Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

juridik

Thomas Quick i SVT-debatt

by


Thomas Quick, alias Sture Bergwall, har begärt resning i två av de mordfall som han dömts för.
På tisdagskvällen deltog han i SVT Debatt samtidigt som en av de domare som dömt honom.
Det känns lite konstigt. Är inte det väldigt ovanligt att de inblandade under pågående rättsprocess träder fram i debattprogram i tv?

Quick deltog i debatten över telefon från Säters sjukhus.
Han är dömd för åtta mord och har erkänt ett 20-tal, men har senare tagit tillbaka alla erkännanden.

Från Aftonbladet:

Domaren Lennart Furufors fällde Thomas Quick för morden på Yenon Levi och Therese Johannesen.
I kväll möts de för första gången på 12 år i SVT Debatt.
– Jag hyser inget personligt agg mot honom, säger Thomas Quick till Aftonbladet.

Rubriken för programmet: Thomas Quick – en rättsskandal?

Quick har beviljats resning för mordet på den israeliska turisten Yenon Levi. Och nästa resningsansökan som väntar rör försvinnandet på norska flickan Therese Johannesen.

Två journalister fick vara expertkommentatorer. Hannes Råstam som tror att Quick är oskyldig och Gubb-Jan Stigson som tror Quick är skyldig.
Att benbitarna som var ett bevisföremål visat sig inte vara ben är besvärande. Gubb-Jan hade bara svammel som svar på det.

Är det en rättsskandal?

Oavsett om Quick är skyldig till något mord eller inte så har mycket gått slarvigt till i fallet. Det är uppenbart. Han var rejält drogad under rättegången och förundersökningen och fick tillgång till tidningsartiklar där han kunde hitta fakta i fallen.

Ulrika Knutsson var kritisk till att Hannes Råstam kunnat ägna så mycket tid åt att forska i fallet. Det var ändå ett uselt argument. Om det är en rättsskandal är det väl bra att det finns någon som engagerat sig i fallet.

– Många människor har gjort karriär tack vare fallet Thomas Quick, påpekade Hannes Råstam.
Det är så typiskt. Rätt som det är handlar ett fall inom om någon är skyldig eller inte utan om karriärer och allt vad det innebär.

Som Thomas Quick/Sture Bergwall sade i programmet:
– Åtta fällande domar, samma domare, samma journalist, samma utredare, samma terapeut, sade Thomas Quick/Sture Bergwall.

Om de två journalisterna skulle vara jurister i rättegången skulle nog Råstam upplevas som mycket mer trovärdig, mer noggrann. Gubb-Jan gav ett dåligt intryck i debattprogrammet, var aggressiv och luddig i sina svar.

Men det känns som om det måste vara väldigt ovanligt att en person som är mitt inne i en rättsprocess deltar i ett debattprogram i tv.

Har det hänt förut?

Jag vet inte vad jag själv tycker om det. För alla människor måste ha rätt att komma tlll tals i samhället, men det känns väldigt ovant att en person som är dömd för åtta mord deltar i en debatt i tv.

Kanske är det bara ovanan som gör att det känns konstigt.

SVT Debatt jobbar mycket inriktat på interaktivitet. De har Twitterflöde och blogglänkar och de har öppnat sin debattavdelning så vem som helst får skicka in en debattartikel, som bedöms likvärdigt med artiklar från etablerade journalister.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Björklunds princip "Sparka på den som ligger" hade ingen positiv effekt

by

Ungdomar och barn som håller sig borta från skolan gör sällan det för att de är lata.

Det är alltid barn som har problem på något sätt. Problem hemma eller problem med att de är mobbade och av skräck för vad som ska hända under skoldagen inte vill gå till skolan. En del som skolkar kan vara fast i droger, andra har röriga förhållanden av något slag.

Folkpartiets partiledare Jan Björklund har infört att ungdomar som skolkar förlorar sina studiemedel. ”Sparka på den som ligger”-filosofin förverkligad.

Eftersom ungdomar och barn av naturen, när de mår bra, är nyfikna och vill lära sig saker: kan vem som helst som har minsta nyfikenhet på omgivningen  förstå att den som skolkar har problem eller inte mår bra.

Vad hjälper det då att förvärra situationen för dem genom att dels dra undan studiemedlet och dessutom skriva in skolket i skolbetyget så de ska få tyngas av denna ryggsäck hela livet.

Varför inte istället försöka ge dessa ungdomar stöd att ta sig ur problemen?

Jag känner till och med konkreta fall där ungdomar varit svårt sjuka och därför varit frånvarande en del från skolan och därför blivit av med sitt studiemedel.

Ur Svenska Dagbladet:

Trots skolplikt var runt 1 650 elever i grundskolan helt frånvarande utan giltiga skäl i mer än en månad förra året. Skolorna har inte lyckats få ned antalet långskolkare sedan Skolverkets förra larm två år tidigare. ”Ett misslyckande för samhället” enligt barnombudsmannen.

Är Björklund så okunnig om att det finns ungdomar som mår dåligt? Tror han verkligen att det går att hota ungdomar till att må bra? Ungdomar kan må dåligt socialt, psykiskt, fysiskt …
Björklund princip ”Sparka på den som ligger” hade ingen effekt. Det kunde vem som helst som har minsta förankring bland verklighetens folk förstått.
Björklunds regler har istället förvärrat situationen för dessa ungdomar.

Röda Malmö har också bloggat om detta och ckså tagit upp den nya integritetskränkande lagen högerregeringen vill införa, när de vill ta bort föräldrar rätten att bestämma om sina barn:

Regeringens förslag att unga under femton ska kunna drogtestas utan föräldrars medgivande lär inte precis minska skolket. Rädda Barnen har rätt i att förslaget kan få motsatt effekt.

Jag kommer att återkomma till det konstiga förslaget från högern. Hur kan de på fullt allvar vilja ta bort föräldrars rätt att besluta om deras barn ska drogtestas eller inte?

Amanda Brihet har bloggat om det

Folkpartisten Johan Pehrsson är en av de högermän som är beredda att ta bort föräldrar rätten att besluta över sina barn.

Det går en röd linje i alla regler högern inför: förvärra på alla sätt för de som är utsatta.

Det är mycket om ungdomar i medier nu: Skabb har ökat bland ungdomar.
Relaterade artiklar.
Svenska Dagbladet, Sveriges Radio.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , ,

Bredbandsbolag ifrågasätter Ipreddom

by

Bredbandslerverantören Ephone har överklagat beslutet att de skall lämna ut IP-nummer till användare som misstänks för att ha delat ut e-böcker över Ephones nät.

De fem förlagen som står bakom stämningen har överklagat friandet och fått prövningsrätt i HD. Nu vill Ephone överklaga till EU-domstolen eftersom de menar att datadirektivet självt gör det olagligt att lämna ut uppgifterna.

Det känns som om vårt ekonomiska system är i krig med sig självt. Det är ekonomisk kris men det finns ekonomi för så’nt här! I stället för att tillämpa rimliga villkor och att anpassa lagarna till den moderna tekniken får vi bevittna en ändlös juridisk karusell.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Poliser hotar nätjournalist – allt filmades – i Stockholm den här veckan

by

poliser
Ett starkt vittnesmål om hur grisiga en del människor blir när de får lite makt över andra, berättar Jesper om i bloggen Tuggarna. Jesper driver en nättidning och har registrerat den så han är ansvarig utgivare. Han har koll på vad som är tillåtet att fotografera i Sverige. Häromdagen när han var i Hornstulls tunnelbanestation såg han två polismän som hade tryckt upp två pojkar i 14-15-årsåldern mot en vägg. Han tog fram sin mobiltelefon och tog några bilder.
Han berättar själv:

Så på behörigt avstånd (för att inte störa poliserna i deras arbete) tog jag jag tre snabba bilder med min kamera. Poliserna undrar vad fan jag håller på med och jag förklarar att jag inte fotograferar de båda ungdomarna utan bara de två poliserna. Jag frågar om de är poliser men de svarar avböjande och istället undrar den första polisen varför jag tar foton och jag förklarar att jag skriver om kollektivtrafik och kontrollsystem. Då bryter helvetet lös.

Den andra polisen tar upp en kameramobil och fotar mig. Sedan tar den den andra polisen och rycker kameramobilen ur handen på mig medan polis nummer två trycker in mig i det hörn där de både tonåringarna tidigare stått inklämda. Den första polisen är väldigt hetsig och rycker i mina kläder. Han säger till mig att ta fram legitimation och jag undrar om jag är misstänkt för något brott. De förklarar att det är olagligt att fota här och jag förklarar att ”det är det visst inte” och tar fram min legitimation.

Jesper berättar att polismännen inte ger sig. De hotar att de ska gripa honom och anmäla honom för ofredande mot polis om han inte raderar bilderna.

Det finns två poliser inom svenska poliskåren som helt klart inte fått utbildning i vilka rättigheter medborgare har i en demokrati.

Men vad poliserna inte visste:

Här kunde historien vara slut. Om det inte var så att jag var en sådan där jobbig glasögonorm som aldrig ger sig…

Så istället åker jag direkt hem och sätter mig framför datorn för att bygga upp mitt eget lilla kriminallaboratorium, ala CSI Farsta. Jag skapar en nätverksbrygga mellan min dator och min kameramobil. Och eftersom min iPhone är hackad så kan jag fjärransluta mig till den från min dator via terminalen. När jag loggat in på mobilen gör jag snabbt en råkopia utav hela mobilens hårddisk över nätverket.

Bilder från händelsen finns alltså hos Tuggarna.

Detta är viktigt att berätta om. Jag minns när jag som ung tjej en kom kom cyklande och hade en skateboard i armen. Plötsligt dök poliser i en polisbil upp och sade att jag hade cyklat mot rött ljus. Jag visste att jag inte hade gjort det, eftersom jag var jättenoga att inte göra det, jag visste att polisen hade en särskild kampanj mot cyklister just då i Göteborg. Jag nekade.
Då blev poliserna sura, kastade mig mot marken, tog mig till polisstationen och sade att jag hade hotat dem med skateboarden.
Tyvärr fanns varken mobiltelefoner eller filmkameror i mobiler då.
Men nu kanske vi kan börja ta upp kampen mot de rötägg som missbrukar den makt de som poliser har över andra människor.

Här är filmen med ljud där du kan höra poliserna:

Uppdatering: Nu har Svenska Dagbladet också rapporterat om det.
Ledarbloggen kommenterar det också.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

John Grisham: Utpressningen

by

utpressning
”Utpressningen” av John Grisham är den senaste av hans detektivromaner som översatts och getts ut på svenska, den kom i våras. Som ofta med Grishams romaner ger den en inblick i lviet bland jurister i USA. Den här gången är den en ung man som går sista året på den fina universitetet Yale som rekryteras till en av de förnämsta och största juristfirmorna på Wall Street i New York.

Boken ger en intressant inblick i livet på de finaste juristbyråerna, fast det känns att boken skrevs av Grisham innan finanskrisen bröt ut som värst. Juristerna på byrån jobbar stenhårt och ska framför allt fakturera, fakturera. Om de inte fakturerar tillräckligt mycket kommer ju deras uppdragsgivare att tro att de inte får valuta för sina pengar. Så juristerna fakturerar tiden när de käkar lyxiga luncher och middag på de fina krogarna i New York. Jag misstänker att en del förändrats sedan den finansiella krisen slagit till.

Yale, huvudpersonen i romanen, var i början av sina studieår ganska vild och tillsammans med sina rumskamrater var han med på en våt fest där en ung tjej hade sex med eller utnyttjades av några unga män. Fem år senare dyker en videoinspelning därifrån upp och med hot om att lägga ut den på Internet och med hot om att dra igång ett åtal om våldtäkt blir Yale utpressad.

Ett tag är boken spännande, även om jag egentligen inte köper förutsättningarna. De som ligger bakom utpressningen är inte trovärdiga. De har tillgång till för mycket information och väl avancerad utrustning för att jag ska tro på det.

Historien om tjejen som antingen utnyttjats sexuellt eller våldtagits blir lite väl ytlig.

Som alltid är det flyt och fart i Grishams bok, så jag läste vidare och bestämde mig för att strunta i de delar som var lite för överdrivna för att vara trovärdiga.

Jag tror inte Grisham själv är så stolt över just den här kriminalromanen. Han fick inte till det riktigt i slutet, det blev lite abrupt, för att inte säga för mycket.

Grisham kan definitivt bättre än så här.

John Grisham som föddes 1955 har sedan genombrottet med ”Firman” 1992 gett ut 22 så kallande spänningsromaner. Så med den farten är det väl förlåtet att en och annan mer skrivs på rutin än på inspiration.

Men, smaken liksom baken är delad. SvD gav romanen betyg 4:

Medan inte så mycket händer droppar John Grisham också giftiga formuleringar om affärsbyråerna. De är alltid skurkarna i hans värld. Han skapar som vanligt en innebördsladdad kontrast mellan faktureringsfetischisterna och de riktiga advokaterna, alltså de som arbetar med riktiga människors riktiga problem. Där är John Grisham en principfast populist i samma anda som Woody Guthrie, Frank Capra och countrysångaren Merle Haggard.

Därför är det alltid ett nöje att läsa Grishams romaner, även när han slarvar med intrigen och låter den populistiska hållningen komma till uttryck i berättarkommentarer istället för att integrera den i skeendet.

Ty den fördröjandets estetik en välvillig läsare ser i John Grishams nya bok är kanske mer en förströddhetens estetik.

Utpressningen
Författare: John Grisham
ISBN: 978-91-0-012277-5

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,