljande romanen, Inlåsta, av Emma Donoghue.
ROOM har blivit nominerad till tre Golden Globes, i följande kategorier:
Bästa film – Drama
Bästa kvinnliga huvudroll i drama: Brie Larson
Bästa manus: Emma Donoghue

Trumbo, som går upp på svenska biografer 12 februari, blev dubbelt nominerad:
Bästa manliga huvudroll (drama) – Bryan Cranston
Bästa kvinnliga biroll – Helen Mirren
Paolo Sorrentino, som förra året vann en Oscar för bästa utländska film, är aktuell med sitt nya drama Youth, som fick två nomineringar
Bästa kvinnliga biroll – Jane Fonda
Bästa originallåt – Simple Song #3 av David Lang

Det intensiva dramat 99 Homes, som tecknar en mörk bild av den amerikanska och orättvisa bostadsmarknaden, fick även den en nominering:
Bästa manliga biroll – Michael Shannon

Turkisk-franska Deniz Gamze Ergüvens rosade långfilmsdebut Mustang vann nyligen publikens pris, samt pris för Bästa manus vid Stockholms filmfestival. Nu är den även Golden Globenominerad:
Bästa utländska film

Den 73:e Golden Globegalan leds av Ricky Gervais och går av stapeln 10 januari 2016.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Carol, golden globe, Scen

Titta: Carol, trailer

10 december, 2015 by Redaktionen

CAROL

Carol är en smärtsamt vacker skildring av kärlek mot alla odds – ett kraftfullt drama om en gift kvinna som i 1950-talets USA riskerar allt när hon inleder en romans med en yngre kvinna.

Therèse Belivet jobbar i ett av Manhattans varuhus, men hon drömmer om ett mer meningsfullt liv. En dag träffar hon Carol Aird – en förförisk kvinna fast i ett misslyckat äktenskap. En gnista tänds mellan dem, och ju djupare deras relation blir, desto mindre oskyldig blir den. Men deras kärlek och frigörelse visar sig ha ett högt pris.

Hyllade Carol är baserad på Patricia Highsmiths då kontroversiella självbiografiska roman The price of salt från 1952. I huvudrollerna ser vi Cate Blanchett och Rooney Mara. Den senare tilldelades priset för bästa kvinnliga skådespelare vid filmfestivalen i Cannes tidigare i år, där filmen även blev en av de mest omtalade.

Regi: Todd Haynes
I rollerna: Cate Blanchett, Rooney Mara, Kyle Chandler, Sarah Paulson, John Magaro, Carrie Brownstein

Carol har svensk biopremiär på juldagen.

Här kan du läsa vår recension av Carol.

Arkiverad under: Film, Scen Taggad som: Carol, Scen, trailer

Filmrecension: Me and Earl and the Dying Girl – en fin berättelse om sorg och stark vänskap

8 december, 2015 by Rosemari Södergren

meandearlandthedyinggirl

Me and Earl and the Dying Girl
Betyg 4
Svensk biopremiär 11 december 2015

Vad som i inledningen kan verka en flåshurtig high school-film visar sig vara en fin berättelse om sorg och stark vänskap. Filmen bygger på romanen med samma namn av Jesse Andrews. Romanen släpptes 2012 och handlar om Greg som
går sista året i highschool och måste börja söka till college. Han bor i ett vitt medelklassområde och har föräldrar som bryr sig. Hans föräldrar är lite av hippiegenerationen. Greg har dåligt självförtroende och avskyr tillvaron i skolan där han lyckas hålla sig rätt osynlig. Han upplever att det är stenhårda gränser mellan olika grupperingar och han har valt att smälta in överallt genom att inte synas.

meandearl2Han har en bästa vän, Earl, som bor i det mer ruffiga området för svarta. Deras stora fritidsintresse är att göra kortfilmer som är parodier på klassiska filmer. Greg har svårt för att knyta någon till sig och kallar därför Earl för sin kollega. Han kan inte förmå sig att förstå eller erkänna att Earl är en god vän, ja hans bästa vän.

Handlingen börjar då dottern till en väninna till Gregs mamma fått cancer, en svår leukemi. Dottern, Rachel, går också i samma skola. Gregs mamma tycker att Greg måste träffa och umgås med Rachel när hon nu blivit sjuk. Greg stretat emot, han känner ju henne knappt, menar han. Dessutom är han inte typen som har vänner. Han håller sig helst undan vänskap och ägnar sin tid åt att göra film med sin kollega Earl, menar han. Mötet med Rachel förändrar honom, mer än han själv förstår. En vänskap mellan honom och Rachel växer fram och fördjupas och också Earl dras in i gänget.

Det är en helt underbar historia om när livet möter det svåraste som finns: död och sorg. Den är finstämd men ändå rolig, den är varm och den berättar mycket också mellan raderna.

För den som upplevt en svår sorg i livet är filmen stark. Den har ett ganska lugnt tempo – som sig bör, och den faller inte i de värsta sentimentala fällorna heller. Däremot den som bara vill se lättsam underhållning på bio ska väl hålla sig undan den här filmen. Den som inte vill att film ska handla om svåra saker i det verkliga livet kommer förmodligen att ha långtråkigt.

En sak är säker, de tre unga skådespelarna i de ledande rollerna, Thomas Mann som Greg, RJ Cyler som Earl och Olivia Cooke som Rachel kommer vi att se igen i andra filmer. De kommer att slå igenom i och med denna film. Romanen släpptes 2012 och filmen hade premiär på Sundance Film Festival där den vann två pris: he Audience award (Dramatic) and the Grand Jury Prize (Dramatic)

Den har fått bra betyg på den internationella filmdatabasen också. När jag kikade hade 42.200 röstat och genomsnittsbetyget låt på 7,9 av 10 möjliga.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Sorg

Filmrecension: The Club – en närstudie av människans mörkaste vrår

30 november, 2015 by Redaktionen

el-club-pablo-larrain-cinevistazo

The Club
Betyg 3

Katolska kyrkan i Chile har gömt några präster ute i en närmast gudsförgäten hamnstad. Deras brott sträcker sig från barnhandel till pedofili. Regissören Pablo Larrain har gått från tidigare filmen No till något helt annat. I The Club introduceras vi för en samling vansinniga individer. Prästerna i det lilla huset fördriver tiden med greyhoundracing, vin och sång övervakad av nunnan Monica (Antonia Zegers). De lever inte ett speciellt botfärdigt liv tillsammans. Obehaget i filmen kokar över direkt då de får besök av den enerverande gamla altarpojken Sandokan (Roberto Farias). En död kropp senare och ledningen skickar dit den moderna unga prästen Garcia (Marcelo Alonso) för att undersöka incidenten.

Larrain leker med vår sympati. The club är en närstudie av människans mörkaste vrår. Sandokan är själv ett offer för sexualbrotten i katolska kyrkan. I hela sitt liv har han levt sitt liv i skuggan av sin skändade uppväxt, perverterad och alkoholiserad lämnar han inte prästerna ifred. Prästen Garcia som ser ut som en vandrande reklampelare för psykisk och fysisk hälsa får ta svåra beslut. Katolska kyrkan har grävt en alldeles för djup grop åt sig själv.

Filmen byggs upp kring stillsamma dialoger och sånger. Spanska språket används med styrka – poetiskt, träffsäkert och perverterat om vartannat. Den karga miljön i den lilla fiskarbyn gör sitt för att omsluta oss i vad som närmast kan beskrivas som ren och skär ondska. Filmen har smått komiska inslag, men den är alldeles för hemsk för att kunna beskrivas som en svart komedi. För att ha så mycket långsam uppbyggnad uteblir crescendot och det ”lyckliga” slutet känns nästan malplacerat. Det går dock inte att förneka att den här filmen är det starkaste inlägget gentemot katolska kyrkans övergrepp som gjorts på länge.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen

Spielbergs Spionernas bro – perfekt helt igenom

24 november, 2015 by Rosemari Södergren

spionernasbro

Spionernas bro
Betyg 5
Svensk biopremiär 27 november 2015

Steven Spielberg är en av världens skickligaste regissörer. Det kan ingen neka till. När han nu skapat en film baserat på ett manus av bröderna Coen och har en Tom Hanks i allra bästa form i huvudrollen är resultatet ”Spionernas bro” en av de bästa filmerna på länge. Den är möjligen lite för perfekt in i minsta detalj.

Handlingen utspelar sig i slutet av 1950-talet och 1960-talet mitt under kalla kriget då USA och Sovjetunionen spionerar på varandra och rustar upp med kärnvapen. Världen är kall och i Berlin bygger östvärlden upp en mur mellan öst och väst.

Jim Donovan, som spelas av Tom Hanks, är en advokat som arbetar med försäkringsfrågor. En äldre man, Rudolf Abel, med brittiskt pass och ett ryskt namn fångas av CIA och anklagas för att vara spion. Den äldre mannen är en duktig konstnär, han tillbringar dagarna med att måla tavlor. Det är allt vi vet om honom. Han blir erbjuden av CIA att samarbeta med dem, att bli deras spion och avslöja allt han vet om det sovjetiska spioneriet. Rudolf Abel vägrar att samarbeta med CIA och åtalas därför som spion. Mark Rylance gör rollen som Rudolf Abel helt perfekt. Han är som gjuten i rollen.

Jim Donovan får mer eller mindre order att vara den spionåtalades advokat. Rudolf Abel är dömd på förhand, till och med domaren är övertygad om att han är spion. Den här delen av filmen är stark och snygg. Den är skrämmande och jag ser många likheter med dagens säkerhetspolis i Sverige där det också verkar som att människor kan bli anklagade på lösa boliner.

Vi har mycket att lära av den tiden, vi står inför ett liknande scenario i världen idag, med något som liknar ett krigstillstånd mellan två ideologier: det västerländska öppna demokratiska och kapitalistiska står i ena ringhörnan, nu som då. Då var motståndaren Sovjetunionen och dess lydstater och den kommunistiska ideologin, idag är det jidahister/terrorister som tagit den rollen. Jag har svårt att inte se att Spionernas bro varnar för att låta oss dras iväg med våldsamma lösningar. Advokaten Jim Donovan varnar domaren för att döma den misstänkte ryske spionen till döden, han kan bli en försäkring i framtiden om en amerikansk spion tas till fånga i Sovjet.

Filmen är bra filmad, både när det gäller att återskapa den tiden med många detaljer som är helt rätt och också i färgsättningen som går i brunaktiga toner som ger en stark närvarokänsla från den tiden. Skådespelarna är väl valda in i minsta biroll. En av de större birollerna görs förresten av Sebastian Koch som syns i den fjärde säsongen av Homeland som visas i SVT nu. En annan intressant skådespelare ses i en mindre biroll som en amerikansk pilot, Jesse Plemons som också är med i tv-serien Fargo 2 och har en större roll i The Program som snart kommer på svenska biografer.

Ett visst minus är väl att världen betraktas utifrån ett amerikanskt perspektiv, den skildras utifrån Jim Donovans ögon. Han ser hur människor försöker fly över muren, från det fattiga utbombade Östberlin till det betydligt bekvämare Västberlin. Han ser hur östtyska soldater helt kallt skjuter ned människor som flyr. Vi får till och med ett slags förklaring till fattigdomen i Östberlin: det är ryssarna som bombat sönder staden. Det kanske inte är hela sanningen. Västvärlden har sin skuld i det som skedde – och det som sker i världen. Filmen är dock sedd med Jim Donovans ögon och han har en sund skeptism gentemot CIA och det amerikanska rättsväsendet, som vi också får se delvis avslöjat.

Filmen bygger på verklighetsbakgrund. Filmen som gör det har en tendens att bli sega för att regissören känner sig förpliktigad att vara alltför trogen verkligheten, vilket ofta blir på bekostnad av dramaturgin. Den fällan faller givetvis inte Steven Spielberg i. Inte när han har ett manus av bröderna Coen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension Taggad som: bröderna Coen, Filmrecension, Kalla kriget, Scen, spionernas bro, Steven Spielberg, tom hanks

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 89
  • Sida 90
  • Sida 91
  • Sida 92
  • Sida 93
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Woman and Child Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Woman and Child – När kärleken möter sorgen – och rättvisan blir en kamp

Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Foto Peter Fredriksson Unna dig en … Läs mer om Teaterkritik: Unna dig en lycklig liten jul- Historien om årets köpfest – humor som finns utifrån satir, ironi och fniss blandat

Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

v 47 17-20/11 2026 Lunchteatern / … Läs mer om Underfundiga visor med lokalfärg inramas av underhållande anekdoter – Axel Sondén och Flyttfåglarna på Göteborgs Stadsteater

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in