Hotel Artemis
Betyg 3
Svensk biopremiär 20 juli 2018
Regi Drew Pearce
Jodie Foster är en av huvudkaraktärerna i denna rätt roliga framtidsdystopi. Handlingen är förlagd till 2028 i ett Los Angeles som rivs sönder av ständiga upplopp. När filmen startar har invånare rest sig i protest mot att myndigheterna stängt av vattnet. Folket uppror slås ned brutalt av en polisstyrka som är utrustad för krig.
Upploppen är dock bara själva bakgrunden till huvudhandlingen som utspelar sig på en topphemligt privatsjukhus där Jodie Foster spelar en åldrad sjuksköterska som sköter sjukhuset med stenhård, tuff attityd. Det är inte vilket privatsjukhus som helst utan speciellt inriktat på den översta eliten inom brottsligheten. Bara kriminella som betalar dyr medlemsavgift tas emot.
Vården är mer avancerad än vad det är troligt att sjukvård kommer att vara om tio år. Jean transplanterar med lätthet in nya kroppsdelar som hon skriver ut med en 3D-skrivare. Men hur trovärdiga vissa delar av berättelsen är eller inte är spelar ingen roll, som tittare köper jag miljön och förutsättningarna eftersom handlingen har en utveckling som engagerar.
Jean har en livvakt som heter duga: Everest (Dave Bautista från Guardians of the Galaxy-filmerna och Avengers: Infinity War): ett muskelberg med stort hjärta.
Hotel Artemis har tre strikta regler för patienterna: medför inga vapen, förolämpa aldrig personalen och sist men inte minst, döda inte andra patienter.
Den är oerhört snyggt filmad, med brunmurriga miljöer. Ljud och musik ger stämningen och skådespelarna är väl valda.
Som i bra framtids-dystopier har den samhällskritik snyggt inbakad om ett samhälle som kan stänga vattnet för medborgare och där de rikaste kan köpa allt.
Pressmeddelandet om filmen berättar:
Jeff Goldblum och Zachary Quinto ses också i denna futuristiska actionthriller, skriven och regisserad av Drew Pearce som tidigare bland annat skrivit manus till Iron Man 3. Om sin regidebut Hotel Artemis har Pearce sagt att han vill att den ska kännas som “en John Carpenter-skapelse filmad av Wong Kar-wai”.