• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Scen

Filmrecension: Jag, Daniel Blake – betyg 5 – en kuslig film om en verklighet som man inte trodde fanns

3 november, 2016 by Birgitta Komaki

jagdanielblake1

Jag, Daniel Blake
Betyg 5

Jag, Daniel Blake är invigningsfilm till Stockholms filmfestival 2016. Ett bättre val kunde inte juryn ha gjort i dessa nyliberala tider. Det är en kuslig film om en verklighet som man inte trodde fanns. Den verklighet som man inte knappt kan förstå om man inte själv är i den. Filmen är gjord av den outtröttlige 80-årige regissören Ken Loach. Med stringent skärpa sätter han ljuset på ett samhälle som krackelerar och där de innanför och utanför har helt skilda utgångspunkter.

jagdanielblake2När den 59-årige snickaren Daniel Blake drabbas av en hjärtattack förbjuder hans läkare honom att arbeta. Tyvärr anser dock inte försäkringskassans konsultbolag att han uppfyller sjukpoängen för sjukpenning. Han blir hänvisad till jobbsökarbidrag. När den 59-årige snickaren hänvisas till en kurs i att skriva CV ,söka bidrag på dator och ringa försäkringskassan börjar en film som kunde vara en fars om han inte behövde de pengar han söker. Han ringer till myndigheter med timslänga kötider, han går sin CV-kurs och han sitter vid en dator utan reslutat. I en byråkrati där människor sakta mals ner kan inte ens den stolte, rediga och juste Daniel klara sig. Myndigheterna kan alltid hota med sina sanktioner. När han blir vän med den arbetslösa småbarnsmamman Katie försöker han hjälpa henne. Arbetslös och med två barn blir hennes utväg att köa hos den av välgörenhet organiserade matbanken för att slippa svälten.

Det är en gripande film. Många scener är så absurda att man skrattar men skrattet fastnar i halsen. Det är en rak film som många av Ken Loachs filmer. Om verkligheten ser ut så här behövs inga tillkrånglade sidospår. Det är ingen film som får en att fundera länge över vad som är rätt eller fel. Alla med en gnutta av medmänsklighet måste tycka att det är fel på ett system som bryter ner sina medborgare. Man önskar att man kunde säga ” This is England” men tyvärr känns mycket i filmen obehagligt välbekant även här.

Daniel Blake spelas av Dave Johns, en engelsk komiker och stand up artist. En bakgrund som är perfekt för rollen som Daniel Blake, som ofta drar ett skämt för att lätta på stämningen. Katie spelas av Hayley Squires som fick rollen för sin längd och sin arbetarklassbakgrund. Hennes Katie kämpar envetet för sitt och barnens liv trots alla omständigheter.

Ken Loach har fått priset Guldpalmen två gånger och han fortsätter skildra de socialt utsatta. Jag tycker att det är årets bästa film. En film som alla borde se och speciellt politiker och tjänstemän.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Daniel Blake, Filmfestival, Filmrecension, Jag, Ken Loach, Scen

Filmrecension: Paulina – ett argentinskt drama

1 november, 2016 by Birgitta Komaki

paulina

Paulina
Betyg 4
Svensk premiär 4 november 2016

I samma vecka som vi har en påve från Argentina på besök har den argentinska filmen Paulina premiär. När påven talar om förlåtelse talar filmen om förståelse. Filmen är regisserad av Santiago Mitre och är inspirerad av den legendariska filmen La Patota av Daniel Tiayre (1960).

Det är en film om hur idealen kan krocka med verkligheten. I filmens inledning har fadern och dottern, Paulina, en hätsk diskussion. Paulina vill delta som lärare i ett demokratiprojekt på landsbygden. Fadern, som är en högt uppsatt domare anser att hon kastar bort sin lovande juridiska karriär. När Paulina ändå åker till projektet i en fattig och eftersatt del av Argentina visar sig problemen snabbt. Politik och rättigheter är svårt att intressera fattiga tonårsungdomar för. En kväll blir Paulina våldtagen av ett gäng unga män. Hon går snart tillbaka som lärare men känner sig osäker om eleverna. Envetet vägrar hon göra polisanmälan trots påtryckningar. Du är ett offer ingen hjälte säger fadern. Psykologen undrar om hon lider av Stockholmssyndromet, det vill säga har identifierat sig med förövarna.

Dolorez Fonzi gör en Paulina som både är stark och skör. Hon gör sina val mellan ideal och verklighet. Bland övriga skådespelare är Esteban Lamothe, gängledaren, den som väcker mest känslor. Miljön på den argentinska landsbygden känns så äkta som en dokumentär. Filmen har vunnit flera internationella priser och är mycket sevärd.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Argentina, Filmrecension, Paulina, Scen

Filmrecension: Trolls – en färgglad familjefilm

26 oktober, 2016 by Birgitta Komaki

trolls_film

Trolls
Betyg 3
Svensk biopremiär 28 oktober 2016

Trolls är en animerad familjefilm av samma skapare som gjorde filmen Shrek.

Filmen är i Sverige tillåten från sju år.

Historien är enkel och även de som inte hänger med i historien kan uppskatta filmen. De alltid glada, optimistiska trollen dansar, sjunger och kramas. I olika former och i regnbågens alla färger skapar de trivsel. Deras motsats Bergerna är grå och alltid olyckliga. Det enda som kan göra en berger glad är att äta upp ett troll. Därför blir trollen ständigt jagade och tillfångatagna av av bergerna. Trollen utför olika räddningaktioner för att befria tillfångatagna kamrater. Naturligtvis spirar också kärleken och den får hjäp på traven av hjätinnan Poppy. Bergen n Bridget älskar kungen och det blir en riktig askungesaga. Med musik och attityd kan mycket göras. En härlig scen när den coola bergen Bridget kommer loss till tonerna av ”She´scoming out…. Trollen är väldigt söta och charmiga och filmen kommer säkert att skapa en trolldrive.

Tillsammans med historien får vi en rejäl dos moral. Trollen hjälper alla och lämnar ingen kvar. Lyckan finns i oss alla men vi behöver ibland hjälp att få fram den. Att vara arg och sur är något som skall botas. Det här är en väldigt snäll film med få riktigt spännande äventyr utan mer med gulliga scener med musik. Det är trevligt att det är en flicka som är hjältinna och leder trollens räddningsaktioner. Med risk för att var fördomsfull så vill jag påstå att det är en filmsaga för små flickor. Vuxna kan njuta av musiken av Justin Timberlake och nya versioner av olika hitlåtar. Det gör att man dansar ut från biosalongen.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Scen, Trolls

Filmrecension: Inferno – actionsrulle med symbolik

14 oktober, 2016 by Birgitta Komaki

inferno_tomhanks

Inferno
Betyg 3
Svensk biopremiär 14 oktober 2016

Inferno är filmen som bygger på efter Dan Browns bok ”Inferno” och är regisserad av Ron Howard. Professor Robert Langdon spelas som tidigare av Tom Hanks. Fräscha Felicity Jones är hans motspelare och följeslagare i filmen.

Filmen är en fartfylld historia med mycket action. När professor Langdon vaknar upp förvirrad och med minnesförlust på sjukhuset är det direkt dags att fly från första förföljaren. Med hjälp av sin läkare Sienna Brooks flyr han från sjukhuset. Deras flykt eller sökande efter det dödliga viruset som skulle kunna utplåna halva jordens befolkning fortsätter genom Florens, Venedig och Istanbul. Jagade av olika grupper och med hjälp av koder och tecken i katedraler, museer och palats letar de sig fram.

Det finns många åsikter om Dan Browns som författare. Grundhistorien känns inte särskilt unik men speciellt är liksom tidigare alla hänvisningar till historien, konsten och kulturen. Alla museala miljöer och historiskt intressanta platser. De hade man kunnat se mer av speciellt eftersom filmen är i IMAX 3D format. För att ta till sig det kulturella budskapet och symboliken i filmen måste man dock ha läst boken. Den som har läst sin bok och kommer ihåg den kan nicka igenkännande. Jag tycker att den här filmen är mera koncentrerad på flykten från olika förföljare än de mystiska och symboliska teman som har präglat tidigare filmer.

Tom Hanks sin roll och Felicity Jones som den unga läkaren med det kantiga sättet kompletterar varandra. I övriga roller så övertygar Dan Brown som ledaren som tror på jordens undergång om inte jordens befolkning halveras. Han är en modern trovärdig sektledare med många anhängare. Teorin om jordens undergång är ju lika gammal som historien men samtidigt en ständigt aktuell fråga.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen Taggad som: Filmrecension, Inferno, Scen

Suzanne Ostens banbrytande queeropera till Stadsteatern i Stockholm

30 september, 2016 by Redaktionen

osten_querr

Den kritiker- och publikrosade operaföreställningen Magnus-Maria: en opera om rätt kön, i regi av Suzanne Osten, kommer till Kulturhuset Stadsteatern för ett unikt gästspel den 26-27 november. Operan är baserad på den sanna historien om Maria Johansdotter som blev spelman Magnus Johansson på 1700-talet.

Ett pressmeddelande berättar:
– När jag fick frågan om jag ville göra en opera precis som jag vill göra den så var det en dröm som gick i uppfyllelse. Åtta kvinnor delar på alla roller och musiken är specialskriven för dessa åtta kvinnor, säger Suzanne Osten.

– För mig är den här feministiska queeroperan i frigruppsform en gåva till publiken. Detta århundrade kan vi göra allt! säger Suzanne Osten.

Operan bygger på den sanna historien om Maria Johansdotter, från Föglö på Åland, som i början av 1700-talet åkte till Stockholm för att försörja sig som spelman. Bland annat spelade hon nyckelharpa på krogarna i Gamla stan. En kväll blev hon uppmanad att klä sig som en man för att bli respekterad och tjäna bättre. En uppmaning som hon följde. Hon bestämde sig för att bli Magnus Johansson – därefter förändrades hennes liv totalt.

Magnus-Maria: en opera om rätt kön hade sin urpremiär i Mariehamn på Åland 2014 och har sedan dess turnerat runtom i Norden. Magnus-Maria: en opera om rätt kön är nominerad till Nordiska Rådets musikpris 2016.

– Vi har verkligen känt att vi brutit ny mark där vi dragit fram och hur radikalt viktig den här föreställningen är. Spelglädjen är stor! Vår queeropera har fått spela runt om i Norden och vi gläder oss över att dela med oss av att opera är en naturlig konstform för teatern, så bred och vild och musikalisk som denna teater kan vara, säger Suzanne Osten.

I höst kommer den gästspela två kvällar på Kulturhuset Stadsteatern innan föreställningen drar vidare för att inta Nationaloperan i Helsingfors.

Magnus-Maria: en opera om rätt kön är ett nordiskt samarbete initierat och producerat av den åländska Kulturföreningen Katrina. Musiken är komponerad av Karólína Eiríksdóttir från Island och dirigent är Anna-Maria Helsing från Finland. Librettot är skrivet av Katarina Gäddnäs från Åland och har bearbetats och dramatiserats av Ann-Sofie Bárány från Sverige. Scenograf är Maria Antman från Åland, kläddesigner Minna Palmqvist som åländskt ursprung.

– Det är väldigt roligt att denna queeropera kommer hit och gästspelar. Dels känns det fantastiskt att vi får möjlighet att spela detta banbrytande verk signerat Suzanne Osten som varit en så tongivande och betydelsefull person för Stockholms stadsteater. Dels för att det här är ett exempel på genreövreskridande konst när den är som bäst. Plus att just opera är något vi inte så ofta har möjlighet att erbjuda hos oss, säger Anna Takanen, teater- och scenkonstchef på Kulturhuset Stadsteatern.

Suzanne Osten är en av våra mest betydelsefulla regissörer och har nått internationell ryktbarhet för sin forskande och konstnärligt nyskapande verksamhet. Hon grundade Unga Klara 1975, då som en del av Stockholms stadsteater. 2009 blev Unga Klara en självständig enhet. 2014 lämnade Osten över ledarskapet till Farnaz Arbabi och Gustav Deinoff. Ostens uppsättning Jösses Flickor, befrielsen är nära (1974) är en av Stockholms stadsteaters största succéer någonsin. Den planerades till 17 föreställningar men kom att förlängas om och om igen under tre år års tid. Affären Danton (1986), Hitlers Barndom (1984), I lusthuset (1988), Besvärliga människor (1999), Flickan, mamman och soporna (1998), Det allra viktigaste (2002) och Babydrama (2007) är några av de föreställningar som Osten har satt upp under sin tid på Stockholms stadsteater. Den sista uppsättningen Osten gjorde på Stockholms stadsteater var Tröstar jag dig nu? 2009.

Magnus-Maria: en opera om rätt kön
AV KARÓLÍNA EIRÍKSDÓTTIR

Premiär 26 november på Klarascenen

Musik: Karólína Eiríksdóttir
Dirigent: Ann-Maria Helsing
Libretto: Katarina Gäddnäs
Bearbetning och dramaturgi: Ann-Sofie Bárány
Regi: Suzanne Osten
Scenografi: Maria Antman
Kostym: Minna Palmqvist
Koreografi: Soledad Howe
Ljus: Mari Agge
Mask: Daniela Krestelica
Producent: Kulturföreningen Katrina

I rollerna:
Hillevi Berg Niska
Andrea Björkholm
Lisa Fornhammar
Ásgerður Júníusdóttir
Maria Johansson Josephsson
Therese Karlsson
Annika Sjölund
Frida Österberg

Musiker: Laura Kokko, Marjaana Holva, Tiila Kangas, Juho Laitinen, Matti Kariluoto och Kim Jansson

Arkiverad under: Scen Taggad som: Queer, Scen, Scenkonst, Suzanne Oster

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 79
  • Sida 80
  • Sida 81
  • Sida 82
  • Sida 83
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 243
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in