Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

författare

Augustpriset till Steve Sem-Sandberg: välförtjänt och väntat

by

defattigailodz
Välförtjänt och väntat – Steve Sem-Sandberg tilldelades på måndagkvällen Augustpriset för sin roman ”De fattiga i Lodz”. Författaren och DN-kritikern var påfallande lycklig och rörd över utmärkelsen, som många förutspått

Kulturbloggen gratulerar både Steve Sem-Sandberg och Svenska Förläggareföreningen, som gjort valet – romanen har många förutsättningar att bli en klassiker. Det är en storslagen berättelse, skriven med både respekt för människoöden och en orädd hållning inför det historiska faktamaterialet.

I juryns motivering till priset för årets skönlitterära svenska bok lyfts det osentimantala och exakta fram: ”Med denna kollektivroman tar sig Steve Sem-Sandberg an ett särskilt kapitel i det andra världskrigets annaler: det judiska ghettot i den polska staden ?ód? väster om Warszawa, dess tillkomst, organisation och hjärtslitande villkor under nazistiskt överinseende. Det är en historia som berättas sedan alla tårar torkat, återgiven i en närmast torr och osentimental stil, en balansgång mellan fakta och fiktion som med utgångspunkt i (den autentiska) Ghettokrönikan 1941-44 tecknar en serie individuella öden med stark integritet, också när de sviktar eller sviker.”

Svenska Förläggareföreningen delar årligen ut Augustpriset i tre olika kategorier, på vardera 100.000 kronor. Syftet är att lyfta fram den svenska litteraturen och varje år fokusera intresset och försäljningen på de nominerade titlarna.

Till årets fackbok 2009 utsågs ”Att överleva dagen” av Brutus Östling och Susanne Åkesson (Symposion förlag) och i kategorin årets svenska barn- och ungdomsbok gick årets Augustpris till Ylva Karlsson, Katarina Kuick, Sara Lundberg och Lilian Bäckman för ”Skriv om och om igen” (XPublishing).

Fakta om Steve Sem-Sandberg från Svenska Wikipedia:

Steve Sem-Sandberg född 16 augusti 1958 i Oslo, är en svensk författare, kritiker och översättare, före detta debattredaktör på Svenska Dagbladets kulturredaktion, sedermera skribent på Dagens Nyheter.

Han debuterade som romanförfattare som 18-åring 1976 och gav under 1970-talet ut en handfull romaner samt översatte andra författares verk innan han 1987 åter debuterade som romanförfattare. Denna andra debut är den han ser som sin egentliga debut.

Han är framförallt känd för sina tre löst sammanhängande romaner Theres, Allt förgängligt är bara en bild och Ravensbrück. Förutom romaner skriver Sem-Sandberg essäer, reportage och radiodramatik. Han har även översatt verk av författare som John Berger och Jon Fosse.

Sem-Sandberg har genom åren mottagit åtskilliga priser och utmärkelser för sitt författarskap, bland andra Svenska akademins stora romanpris och Augustpriset 2009.

Fler bloggar om Augustpriset:
Bokstavligt talat och Bokslukarens blogg.

Relaterat:
Dagens Nyheter, Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Mordets praktik av Kerstin Ekman

by

ekman-kerstin-mordets-praktik
Doktor Glas i Hjalmar Söderbergs roman är en ung läkare under 1900-talets början som hjälper unga kvinnor som arbetar som prostituerade. Han ser dagligen offer för sekelskifters sexualmoral. En dag möter han en ung fru som är gift med en vidrig man. Doktor Glas resonerar sig fram till att det i vissa situationer kan vara rätt att döda en människa. Han dödar mannen och räddar på så sätt frun från ett liv i förtryck.

I Kerstin Ekmans roman ”Mordets praktik” möter vi en ung läkare, Pontus Revinge, som anser sig vara den läkare som gett Hjalmar Söderberg inspiration till Doktor Glas. Pontus Revinge arbetar också med kvinnor på en bordell och han är tvingas hjälpa till med olagliga aborter. Men när han läser Hjalmar Söderbergs roman blir han upprörd, han anser sig inte alls vara skildrad på rätt sätt. Han anser att han inte alls är så ytlig som han skildrats i ”Doktor Glas”.

Det är en fascinerande roman. Kerstin Ekman är en språkkonstnär som få. Vad romanen än hade handlat om, vilket berättelse det än hade varit som vuxit fram, är det en ren njutning att ta till sig språket. Pontus Revinge är lite gammaldags, inte öppen för moderna idéer, kommer det fram under romanens gång. Och det är just genom sättet att använda språket som vi ser bilden av denna man som helt klart har oturen att födas hundra år för tidigt.

Hans sätt att skriva och uttrycka sig berättar så mycket om honom.

Han tvingas leva med dåligt samvete och dåligt självförtroende: han känner hela tiden att han inte duger: hans far förskingrade så hans mamma och han flyttade till en annan stad och levde med lögnen att pappan ”var på sanatorium”, allt för att slippa skammen. För att kunna ge sonen en bra utbildning blir mamman älskarinna till en välbärgad man som betalar läkarutbildningen. Fast det visar sig när den välbärgade mannen dör att vartenda öre han betalat för Pontus Revinge är ett lån.

Utfattig och tvingad att betala tillbaka den stora skulden startar Pontus Revinge sin karriär som läkare. Att vara läkare för bordellens kvinnor ger nödvändiga inkomster till att betala av de tyngande lånen.

Romanen leker med frågan vad är verklighet och vad är dikt. Hjalmar Söderberg själv dyker upp i ”Mordets praktik”.

Handlingen utspelar sig i Stockholm under 1900-talets början – och redan det är en njutning, att se bilden av huvudstadens liv och gator för hundra år sedan skildrade så det känns som om jag är med där.

Jag läste att Expressens litteraturkritiker Jesper Högström tyckte att romanen var en av de bästa svenska romanerna som getts ut 2009, även om han den inte är någon av Kerstin Ekmans bästa, menar han:

Ändå, ingen går fri från riskerna när man släpper in andra författare i skrivrummet. Det finns någonting som – med den måttstock som bara är Kerstin Ekmans – inte når hela vägen fram i Mordets praktik. Det är ett entertainment i Graham Greene-anda, men utan den muntra självklarhet som Greene kunde ge sina mellanspel mellan de tragiska romanerna. Patrik Revinges tydliga konturer suddas ibland ut av dubbelprojektionen med Doktor Glas.
Resultatet blir en bok som inte är ett av Kerstin Ekmans storverk, men ändå den utan konkurrens bästa svenska roman jag läst i år. Visst är livet orättvist, eller hur nu Hjalmar Söderberg skulle uttrycka saken.

Jag håller med. ”Mordets praktik” är en av de bästa romanerna jag läst i år, både för den fantastiska sättet att hantera språket och att beskriva livet i Stockholm under 1900-talets början och för hur nära huvudpersonen vi kommer. Det är som om jag bitvis känner att jag är Pontus Revinge, och det gör mig sorgsen, som han är.

Kan litteratur egentligen komma närmare en människa än så?

Fler recensions av Mordets praktik av Kerstin Ekman
Expressen
Bokhora
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter

Mordets praktik
författare: Kerstin Ekman
Förlag: Albert Bonniers Förlag (2009)
ISBN: 9789100123864

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Expressen: Jan Guillou hade kontakt med KGB i fem år, för att avslöja dem

by

janguillou_lgb
Högst upp på DN:s hemsida idag: en bild på en sorgsen Jan Guillou och rubriken: Jan Guillou hade kontakt med KGB

DN hänvisar i sin tur till Expressen som skriver:

Säpo-dokument visar att IB-avslöjaren och författaren Jan Guillou under slutet av 1960-talet lät sig värvas som hemlig agent av ryska säkerhetstjänsten KGB.
Guillou hade under fem års tid hemliga möten med bland andra den sovjetiska KGB-officeren Jevgenij Gergel.
När Expressen i går visade Jan Guillou dokumenten valde han att för första gången bekräfta att han verkligen utfört uppdrag åt KGB:
– Jag fick också betalt och fick skriva på kvitton, säger Jan Guillou till Expressens Micke Ölander.

Enligt vad DN skriver säger Jan Guillou att han gjorde detta för att granska KGB.

Detta sätter frågan om hur undersökande journalistik ska bedrivas på sin spets.

Expressen tar upp detta:

Han avslöjade IB-affären – och dömdes Men nu kommer Jan Guillous motiv att ifrågasättas.

Relaterat:
Expressen, Svenska Dagbladet och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Herta Müller – äntligen – och redan i Wikipedia om Nobelpriset

by

hertamuller300
Herta Müller – äntligen.
Det tror jag kulturavdelningen på pappers-DN säger idag i alla fall. De gjorde ju klart att deras önskepristagare av Nobelpriset i litteratur var den tyskrumänska författarinnan Herta Müller.
Tyvärr kan jag inte säga något. Jag har inte läst något av henne. Och det lär väl dröja innan jag får chansen.
Få av Herta Müllers böcker fanns i lager hos bokhandlarna. Så fort Peter Englund utttalat prisvinnarens namn beställdes böckerna. Och på nätet och i bokhandlarna såldes de exemplar som fanns direkt, skriver DN.

En bloggare som tydligen läst Herta Müller och säger ”Äntligen” är David Gottlieb:

Det är nog första gången jag lyckats gissa rätt på nobelpristagare. Herta är en favorit, så jag tyckte det var dags.

Vad bör vi då veta om Herta Müller?
I svenska versionen av Wikipedia finns en lång artikel om Herta Müller och där står det redan att hon fått Nobelpriset i literatur. Jag som gnällt en del om Wikipedia när det gäller kulturdelarna måste säga att de ryckt upp sig.

Herta Müller, född 17 augusti 1953 i Ni?chidorf utanför Timi?oara, är en rumänsk-tysk författare och nobelpristagare i litteratur.

Med sina självbiografiskt färgade romaner skildrar Herta Müller den tyska minoritetens liv i det kommunistiska Rumänien, och anpassningen till de extrema förhållandena där. Hon har kallats för en krönikör över vardagslivet i diktaturen, och verken präglas av uppror till försvar av tankefrihet och yttrandefrihet.På grund av sin kritik mot regimen tvingades hon i landsflykt 1987, och hon är numera bosatt i Berlin. Vid sidan av sitt författarskap är Herta Müller verksam som lärare vid universitetet. Hon tilldelades Nobelpriset i litteratur år 2009 med motiveringen att hon ”med poesins förtätning och prosans saklighet tecknar hemlöshetens landskap.”

Jag ska i alla fall sätta upp henne på listan över författare jag ska försöka läsa så snart det är möjligt.

Andra röster om Herta Müller idag:
Röda Malmö skriver med rubriken: Hennes böcker kanske man ska testa…?
”Mycket bra val”, säger SvD:s kulturchef.
En mycket värdig pristagare, skriver Stefan Eklund.
– Jag förtjänar det inte, säger Herta Müller själv till SVT och det gör Aftonbladet en rubrik av.

Expressen påpekar att det nu är rekord i antal kvinnor som fått Nobelpriset under ett år, med hittills fyra kvinnliga pristagare.

Hittills har fyra kvinnor fått Nobelpriset 2009. Det är historiskt, aldrig förr har så många kvinnor blivit pristagare under ett och samma år.
Mellan 1901 och 2008 förärades 789 personer Nobelpriset. Av dem var 35 kvinnor – motsvarande bara 4,4 procent.

DN tar upp att reaktionerna utomlands varit blandade:

Tre kinesiska författare och litteraturkritiker som vidtalats i förväg för att besvara frågan vad de anser om årets pristagare säger samtliga att de aldrig läst något av Herta Müller.
Ett par av dem rekommenderar ett samtal med författarkollegan Qiu Huadong, som i Kina är känd för att läsa ovanligt mycket västerländsk litteratur.
Qiu sitter på restaurang och äter middag när han får höra namnet på årets Nobelpristagare.
– Tyvärr, säger han, jag har heller inte läst något av henne. Jag tror inte att hennes böcker är översatta till kinesiska.
Nobelpriset, anser han, fortsätter att påminna kinesiska författare att de ska hålla fast vid drömmen om sitt författarskap och jobba hårt, i ett samhälle där de flesta annars bara tänker på att tjäna pengar.

GP:s kulturchef skriver om valet av Herta Müller till Nobelpriset i litteratur: Priset innehåller en uppmaning till alla som vill inskränka yttrandefriheten och menar att det är ett pris till det fria ordet.

Det ska gudarna veta att det behövs i dessa dagar av ständiga attacker på yttrandefriheten och mot demokratin.

Utgivet av Herta Müller:
Utgivet på svenska:

* Flackland 1985 (översättning: Susanne Widén-Swartz)

* Människan är en stor fasan på jorden 1987 (översättning: Karin Löfdahl)

* Barfota februari 1989 (översättning: Karin Löfdahl)

* Resande på ett ben 1991 (översättning: Karin Löfdahl)

* Redan då var räven jägare 1994 (översättning: Karin Löfdahl)

* Hjärtdjur 1996 (översättning: Karin Löfdahl)

* Kungen bugar och dödar 2005 (översättning: Karin Löfdahl)

* Idag hade jag helst inte velat träffa mig själv 2007 (översättning: Karin Löfdahl)

På tyska:

* Niederungen, 1982

* Drückender Tango, 1984

* Der Mensch ist ein großer Fasan auf der Welt, 1986

* Barfüßiger Februar, 1987

* Reisende auf einem Bein, 1989

* Wie Wahrnehmung sich erfindet, 1990

* Der Teufel sitzt im Spiegel, 1991

* Der Fuchs war damals schon der Jäger, 1992

* Eine warme Kartoffel ist ein warmes Bett, 1992

* Der Wächter nimmt seinen Kamm, 1993

* Angekommen wie nicht da, 1994

* Herztier, 1994

* Hunger und Seide, 1995

* In der Falle, 1996

* Heute wär ich mir lieber nicht begegnet, 1997

* Der fremde Blick oder Das Leben ist ein Furz in der Laterne, 1999

* Im Haarknoten wohnt eine Dame, 2000

* Heimat ist das, was gesprochen wird, 2001

* Der König verneigt sich und tötet, 2003

* Die blassen Herren mit den Mokkatassen, 2005

* Este sau nu este Ion, 2005

* Atemschaukel, 2009

Relaterat:
Expressen, Svenska Dagbladet, Göteborgsposten och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kulturbloggen intervjuar Mari Jungstedt

by

marijungstedt
Att skildra barns utsatthet och sårbarhet, det är Mari Jungstedts största drivkraft när hon skriver.
Det berättade hon när Kulturbloggen fick en pratstund med henne på bokmässan i Göteborg.
– Att skildra hur uppväxten präglar en människa var det somfick mig att skriva från början, sade hon. I första boken tog jag upp mobbning för att jag själv blivit mobbad och jag ville skildra vad det gjorde med mig.

Barns utsatthet finns med mer eller mindre i alla Mari Jungstedts romaner.
– Det är säkert min egen barndom som ligger bakom. Min pappa var alkoholist och min mamma blev svårt cancersjuk när jag var 14 år. Ingen tog hand om oss, berättade hon.
Många barn och ungdomar lämnas fortfarande ensamma i svåra situationer.
– Många barn får bära så mycket. Det smärtar mig så mycket att det är så många barn som lämnas därhän, sade Mari Jungstedt.

Dagen innan jag intervjuade Mari Jungstedt såg jag Isabel Allende intervjuas på scen. Isabel Allende fick frågan om hur hon kunde vara så stark trots de svårigheter hon mött i sitt liv. Isabel Allende svara då: ”Jag är inte stark, att skriva är mitt sätt att överleva.”
Jag frågade Mari Jungstedt om hon upplevde det på samma sätt. Hon sade både ja och nej på den frågan och utvecklade tankarna kring att skriva och hur det påverkar ens liv och har anknytning till sitt eget liv:
– Att skriva är en inre kommunikation med sig själv. Vissa böcker handlar mer om mig än andra och vissa partier i böckerna står mig förstås närmare än andra partier.
– Det är väl känt att när man har problem med något kan det vara en hjälp att skriva om det, det kan bli mer greppbart, man får distans, det blir tydligare.

Författare på heltid
Mari Jungstedt är journalist och fick självförtroende att börja skriva under tiden på Journalisthögskolan. Där träffade hon också den man som hon gifte sig med och fick barn. Första barnet fick hon då hon gick på Journalisthögskolan.
Hon arbetade i tio år på Sveriges Television och skrev samtidigt. I och med tredje boken om polismannen Knutas och hans kollegor och andra människor på Gotland är hon författare på heltid.

Dubbelliv och hemligheter
På bokmässan blev hon intervjuad i Bonniers monter och där fick hon flera frågor om den senaste boken: ”Den dubbla tystnaden”.
– Idén kom när jag träffade en kvinna på en fest. Hon berättade om sitt lyckliga äktenskap sedan trettio år. Men medan hon pratade på om hur lyckliga de var tillsammans ser jag i mitt inre ansiktet på en annan kvinna som berättat för mig om att hon i 20 år haft en förhållande med den mannen, medan han varit gift.

Temat dubbelliv och hemlighet blev utgångspunkten för ”Den dubbla tystnaden” som utspelar sig en hel del på Fårö och inte var som helst där utan på Ingmar Bergmans Fårö. Mari Jungstedt berättade att hon till och med fick ett hugskott och tog sig in på området för Bergmans hus på Fårö.
– Jag klättrade över muren dit, iklädd en silkig kjol och guldsandaletter, berättade hon.
– När jag stod där, det var ett magiskt ögonblick när jag såg samma utsikt som han, Ingmar Bergman, måste ha seett varje morgon.

Jo, så klart fick hon frågor om tv-serien som bygger på hennes deckarserie och som sänds i svensk tv.
Den spelades in för tysk tv och har fått en hel del kritik för att skådespelarna dubbats till svenska. Läpprörelser stämmer inte med vad som sägs.
Mari Jungstedt berättar att tv-serien gjordes för tysk tv och det var inga planer då på att den skulle sändas i svensk tv.
– Det var lite absurt att se på inspelningen. De tyska skådespelarna talade tyska och de svenska talade svenska. Som i en scen där Frida Hallgren spelar en tjej som grälar med sin pojkvän, de skriker åt varandra på olika språk, hon på svenska och han på tyska.
Mest knepigt blev det kanske med Peter Haber. Han talar flytande tyska och pratade därför tyska under inspelningen. När tv-serien sedan fördes över till svensk tv fick han dubba sig själv, berättar Mari Jungstedt.

För alla som älskar att följa polismannen Knutas och hans kollega Karins liv har jag goda nyheter. En ny bok håller på att skapas.
– Jag har en intrig, en idé, ett fylligt synopsis och har gjort mycket research och har börjat skriva, berättar Mari Jungstedt.

Böckerna i serien om Knutas och Gotland:

* Den du inte ser (2003)
* I denna stilla natt (2004)
* Den inre kretsen (2005)
* Den döende dandyn (2006)
* I denna ljuva sommartid (2007)
* Den mörka ängeln (2008)
* Den dubbla tystnaden (2009)

Relaterat:
Dagens Nyheter
Albert Bonniers författarpresentation av Mari Jungstedt
Jungstedts Gotland
Chatt med Mari Jungstedt i SR
Chatt med Mari Jungstedt i Expressen
Expressen om dubbningen

marijungstedt1

marijungstedt2

marijungstedt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,