• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: The Happytime Murders – jodå

22 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

The Happytime Murders
Betyg 3
Svensk biopremiär 22 augusti 2018

En komedi saltat och pepprad med lite action som utspelar sig i Los Angeles i en fantasivärld där dockor lever tillsammans med människor. Av och till är den riktigt rolig men under en del scener gäspar jag till. Jag har lite svårt för att tycka det är roligt med sperma som sprutar som värsta grädden.

Tänk dig en värld, eller som i den här filmen är det staden Los Angeles, där dockor är levande och lever sida vid sida med människor. De går inte helt friktionsfritt. Dockorna diskrimineras i många fall och många människor föraktar dem. I denna stad lever den bittre privatdetektiven Phil som är en blåfärgad tyg-docka. Han var stadens första dockpolis men då han och hans människopartner hamnade i en livshotande situation slutade det inte helt lyckligt och staden införde ett förbud för dockor att vara polis.

Phil har en bror som varit skådespelare i en tv-serie, The happytime gang, som har många fans, för övrigt den första serien där dockor och människor kunde spela tillsammans och det uppskattades. Plötsligt blir den ena efter den andra av huvudkaraktärerna mördade. Phil återförenas med sin forna partner, detektiv Connie Edwards (Melissa McCarthy) för att hitta mördaren. Det är bara det att Phil råkar befinna sig vid mordplatsen vid vartenda mord. Inte konstigt att han blir misstänkt och jagad av FBI.

Idén att låta dockor leva tillsammans med människor är ett upplägg som sätter igång rätt många tankar. Nu får vi inte svar på hur dockorna kommer till. I tv-serien Westworld där robotar som ser ut som människor inte har samma värde som människor vet vi att robotarna skapas av människor. I Westworld granskas de existentiella frågorna om människovärde eller livets värde, om liv och död, om gud och skapare. Inte för att The Happytime Murders skulle behöva gå i samma spår som Westworld – men grundförutsättningarna i filmen, att dockor behandlas illa av många människor skulle kunna utvecklas mer. Filmskaparna väljer att gå på ytan och skapa en farsartad komedi. Det är underhållning, jodå, av och till skrattade både jag och flera andra i publiken, men det kunde gjorts mer av grundidén.

I rollerna:
Detective Phil – BIll Baretta
Detective Connie Edwards – Melissa McCarthy
Jenny – Elisabeth Banks
Sandra – Dorien Davies

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Komedi, Recension, Scen

Filmrecension: Superhjältarna 2

22 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Superhjältarna 2
Betyg 3
Svensk biopremiär 31 augusti 2018

Superhjältarna 2 är som väntat mycket snyggt gjord, med välgjorda animeringar och med komedi, spänning och drama och en del oväntade scener. Och ett stort plus: den som är filmens bov är inte född alltigenom ond utan det går att begripa personen, utan att vi för den delen håller med eller sympatiserar med vad hen gör.

Ok, filmer om superhjältar måste ha mycket action i sig och de måste ha en lång rad av slagsmåls-scener. Det hör till genren, men jag kan bli lite trött på att konflikter mellan de goda och de onda alltid i Disneys/Pixars actionfilmer (nästan alltid i alla fall) måste lösas genom att den goda sidan slåss bättre. Är det vad som rankas som bäst underhållning för hela familjen och barn i synnerhet?

För den som fastnade för den första Superhjälte-filmen är uppföljaren en kär och välkommen återkomst. Superhjältarna kom 2004 och var regisserad av Brad Bird som regisserat också denna uppföljare.

Handlingen utspelar sig tre månader efter att superhjältarna besegrade skurken Syndrome. Vi får återse superhjälte-familjen Parr i full action när de försöker ingripa mot den nya skurken Undergrävaren som lyckats råna stadens bank. Ingripandet från superhjältarna går inte helt perfekt men med hjälp av sin vän Fryzo lyckas de i alla fall rädda stadshuset från att förstöras av Undergrävarens skenande borr.

Men landets styrande politiker är trötta på alla skador efter att superhjältarna varit i farten och omplacerings-programmet för superhjältarna stängs och de är totalt förbjudna att vara superhjältar. De måste söka vanliga jobb för att försörja sig. Det är ett dråpslag för pappa Bob, känd som Mr Incredible. Det strider mot hela hans inre. Då dyker en räddare upp, Winston Deaver, en stenrik ägare av telekommunikationsföretaget DevTech och hängiven beundrare av superhjältar. Han har en idé.

Superhjältarna ska få kameror inplacerade på sig. När de ingriper mot skurkar kan människor via tv-kanaler och streaming-tjänster se vad de ser och då kan de förstå hur viktiga superhjältarna är och de kan se att det är skurkarna som står för förödelsen. Tillsammans med sin syster, en framstående forskar, har Winston Deaver beslutat att först ut att rädda världen med en kamera på sig blir Elastaflickan, alltså mamman i superhjälte-familjen.

Familjens roligaste del är när mamma superhjälte är sysselsatt med att bli superhjälte-idol och pappa superhjälte ska ta hand om hushåll och barn. Tonårsdottern Violet gör uppror. Att vara superhjälte visar sig kunna förstöra hennes chanser hon den kille hon blivit förälskad i. Sonen Dash läxor, i synnerhet matte-läxorna, är inte världens lättaste uppdrag visar det sig. Ovanpå detta får pappa superhjälte inte många timmar sömn då lillkillen Jack-Jack vaknar stup i kvarten och måste få en ny godnattssaga. Mitt i all denna röra upptäcker pappan att också babyn har superkrafter och inte lite heller.

Som bra Disneyfilmer kan den ses av hela familjen. En hel del av skämten tror jag går barnen förbi men de vuxna kan skratta. Filmen går upp på biograferna i två versioner: en med svenskt tal och en med engelskt tal och svenska undertexter. Så jag förmodar att det här är höstens första familjefilm.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Toppnytt Taggad som: Animerat, Disney, Filmrecension, Pixar, Recension, Scen

Recension: Thirty Seconds to Mars på Gröna Lund

22 augusti, 2018 by Redaktionen

Foto: Desiree Woltze

Thirty Seconds to Mars
Gröna Lund, 21 augusti 2018
Betyg 2

I måndag den 20 augusti var det Stockholms tur igen. Jared Leto och hans Thirty Seconds to Mars intog Gröna Lunds stora scen i Stockholm. Detta är andra gången hans band är på besök i år. Tidigare i vår bjöd de på mycket show på Annexet där de spelade sina nya låtar från albumet America som släpptes i vintras.

Precis då som nu så innehåller konserten mycket och det blir mera show än konsert. Han bjuder upp folk på scenen, gör det hela till ett stort spektakel. Låterna håller fortfarande hög kvalite, men upplevelsen uteblir och framträdandet faller platt. Även tidigare hits som Up in the Air och framför allt The Kill är sönderspelade och framförs som nyare versioner. Nuvarande uppsättning i bandet är bara Jared och hans bror Shannon Leto. Gitarristen Tomo Milicevic lämnade bandet officielt i Juni 2018 pågrund utav personliga problem.

Jared Leto är inte bara frontman i bandet utan även en kritiker hyllad skådespelare. Under de senaste åren har han spelat jokern i Sucide Squad, Blade Runner 2049 och vunnit en Oscar för sin prestation i Dallas Buyers Club.

Här finns bilder från konserten.
Och här finns ännu fler bilder från konserten.

Arkiverad under: Musik, Recension Taggad som: Gröna Lund, Konserter, Recension

Filmrecension: En säsong i Frankrike – för neutral och berör inte

22 augusti, 2018 by Birgitta Komaki

En säsong i Frankrike
Betyg 2
Premiär 24 augusti 2018
Regi: Mahamat-Saleh Haroun

Att vänta på asyl, att vänta på bostad och att vänta i kön hos Migrationsverket. Vad innebär det? Oro och hopplöshet blandat med vardagens glädjeämnen. Samtidigt som man väntar skall man försöka etablera sig i det nya landet och glömma minnena från hemlandet.

För Abbas från Centralafrikanska republiken är Frankrike inte främmande. Han har varit lärare i franska och han känner språket. Med sina två barn försöker han bygga upp en ny tillvaro sedan hans maka dödats under flykten. Men livet är inte lätt. Han har ett jobb på en fruktmarknad och han har en tillfällig bostad. Till och med en flickvän har han fått i sin kollega Carole. I 19 månader har han väntat på beslut om att få stanna.

Filmen skildrar Abbas liv och väntan. Att han saknar sin fru och drömmer om henne på nätterna. Barnen går till skolan och drömmer om en fast bostad.

Filmen är som en dokumentärfilm och man vill man veta mer. Vad han tänker om framtiden och varför han flydde. Hur han klarar sig med barnen. Hur de lever sitt vardagsliv. Jag saknar deras tankar och känslor. Filmen blir för neutral och berör inte. Med en historia som är så aktuell i dagens Europa och berör så många människor borde den engagera. Inte ens barnens utsatthet känns riktigt verklig.

Lång och ståtlig i obligatorisk stickad yllemössa och väldigt kontrollerad är Abbas en man att beundra inte att känna medlidande med.

Den starkaste scenen är när alla sitter uppradade hos myndigheten och besluten sedan anslås på väggen. Den nervösa väntan på ett beslut som man inte kan påverka visar den totala utsattheten. Medan byråkratins tjänstemän rör sig upp och ner i verkets trappor.

Filmen visar den kollektiva tragedin i flyktingsituationen men missar att spegla individens utsatthet och det är synd på ett så viktigt ämne.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

Filmrecension: Videomannen – nja kunde blivit bra

21 augusti, 2018 by Rosemari Södergren

Videomannen
Betyg 2
Svensk biopremiär 24 augusti 2018

En film som är tänkt som en hyllning till åttiotalets videokultur och alla de som var besatta av filmer videovåld och för vilka namn som Video Invest och benämningar som italiensk ”giallo” sätter igång nostalgiska minnen. Det fungerar sisådär. Ett problem med filmen är nog den för sötsliskiga förutsägbara romantiska historia som fått bli ett täcke kring berättelsen. Vissa delar av berättelsen fungerar bättre, som jakten på en stulen video och upplösningen av vad som hänt med den försvunna Zombie-filmen, det är rätt roligt.

Stefan Sauk spelar huvudrollen som Ennio, en italienare som kom till Sverige under åttiotalet och blev så fascinerad av video att han byggde upp en av landets bästa videobutiker. Men nu har tiden gått och videobutiker tillhör det förgångna. Ennios dröm är att återigen öppna sin videobutik och det ska han få råd till genom att sälja sin värdefullaste ägodel – en zombiefilm från det ökända videobolaget Video Invest. Men filmen försvinner under mystiska omständigheter och en desperat jakt på en förövare inleds. Denna jakten är lite småkul men ändå känner jag aldrig riktigt den ångest som Ennio borde känna. Det känns för spelat.

Åttiotalets videokultur kan betyda rätt mycket olika. För mig var det inte alls dessa filmer som vi samlades kring. För mig och mina vänner i karate-klubben handlade det om att samlas hos någon som lyckats smuggla in kungfu-filmer med framför allt Bruce Lee. Ett annat videospår för mig var de långa perioder så jag bodde i London och vi tillbringade många kvällar framför videon med vad som väl måste kallas kvalitetsfilmer som aldrig gick upp på svenska biografer. Nu behöver förstås inte en film som är tänkt bli en kultrulle om åttiotalets videoperiod handla om den typ av film som jag och mina vänner och bekanta samlades kring, det är mer en reflektion hos mig att åttiotalets videotid handlar om så mycket mer än just porr, skräck och giallo.

Den del av filmen som jag tycker fungerar sämst är mötet mellan Ennio och Simone, en alkoholiserad kvinna som också är besatt av 1980-talet men samtidigt desperat skickar ut bilder på Instagram och Facebook för att få likes. Skildringen av henne och Ennios kritik av sociala medier blir väldigt klichéartad.

I rollistan har Stefan Sauk sällskap av en rad duktiga skådespelare som Lena Nilsson, Morgan Alling, Martin Wallström, Sven Wollter, Amanda Ooms och Carolin Stoltz, vilket jag hade hoppats hade tillfört extra kvalitetspoäng. Det är något av själva sättet att låta dem agera som känns oäkta. Ingen känns riktigt trovärdig.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Filmrecension, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 65
  • Sida 66
  • Sida 67
  • Sida 68
  • Sida 69
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Wild Horse Nine Betyg 4 Premiär 20 … Läs mer om Filmrecension: Wild Horse Nine – lurig, klurig, tankeväckande med en fantastisk John Malkovich

Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

The Hunger Games: Sunrise on the … Läs mer om Filmrecension: The Hunger Games: Sunrise on the Reaping

Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Herr O, urpremiär 27 november 2026 på … Läs mer om Sten Ljunggren spelar Owe Gustafsons alter ego

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturhuset stadsteatern Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in