Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Anna Ihlis

Anna Ihlis på Debaser Slussen

by

Anna Ihlis, Debaser Slussen
Betyg: 3

Anna Ihlis tillhör den där talangfulla skaran musiker som förtjänar att vara betydligt större än vad de är. Med en röst som utan tvekan gör de svulstiga arrangemangen rättvisa imponerar hon på Kulturbloggens recensent.

I bagaget har hon sin andra fullängdare Before My Hair Got Black, vilken konserten i stor utsträckning kretsar kring.

Låtarna har vuxit till sig, och liksom blivit mer välskrivna, medan rösten tycks ha fått ett större omfång. Det som tidigare svävade ut i alltför vilda, stundtals till och med intetsägande, utrymmen har fått en större precision. Överlag känns intrycket mer djupgående, upplyftande och ”färdigt”.

I och med singeln Eyes and Ears har hon lyckats med bedriften att skriva den där radiovänliga låten där kontrasten mellan vers och refräng gränsar till perfektion – utan att hon förlorar ens ett uns av sin integritet.

Utöver en stämningsdödande rundgång i inledningen är konserten både inbjudande och övertygande. Anna Ihlis är en artist vi med största sannolikhet kommer få höra med av under året.

Här är en intervju vi gjorde med henne inför albumsläppet.

Skrivrecension: Anna Ihlis – Long Before My Hair Got Black

by

Artist: Anna Ihlis
Titel: Long Before My Hair Got Black
Betyg: 4
Släpps: 2012-01-18

Svultsligt blås, skrikande hest och helt underbart. Det är Anna Ihlis som släpper sin andra skiva, den där svåra uppföljaren av en debut. Det är en förhoppning och ett hopp, en riktigt bra singer-songwriter. Vågar vara både lågmäld, för att några låtar senare blåsa på så att jag ser hur hon nästan blir blå i ansiktet. Hon vågar snudda vid jazzen, och hon får ibland likheter med Miss Lee, inte bara att de båda har lite dalmål i sitt engelska uttal. Jag gillar att det är lite vandringar mellan olika genrer, med det gemensamma i hennes röst. Lets go, sjunger hon, och jag följer med. Hon är en självsäker 30-årig kvinna, och hon vet vad hon vill. Jag följer med, med en leende på läpparna. Musiken tar plats, och arrangemangen är ibland stora och nästan svulstiga, för att nästa låt vara intim och oerhört nära. Detta är mitt soundtrack för vintern 2012, den där vintern som aldrig riktigt kom till Stockholm.

Anna bor just nu i lilla Gagnef i Dalarna, och det har tydligen varit bra för karriären, för nu lyfter det. När jag spelar skivan i datorn, står det okänt album av okänd artist, men det kommer snart att ändra på sig. För Anna Ihlis är värd en större publik, och den kommer bli mycket större med denna skiva.

Du har väl inte missat Kulturbloggens intervju med Anna Ihlis?

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Kulturbloggen möter Anna Ihlis

by

Hon är en av fem svenska akter som spelar på festivalen SXSW (South by Southwest) i Austin, Texas senare i år och den 18:e januari ges hennes efterlängtade andra album Long Before My Hair Got Black ut via Peace & Love Artists. Kulturbloggen mötte upp Anna Ihlis, en av Sveriges just nu hetaste artister, på Scandic Malmen i Stockholm. Så här lät det.

Du släpper en ny skiva i januari, kan du berätta lite om den?

Den heter Long Before My Hair Got Black och själva titeln är en personlig metafor för utveckling och förändring. Det är en ordlek med grått hår. Man brukar ju säga att med gråa hår kommer visdom.

Vad är det för utveckling du syftar på?

Sedan första skivan släpptes för två år sedan har det hunnit hända en del livsavgörande grejer. Jag har blivit mamma och jag har förlorat närstående. Sådant som man trodde att man visste men först nu har varit med om på riktigt.

Speglas förändringen i musiken?

Den speglas framför allt i texterna. Varje låt riktar till en specifik händelse eller känsla. Glädje, ilska och så vidare. Skivan innehåller ett brett känslospektrum och varje låt kan stå för sig själv.

Blev låtskrivandet som en slags dagbok över de två senaste åren?

Det låter så pretentiöst men om jag hade skrivit dagbok hade låtarna på nya skivan varit mina musikaliska anteckningar.

Du är bokad till South by Southwest i år, hur kom de i kontakt med dig?

Det hör ihop med mitt skivbolag Peace & Love Artists. Föreningen Peace & Love har ett samarbete med South by Southwest. De åker dit och jag blev utvald till deras bidrag. Sedan har någon borta i USA godkänt mig.

Har du spelat i USA tidigare?

Nej, jag har inte ens besökt USA förut.

Vad har du för förväntningar?

Mina förväntningar är att det kommer vara sjukt mycket folk i Austin just då. Jag borde ha höga förväntningar eftersom landet lyfts fram så mycket i filmer och media men jag tror det kommer bli en grym upplevelse just på grund av festivalen. Annars är jag ingen person som suktar efter ”the land of the free”.

Vet du vilka klubbar du kommer att spela på under festivalen?

Roky Erickson Ice Cream Social, Music Expo Sweden och ett event som hålls av musikmagasinet Filter. Som jag förstår det är South by Southwest som en musikmässa där olika ställen runt om i staden ställer upp sina egna festivaler.

Har du även några spelningar i Sverige inbokade?

Om två veckor kommer jag ägna en vecka åt både PR och spelningar. Den 17:e januari har jag skivrelease på Debaser Slussen. Dagen därpå spelar jag på Debaser i Malmö och ytterligare en dag senare spelar jag på Parken i Göteborg. Någon gång i den vevan spelar jag på Nyhetsmorgon också.

När började du med musik?

Det låter banalt och klyschigt men jag har aldrig börjat. Det har alltid varit där. Jag kommer från en musikfamilj. Första gången jag stod på scen var som treåring. Det var snarare en fråga om att välja om musiken och göra den till min egen. Om man får musiken serverad kan det vara kul att se var man själv kommer om man går på sitt eget sätt.

Vad var det för musik som dominerade ditt hem under barndomen?

Konstiga visor och en del jazz. Jag kallar det konstiga visor för det var folkvisor men inte riktigt folkmusik. Min pappa är än idag frilansmusiker så jag spelade mycket med honom och min farfar.

När bestämde du dig för att gå din egen väg?

När jag var i tjugoårsåldern började jag studera jazz med inriktning på improvisation på en konstskola. På grund av all improvisation lärde jag mig att tänja på gränser.

Hur lång tid tog arbetet med nya skivan?

Jag började skriva låtar redan när vi var ute med första skivan men produktionen tog ett år.

Var det en annorlunda process om du jämför med första skivan?

Första skivan skrevs under så lång tid. Jag skrev ju låtar redan innan jag backades upp av ett skivbolag. Sedan spelades den in under sex dagar live i studion. Andra skivan är skriven med en deadline men eftersom jag hade mer erfarenhet visste jag vad som behövdes göra på ett annat sätt. Jag producerade skivan själv och visste vad jag behövde lägga mer tid på. Andra skivan har fått mer tid.