• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Politik

Jobben ingen viktig fråga för högerbloggarna, undrar varför?

3 augusti, 2009 by Rosemari Södergren

silence
Alla som har med ungdomar att göra vet att ungdomsarbetslösheten är ett gissel. Det handlar både om de unga människor som vill arbeta heltid och de som vill komplettera studier med extrajobb. Jag har själv kontakt med massor av ungdomar – och det är få som lyckats få ett sommarjobb.
Att inte kunna försörja sig är ett gissel. Att inte kunna skaffa eget boende, inte kunna stå på egna ben.
Jag minns det glasklart: nuvarande högerregering gick till val på jobbfrågan. Det lovades att alla skulle kunna få jobb och kunna komma ut ur utanförskapet.

Av detta bidde ingenting.

Det är lågkonjunktur och det är finanskris. Sägs det. Jag tror att det är flera saker på en gång: västvärldens länder står inför en strukturförvandling och måste satsa på rätt slags jobb. Och det är finanskris inom vissa områden, men inte inom andra. Oljekris kan vara på väg, och det kan stoppa upp ekonomin. Men å andra sidan: Det finns en miljard att spendera på en försäkring på en fotbollsspelare, till exempel. Finanskris? Kanske lika mycket kris i fördelning av finanser?

Jag tänker inte förenkla denna svåra ekonomiska problematik: det finns många delar som samverkar och skapat detta svåra ekonomiska läge. Men det skrämmande är att så få högerbloggare ens verkar bry sig om jobbfrågan. Vad beror det på? Vill de att en stor grupp ska vara utan jobb för att klyftorna ska öka? Eller bryr de sig bara om ifall de själva och deras närmaste har det bra?

Alliansfritt Sverige har granskat högerbloggarna och kommit fram till att jobbfrågan knappt berörs av högerbloggarna.mAV mer än 7.000 inlägg har bara en dryg procent handlat om arbetslösheten.

När vi ändå har högermedier på tal och pratar jobbfrågan har Expressen en artikel idag om jobbångesten och hur man ska hantera det förfärliga att gå tillbaka till jobbet efter semestern.

Lite absurt och nästan rent av osmakligt med tanke på att det är många som varken har jobb ellerl har kommit in på den studieplats de ansökt till.

Arkiverad under: Scen Taggad som: arbetslöshet, jobb, Politik, samhälle, ungdomar

Stockholm Pride 2009: Sex, politik och folkfest

1 augusti, 2009 by Redaktionen

pride6x200Prideparaden i ett urval bilder. Jag har inte varit på någon del av Pridefestivalen men paraden missar jag inte.

Sonen till en kompis frågade vad Stockholm Pride, är. Vi tittade på varandra och provade olika förklaringar: ; killar som gillar killar och tjejer som gillar tjejer. Åttaåringen tittade oförstående. Vi försökte förklara att det handlade om sex, utan att säga det. Till slut kom vi fram till att handlade om kärlek, inte om vem som knullar med vem och ingen skall bedömas efter det. Tyckte vi, i alla fall.

I måndags drog Pridefestivalen igång.

Pridefestivalen är en blandning av politisk manifestation och folkfest. I år fick Malmöpolisen Jeanette Larsson pris för att hon protesterade mot att kollegorna skrattade åt en transexuells självmord.

RFSL Ungdom har tagit upp frågan om alkohol, att många utestängs på grund av alkoholens central roll i årets festival.

Förtrycket av homosexuella finns i hela världen och det var en viktig fråga i paraden.

Det fanns en hel del nya deltagare i år. Djurgården, Hammarby IF, Migrationsverket med flera var med för första gången. Många poliser, soldater, väktare och andra uniformsyrken demonstrerade i uniform. Häftigt att se.

Det stora intresset för Pridefestivalen visar att fötrycket av HBT-personer är en fråga som berör alla. Jag såg Alexander Bard på TV alldeles nyss. Han sa (ungefär) att ett samhälle bedöms efter hur man behandlar dess svagaste grupper. Bra sagt!

Jag tog över 500 bilder under paraden. De flesta håller på att ladda upp till Flickr just nu. Det kommer alltså att finnas massor med bilder om en stund så titta tillbaka hit om en stund. Jag kommer att lägga in länken när uppladdningen är klar.

*Uppdatering*

Här är de: Flickr, Prideparaden

Läs även andra bloggares åsikter om Stockholm Pride 2009, HBT-personer, Pridefestivalen, Prideparaden, politik

Arkiverad under: Scen Taggad som: HBT-personer, Politik, Pridefestivalen, Prideparaden, Stockholm Pride 2009

Häglund har rätt i att U2 är en illusion, men allt är illusioner

31 juli, 2009 by Rosemari Södergren

u2_290

Göteborg sjuder av U2-feber. Det började redan i början av veckan och har ökat kraftigt nu idag för att kulminera i kväll (fredag 31 juli) då första konserten med det gigantiska irländska bandet med Bono och The Edge, Mullen och Clayton, kör igång.

Tidningen här i Göteborg har haft många artiklar varje dag om U2 ur olika synvinklar. Utanför Nya Ullevi syns hur allt fler stånd fälls ut, där ska mat säljas under U2-dagarna. Jag läste i GP att det kommer att erbjudas en hel del vegetariska alternativ. Fattas bara, med tanke på den image U2 och framför allt dess sångare Bono har som världssamvete.

Det där med Bonos världssamvete retar många sig på. Kjell Häglund, redaktionschef på Residence, grundare av Weirdscience.se, krönikör och kritiker, skriver om detta i en lång debattartikel i GP som fått rubriken: ”U2-illusioner på löpande band”.

Häglund skriver om fenomenet U2 och menar att det 2009 mer handlar om affärer, image och Bonos roll som lysande stjärna i den internationella världsöverklassen än om musik.

Han har flera poänger och jo, många retar sig på Bono som världssamvete. I veckan bloggade Talking Head-sångaren David Byrne om det också, då han ansåg att det inte står i samklang att som Bono tala om svältande barn i Afrika och samtidigt ha en show som är så påkostad och energikrävande och ovänlig mot miljön.

Fast å andra sidan: U2:s kolossala scenbygge med klon i mitten ger många människor jobb. Det är värt en del i lågkonjukturen, om inte annat. Fast Häglund angriper inte det utan ironiseras över den Superklass som Bono umgås med när han går på det ena minglet efter det andra hos Hollywoodskådespelare och världspolitiker, FN-chefer, presidenter med mera. Citat Häglund:

Oftast när man stöter på U2-sångaren Bono i mediala sammanhang har det inget med musik att göra,
…
Bonos image som allmän rättvisekämpe har, mer än någon annat, resulterat i denna roll som hustomte hos Hollywood-glitteratin.

Det må så vara, men å andra sidan har denna glitterati trots allt varit en del i att bära fram Barack Obama och fått honom vald till president och gett världen någon form av hopp.

För några månader sedan när jag var i London satt jag och ironiserade lite över Bono på liknande sätt. Men mina nordirländska vänner där sade då att även om de också kunde reta sig på Bono hade han gjort och sagt en del bra saker. Till exempel hade han vid ett tillfälle fått tala till labourgruppen inom brittiska parlamentet och då hade han jämfört Blair och Gordon med två skolpojkar som bråkade. Att få tillgång till och kunna säga detta i ett sådant sammanhang, det är inte helt fel.

De flesta artister väljer att inte ta ställning, att inte göra något. Jag tycker det är bra med de artister som gör som Bono, tar ställning. Även om det innebär att de rör sig i en Superklass. Om han kan påverka den i en bättre riktning är det bättre än om ingen påverkan alls sker.

Jag kan dra slutsatsen att Häglund inte är någon stor fan av U2. I vilket fall inte av deras musik de senaste två decennierna. Nuvarande turnén jämför han med Transformers, filmen. Och den jämförelsen utfaller inte till U2:s fördel direkt.

Våren och sommaren 2009 är en sådan cykliskt återkommande tidsperiod då den irländska supergruppen i sin planetariska femårsbana runt jorden är så nära sin publik att de gör avtryck i form av ny skiva och turné, och man måste vara hyfsat kunnig inom samtida popkultur, och titta riktigt noga, för att se någon större skillnad på U2 och Transformers 2.

Men medan actionfilmregissören Michael Bay varken har eller vill ge några illusioner om högre konstnärliga värden, är U2, under ledning av inte bara Bono och The Edge utan också managern, upphovsrättslobbyisten och underhållningsindustrimagnaten Paul McGuinness, en formidabel låtsaskonstfabrik. Sätt in en U2-skiva i cd-spelaren eller ställ dig på innerplanen på en U2-arenakonsert och illusioner av experimentell konstnärlighet, passionerad innerlighet, världsförbättrarpolitik och humanistisk ideologi hamras ut på ett perfekt intrimmat löpande band. Allt U2 gör är fyrverkerier: existerar bara i luften, i flykten, i ett snabbt fantasiflimmer.

För min del tänker jag låta mig förföras av denna illusion på Nya Ullevi. Om inte annat som ett minne av när jag började lyssna på dem, i deras grönaste ungdom och min grönaste ungdom. Att deras musik talade till mig då. Och förresten illusion och illusion: är inte allt illusoner på något sätt?

Att det är gigantiskt? So what. Ska musikvärlden bara bestå av små intima singer/songwriterföreställningar?

Häglunds debattartikel vilar på två pelare, den andra är kritiken av företaget U2 och dess manager Paul McGuiness som argsint angripit fildelare. Men, som Häglund påpekar, U2 skulle aldrig, aldrig någonsin fortsatt vara så stora, aldrig fått nya fans av den nya generationen, om inte deras låtar spridits med ilfart över världen via fildelning.

Citat Häglund:

U2 håller sig med en manager som umgås med jurister, politiker och lobbyister, hatar gruppens egna fildelande fans och vill se en diktatorisk nedstängning av hela det fria internet så att han kan hägna in sitt U2-imperium som ett monopol.

Den 58-årige Paul McGuiness har affärsintressen över hela spektrat – radio, TV, film, musik – och tycks rentav njuta av att formulera ett frontalkrig med U2:s egna fans. Hans tal på skivindustrins Midemmässa förra året tycktes mer njutningsfullt än ilsket formulerat, när han kallade fansen för samvetslösa tjuvar och krävde nätcensur, kriminalisering av internetleverantörer och pardonlösa internetavstängningar för fildelare.

Häglund har förstås helt rätt, U2 hade aldrig blivit lika gigantiskt stora utan att deras musik spridit sig via fildelning:

Gruppens oerhörda popularitet i dag bygger inte minst på att när hängivna fans fildelat U2-material så har det – som alltid när de största artisterna (eller filmerna) också är de mest fildelade – spridits enorma ringar i piratvattnen så att också miljontals i de yngre generationerna börjat lyssna på U2, varav många även köpt skivor, merchandise och konsertbiljetter. Det är så den oheliga symbiosen fungerar mellan det skivbolagsstyrda och fildelargenererade, och knappast något annat band har vunnit så mycket på det som U2.

Häglund har rätt i att fildelning gjort U2 stora, men han har fel om senaste skivan.

Just nu, i skrivande stund, fredagsmorgonen och vi befinner oss i Göteborg och utanför hör vi hur regnet smattrar mot rutan och stormen drar över träden. Men enligt Göteborgsposten ska regnet sluta och solen kika fram innan konserten börjar. U2 ska komma med solen.

PS: Det blev flera citat från Häglund, men jag hoppas han ser det som fildelning och inte stöld.

Mer om U2:
Expressen: Ni kan vänta er ett mirakel
AB: Monsterscenen
Här är U2: tio bästa låtar
Se The Edges bilder
Bono i intervju 1997
Scenen är U2:s klo
DN: Miljöbov
Svenska Dagbladet

Läs även andra bloggares åsikter om Göteborg, pop, rock, musik, tour, konserter, miljö, politik, Bono, Nya Ullevi, The Edge

Arkiverad under: Scen Taggad som: Göteborg, Konserter, Miljö, Musik, Politik, pop, rock, tour

Den amerikanska staten är barbarisk

23 juli, 2009 by Rosemari Södergren

dodsstraff

Hur mycket ett land än ligger i framkant tekniskt är det ändå ociviliserat, ovärdigt att kallas mänskligt om dess stat dödar sina medborgare. Oavsett om medborgaren utfört ett grovt vidrigt brott är det barbariska stater som låter avrätta sina medborgare.

DN tar upp på ledarplats att USA nu har avrättat tusen människor ned giftspruta.
Det var uppehåll ett tag med avrättningar med den metoden ett tag, men har nu återupptagits. DN-ledaren berättar om bakgrunden till det:

För två och ett halvt år sedan gick något fel vid en avrättning i Florida. Nålar som skulle ha träffat en åder och lett giftet rakt ut i blodet hamnade snett. Det tog 34 minuter innan den dödsdömde avled efter svåra smärtor. Händelsen fick andra fångar som väntade i dödscell att överklaga med motiveringen att giftinjektionerna stred mot konstitutionens förbud mot grymma straff. I väntan på prövning verkställdes inga straff. Men förra våren förklarade högsta domstolen att några rättsliga hinder inte förelåg.

DN-ledare är ofta mycket mycket höger, så det är inte ofta jag håller med dess skribenter. Men i det här fallet är jag glad att kunna hålla med om deras resonemang:

Minst lika central är frågan om staten ska få ta sig rätten att utsläcka hans liv. Vad gör avrättningen med staten som beordrar den? Vad gör den med bödeln, statens tjänare? Vad gör den med oss övriga medborgare, med vår syn på varandra och på gränserna för vad vi får göra mot andra?

Även i ett land som Sverige med stabil majoritet av dödsstraffsmotståndare skulle man säkert kunna konstruera teoretiska fall som var så vidriga att de flesta skulle var beredda att hävda att gärningsmannan förverkat sin rätt att leva. Inte minst därför är det viktigt att inte tappa bort det andra perspektivet: Det måste finnas gränser för vad stater tillåts göra mot enskilda människor.

Världen är kall eftersom det fortfarande finns så många stater som tar sig denna rätt att avrätta sina medborgare. Vi lever i en barbarisk värld.

Ännu mer skrämmande blir det när man sätter in detta i sammanhanget att stater med USA i spetsen driver på för att införa mer och mer bevakning och övervakning över världens medborgare via Internet.

Läs även andra bloggares åsikter om samhälle, politik, dödsstraff, USA, giftspruta

Arkiverad under: Scen Taggad som: dödsstraff, Politik, samhälle

Dagens politiska chock eller kvittot på att en förändring är på gång

19 juli, 2009 by Rosemari Södergren

300px-Piratpartiet
Dagens lilla bomb i den svenska politikersfären är förmodligen den väljarundersökning som relativt okända undersökningsföretaget United Minds genomfört, som Aftonbladet lyfter fram:

Om det vore val i dag – då seglar piraterna rakt in i riksdagen.
Det visar Aftonbladet/United Minds senaste väljarbarometer.
I opinionsundersökningen får Piratpartiet 4,2 procent av väljarstödet.

Det är inte bara Piratpartiet som enligt den här undersökningen kommer in i riksdagen, utan också Sverigedemokraterna. Jag tror att många politiker som resonerat kring Piratpartiets och Sverigedemokraternas framgångar i EU-valet fått en kalldusch idag. Resonemanget att väljarna kanske röstar annorlunda i riksdagsvalet kanske inte håller?

Det är så viktigt att sådana här mätningar görs seriöst och noggrannt. Ett positivt utfall för ett parti och som bärs fram av medierna ger mer framgång. M-bloggaren Göran Persson tar upp på deras mätmetoderr:

Mig veterligt har denna konstellation inte redovisat undersökningar under särskilt lång tid och det finns anledning att titta lite närmare på deras mätmetoder. Undersökningarnas fråga är “Hur skulle du rösta om det var val idag?” och är gjord online.

Göran Persson säger dock inte att resultat inte skulle vara trovärdigt. Och jag tror att alla bör inse att något håller på att hända. De traditionella partierna och deras företrädare upplevs inte som lyhörda längre. Allt fler upplever att makthavarna tar beslut som inte alls är förankrade i människors vardag och verklighet.

En fråga är förstås upphovsrätten och om jakten på fildelare räcker som ursäkt för att alltmer skära ner på personlig integritet. Att en högerregering inför den ena övervakningslagen efter den andra känns förstås konstigt för de människor som haft sin politiska bas där, på grund av att de trodde att moderater stod upp för personlig frihet och integritet och inte som nu: för ett övervakningssamhälle.

Mary på Moderata Karameller resonerar kring detta:

Fick jag bestämma så hade det räckt med moderaterna för att den här frågan aldrig skulle kommit upp på bordet såsom den gjort idag. Tyvärr är det inte så. Men som tur är så känner jag många moderater som delar min åsikt och därför finns det anledning att försöka få till en förändring. Det övergår mitt förstånd att man stoppar huvudet i sanden och försöker tillintetgöra Piratpartiet som företeelse, i stället för att lyfta blicken och försöka förstå vad frågan gäller.

Att Sverigedemokraterna också går framåt är väl mer skrämmande, men absolut en alarmklocka.
Kanske kan vi hoppas på samma sak som skedde i EU-valet, att Piratpartiet kniper röster som annars skulle gå till Sverigedemokraterna?

Jag ska återkomma till det ämnet, men nu måste jag strax skynda mig iväg till Skeppsholmen och Stockholm Jazz. Men här är några bloggare som tagit upp dagens väljarundersökning ur olika vinklar. Läsvärt:
Hultins tankegångar, Farmorgun i Norrtällje, Badlands hyena, Stockholmsvänstern, och Svensson.

Relaterat:
Rick Falkvinge, Piratpartiets ordförande kommenterar siffrorna.

Läs även andra bloggares åsikter om piratpartiet, väljarundersökning, samhälle, politik, Sverigedemokraterna

Arkiverad under: Scen Taggad som: piratpartiet, Politik, samhälle, sverigedemokraterna, väljarundersökning

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 59
  • Sida 60
  • Sida 61
  • Sida 62
  • Sida 63
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 76
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Lovisa Jennervall blir det inte mer … Läs mer om Poetiskt tema pendlar mellan det lågmälda och framsvepande – ”Blir det inte mer så är det nog” av Lovisa Jennervall

Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Djävulen bär Prada 2 Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Djävulen bär Prada 2 – ljummen mellanmjölk

Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Medelklassen betyg 3 Svensk biopremiär 1 … Läs mer om Filmrecension: Medelklassen – bitvis väldigt rolig men också orealistisk

Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

24/4 2026 Valand i Göteborg (arrangör … Läs mer om Stimulerande med oväntade sound – Forq hos Playhouse

Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Isabel Rumble Hold Everything … Läs mer om Lågmält vibrerande pärla – Hold Everything Lightly aV Isabel Rumble

Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Det finns kvällar som inte riktigt går … Läs mer om Krönika: Bandet som försvann – och dök upp på Kapellet

Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Rat Pack Rhapsody, Kulturhuset … Läs mer om Recension: Rat Pack Rhapsody, när musiken bär mer än historien

Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Av Monika Isakstuen Regi, … Läs mer om Fyndigt och fånigt om vartannat när tvåsamhetens villkor dubbelexponeras – Han den andre på Göteborgs Stadsteater

Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Örjan Hultén Peaceful … Läs mer om Sammanhållet statement övertygar i sin innerlighet – Peaceful Warrior av Örjan Hultén

Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Avantgardet - United States of Sverige - … Läs mer om Recension: Ingen reträtt – Avantgardet vägrar bli bekväma

Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Unchosen Betyg 2 Premiär på Netflix 21 … Läs mer om Recension av tv-serie: Unchosen – bygger mest på klichéer

Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Left-handed girl Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Left-handed girl – färgsprakande, berörande film om en påhittig femåring vi bara måste älska

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in