• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

premiär

Förhandstitt: Valhalla Rising

24 mars, 2010 by Redaktionen

En film av Nicolas Winding Refn med Mads Mikkelsen i huvudrollen.

En långsam historia om den mystiske kämpen Enöga, spelad av Mads Mikkelsen. Han hålls fånge av en hövding och används som kämpe i något slags gladiatorspel tills han lyckas rymma.

Det är inledningen på en resa som för deltagarna till vars och en öde på en främmande kontinent.

Filmen är suggestiv och interpunkteras av Enögas syner och visioner. Berättelsen förs långsamt framåt med hopp fram och tillbaka. Lite för långsamt för min smak men det är en spännande skapelse.

När det gäller filmtekniken tänker jag ibland på japanska och ibland på ryska filmskapare. Förmodligen är det bara min hjärna som försöker hitta något igenkännande för filmen känns inte som någon kopia eller plagiat.

Vem är Enöga? Ja, det kan vi gissa med tydliga ledtrådar men vetskap får vi inte. Det vi får veta är att även han går ett öde till mötes.

Det här är en film som måste ligga till sig lite hos mig. Inte så lätt att ta till sig och budskapet tror jag får bli vars och ens egen sak att förstå. För mig var det inte tydligt men det fanns så mycket annat som gör den här filmen sevärd. Inte minst Mads Mikkelsen som gör en enastående roll.

En film för den som har tid att sitta ner en stund och fundera. Filmen har premiär den 31 mars.

Filmens hemsida

Svenska Dagbladet

Göteborgs Posten

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Valhalla Rising, Mads Mikkelsen, film, recension, premiär

Arkiverad under: Film Taggad som: Mads Mikkelsen, premiär, Recension, Scen, Valhalla Rising

Recension: Premiär på Stadsteatern – Rött och Grönt

13 mars, 2010 by Redaktionen

Igår var premiären på Rött och Grönt på Stadsteatern. En pjäs av den danska författaren Astrid Saalbach. Pjäsen är skriven speciellt för stadsteatern.

Temat är bistånd och människorna som lever på att resa runt i världen med olika biståndsprojekt.

Handlingen:

Lilli är sen många år »medföljare« till sin man Manne som är biståndsarbetare. Lilli vet inte längre vilket land de befinner sig i och Manne bryr sig inte, bara det finns bra tennisbanor. Manne har varit överallt, sett allt och trivs numera som privilegierad cyniker. Men nyanlända Kristine har fortfarande idealen kvar. De kommer hon få en mycket handgriplig användning för. Men kanske inte på det sätt hon tänkt sig.

Avståndet mellan biståndsprojektets personal och de människor som skall hjälpas är stor. Okunskapen om hur deras inblandning påverkar människors liv är större!

Författaren har skrivit pjäsen utifrån egna upplevelser i Nepal och hennes ilska över aningslösheten och cynismen hos hjälparna lyser igenom.

Pjäsen tar upp ett viktigt tema när en växande del av medelklassen i väst ägnar sig åt den här typen av verksamhet och  ser sig själva som en intelektuell och moralisk elit.

Hugo Hansén har regisserat.

Läs om föreställningen.

Dagens Nyheter

Expressen

Jag hoppas att många ser den här pjäsen. Den är snyggt och trovärdigt spelad.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stadsteatern, Rött och Grönt, recension, kultur, premiär

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Kultur, premiär, Recension, Rött och Grönt, Stadsteatern

Teaterrecension: Allmänt snö tvingar oss att tänka vidare

16 januari, 2010 by Redaktionen

allmant

”Att vara på väg ingenstans jävligt fort ” är undertiteln på Åsa Olssons nyskrivna pjäs Allmänt snö, som torsdagen den 14 januari hade premiär på Dramalabbet.

Och det är denna känsla av att livet rusar fram utan känd mening eller mål som genomsyrar det ganska mörka relationsdramat. Skådespelarna – Sandra Andreis, Niklas Engdahl, Meliz Karlge och Erik Magnusson – gör en trovärdig tolkning av de unga människorna. Rollgestalterna och dialogen känns väldigt äkta. Man grips av deras plågsamma oförmåga att nå varandra, som förstärks ytterligare efter en gemensam sorg. En tragisk händelse, som i stället för att föra samman personerna skapar en mur mellan dem.

Pjäsen ställer många angelägna existentiella frågor; kring den ständiga kampen för att passa in, räcka till, förverkliga och tillfredsställa sig själv och omvärlden; om vad som egentligen är viktigt i livet och om vad kärlek är.

Däremot ger den inga direkta svar. De tvingas vi i publiken själva fundera vidare på.

Allmänt snö kommer att uppföras 15 kvällar mellan den 16 januari och den 17 februari. Vid sju av speltillfällena kommer olika konstnärer att tolka pjäsen genom en målning med publik efter föreställningen. Två fotografer gör sin tolkning genom ett bildspel som visas i foajén på teatern varje kväll. Det ska bli spännande att se alla konstverken som kommer att ställas ut under en kväll på Wetterling Gallery när spelperioden är över.

För mer information, se www.allmantsno.se

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Stockholm, scen, premiär, allmänt snö

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: premiär, Scen, Stockholm, Teater

Rapport från premiären av Jane Eyre med Michael Nyqvist och Julia Dufvenius

29 november, 2009 by Rosemari Södergren

JAY_lans_press_mini
Om du liksom jag har fastnat för Michael Nyqvist och du har vägarna förbi Stockholm: försök få en biljett till föreställningen Jane Eyre.
Jag har precis kommit hem från premiären.

Jane Eyre bygger på Charlotte Brontës roman från 1847.

Jane är en föräldralös tioårig flicka i föreställningens början. Hon är adopterad av släktingar som behandlar henne illa. Hon har en stark personlig integritet och vägrar låta sig kuvas till en tyst undergiven flicka. När en pojke tänker slå henne biter hon tillbaka. Kvinnor, speciellt fattiga kvinnor, fick inte stå på sig gentemot rikare personer, speciellt inte om de var av manligt kön.

Hon skickas på en välgörenhetsanstalt där unga, fattiga flickor fostrades i hård tuktan. Många av de unga flickorna dog i tyfus eller bröts ner. Men Jane Eyre är av starkt virke och tar sig igenom skoltiden och blir guvernant, där hon får jobb på ett öde gods i England. På godset Thornfield möter den gåtfulla godsherren mr Rochester, spelad av Michael Nykvist.

Han fängslas av att han hos Jane Eyre möter en människa som är ärlig, som svarar rakt och som det går att kommunicera med. Inte så vanligt mellan män och kvinnor under den viktorianska tiden, att de kan samtala som jämlikar. I synnerhet inte när den ena är en man av högre ställning och kvinnan är anställd som tjänstefolk.

Att Michael Nyqvist spelar bra i den rollen var vad jag hade väntat mig. Julia Dufvenius var också strålande bra.

Jag var också fascinerat av scenens dekor. En väv, nästan som gigantiska lakan längs scenens sidor och bara en enkel trädörr längst bak, ibland någon möbel. Men ljusteknik kunde sedan den vita väven bli eld, mur, vita kala väggar. Det blev filmiskt.

Från Dramatens hemsida om Jane Eyre:

Den viktorianska tiden avkräver Jane blidhet och självuppoffring – i stället är hon fylld av ett inre raseri och en stark hunger efter oberoende. Klarsynt, humoristiskt och sorgligt skildras kärlekens krafter och krokiga turer och en ung kvinnas väg till mognad och självständighet.

Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”
Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”

Som Jane Eyre möter vi Julia Dufvenius och som Rochester Michael Nyqvist.

I rollerna Julia Dufvenius, Michael Nyqvist, Thérèse Brunnander, Nadja Weiss, Björn Granath, Pontus Gustafsson, Kicki Bramberg, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Basia Frydman.

Visst, det har hänt mycket för kvinnors situation sedan 1800-talet – men ändå känns berättelsen fräsch. Såväl kvinnan som mannen var offer i sina roller och det kan nog människor uppleva på olika sätt idag också. Jag tyckte om att det var allvar blandat med humor. Basia Frydman gör rollen som den lilla flickan som Jane Eyre anställs som guvernant för. Det blir lite lustigt när en vuxen kvinna tar på sig småflickskläder av viktoriansk modell och hoppar omkring och rör sig ivrigt som en tioåring. Lite absurt roligt.

För en vecka sedan såg jag Michael Nyqvist på Dramaten när han berättade om sin bok och i kväll i rollen som Rochester i Jane Eyre. Det går inte att få nog av honom. Jag tror jag ska hyra ”Flickan som lekte med elden” i morgon så jag får se lite mer av honom. När han läste ur sin bok och berättade om den på Dramaten finns att se i efterhand på Bambuser, här.

Jo, premiär betyder ju att det kan vara en del kul folk att kika på i pausen också. Dramatenchefen Marie-Louise Ekman var där, förstås. Jag såg förre ministern Carl Tham och flera skådespelare, som jag tyvärr är för trött i huvudet just nu för att komma ihåg vad de heter. Och en författare vars namn jag inte heller kommer ihåg just nu. Men när jag sovit ut trillar väl namnen på plats, hoppas jag.

Relaterat: Svenska Dagbladet
Recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, premiär, Michael Nyqvist

Arkiverad under: Recension, Teater Taggad som: Dramaten, premiär, Teater

Premiär för Alla älskar Bernie Madoff – Dramalabbet gör stor teater på liten scen

14 november, 2009 by Redaktionen

dramalabbet_madoff

Visst är det härligt att gå på Dramaten och se teater. Jag har sett en hel del klassiker i traditionella och nya former där. Det vill jag inte vara utan.

Samtidigt är det en unik upplevelse att se bra teater på en av de små, fria scenerna. De stora kan aldrig komma i närheten av det.

Vi har Dramalabbet på Östgötagatan 2, till exempel. Igår var jag där och såg Alla älskar Bernie Madoff, historien om finanssvindlaren som fick 150 år för att ha lurat många miljarder av investerarna. Eller för att han avslöjade systemet. Hur det nu var…

Bernard Madoff ägnade sig åt svindlerier i över femtio år innan han avslöjades. Han verkade göra det omöjliga och visade också att det var omöjligt. Vi fick en introduktion till finansvärldens alkemi och en påminnelse om att evighetsmaskiner inte fungerar.

Berättelsen spelades upp av Gunilla Abrahnsson och Per Burell i rollen som, ja, alla! Jag tror att de gestaltade 37 karaktärer (minst) utan att det blev rörigt. Hela Bernard Madoffs liv gestaltades i snabbt tempo men med nästan vetenskaplig precision. Snyggt, jag kan inte säga att jag sett något liknande på någon scen.

Gustav Tegby berättade för mig att han skrivit manus samtidigt som historien rullades upp (Bernie Madoff dömdes så sent som i somras). Det understryker en viktig del av kulturens uppgift, att kommentera nutiden ur ett subjektivt och konstnärligt perspektiv. Därför behövs de fria teatergrupperna. Mycket av den teater som skapades av (till exempel)  Shakespeare och Strindberg är kommentarer till samtiden (märkliga exempel, kanske. En antisemit och en kvinnohatare, men i alla fall). Nutida teater måste kunna kommentera samtiden annars har vi inga klassiker i morgon.

Producenten,  Lovisa Björkman, talade varmt och entusiastiskt för de små teaterscenerna, just med tanke på möjligheten att snabbt kunna göra teater på aktuella teman. Av Gustav Tegby fick jag också veta att Dramalabbet enbart spelar nyproduktioner. Jag ser plötsligt ett ekologiskt samband mellan de små och stora teatrarna. Vi får möjlighet att se både klassisk och ny teater. Teaterfolket får utrymme att skapa teater och skörden blir rik. Som det skall vara när det är ekologiskt. Både Lovisa och Gustav är aktiva på större teatrar (Dramaten respektive Riksteatern) och jag kan inte tänka mig annat än att alla gynnas i en sådan kultur-ekologi.

Hatten av för Dramalabbet och du som blir nyfiken kan du läsa mer om datum och biljetter på Dramalabbets webbplats. Om du är det minsta teaterintresserad skall du inte missa det här.

Här kan du se ett inslag från TV8:
http://ditv.se/2009/10/30/han-spelar-bernie-madoff-i-ny-svensk-teaterpjas

”Alla älskar Bernie Madoff” i P1s program
Nordengren. Här kan man lyssna på den:
Sveriges Radio

och här kan du höra på en intervju med dramatikern
Svenska Dagbladets recension

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Dramalabbet, Alla älskar Bernie Madoff, teaterrecension, premiär, recension

Arkiverad under: Teaterkritik Taggad som: Alla älskar Bernie Madoff, Dramalabbet, premiär, Recension, Teaterrecension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Sida 9
  • Sida 10
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Dead Man’s Wire Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Dead Man’s Wire – siktet inställt på att hålla det hela så lätt och enkelspårigt som möjligt

Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

https://kulturbloggen.com/wp-content/uplo … Läs mer om Filmrecension: JA! – svårt att se den som seriös

Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

19/4 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Vitaliserande tillförsel av elastiska toner – Blue Heaven Big Band med Clas Yngström och Pierre Swärd i Hendrix-special

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in