Igår var premiären på Rött och Grönt på Stadsteatern. En pjäs av den danska författaren Astrid Saalbach. Pjäsen är skriven speciellt för stadsteatern.
Temat är bistånd och människorna som lever på att resa runt i världen med olika biståndsprojekt.
Handlingen:
Lilli är sen många år »medföljare« till sin man Manne som är biståndsarbetare. Lilli vet inte längre vilket land de befinner sig i och Manne bryr sig inte, bara det finns bra tennisbanor. Manne har varit överallt, sett allt och trivs numera som privilegierad cyniker. Men nyanlända Kristine har fortfarande idealen kvar. De kommer hon få en mycket handgriplig användning för. Men kanske inte på det sätt hon tänkt sig.
Avståndet mellan biståndsprojektets personal och de människor som skall hjälpas är stor. Okunskapen om hur deras inblandning påverkar människors liv är större!
Författaren har skrivit pjäsen utifrån egna upplevelser i Nepal och hennes ilska över aningslösheten och cynismen hos hjälparna lyser igenom.
Pjäsen tar upp ett viktigt tema när en växande del av medelklassen i väst ägnar sig åt den här typen av verksamhet och ser sig själva som en intelektuell och moralisk elit.
Hugo Hansén har regisserat.
Jag hoppas att många ser den här pjäsen. Den är snyggt och trovärdigt spelad.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om Stadsteatern, Rött och Grönt, recension, kultur, premiär