Efterklang
Stockholm Music & Arts 3 augusti 2013
Betyg: 3
Med sin fjärde fullängdare Piramida, inspirerad av ljudupptagningar från resor till spökstaden i Svalbard med samma namn, i bagaget har danska Efterklang ägnat det senaste året åt att turnera världen runt, men istället för de vanliga rockklubbarna har de intagit – åtminstone för ett i grunden poporienterat band – mer okonventionella konsertlokaler; Operahuset i Sydney, Londons Royal Albert Hall och Uppsala Konsert & Kongress för att nämna några. Under spelningen på Uppsala Konsert & Kongress tidigare i år backades de dessutom upp av den svenska kammarorkestern Modern Fantazias, som ju även de spelade på Stockholm Music & Arts tidigare under dagen, men det bjöds dessvärre inte på någon repris av det samarbetet.
Sedan Efterklang bildades i Köpenhamn för tolv år sedan har antalet fasta medlemmar hunnit devalveras till tre, men på scen tar de idag hjälp av tre inhyrda musiker. Att de dessutom, ibland även under en och samma låt, hoppar mellan flera olika instrument bidrar ytterligare till den nyansrika och detaljerade ljudbilden. Låtar från Piramida blandas friskt med äldre material och ambitionen verkar helt klart vara att göra en festivalanpassad spelning. Mellansnacket är underhållande, de passar på att hylla Prideparaden som ägde rum i Stockholm tidigare under dagen och vid ett tillfälle delas det ut presenter som publiken från bandets föregående spelning i Tyskland skänkt bort; föremål i stil med solskydd, en CD från ett lokalt band och ”någonting du kan röka”. Därefter uppmanar de Stockholmspubliken att ge bort något till bandets nästa stopp i Malmö. Under Arcade Fire-liknande Modern Drift, den låt som möts av i särklass mest jubel, sätter sig frontmannen Casper Clausen – ikväll iflörd fluga och rosa kavaj – rentav på högtalaren framför scen för att sjunga, men trots både engagemang och finess från bandets sida känns det dock som de mer atmosfäriska partierna – exempelvis The Ghost – har en tendens att bara passera, antagligen hade det gjort sig bättre på en mer intim scen, men alltför ofta framstår uppbyggnaderna som mer intressanta än låtarna i sig och därav blir helhetsintrycket rätt ojämnt. Men i sina bästa stunder är det enastående fint.
Här är ytterligare två bilder från spelningen:
Foto: Emma Andersson
