• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Opera

Recension av opera: Salieri vs Mozart på Folkoperan – underhållande, tankeväckande komedi och tragedi

15 februari, 2018 by Rosemari Södergren

Salieri vs Mozart
Regi Tobias Theorell
Urpremiär 14 februari 2018 på Folkoperan, Stockholm

Två kortare operor sätts ihop till en föreställning, i två akter med en paus emellan. Första akten går i komedins tecken och den andra i tragedins. En underhållande, lättillgänglig, musikaliskt snyggt framförd berättelse om kreativitet, om förtärande avund och dåligt självförtroende. Eller med Folkoperans ord:
Salieri vs Mozart handlar om förgörande avund och ovilja att släppa ifrån sig makt och ära men även om kollektiv kreativitet, lekfullhet och skaparkris. Föreställningen, som rör sig mellan realism och surrealism, är både en mörk tragedi och en lättsam komedi.

Foto samtliga bilder: Markus Gårder

Att jag definierar uppsättningen som lättillgänglig betyder att jag menar att den är lätt att se på. Det är en opera som något större barn mycket väl kan följa med på. Om du har en tioåring i din närhet som du vill introducera för opera är det här ett lämpligt val. Den är lätt att förstå, den är komisk, den är allvarlig, den har bra musik och med knappt två timmar är den lagom lång för den som inte är van vid tre-timmarsföreställningar. Jag ger högt betyg också till samtliga fyra medverkande sångare och orkestern som sitter på scenen. Redan musiken och sångerna och ariorna är värda utlägget för biljetten.

Den som har sett Miloš Forman hyllade film Amadeus känner till den legendariska berättelsen om den italienske kompositören Antonio Salieri som är avundsjuk på sin unga rival, Mozart. Filmen fick bland annat åtta Oscarspriser.

Föreställningen börjar i den uppburne hovkompositören Salieris ateljé som går i den kreativa färgen lila. Salieri är så bra spelad av Loa Falkman. Han sitter och tänker på sitt liv och sitt konstnärskap och han ser sig själv som medioker i jämförelse med Mozart. Salieri får oftast kämpa med sitt komponerande, han skriver och skriver om. Han har ända sedan barnsben älskat musik och konst och har kämpat för att ta en plats. I Salieris ögon är Mozart ett geni som kan skapa lättsamt och utan att anstränga sig. Mer och mer förmörkas Salieris sinne av avundsjuka gentemot Mozart. Men det är vad andra akten handlar om. I den första akten får vi se Salieri tänka tillbaka på framför allt den gång när han skrev en opera på fyra dagar, ett beställningsarbete.

Arbetet med att skapa en opera på fyra dagar är framfört roligt, komiskt, absurt, satiriskt och innehåller en hel del drift av klassiska operaklichéer. Av och till sanslöst roligt, härligt avspänt och respektlöst. Vad väger tyngst? Är det musiken eller texten? Tradition eller nyskapande? Och vad händer när det plötsligt kommer en avdankad operaprimadonna som vill ge sin syn på saken?

Föreställningen som regisseras av Tobias Theorell bygger på en unik sammansättning av de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri.

Något som inte kom fram i föreställningen är att Mozart må ha varit ett musikaliskt underbarn och kunde ha lätt att skapa musik, men han hade långt ifrån något lätt liv och hade många sjukdomar och han dog  ung. I dagens värld med snabba sociala medier är det lätt att människor ser andras uppdateringar om hur fint och lyckligt allt är – men hela sanningen får vi sällan se. Alla möter smärtsamma saker i sina liv, olyckor och motgångar. Det var så med Mozart också. Hans liv var inte någon dans på rosor.

Mozart begravdes i en allmän grav  på S:t Markuskyrkogården och begravningen var mycket enkel.  Tio år efter Mozarts död grävdes området där han begravts upp, för att ge plats för nya gravar. Att Mozart begravdes i en massgrav med andra kroppar har gjort att det varit omöjligt att fastställa vad som orsakade han död.

Han led under sitt liv av ett stort antal sjukdomar, till exempel svåra depressioner, olika streptokockinfektioner, gulsot och svåra tandbölder. Han låg tidvis i koma, förlorade vikt, hade svår toxemi, tyfoidfeber, olika virusinfektioner, kraftiga kolikanfall med våldsamma kräkningar och reumatisk feber och ledinflammationer som följd av infektionen, kronisk glomerulonefrit och polyartrit (smärtsamma svullnader i fötter och händer) och förlamning i ena sidan av kroppen. Han led av vattusot på grund av kroniskt nedsatt njurfunktion. Den troligaste orsaken till Mozarts död är en svår influensaepidemi som drabbade Wien hösten 1791.

Fakta om uppsättningen:
Tobias Theorell regisserar  de båda enaktarna Mozart och Salieri av Nikolai Rimskij-Korsakov och Prima la musica e poi le parole av Antonio Salieri. Jonas Forssell står för idé och musikaliskt arrangemang och Agnes Östergren är scenograf och kostymör. I rollen som Salieri ser vi Loa Falkman och i rollen som Eleonora ser vi hovsångerskan Hillevi Martinpelto och i de övriga rollerna återfinns Jesper Säll och Frida Österberg.

Mozart och Salieri skrevs av Nikolai Rimskij-Korsakov 1897, efter Aleksandr Pusjkins versdrama från 1830. I den får vi följa relationen mellan kompositörerna Antonio Salieri och Wolfgang Amadeus Mozart, en relation som byggde på kreativitet och avundsjuka och slutade i giftmord. Den legendariska historien om Salieri och Mozart är sedan tidigare känd från Miloš Formans åttafaldigt Oscarbelönade film Amadeus, från 1984.

Prima la musica e poi le parole (Först kommer musiken och sedan orden) av Antonio Salieri med libretto av Giovanni Battista Casti uppfördes första gången 1786 i Wien och debatterar betydelsen av musik och drama i opera.

Arkiverad under: Opera, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkoperan, Opera, Recension

Operakomedin Kärleksdrycken direktsänds till 91 biografer i Sverige

7 februari, 2018 by Redaktionen

”De medverkande sångarna är lysande”, skriver The New York Times efter premiären på Met förra veckan. Kärleksdrycken är Donizettis komedipärla, där bonden Nemorino blir kär i Adina. 10 februari 18.00 visas den på hela 91 biografer i Sverige när Folkets Hus och Parker livesänder från Met i New York.

Ett pressmeddelande:
Den underbara sydafrikanska sopranen Pretty Yende gör sin rolldebut som Adina på Met. Den amerikanske tenoren Matthew Polenzani gör Nemorino och Davide Luciano gör sin Met-debut i rollen som Belcore. Kärleksdrycken är iscensatt av Bartlett Sher och dirigerad av Domingo Hindoyan, i sin Met-debut.

Handling
Den enkle bonden Nemorino blir kär i den temperamentsfulla Adina. Till sin hjälp tar han den mystiske trolldrycksförsäljaren Doktor Dulcamara, som förser Nemorino med en magisk kärleksdryck. I kulisserna lurar Adinas arrogante fästman Belcore.

Dirigent: Domingo Hindoyan
Regi: Bartlett Sher
I rollerna: Pretty Yende, Matthew Polenzani, Davide Luciano, Ildebrando D’Arcangelo

Beräknad längd: 3 tim
Visas: 10 februari kl 18
Biografer som visar hittar du här.

Arkiverad under: Opera, Scen, Toppnytt Taggad som: Folkets hus och parker, livesändning, New York, Opera, Scenkonst

Trollflöjten blir sing-a-long-opera på Göteborgs filmfestival

25 januari, 2018 by Redaktionen

Foto: Per Adolphson © SVT Bild

Trollflöjten blir sing-a-long-opera på Göteborgs filmfestival, berättare ett pressmeddelande:

Rösten bakom dig i biomörkret kan komma från en tenor från GöteborgsOperan!

13 sångare från GöteborgsOperans Kör hjälper till att dra upp volymen när Bio Roy ger sing-a-long-opera med Ingmar Bergmans klassiska filmatisering av Mozarts Trollflöjten.
– Kom och sjung, ta chansen att lufta ur rören och bli opera-inspirerad, säger Olof Söderberg, tenor i GöteborgsOperans Kör.

Gillar du film, opera och sjunger i duschen? Då är det dags att under brinnande filmfestivalvecka lämna duschkabinen och delta i en unik opera-sing-a-long med Ingmar Bergmans älskade filmatisering av Mozarts Trollföjten. Efter introduktion och gemensam uppsjungning är det bara att hänga på Håkan Hagegårds fågelfångare Papageno och alla de andra: Nattens Drottning, Pamina, Sarastro och Tamino. I salongen kommer 13 av GöteborgsOperans sångare att sitta utspridda och sjungande följa textremsan på bioduken.

Varför gör ni det här?

– Främst för att det är roligt! Sing-a-long av musikaler är ju inget nytt, men opera – går det ens? Min första reaktion var ”nej, Trollflöjten funkar inte” när frågan kom från Göteborg Filmfestival. Den har inte många trallvänliga melodier och opera är oftast betydligt mer tekniskt svårt att sjunga med i än musikal. Men det finns en poäng i att visa hur avancerad Mozart kan vara. Och det viktigaste är inte att sjunga bra utan att bli inspirerad, säger Olof Söderberg, tenor i GöteborgsOperans Kör.

Trollflöjten är ett av den svenska film- och tv-historiens allra största verk. Ingmar Bergman drömde redan som barn om att sätta upp Mozarts legendariska opera, och när SVT finansierade bygget av en exakt kopia av Drottningholmsteatern i Filmhuset blev projektet av. Resultaten blev en omtalad (och mycket dyr) produktion och en konstnärlig och publik megaframgång 1975.

Olof Söderberg är redan klar över nästa sing-a-long-önskan:

– Tänk dig en hel salong som sjunger med i Carmen, Tosca eller Turandot, live vid en föreställning på GöteborgsOperan. Underbart!

Sing-a-long-operan av Bergmans Trollföjten äger rum tisdagen den 30 januari kl 17:30 på Bio Roy i Göteborg. Uppsjungning i salong innan visningsstart med Olof Söderberg (sång) och Lisa Fröberg (piano). Svensk textning. Filmen är 135 minuter. Visningen är ett samarbete mellan Göteborg Film Festival, GöteborgsOperan och Nordisk undertext. Filmfestivalpass krävs.

Arkiverad under: Opera, Scen Taggad som: Opera, Trollflöjten

Recension från Kungliga operan: Glada Änkan

3 januari, 2018 by Redaktionen

Glada Änkan
Text: Henrik Dorsin efter Victor Léon och Leo Stein
Musik: Franz Lehár
Regi: Ole Anders Tandberg
Föreställning som recenseras: 19 december 2017

Operetten Glada Änkan, med ny text av Henrik Dorsin, levererar ljus i medelklassens tunga skuldberg av samvetskval och förvirring. Inte en mörk samhällshörna lämnades oupplyst. Man får skratta, tänka till, tråna och njuta. Samtliga sångares insatser var också genomgående imponerande.

Kungafamiljens loge var tom denna onsdagskväll, men övriga röda stolar var fullt upptagna av tjusigt klädda gråkalufsiga damer och herrar med röda dekorativa blommor i kavajfickan. Silverkäppen fanns som stöd här och var och efter föreställningen väntade färdtjänstbussen. De polkagrisdekorerade pelarna framför entrén vinkade av oss i vinternatten. Endast fem dagar kvar till jul andades folkhavet av förhöjd mänsklig värme. Eller var det Henrik Dorsins föreställning som så tydligt velat omfamna sina åhörare?

I rollen som operans vd och chef fungerande Dorsin föreställningen igenom som en pedagogisk röst. Du behövde som publik inte sitta och fundera på den ursprungliga handlingen i Glada Änkan – den drogs i snabba drag initialt från scenen. Inte heller behövde du tolka personerna i berättelsen eller deras tankar – textremsan och humoristiska kommentarer fanns som stöd. Skämten på rim och ordlekar avlöste varandra – tydligt och folkligt.

Varje åhörare fick sin hjärtefråga belyst. Skammen med att vi i Sverige har hemlösa, men också det trängande behovet av att skapa hederlighet och stabilitet. Problemet med slashasar som musiker, kulturarbete brände också till mitt i hjärtat av deras egen arbetsplats. Dorsin skämtade även om rädslan att som privilegierad framstå som en som bara njuter mitt i all misär. Den som letade efter politiskt korrekta ämnen fick också sitt. Till en törstande feminist gavs ett praktexempel på ”kvinnligt begär” i den fantastiska skugg-vd-kvinnan. Det gavs även prov på normbrytande ”manlig rädsla”. Därtill avtecknades en samhällsanalys där kapitalismens pris i alla kulturskapande led blev synlig.

Kanske fick jag inte drömma mig bort till ljuva toner då föreställningen igenom krävde min vakna klara blick. Musikens och magins böljande hav torkades lite ut av alla ordvitsar. Men tacksam vandrade jag ut i decembernatten, berikad av denna heltäckande revyartade hybrid av operett, samhällskänga och folkligt erövringsbad.

Jag njöt av musiken, där njutandet var möjligt och skrattade där texten var fyndig och på pricken rolig. Dorsins Glada Änkan ger en värmande paus i vår röriga tid.

Medverkande tisdag 19 dec 2017:
Elin Rombo (som Hanna Glawari)
Jeremy Carpenter (som Danielo Danilovitsch)
Henrik Dorsin (som Benny Zetterberg, operans vd)
Vivianne Holmberg (som Veronica, hans hustru)
Miriam Treichl (som Catharina Njegus)
Klas Hedlund (som Leif ”Fisken” Hermansson)
Niklas Björling Rygert ( som Sören Rugebröd)
Simon Petersson (som Carl Å Adamsson)
Emma Peters (som högtalarröst)

Kungliga operans kör
Inspicient: Erik Stockhaus
Producent: Tove Asplind

Text: Pernilla Wiechel, frilansande journalist

Arkiverad under: Recension Taggad som: Opera

Teaterkritik: ”Tillbaka till nu” på soppteatern – liten operaresa på lunchen

6 december, 2017 by Rosemari Södergren

Tillbaka till nu
Manus, regi och koreografi Katrin Sundberg
Premiär på Klara Soppteater 6 december 2017

Operans historia och många musikaliska pärlor i en miniförpackning tillsammans med soppa är vad operatrion Divine tillsammans med pianisten Eric Skarby bjuder på i ”Tillbaka till nu” på Klara soppteater.

Tre medelålders operasångerskor som jobbat ihop i en trio i tjugo år samlas för att packa ihop sin rekvisita och kostymer. Faktum är att de inte längre får några bokningar. De kan inte längre försörja sig på sin sång och musik. Det är sorgligt och de är uppgivna.De packar allt, hela deras tjugo år långa gemensamma artistliv förpassas i tio flyttkartonger. Medan de packar minns de konserter de gjort, de funderar över hur de ska kunna försörja sig på just det de kan: sjunga opera och de funderar på om de ska försöka sig på att bli musikalartister istället och de bjuder på en lektion i operans historia. Kanske lösningen är att göra julkonserter? Eller konserter för barn och dagis? Eller bli föreläsare?

Operatrion Divine gjorde succé på Parkteatern i somras med föreställningen ”A Divine Taste of Opera”. Om det var därför eller om deras många supportrar inte ville missa deras premiär på Klara soppteater, det vet jag inte: men det var mer än fullsatt på premiären. Konceptet för soppteaterföreställningen var samma som på Parkteatern i somras, en blandning av glamour och vardagens dråpligheter. Allt serverat med välkända arior och några av operans och musikalernas vackraste stycken.

Opera som scenkonst har ett särskilt scenspråk och ett sätt att berätta något som är annorlunda än teaterkonsten. I opera gestaltas karaktärer inte naturalistiskt eller realistiskt utan lite mer åt klichéhållet till, mer överdrivet. Operans styrka ligger inte i någon realistisk dramaturgi utan i förmedling av musik och känslor. Det är precis också var vi får: en timmes musik och sång. Divines tre sångerskor, Caroline Gentele, Gabriella Lambert-Olsson och Jacqueline Miura är duktiga operasångerskor. Pianisten Eric Skarby är skicklig. Manus och dramatik kryssar lättsamt fram på ytan. Det är musiken och sången som är föreställningens stora behållning.

Medverkande i produktionen
Scenografi och kostym Annsofi Nyberg
Musik Sara Lycke
Ljus Ida Andersson
Ljud Sami Rantamaula
Mask Patricia Svajger
Musikarrangemang Jan Radesjö, Eric Skarby och Bo Wannefors

Medverkande på scen
Caroline Gentele
Gabriella Lambert-Olsson
Jacqueline Miura
Pianist Eric Skarby

Arkiverad under: Recension, Teaterkritik Taggad som: Opera, Scenkonst, Soppteater, Teaterkritik

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 4
  • Sida 5
  • Sida 6
  • Sida 7
  • Sida 8
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 24
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

14/11 2026 Dergårdsteatern i … Läs mer om Mogen publik fick vad de önskade sig och mer därtill – Bohuslän Big Band & Margareta Bengtsson i Lerum

Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Sara Runsten Foto Daniel … Läs mer om Opera, teater, akrobatik och cirkus blir ett när Orionteatern i Stockholm sätter upp Purcells klassiker Fairy Queen

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in