• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Tag – suck bedrövligt

23 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Tag
Betyg 1
Svensk biopremiär 25 juli 2018

Suck. Något av det bedrövligaste jag sett på film på länge. Fem vuxna män bestämde sig när de gick i lågstadiet att de aldrig skulle sluta leka. För den som slutar leka blir gammal. Därför har de vikt maj månad varje år till att leka kull. Eller som vi kallade det när jag var liten: tafatt.

De bor inte längre i samma stad och de har arbeten, åtminstone de flesta av dem. En av dem, Ben, är VD för ett framgångsrikt företag och en annan av dem, Hogan, är en duktig kirurg medan Chilli är en riktig loser som är arbetslös, skild och tillbringar tiden med att tända på. Men i maj månad varje år ställs allt på ända och de börjar leka kull. Filmen börjar med att Hogan lyckas ta jobb som vaktmästare på Bens företag för att kunna ta sig in dit och kulla honom.

Jakten blir intensivare och värre än någonsin, för Hogan har en tråkig nyhet med sig. En av de fem i gänget, Jerry, har meddelat att den här säsongen blir hans sista, sedan lägger han av. Det är inte bara tråkigt för de övriga fyra att Jerry lägger av. Det kanske värsta är att Jerry aldrig blivit kullad. Han har redan sedan de var små varit så snabb och så finurlig att ingen någonsin lyckats kulla honom.

En jakt som jag förmodar ska vara komisk börjar. De fyra som inte vill bli övergivna av Jerry smider planer för att lyckas den här gången. Läget kompliceras av att Jerry bor kvar i deras barndoms stad och ska gifta sig. Men … Oj vad det blir fånigt. Jerry är akrobatisk och har gillrat fällor på alla möjliga sätt, han har byggt upp en kopia av Hogans pojkrum för att sända filmklipp på sig själv för att lura dem att jaga honom där. Hur orkar vuxna män spilla tiden på trams på denna nivån och lägga ut så mycket energi och pengar på något så meningslöst? Jag tycker det är att misstolka barnens lek.

Dessutom är denna grupp av fem men inte alls generösa. Ingen kvinna får vara med och mannen som jobbar i deras barndomsstads krog vill så gärna få vara med i leken, men nix. Leken är bara öppen för de fem i gänget. Det är en helt exklusiv lek. Visst finns det mobbare bland barn och gäng som inte släpper in andra, men varför bära med sig just de sämsta delarna ur barndomen?

Kanske ska vi se deras lek som en metafor för vuxna mäns andra lekar, som att spela golf eller fotboll eller resa på äventyrsresor eller klättra i berg. Kanske är det en metafor för vissa mäns förmåga att tävla i alla sammanhang?

I rollen som Jerry ser vi Jeremy Renner, en av mina favoritskådespelare som jag fram tills nu bara sett i helt andra kvalitetsroller, som jägaren i Wind River och fysikerna Ian Donnelly i Arrival. Det var riktigt trist att se honom i en sådan här usel film.

I rollerna: Ed Helms, Jake Johnson, Annabelle Wallis, Hannibal Buress, Isla Fisher, Rashida Jones, Leslie Bibb, Jon Hamm, Jeremy Renner

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Mamma Mia! – Here We Go Again: Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor

18 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Mamma Mia! – Here We Go Again
Betyg 3
Svensk biopremiär 18 juli 2018

Here we Go Again. Ja det gör Mamma Mia! verkligen. Mamma Mia! är tillbaka och på många sätt är det samma sak som den första filmen för tio år sedan. Det är samma ensemble, i stort sett fast med en lyckad förstärkning i Lily James, Andy Garcia och Cher. Det är samma sånger plus några andra ABBA-sånger. Det är nästan samma historia. Det gör inget. Det är helt OK. Det är bra, det är snyggt och det är riktigt roligt emellanåt. Mamma Mia! – Here We Go Again som både är en efterföljare till den första Mamma Mia!-filmen och en prequel kommer helt klart att bli sommarens stora filmhändelse.

Mamma Mia! – Here We Go Again är en hygglig musikalfilm som är ett måste för alla som älskar musikaler och för alla Abba-fans men helt klart underhållande för många fler. Filmens handling tillhör inte filmhistoriens mästerverk men det är en film som sprider glädje, en film jag går ut från salongen med lätta steg. Förra James Bond-stjärnan Pierce Brosnan är med, liksom i den första Mamma Mia!-filmen och han sade på en presskonferens inför filmpremiären att både filmerna varit lustfyllda att göra, att ensemblen trivts så bra med varandra. (Här kan du läsa Kulturbloggens rapport från presskonferensen och se ett filmklipp från den.)

Den första Mamma Mia!-filmen, som kom 2008, blev snabbt en sådan succé, både av kritiker och genom en stor publik, att det var rätt klart tidigt att det skulle bli en efterföljare. Efterföljaren är absolut godkänt även om många nog inte tycker den är lika bra som den första, men det gör inget. Det räcker ändå.

Handlingen utspelar sig både före den första filmen och fem år efteråt. Lily James spelar Donna, Meryl Streeps karaktär i den första filmen. Vi får se henne som ung, nybakad från college ger hon sig iväg ut i världen och hamnar på den grekiska ön där hon föder sin föder sin dotter Sophie, spelas av Amanda Seyfried. Parallellt utspelar sig en handling fem år efter förra filmens handling. Donna har avlidit ett år tidigare. Dottern Sophie har skapat ett hotell precis på den plats i det ruckel där Donna födde henne och där Donna bodde och en gång hade sagt att där en dag skulle stå ett hotell.

Sophie är stressad, hotellet ska snart ha sin stora invigningsfest och av hennes tre pappor har bara Sam (Pierce Brosnan) kunnat komma och ett oväder ser ut att kunna förstöra invigningsfesten, dessutom har hon trassel med sin älskade make Sky, som är i New York.

Handlingen kring hotellet är rätt ytlig och påklistrad och rätt svår att ta på allvar. Händelserna kring Donna som ung är mer intressanta. Filmens behållning är dock inte dramat utan musiken, danserna, sången, kläderna – de nya och roliga versionerna av Abbas klassiska sånger som Waterloo och Super Trouper. Det är musikalen som gör filmen – och en mängd fina och underhållande detaljer, som att få se de tre papporna: Colin Firth, Stellan Skarsgård och Pierce Brosnan i vida glitterbyxor. Chers framträdande tillsammans med Andy Garcia är en av filmens stora höjdpunkter. Och att få se både Björn Ulvaeus och Benny Andersson i små biroller är kul. Det är en musikalfilm som jag blev glad över. Den snyggaste filmen på bio på länge, en film som sprider lyckokänslor.

I rollerna bland andra Meryl Streep, Amanda Seyfried, Lily James, Christine Baranski, Julie Walters, Pierce Brosnan, Colin Firth, Stellan Skarsgård, Dominic Cooper, Andy Garcia och Cher.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Abba, Filmrecension, Musikal, Pierce Brosnan, Recension, Scen

Bokrecension: Annars skjuter jägaren mig av Nele Neuhaus

17 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Annars skjuter jägaren mig
Författare: Nele Neuhaus
Utgiven: 2018-06
Översättare: Christine Bredenkamp
ISBN: 9789100175870
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Bodenstein & Kirchhoff (del 6)

Annars skjuter jägaren mig av den tyska deckarförfattaren Nele Nauhaus är en hygglig deckare, lite extra svalka och spänning kan den ge denna sommaren 2018 då svensk sommar slår värmerekord. Handlingen utspelar sig nämligen vintertid, kring jul och nyår 2012-2013.

Deckaren är den sjätte i serien om de två poliserna Pia Kirchhoff och hennes chef Oliver von Bodenstein. Det går, som med många deckare, alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de tidigare i serien. Deckarhistorien står för sig själv och de två huvudkaraktärernas kärleksliv och familjerelationer redogörs det tydligt för.

Handlingen utspelar sig i Frankfurt, i Tyskland. Pia Kirchhoff har precis gift sig i hemlighet med Christoph och hon ska strax packa för deras bröllopsresa då hennes chef ringer och frågar om hon kan komma in och hjälpa till några timmar, ett mord har inträffat. En äldre kvinna har blivit skjuten när hon var ute med sin hund. I början tolkar poliserna mordet som slumpmässigt. Den skjutna kvinnan var på fel plats vid fel tidpunkt. Men när ett nytt mord inträffar strax därpå: en kvinna skjuts genom sitt köksfönster, med samma typ av gevär med samma typ av kulor, börjar poliserna misstänka att det inte är slumpmässiga offer. Snart dyker det också upp döds-annonser för de två kvinnorna, helt uppenbart skrivna av mördaren och då blir det tydligt att morden har med hämnd att göra. Två omtyckta äldre kvinnor som inte hade några ovänner: varför blev de mördade?

Morden blir fler. Mördaren har en lista över vilka som ska mördas och de två poliserna och deras kollegor börja nysta i en riktig skandal kring tysk sjukvård, forskning och transplantationskirurgi. Det är intressant, skrämmande och spännande. Några kapitel in i boken blir deckaren precis sådan jag vill att en deckare ska vara: den greppar tag i mig och jag kan inte sluta läsa.

Foto: Gaby Gerster
Författaren Nele Nauhaus som är född 1967 i tyska Münster är av av Europas första och största självpublicerings-succéer. Sina första tre romaner gav ut ut själv, på eget förlag. Hennes framgångar gjorde att bokförlaget Ullstein lade märke till henne och skrev kontrakt med henne. I Sverige blev hon utgiven med kriminalromanen Snövit ska dö. Hennes böcker har sålt i fem miljoner böcker i Tyskland och hon ges ut i 25 länder. Liksom Pia Kirchhoff, den ena huvudpersonen i deckaren, bor Nele Nauhaus lantligt utanför Frankfurt tillsammans med sin man och hundar och hästar.

Jag gillar böcker och kultur överhuvudtaget som inte skriver ut allt, som lämnar en del åt mig att känna, tänka, lista ut, förstå och tolka. Där får denna deckare minuspoäng. Den är emellanåt lite för övertydlig. Jag kan också reta mig på kommentarer som verkar vara författarens fördomar, där hon kan beskriva en lägenhet stramt går i grått, vitt och svart och kommentera att det är tydligt att den inte haft en kvinnas hand vid inredning och möblering.

Pia liksom Oliver och flera andra av berättelsens karaktärer har problem med att få balans mellan jobb/karriär och privatliv/familj. De fungerar mycket på situationen men kan inte låta bli att jobba och jobba och jobba. Mellan raderna skiner det fram en inställning hos författaren att människor som satsar på sin familj är lite klokare, kanske till och med mer humana. Det finns en del sådant som stör mig i boken, men den har flyt i språket och fångar mitt intresse. Den ställer en viktig fråga om moral kring vem som har rätt att ta någons liv. Den gör mördaren begriplig även om hen inte får min medkänsla, mördaren är för utstuderad. Det hade varit intressant om mördaren blivit lite mer sympatiskt skildrad, eftersom det mördaren varit med om är en stor tragedi.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Deckare, Recension, Tyskland

Filmrecension: Svanen – en isländsk film med mäktig natur

16 juli, 2018 by Birgitta Komaki

Svanen
Betyg 3
Svensk biopremiär 27 juli 2018
Regissör Ása Helga Hjörleifsdótirr

En isländsk film om en ung flicka mellan barndom och vuxenliv. Filmen baseras på en roman av Gudbergur Bergsson.

En betagande vacker och mäktig natur bildar bakgrund till historien om flickan Sóls sommar på landet. Dit har hon skickats för att arbeta och för uppfostran.

På landet är allt nära naturen och livet är lugn. Födelse och död är naturligt och det finns många sysslor som skall göras utan att stora ord sägs. När drängen Jón dyker upp på gården blir hon vän med honom i det lantliga hemmet. Hon delar sina drömmar och hans poesi med honom.

Världen utanför känns avlägsen tills den dag dottern kommer hem från universitetet. Hon blir mottagen som en drottning men kritiskt betraktar hon allt på landet som gammaldags. Att människorna är trista och utan drömmar. Plötsligt är det fel på lantlivet och den harmoni som rått. Livet blir komplicerat och Sól är ännu för ung att förstå alla känslor mellan vuxna.

Filmen innehåller mycket poesi och övernaturligt som sprunget ur den isländska sagoskatten. Samtidigt skildrar den människor på landet som jordnära och utan större åthävor. Det sägs att lantbrukarparet har haft många sommarbarn för att glömma problemen med sin egen dotter. Då hade jag gärna velat veta mer om dottern. Och drängen Jón med sin poesi och hopplösa kärlek. Filmen skildras ur Sóls perspektiv och det hon ser. Och även om hon ser mycket är hon är ett barn. Det gör att man saknar förklaring till många skeenden. Filmen är som en saga med mycket symbolik och drömmar men historien engagerar inte mig så mycket.

Grima Valsdottir har fått välförtjänt beröm för sin roll som Sól. Filmen har fått mycket uppskattning på olika festivaler.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Island, Recension

Filmrecension: Hotel Artemis – rolig, snygg och skrämmande

16 juli, 2018 by Rosemari Södergren

Hotel Artemis
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 juli 2018
Regi Drew Pearce

Jodie Foster är en av huvudkaraktärerna i denna rätt roliga framtidsdystopi. Handlingen är förlagd till 2028 i ett Los Angeles som rivs sönder av ständiga upplopp. När filmen startar har invånare rest sig i protest mot att myndigheterna stängt av vattnet. Folket uppror slås ned brutalt av en polisstyrka som är utrustad för krig.

Upploppen är dock bara själva bakgrunden till huvudhandlingen som utspelar sig på en topphemligt privatsjukhus där Jodie Foster spelar en åldrad sjuksköterska som sköter sjukhuset med stenhård, tuff attityd. Det är inte vilket privatsjukhus som helst utan speciellt inriktat på den översta eliten inom brottsligheten. Bara kriminella som betalar dyr medlemsavgift tas emot.

Vården är mer avancerad än vad det är troligt att sjukvård kommer att vara om tio år. Jean transplanterar med lätthet in nya kroppsdelar som hon skriver ut med en 3D-skrivare. Men hur trovärdiga vissa delar av berättelsen är eller inte är spelar ingen roll, som tittare köper jag miljön och förutsättningarna eftersom handlingen har en utveckling som engagerar.

Jean har en livvakt som heter duga: Everest (Dave Bautista från Guardians of the Galaxy-filmerna och Avengers: Infinity War): ett muskelberg med stort hjärta.

Hotel Artemis har tre strikta regler för patienterna: medför inga vapen, förolämpa aldrig personalen och sist men inte minst, döda inte andra patienter.

Den är oerhört snyggt filmad, med brunmurriga miljöer. Ljud och musik ger stämningen och skådespelarna är väl valda.

Som i bra framtids-dystopier har den samhällskritik snyggt inbakad om ett samhälle som kan stänga vattnet för medborgare och där de rikaste kan köpa allt.

Pressmeddelandet om filmen berättar:
Jeff Goldblum och Zachary Quinto ses också i denna futuristiska actionthriller, skriven och regisserad av Drew Pearce som tidigare bland annat skrivit manus till Iron Man 3. Om sin regidebut Hotel Artemis har Pearce sagt att han vill att den ska kännas som ”en John Carpenter-skapelse filmad av Wong Kar-wai”.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Dystopi, Filmrecension, Recension, Science fiction

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 70
  • Sida 71
  • Sida 72
  • Sida 73
  • Sida 74
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Teater Galeasen sätter upp Vernon … Läs mer om Vernon Subutex har premiär den 5 oktober på Teater Galeasen

Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Med melankoliska melodislingor och … Läs mer om Christian Gabels 1900-projekt avslutas med en sista audiovisuell föreställning

Jackie Chan gör comeback på bio

Gammal är äldst! Det kan actionlegenden … Läs mer om Jackie Chan gör comeback på bio

Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Musiken från Buena Vista Social Club … Läs mer om Buena Vista Social Club firar 30 års jubileum med vinyl

Filmrecension: Supergirl

Supergirl Betyg 2 Svensk biopremiär 26 … Läs mer om Filmrecension: Supergirl

Filmrecension: The Death Of Robin Hood

The Death Of Robin Hood Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: The Death Of Robin Hood

Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

Historien om partierna Betyg 3 Premiär … Läs mer om Recension av tv-serie: Historien om partierna – skummar på ytan och blundar för viktig information

En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

En midsommarnattsdröm av William … Läs mer om En midsommarnattsdröm av William Shakespeare är årets sommarteater på Stallebrottet

Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Ida Löfholm, Lidia Bäck och Malin … Läs mer om Kulturhuset Stadsteatern: Fri Scen drar igång redan 12 augusti 2026

Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Statens historiska museer har beslutat … Läs mer om Statens historiska museer återlämnar föremål från offerplatsen Unna Sájvva

Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Toy Story 5 Betyg 5 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Toy Story 5 – en magnifik triumf

Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Det finns konserter där publiken sjunger … Läs mer om Recension: David Byrne – Perfektion i rörelse – och en ovanligt lång väntan

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in