Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Kulturpolitik

200 forskare i upprop: Svenska Akademien saknar legitimitet

by

Många runt om i Sverige och också utomlands upprörs över det som hänt och pågår inom Svenska Akademien. Snille och smak ska symbolisera denna skara. Under decennier verkar denna grupp ha sett bort när sexuella trakasserier pågått mot kvinnor och där finns rapporter om jäv och om akademiledamot som misstänks för skattebrott och ha låtit sitt företag betala svarta löner och det finns rapporter om att ha läckt vem som får Nobelpriset i litteratur.

Under #metoo kom det anklagelser från minst arton kvinnor om att de sexuellt utnyttjats och trakasserats av en person som kallas kulturprofilen nära vän till flera av ledamöterna och make till Katarina Frostenson (som till slut ändå avgick ur akademien). Medier har visat att redan under 1990-talet fick dåvarande ständige sekreteraren Sture Allén brev som berättade om övergreppen. Men denne Sture Allén har liksom den senare ständige sekreterare Horace Engdahl inte lyft ett finger för att se om det låg något i beskyllningarna. Horace Engdahl har ju till och med offentligt sagt att denna kulturprofil är en gentleman och ett föredöme för unga män. Ja Horace Engdahl försökte till och med arrangera så kulturprofilen skulel få statligt inkomstgaranti:
DN berättar:
Som Svenska Akademiens dåvarande ständige sekreterare skrev Horace Engdahl tillsammans med ledamoten Per Wästberg under en begäran om att den så kallade Kulturprofilen skulle få statlig inkomstgaranti på livstid. Brevet undertecknades också av en ledande företrädare för Kungliga Musikaliska Akademien.

Det ser så vidrigt ut utifrån. Sara Danius som var ständig sekreterare när #metoo-rörelsen exploderade beställde en oberoende utredning av en advokatfirma. Att få sina handlingar granskade upprörde tydligen Horace Engdahl och en del andra inom akademien – så de såg till att få Sara Danius att avgå.

Nej det är inte konstigt att många nu är upprörda. Medier utomlands rapporterar hur kvinnor får avgå när en man har begått sexuella trakasserier. Och i Dagens Nyheter har nu minst 200 forskare skrivit under ett upprop där de skriver:
Svenska Akademien saknar legitimitet
Svenska Akademien är betydligt mer än Nobelpriset i litteratur. Genom sitt ordboksarbete, klassikerutgivningen, finansieringen av den digitala Litteraturbanken och stödet till flera läsfrämjande projekt utgör institutionen en central del av den litterära och språkliga infrastrukturen i Sverige. I och med de senaste månadernas ovärdiga händelser vill vi, som är verksamma inom litteratur-, teater- och språkvetenskap med angränsande fält, uttrycka vår starka oro över Akademiens trovärdighet och framtid.

Jag vet inte om debattartikeln ligger inom Dagens Nyheters betalvägg, men här är länken till artikeln i sin helhet.

Det står 150 forskare som skrivit under då men sedan dess har fler forskare tillkommit.
Här är en länk till samtliga forskare som skrivit under uppropet mot Svenska Akademien.

Läs också:
I ett meddelande till Svenska Dagbladet skriver akademiledamoten Kjell Espmark, som häromveckan lämnade sin stol, att den enda väg framåt han ser för Svenska Akademien är att Horace Engdahl också lämnar sin plats.

Omröstning om Frostenson bakom avhopp från Svenska Akademien? Den måste förändras – i grunden

by

Det har varit turbulent kring Svenska Akademien ett bra tag nu. Fredag 6 april 2018 satte stormen igång med full fart igen då tre av dess ledamöter hoppade av: Klas Östergren, Kjell Espmark och Peter Englund.
Sedan tidigare har Kerstin Ekman och Lotta Lotass lämnat Svenska Akademien som därmed när detta skrivs har tretton ledamöter (det ska vara arton ledamöter). Men detta självgoda institution ståtar med en hemsida som inte nämner något av detta och inte bjuder på någon pressbild på sitt arbete. Undermåligt. Ur led är Svenska Akademien. Den måste förändras i grunden.

I samband med #metoo-rörelsen i Sverige kom det anklagelser från minst arton kvinnor att de blivit sexuellt antastade och i en del fall våldtagna av en så kallad kulturpersonlighet som står nära Svenska Akademien. Från Dagens Nyheter och Expressen:
Arton kvinnor anklagar en central person i svenskt kulturliv för sexuella trakasserier och övergrepp.
Mannen har nära band till Svenska Akademien, och flera av händelserna ska ha ägt rum i lägenheter som ägs av Akademien: en i Stockholm, en i Paris.
Mannens beteende har varit känt bland många i kulturvärlden sedan 1980-talet.

Klas Östergren var den första av de tre som hoppade av den 6 april som meddelade sitt beslut, via ett mail till Svenska Dagbladet där han skrev: Svenska Akademien har sedan lång tid haft allvarliga problem och nu försökt att lösa dem på ett vis som sätter obskyra hänsyn före dess egna stadgar och som innebär ett svek mot dess grundare och dess högre beskyddare samt inte mint uppgifter att företräda snille och smak. Därför har jag valt att inte längre delta i dess verksamhet. I´m leaving the table, I´m out ot the game.

Stilfullt av Klas Östergren att i sitt mail om sitt avhopp citera Leonard Cohen. En applåd till Östergren för detta.

Kjell Espmark skrev i sitt avskedsmail till bland annat Svenska Dagbladet och Dagens Nyheter: Integriteten är Svenska Akademiens livsnerv. När ledande röster inom Akademien sätter vänskap och andra ovidkommande hänsyn före ansvaret för denna integritet – då kan jag inte längre delta i arbetet.

Peter Englund som var ständig sekreterare för Svenska Akademien 2009–2015 och därefter ledamot skriver: Beslut har fattats som jag varken tror på eller kan försvara, och jag har därför bestämt mig för att inte längre delta i Svenska Akademiens arbete.

Klas Östergren har stol nummer 11, Kjell Espmark har stol nummer 16 och Peter Englund har stol nummer 10.
Stolar som redan stod tomma är stol nummer 1 för Lotta Lotass och stol nummer 15 för Kerstin Ekman. Lotta Lotass valdes in i Svenska Akademien 2009. Hon har berättar om sitt avhopp i Borås Tidning när hon berättade att många blev besvikna när hon fick platsen, istället för en jurist som brukade ha den stolen. Hon sade också i intervjun att hon tyckte att hon passade inte in i sammanhanget.

Kerstin Ekman var en av de rakryggade som lämnade akademien i samband med dess fega beslut att inte agera och reagera när författaren Salman Rushdie fick en dödsdom av Irans härskare ayatollad Khomeini på grund av romanen Satansverserna. Lars Gyllensten och Werner Aspenström lämnade också Akademien på grund av Rushdieaffären. De båda har avlidit.

Knut Ahnlund, som avled 2012, hann avgå från Svenska Akademien tre gånger.

Det är egentligen inte möjligt att avgå ur Svenska Akademien. Ledamöterna sitter på livstid och även om deras stolar nu kommer att stå tomma kommer de troligen inte att väljas in någon annan på deras platser. Detta kan eventuellt vara på gång att ändras. Dagens Nyheter rapporterar att Akademiens ständige sekreterare Sara Danius bekräftar att Svenska Akademien ändrar i sina stadgar vilket tillåter ledamöter att självmant lämna sina uppdrag. Själv väljer hon att sitta kvar som ständig sekreterare och enligt uppgifter till DN kallas hon nu till möte med kungen.

Att tre ledamöter hoppar av samma dag måste bero på samma sak. Svenska Dagbladet skriver att en omröstning om Katarina Frostenson misstänks ligga bakom avhoppen. Anders Olsson som för tillfället har positionen som direktör i Akademien säger till TT att han gissar att avhoppen har koppling till en omröstning om en eventuellt uteslutning ur Akademien om Katarina Frostenson, som är gift med den kulturpersonlighet som misstänks ha begått sexuella trakasserier och också misstänks för att ha läckt ut blivande Nobelpristagare i litteratur. Expressen skrev:
Kulturprofilen har anklagats för sexuella trakasserier och övergrepp.
Nu vittnar flera personer för Dagens Nyheter att han i förväg ska ha spridit uppgifter om Nobelpristagaren i Litteratur.
– Den jäveln, säger Peter Englund, tidigare ständig sekreterare i Svenska Akademien till Dagens Nyheter.

Förmodligen har inte alla vindar blåst klart i den här affären. Leif GW Persson ger sig in i bråket på Svenska Akademien – och lägger skulden för krisen på ledamoten Katarina Frostenson, berättar Expressen.
– Frostenson måste bort. Jag tycker att hon inte tar sitt förnuft till fånga. Det här handlar ju 99 procent om henne, säger han.
Det skulle kunna få de tre avhopparna att återvända, menar han, och Svenska Akademien att räddas.

För övrigt är det väldigt oproffsigt att en institution som Svenska Akademien på sin hemsida helt tiger om allt som inträffat och inte ens har några pressbilder tillgängliga. De har uppenbarligen inte ens minsta minimun av servicekänsla gentemot övriga världen, de är helt klart sig själva nog, alldeles för mycket. Det är kanske dags att helt stuva om och skapa en ny form av Svenska Akademien.

Bokrecension: Godnattsagor för rebelltjejer – helt underbar

by

Godnattsagor för rebelltjejer
Författare: Elena Favilli och Francesca Cavallo
Utgiven: 2017-08
Översättare: Hans-Jacob Nilsson och Åsa Jonason
Formgivare: Amelie Stenbeck-Ramel
ISBN: 9789171264282
Förlag: Max Ström

Hundra kvinnor som vågat ta sig fram i livet och världen: framstående matematiker, tyngdlyftare, frihetskämpar, racerförare – en del historiska och andra från nutiden. I en underbar illustrerad barnbok.
Boken är något alldeles extra och berättelsen om hur den kom till låter som en saga:
Elena Favilli och Francesca Cavallo satt vid köksbordet i Los Angeles och arbetade den dagen då de lanserade sin crowdfundingkampanj. Det var i maj 2016, och målet var att samla in 40.000 dollar för att kunna ge ut en samling berättelser om kvinnor som åstadkommit fantastiska saker.
Boken ”Godnattsagor för rebelltjejer” har gjort världssuccé, med en miljon sålda exemplar i mer än 40 länder.

Elena Favilli och Francesca Cavallo satt vid köksbordet i Los Angeles och arbetade i maj 2016 då de lanserade en crowdfunding-kampanj för att kunna göra boken. Deras mål var att samla in 40.000 dollar för att kunna ge ut en samling berättelser om kvinnor som åstadkommit fantastiska saker. De fick in 675.614 dollar genom sin kampanj på Kickstarter, över fem miljoner kronor. Och boken ”Godnattsagor för rebelltjejer” blev en succé.

På ett framträdande i stadsbiblioteket i Stockholm berättade Elena Favilli att de redan första dagen förstod att det skulle bli stort.
– Kampanjen fick fart omedelbart, det var uppenbart att det fanns ett stort sug efter de här berättelserna. Det var otroligt spännande, och vi firade konstant i en månad, berättade hon.

Den innehåller 100 korta berättelser om alla från tennisstjärnan Serena Williams till supermodellen Alek Wek, författaren Isabel Allende, piloten Amelia Earhart, underrättelseagenten Nancy Wake och Malala Yousafzai. Hittills har den getts ut i över 40 länder, och sålt i över en miljon exemplar.

– Det är boken jag önskar jag själv haft som barn, säger Elena Favilli när hon pratar inför skolklasser på Stadsbiblioteket.

I en intervju i Dagens Nyheter berättar hon att hon som liten läste klassikerna: ”Pinocchio”, ”Gullivers resor”, ”Djungelboken” och ”Skattkammarön”. Hon älskade äventyren.

– Inte förrän i vuxen ålder insåg jag att alla de här berättelserna hade manliga huvudpersoner. Det var en ganska skakande insikt. Ibland undrar jag om saker hade varit annorlunda om några av de där fantastiska äventyren hade haft flickor i stället för pojkar i den ledande rollen, säger hon till DN.

Dagens Nyheter berättar att en amerikansk studie som publicerades i Science 2017 visar att flickor redan vid sex års ålder uppfattar pojkar som mer troliga att vara ”väldigt, väldigt smarta”. Vid samma ålder börjar flickorna undvika aktiviteter som sägs vara för ”väldigt, väldigt smarta” barn.

Boken är hyllad av kritiker och många säger just att det är en bok de själva önskat att de hade när de var barn. Boken är framför allt riktad åt en yngre målgrupp. Varje kvinna presenteras på ett uppslag med en kortare text och en illustration. Illustrationerna är inspirerade av popkonst och både vackra och fyllda av detaljer som betraktaren som tar sig tid upptäcker. En helt underbar, fascinerande, vacker och framför allt inspirerande bok. Inspirerande på många sätt. För de barn, flickor och pojkar, som får den i sina händer, för vuxna som möter barn men också för de vuxna av en mängd olika skäl. Inspirerande att det går att förändra vad vi förmedlar till kommande generationer och inspirerande hur det går att få en mängd människor som stödjer ett projekt.

#Vimåsteprata – till försvar för demokratin: ett viktigt initiativ men vad innebär yttrandefrihet?

by

Demokratin måste försvaras. Det menar en lång rad kända kulturpersonligheter och politiker som tillsammans startat projektet #Vimåsteprata.

I ett pressmeddelande berättar de som ligger initiativet mer:
#ViMåstePrata är ett initiativ till demokratins försvar. För att bemöta de anti-demokratiska krafterna som just nu sprider sig i vårt land har ett hundratal opinionsbildare och kulturprofiler med Hédi Fried och Sverker Sörlin i spetsen slagit sig samman med hela folkbildningsrörelsen.

Det handlar om allt från DN:s kulturchef Björn Wiman till författaren Po Tidholm, från politikern Nyamko Sabuni till näringslivsprofilen Daniel Sachs i kombination med kulturprofiler som Lena Endre och låtskrivarna Shy Martin & Shy Nodi.

Tillsammans och över hela landet kommer vi att samtala om utmaningar och visioner för vårt samhälle. Parallellt fördjupar vi dialogen på nätet och fortsätter samtalet om demokratin. Vi måste våga ta de svåra samtalen. Nu.

Inom kampanjen kommer det att hållas demokrati-tal över hela landet och många olika digitala projekt. En bok kommer att släppas genom projektet.

Projektet startade med en debattartikel i Svenska Dagbladet, underskriven av bland andra biskop Eva Brunne, Dilsa Demirbag-Sten, generalsekreterare Berättarministeriet, författaren Hédi Fried, Gerhard Holmgren, organisationschef Rörelsefolkhögskolornas intresseorganisation, journalisten och författaren Ola Larsmo, artisten och producenten Maxida Märak, Thomas Nilsson, ordförande Offentligägda folkhögskolors intresseorganisation, riksdagsledamoten Birgitta Ohlsson, regissören Stina Oscarson, professorn Sverker Sörlin, författaren Po Tidholm, journalist och författare, och Elisabeth Åsbrink, journalist, författare och ordförande Svenska Pen.

I debattartikeln skriver de:
Under detta valår kommer de politiska partierna att driva sina kampanjer. Demokratins framtid är en fråga som på samma gång går bortom och skär tvärs igenom alla valkampanjer.

Det kan vara jobbigt att ta samtalen. Det gäller mellan människor och det gäller i hela samhället. Spänningar är nyttiga, åsiktsskillnader oundvikliga. Men tonens råhet, föraktet för svaghet, hånet mot det som inte passar har gått för långt. Dialog är nödvändigt om vi ska nå fram till varandra. Annars tar polariseringen över, filterbubblorna bara bekräftar våra olika verkligheter och förstärker misstron.

Efter hundra år är det dags att aktivt värna vårt öppna, fria och demokratiska samhälle.

Finns det någon som ens tycker annorlunda? Det svåra är inte att hålla med om att värna demokratin. Den svåra frågan gäller yttrandefriheten. De som inte tror på demokratin, de som vill ha en diktatur: hur långt sträcker sig deras yttrandefrihet?
Hur är det med de som vill ha skillnad på kvinnors och mäns situation, de som på fullt allvar tror att deras gud har bestämt att kvinnor har andra uppgifter i livet, familjen och samhället än män? De som vill skära ned på sina flickors frihet?
Hur långt sträcker sig deras yttrandefrihet?
Det är väldigt svåra frågor.

Vad betyder det öppna samhället?

Dagens Nyheter berättar:
Initiativet till #ViMåstePrata togs formellt hemma hos Hédi Fried med Sverker Sörlin, Kristina Persson och Elisabeth Åsbrink runt bordet. De talade om demokratifrågor. Om sådant som civilsamhällets betydelse för demokratin.

Sveriges Radio vill att den som har mobiltelefon ska betala tv-licens

by

Sveriges Radio vill att den som har mobiltelefon ska betala tv-licens. Det visar hur långt från vanligt folks verklighet Sveriges Radios vd Cilla Benkö med flera i SR-ledningen lever. Ja med sina vidlyftiga löner förstår det inte hur det för många utsatta människor måste vända på varje krona för att ens ha råd att skaffa sig en mobiltelefon. Att tvingas betala licensavgiften, som inte är särskilt billig, skulle slå sönder deras ekonomi totalt. Om du skrattar åt det jag säger, då visar det bara så tydligt att du själv tillhör de priviligierade som inte har en aning om hur många har det. Det finns människor som är sjuka, inte kan ha jobb eller inte får jobb, det finns människor som inte har råd att köpa månadskort för att kunna åka kommunala färdmedel.

Nu vill Cilla Benkö och hennes ledningsfolk att en så kallad teknikneutral avgift införs. Det betyder med normalt språk: den som har en mobiltelefon av smartphonemodell, en surfplatta eller en dator ska betala licensavgift.

Förutom att det kommer att slå ut de som redan har det sämst i samhället och knappt har råd med en mobiltelefon blir det extremt konstigt för företag som har datorer åt sina anställda. Hur många licensavgifter ska det bli för dem och hur blir det för den enskilde som har tillgång till dator på sitt jobb?

Anledningen till SR:s utspel är den utredning om hur public service ska finansieras som föreslagit att dagens licensavgift ska ersättas med en skatt. Det har fördelar och absolut också rejäla nackdelar. Den som inte vill betala för att han eller hon inte använder sig av public service tvingas via skattesedeln betala ändå. Det svenska systemet behöver kanske inte fler skatter? Ja det finns det förstås olika åsikter om.

En fördel är att avgiften till public service via skattsedel blir lägre än nuvarande licensavgift, som ärligt talat är rätt dyr.

Jag har hört röster som tycker det är vore bra om licensen blev en skatt, för då kan inte fuska. Själv är jag rätt tveksam till att det är så många som fuskar.

Själv har jag inget problem med att betala min avgift, jag följer många av SVT:s serier via SVT Play. Den vanliga tv-apparaten skulle vi i princip kunna ta bort från vår bostad. Den tittar ingen av oss på mer än någon gång per år. Däremot använder jag SVT Play nästan dagligen och jag lyssnar på public service-radion i bilen nästan varje dag.

Att det går att utnyttja public service på surfplattor, datorer och telefon gjorde att Radiotjänst försökte kräva in licensavgift från personer som inte hade tv men hade mobiltelefon, dator eller surfplatta. Då fick Radiotjänst backa från sina krav.

SR skriver i sitt remissvar på utredningen om framtida finansiering av public service att en skattefinansierad modell äventyrar public service-bolagens oberoende. SR är oroligt att public service då kommer att jämföras med andra poster i statens budget vid varje budgetmangling. Om licensen blir en skatt vill SR ha en grundlagsändring som garanterar deras oberoende.

Nu går det ju att diskutera hur oberoende SR är. Jag tänker på ett reportage de hade om att cyklister i Stockholm tyckte att bilister var så framfusiga. Reportern intervjuade en lång rad cyklister men de tog inte upp den andra synen på situationen: att många cyklister cyklar mot rött, de stannar inte vid övergångsställen, de är farliga i trafiken. Ingen som hade någon kritik mot cyklister fick framföra något.

En annan reporter hade intervjuat många som levde som papperslösa och flera av de papperslösa som fick berätta hur utsatta de var kom från andra europeiska länder som Bosnien. Alltså från länder som inte går att få asyl från. Att en del av de papperslösa faktiskt fått nej flera gånger på sina asylskäl och kanske borde återvända till sina hemländer: den frågan kom aldrig upp. Ja människor kan ha problem om de kommer från Bosnien, men det är inte politiska asylskäl utan personliga problem och det är inte vad asylen ska användas till. Det är alldeles för många som far illa i länder med krig och förtryck och som behöver få skydd.

Och hur ofta märks det inte att reportrar inom public service inte ser sjukförsäkringen som en försäkring utan ett bidrag. De ställer aldrig kritiska frågor kring nedskärningar inom sjukförsäkringen eller hur borgerliga politiker använder begreppet bidrag om just sjukförsäkringen.

Så nog finns det en hel del som inte är särskilt journalistiskt objektivt eller kunnigt inom SR:s redaktionella utspel.