Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Debaser Slussen

The Pigeon Detectives på Debaser Slussen

by

The Pigeon Detectives, Debaser Medis
Betyg: 3+

Precis som när The Wombats intog Debaser Medis för några månader sedan är det fullt ös från första stund. Ett annat band man oundvikligen vill dra paralleller till är Kaizer Chiefs – men de brittiska indie-rockarna i The Pigeon Detectives lever farligt mycket på sin frenetiskt pojkaktiga energi och det är som att låtmaterialet ibland hamnar i skymundan.

Efter en suverän inledning som fullkomligt överöser en med positiv energi slås konserten bitvis av en aning. I sina bästa stunder – det vill säga när i stort sett hela publiken kollektivt hoppar i takt till musiken och får hela lokalen att gunga – är det inget snack om att det är en lysande liveupplevelse. Framför allt är det betydligt mer charmigt live än på skiva. Men i längden faller det dock på de alltför monotona låtuppbyggnaderna.

Receptet är genomgående konsekvent och efter ett tag nästintill smärtsamt förutsägbart. Den pojkaktiga känslan i kombination med de överdrivet medryckande refrängerna resulterar till sist i ett rätt så krystat helhetsintryck som musikaliskt präglas av pumpande trumkomp och knastriga indie-gitarrer. Kvällens höjdpunkt är Done in Secret. Sammanfattningsvis kan man säga att deras energi tar The Pigeon Detectives långt men inte hela vägen.

Noonie Bao på Debaser Slussen

by

Noonie Bao, Debaser Slussen
Betyg: 4

Svenska sångerskor tycks växa på träd – efter Robyn och Lykke Li står Noonie Bao på tur. Efter att ha bevittnat hennes spelning på Debaser Slussen kan jag inte annat än konstatera att en ny stjärna är född. Så lägg namnet på minnet – Noonie Bao kommer vi med största sannolikhet att få höra mer av den närmsta framtiden.

Till skillnad från på de studioinspelade YouTube-klippen – vilka jag haft att utgå ifrån – så är det i livesammanhang inte alls lika pianobaserat. De lite smutsigare gitarrerna väcker nytt liv i de poppiga låtarna och det som annars är på gränsen till sött blir betydligt mer ödesmättat. Den nya inramningen är helgjuten och som klubbakt är Noonie perfekt.

Scenen är såpass dränkt med rök att det är svårt att urskilja annat än hennes flammiga röda hår men på något sätt bidrar det bara till den svårgenomträngliga känslan av mystik som hjälper till i processen att höja hennes musikalitet ytterligare en dimension. Det dröjer visserligen ett par låtar innan den korta och koncisa spelningen tar fart på riktigt men i About to Tell – som utan tvekan är kvällens höjdpunkt – märks det att det är fredagskväll. Publiken är helt med på noterna och gör allt i sin makt för att höja stämningen.

Tove Styrke på Debaser, bilder och tankar om spelningen – underbart fantastiskt

by

Artist: Tove Styrke
Debaser Slussen 19 januari 2012
Betyg 4 av 5

Den underbart fantastiska Tove Styrke intog Debaser Slussen torsdagen den 19 januari. Från att ha kommit tre i Idol 2009 har Tove nu kommit väldigt väldigt långt.

2010 släpptes låten White Light Moment som kom som en explosion. Med sin nya lock visar hon att tempot är högt och att hon försöker fånga scenen precis så bra som hon gör.

Hon är en yngre kopia av Robyn, med beaten och basen i ryggen så dansar hon loss och vevar fram med armarna.

Hennes röst har blivit strävare men behåller sin mjuka sammets stil. Att Tove bara är 19år märker man inte alls.

Att hon fyller den lila lokalen som Debaser Slussen huserar är inte alls konstigt. Hon får de ungefär 400 som finns i publiken att sjunga med.

Speciellt under låten White Light Moment och High And Love lyfts taket. Hon frågar publiken ”mår ni bra?” hela tiden och nog tror jag publiken mådde bra.

Varje låt är ett hav som stormar och publiken strör på med lovord. Det var en otroligt bra konsert.

Tove är verkligen en artist man måste lyssna på och speciellt se live.

Text och foto: Calle Andersson

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Anna Ihlis på Debaser Slussen

by

Anna Ihlis, Debaser Slussen
Betyg: 3

Anna Ihlis tillhör den där talangfulla skaran musiker som förtjänar att vara betydligt större än vad de är. Med en röst som utan tvekan gör de svulstiga arrangemangen rättvisa imponerar hon på Kulturbloggens recensent.

I bagaget har hon sin andra fullängdare Before My Hair Got Black, vilken konserten i stor utsträckning kretsar kring.

Låtarna har vuxit till sig, och liksom blivit mer välskrivna, medan rösten tycks ha fått ett större omfång. Det som tidigare svävade ut i alltför vilda, stundtals till och med intetsägande, utrymmen har fått en större precision. Överlag känns intrycket mer djupgående, upplyftande och ”färdigt”.

I och med singeln Eyes and Ears har hon lyckats med bedriften att skriva den där radiovänliga låten där kontrasten mellan vers och refräng gränsar till perfektion – utan att hon förlorar ens ett uns av sin integritet.

Utöver en stämningsdödande rundgång i inledningen är konserten både inbjudande och övertygande. Anna Ihlis är en artist vi med största sannolikhet kommer få höra med av under året.

Här är en intervju vi gjorde med henne inför albumsläppet.

Missa inte The Maccabees

by

Så här i juletider börjar vi så sakteligen blicka framåt mot nästa år och vi vill speciellt passa på att flagga för London-kvintetten The Maccabees. Sannolikheten är stor att de blir nästa års stora band. Den 16:e januari ges deras efterlängtade tredje album Given to the Wild ut och redan i februari är de aktuella med en spelning på Debaser Slussen.

Tills vidare kan ni se musikvideon till Pelican, som är första singeln från kommande albumet, här nedanför: