Stockholm Music & Arts

Stockholm Music & Arts: Efterklang bjöd på finess och atmosfäriska uppbyggnader

4 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Efterklang
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 3

Med sin fjärde fullängdare Piramida, inspirerad av ljudupptagningar från resor till spökstaden i Svalbard med samma namn, i bagaget har danska Efterklang ägnat det senaste året åt att turnera världen runt, men istället för de vanliga rockklubbarna har de intagit – åtminstone för ett i grunden poporienterat band – mer okonventionella konsertlokaler; Operahuset i Sydney, Londons Royal Albert Hall och Uppsala Konsert & Kongress för att nämna några. Under spelningen på Uppsala Konsert & Kongress tidigare i år backades de dessutom upp av den svenska kammarorkestern Modern Fantazias, som ju även de spelade på Stockholm Music & Arts tidigare under dagen, men det bjöds dessvärre inte på någon repris av det samarbetet.

Sedan Efterklang bildades i Köpenhamn för tolv år sedan har antalet fasta medlemmar hunnit devalveras till tre, men på scen tar de idag hjälp av tre inhyrda musiker. Att de dessutom, ibland även under en och samma låt, hoppar mellan flera olika instrument bidrar ytterligare till den nyansrika och detaljerade ljudbilden. Låtar från Piramida blandas friskt med äldre material och ambitionen verkar helt klart vara att göra en festivalanpassad spelning. Mellansnacket är underhållande, de passar på att hylla Prideparaden som ägde rum i Stockholm tidigare under dagen och vid ett tillfälle delas det ut presenter som publiken från bandets föregående spelning i Tyskland skänkt bort; föremål i stil med solskydd, en CD från ett lokalt band och ”någonting du kan röka”. Därefter uppmanar de Stockholmspubliken att ge bort något till bandets nästa stopp i Malmö. Under Arcade Fire-liknande Modern Drift, den låt som möts av i särklass mest jubel, sätter sig frontmannen Casper Clausen – ikväll iflörd fluga och rosa kavaj – rentav på högtalaren framför scen för att sjunga, men trots både engagemang och finess från bandets sida känns det dock som de mer atmosfäriska partierna – exempelvis The Ghost – har en tendens att bara passera, antagligen hade det gjort sig bättre på en mer intim scen, men alltför ofta framstår uppbyggnaderna som mer intressanta än låtarna i sig och därav blir helhetsintrycket rätt ojämnt. Men i sina bästa stunder är det enastående fint.

Här är ytterligare två bilder från spelningen:

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts: Maia Hirasawa bjöd på en konsert som har det mesta

3 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

Maia Hirasawa
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 4

Maia Hirasawa bjöd på en konsert som har det mesta. Bra musik, texter som har något att säga, snyggt framfört, bra blandning och hon fick igång publiken trots sommarvärmen att både klappa takten och sjunga med.

Hon bjöd på en spellista med varierat innehåll, både nästa singel och en låt som hittills bara släppts i Japan och förstås hennes lugna version av The Arks Eurovision-låt ”The Worrying Kind”. För min del anser jag Maia Hirasawas version vara flera snäpp bättre. Hennes vemod förmedlar något som berör på djupet.

Det var fyra år sedan hon spelade i Stockholm senast. Anledningen till att det gått flera år är att hon bott i Japan och har en karriär där, men också att hon var i Japan när den stora jordbävningen och flodvågen drabbade japanerna. Hon berättade att hon har flera vänner som drabbades av katastrofen, fast som tur var överlevde alla, även om de drabbades av att deras hus förstördes.

– Njut av stunden, det är något jag lärt mig i Japan. Allt kan ändras fort, sade hon.

Sången ”What I Saw” bygger på dagboksanteckningar hon gjorde efter katastrofen med jordbävningen i Japan.

Scenbilden var oerhört snygg. Maia Hirasawa i helrött, med lång röd klänning och röd tröja, förutom i mitten av konserten då hon i värmen tog av den röda tröjan och hade vit tröja under medan bandmedlemmarna alla hade matchande helsvart klädsel.

Men när det gäller Maia Hirasawa må scenbild och musikarrangemang och sång vara välgjort – det perfekta tar inte bort det äkta uttrycket. Det känns att musiken och texterna kommer från det verkliga livet. Hennes mjuka stämma är både kraftfull och vemodig.

Hon startade konserten med ”Gothenburg”, hyllningssången till Göteborg och fortsatte med sången ”Please” som hon skrev när hon kände att hon tappat bort sig själv. Hon spelade också sången ”You” som handlar om att åka över halva jordklotet och sen bli dumpad. När hon spelade den, spröd och vacker och samtidigt kraftfull vid keyboarden är det dock svårt att tänka sig att någon skulle dumpa henne.

Hon avslutade känslofullt med en sång som handlade om när hon förlorade ett barn som dog i samband med födelsen.

– Den här sången är lite svår för mig att spela, sade hon. För många är den dag de föder ett barn den bästa dagen i deras liv. För mig blev det den värsta dagen,

Stockholm Music & Arts: Modern Fantazias sätter 1970-talets Berlin i ett nytt sammanhang

3 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Modern Fantazias
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 3

”Meet Iggy Pop and David Bowie” sjunger Kraftwerk i Trans Europe Express och utifrån denna kontext bjuder svenska kammarorkestern Modern Fantazias, under ledning av dirigenten Hans Ek, på ett lika välsammanhållet som inspirerat framförande där 1970-talets Berlin får stå i fokus. Ett anslag som genomsyrar den timmeslånga spelningen från första till sista stund. Via David Bowie och klassiker som Warszawa, V2 Schneider och ”Heroes” samt Iggy Pops The Passenger, med just Trans Europe Express som inramning, bjuds vi med på en resa där välbekant experimentell och elektronisk musik framförs i ny, klassisk tappning.

Låtarna är mer eller mindre omgjorda; Warszawa, från 1977 års Low, känns relativt trogen originalet medan det exempelvis knappt går att känna igen The Passenger förrän sången kommer in. Överlag är det just de mer tydligt vokala numren – som The Passenger och ”Heroes” – som känns mest poporienterade. I detta gränsland är det just den höga igenkänningsfaktorn som är den största behållningen. Det uppstår någonting intressant. Vilket inte ens den stekande solen kan ändra på.

Här är ytterligare en bild från spelningen:

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts: Regina Spektor fängslar med sin musikaliska bredd

3 augusti, 2013 by Jonatan Södergren

Regina Spektor
Stockholm Music & Arts 2 augusti 2013
Betyg: 4

Svängig jazz, samhällskritisk punk, avantgardisk goth-opera och finstämd countrypop; om musikalisk bredd var något som präglade första dagen av Stockholm Music & Arts så var det eklektiska även något av ett ledord för kvällens headliner Regina Spektor. Rent soundmässigt kan hennes låtar spreta åt alla möjliga håll, men grundpelaren är närmast uteslutande pianot och hennes karaktäristiska röst.

Strax efter den utsatta tiden 22:30 smög sig den ryskfödde, men sedan länge New York-baserade låtskrivaren blygsamt upp på scen medan hennes medmusiker fick nöja sig med att stå lite i skymundan. Senast 33-åringen intog svensk mark var i samband med Peace & Love ifjol; då fick hon jetlaggad spela i solljus, men i mörker kändes det genast betydligt mer intimt och fängslande. Hon inledde spelningen med att a cappella sjunga bluesiga Ain’t No Cover, trummandes med fingret mot mikrofonen, för att sedan sätta sig bakom flygeln och framföra The Calculation (från 2009 års Far) följt av On the Radio (från albumet dessförinnan – 2006 års succé Begin to Hope). Någon i publiken ropar ”I love you” och med ett leende som skulle kunna smälta sten på läpparna svarar Spektor ”tack”.

Att Regina är en extremt uttrycksfull låtskrivare framgår ikväll om möjligt ännu tydligare än på skiva; inte minst på grund av hennes röstomfång, men jag tänker även på hennes texter. För varje November Rain vi hör på radion två gånger om eftersom DJ:n har somnat finns det även en rad så uppriktig om livets gång att du inte kan låta bli att känna av en gnutta melankoli. Men några sekunder senare gör hon något underligt ljud och du kastas tvärt tillbaka till det där charmigt lekfulla. Livet kan vara tufft men vi hittar vägar som tar oss vidare. Ett exempel är Fidelity som ikväll helt bokstavligt talat slår fyrverkerier.

Spelningen bjuder som sagt på en imponerande bredd – en balansgång som gör att intresset ständigt hålls uppe, du vet liksom aldrig riktigt vad som nalkas härnäst – kanske en rysk folkvisa, sprillans nya You’ve Got Time som sticker ut med sitt tempo, eller avslutande Samson som både den ena och den andra lämnade festivalområdet nynnandes på. Inte minst bevisade Regina Spektor att hon snart tio år efter skivbolagsdebuten med Soviet Kitsch fortfarande glädjs åt att få stå på scen.

Här är ytterligare två bilder från spelningen:

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts: CocoRosie bjuder på unik och säregen blandning av musikstilar

2 augusti, 2013 by Rosemari Södergren

CocoRosie
Stockholm Music & Arts 2 augusti 2013
Betyg 3

Systrarna Sierra ”Coco” och Biance ”Rosie” Casady är basen i CocoRosie. Bandet lyckas med konststycket att blanda en mängd olika genrer. Hiphop möter opera som möter elektronisk musik i en dramatisk föreställning.

In på scen kom systrarna, båda med långt mörkt hår, den ena klädd i glänsande vit klänning som en sagoprinsessa eller älva, den andra i kläder som om Liza Minelli från Cabaret blandas med punkinfluenser.

En skolad operaröst och toner från en harpa blandas med rap och trumbeats – på ett sätt som inte går att beskriva, det måste höras. Att blanda olika genrer och lyckas är en utmaning som CocoRosie lyckas med. Deras röster brukar jämföras med Björk och Karin Dreijer Andersson från The Knife. Likheten finns absolut fast resultatet tillsammans med övriga musiker blir en mycket speciell, säregen och unik genreblandning som inte kan liknas vid någon annans musik.

Systrarna spelar på allt som låter, brukar det sägas: harpa, flöjt, speldosor, syntar, gitarrer …

Allra bäst tyckte jag om den sång som började med endast sång till ackompanjemang av piano och låten som började med flöjt.

CocoRosie släppte ett nytt album (”Tales of a Grass Widow”) i slutet av maj och på två av sångerna gästar Antony Hegarty. Han spelade ju på Stockholm Music & Arts förra sommaren. Vilken drömbokning det vore att boka dessa tillsammans nästa år.

Här är ytterligare några bilder från spelningen:

Foto: Emma Andersson

Stockholm Music & Arts

Footer

Om oss