Annars skjuter jägaren mig
Författare: Nele Neuhaus
Utgiven: 2018-06
Översättare: Christine Bredenkamp
ISBN: 9789100175870
Förlag: Albert Bonniers Förlag
Serie: Bodenstein & Kirchhoff (del 6)
Annars skjuter jägaren mig av den tyska deckarförfattaren Nele Nauhaus är en hygglig deckare, lite extra svalka och spänning kan den ge denna sommaren 2018 då svensk sommar slår värmerekord. Handlingen utspelar sig nämligen vintertid, kring jul och nyår 2012-2013.
Deckaren är den sjätte i serien om de två poliserna Pia Kirchhoff och hennes chef Oliver von Bodenstein. Det går, som med många deckare, alldeles utmärkt att läsa den utan att ha läst de tidigare i serien. Deckarhistorien står för sig själv och de två huvudkaraktärernas kärleksliv och familjerelationer redogörs det tydligt för.
Handlingen utspelar sig i Frankfurt, i Tyskland. Pia Kirchhoff har precis gift sig i hemlighet med Christoph och hon ska strax packa för deras bröllopsresa då hennes chef ringer och frågar om hon kan komma in och hjälpa till några timmar, ett mord har inträffat. En äldre kvinna har blivit skjuten när hon var ute med sin hund. I början tolkar poliserna mordet som slumpmässigt. Den skjutna kvinnan var på fel plats vid fel tidpunkt. Men när ett nytt mord inträffar strax därpå: en kvinna skjuts genom sitt köksfönster, med samma typ av gevär med samma typ av kulor, börjar poliserna misstänka att det inte är slumpmässiga offer. Snart dyker det också upp döds-annonser för de två kvinnorna, helt uppenbart skrivna av mördaren och då blir det tydligt att morden har med hämnd att göra. Två omtyckta äldre kvinnor som inte hade några ovänner: varför blev de mördade?
Morden blir fler. Mördaren har en lista över vilka som ska mördas och de två poliserna och deras kollegor börja nysta i en riktig skandal kring tysk sjukvård, forskning och transplantationskirurgi. Det är intressant, skrämmande och spännande. Några kapitel in i boken blir deckaren precis sådan jag vill att en deckare ska vara: den greppar tag i mig och jag kan inte sluta läsa.
Jag gillar böcker och kultur överhuvudtaget som inte skriver ut allt, som lämnar en del åt mig att känna, tänka, lista ut, förstå och tolka. Där får denna deckare minuspoäng. Den är emellanåt lite för övertydlig. Jag kan också reta mig på kommentarer som verkar vara författarens fördomar, där hon kan beskriva en lägenhet stramt går i grått, vitt och svart och kommentera att det är tydligt att den inte haft en kvinnas hand vid inredning och möblering.
Pia liksom Oliver och flera andra av berättelsens karaktärer har problem med att få balans mellan jobb/karriär och privatliv/familj. De fungerar mycket på situationen men kan inte låta bli att jobba och jobba och jobba. Mellan raderna skiner det fram en inställning hos författaren att människor som satsar på sin familj är lite klokare, kanske till och med mer humana. Det finns en del sådant som stör mig i boken, men den har flyt i språket och fångar mitt intresse. Den ställer en viktig fråga om moral kring vem som har rätt att ta någons liv. Den gör mördaren begriplig även om hen inte får min medkänsla, mördaren är för utstuderad. Det hade varit intressant om mördaren blivit lite mer sympatiskt skildrad, eftersom det mördaren varit med om är en stor tragedi.