Rapport från premiären av Jane Eyre med Michael Nyqvist och Julia Dufvenius

Om du liksom jag har fastnat för Michael Nyqvist och du har vägarna förbi Stockholm: försök få en biljett till föreställningen Jane Eyre.
Jag har precis kommit hem från premiären.

Jane Eyre bygger på Charlotte Brontës roman från 1847.

Jane är en föräldralös tioårig flicka i föreställningens början. Hon är adopterad av släktingar som behandlar henne illa. Hon har en stark personlig integritet och vägrar låta sig kuvas till en tyst undergiven flicka. När en pojke tänker slå henne biter hon tillbaka. Kvinnor, speciellt fattiga kvinnor, fick inte stå på sig gentemot rikare personer, speciellt inte om de var av manligt kön.

Hon skickas på en välgörenhetsanstalt där unga, fattiga flickor fostrades i hård tuktan. Många av de unga flickorna dog i tyfus eller bröts ner. Men Jane Eyre är av starkt virke och tar sig igenom skoltiden och blir guvernant, där hon får jobb på ett öde gods i England. På godset Thornfield möter den gåtfulla godsherren mr Rochester, spelad av Michael Nykvist.

Han fängslas av att han hos Jane Eyre möter en människa som är ärlig, som svarar rakt och som det går att kommunicera med. Inte så vanligt mellan män och kvinnor under den viktorianska tiden, att de kan samtala som jämlikar. I synnerhet inte när den ena är en man av högre ställning och kvinnan är anställd som tjänstefolk.

Att Michael Nyqvist spelar bra i den rollen var vad jag hade väntat mig. Julia Dufvenius var också strålande bra.

Jag var också fascinerat av scenens dekor. En väv, nästan som gigantiska lakan längs scenens sidor och bara en enkel trädörr längst bak, ibland någon möbel. Men ljusteknik kunde sedan den vita väven bli eld, mur, vita kala väggar. Det blev filmiskt.

Från Dramatens hemsida om Jane Eyre:

Den viktorianska tiden avkräver Jane blidhet och självuppoffring – i stället är hon fylld av ett inre raseri och en stark hunger efter oberoende. Klarsynt, humoristiskt och sorgligt skildras kärlekens krafter och krokiga turer och en ung kvinnas väg till mognad och självständighet.

Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”
Joyce Carol Oates skrev en gång: ”Om du inte ännu upptäckt den unika röst som finns hos Charlotte Brontës Jane Eyre, så har du ett alldeles särskilt nöje framför dig!”

Som Jane Eyre möter vi Julia Dufvenius och som Rochester Michael Nyqvist.

I rollerna Julia Dufvenius, Michael Nyqvist, Thérèse Brunnander, Nadja Weiss, Björn Granath, Pontus Gustafsson, Kicki Bramberg, Hulda Lind Jóhannsdóttir, Basia Frydman.

Visst, det har hänt mycket för kvinnors situation sedan 1800-talet – men ändå känns berättelsen fräsch. Såväl kvinnan som mannen var offer i sina roller och det kan nog människor uppleva på olika sätt idag också. Jag tyckte om att det var allvar blandat med humor. Basia Frydman gör rollen som den lilla flickan som Jane Eyre anställs som guvernant för. Det blir lite lustigt när en vuxen kvinna tar på sig småflickskläder av viktoriansk modell och hoppar omkring och rör sig ivrigt som en tioåring. Lite absurt roligt.

För en vecka sedan såg jag Michael Nyqvist på Dramaten när han berättade om sin bok och i kväll i rollen som Rochester i Jane Eyre. Det går inte att få nog av honom. Jag tror jag ska hyra ”Flickan som lekte med elden” i morgon så jag får se lite mer av honom. När han läste ur sin bok och berättade om den på Dramaten finns att se i efterhand på Bambuser, här.

Jo, premiär betyder ju att det kan vara en del kul folk att kika på i pausen också. Dramatenchefen Marie-Louise Ekman var där, förstås. Jag såg förre ministern Carl Tham och flera skådespelare, som jag tyvärr är för trött i huvudet just nu för att komma ihåg vad de heter. Och en författare vars namn jag inte heller kommer ihåg just nu. Men när jag sovit ut trillar väl namnen på plats, hoppas jag.

Relaterat: Svenska Dagbladet
Recension i SVD.

Läs även andra bloggares åsikter om teater, Dramaten, premiär, Michael Nyqvist