Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

samhälle

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister: ett kraftfullt angrepp på drevjournalistiken

by

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister
av Mikael Romero
Författare: Mikael Romero
Bibliografisk person: Mona Sahlin
Förlag: Norstedts
Utgiven: 201208
ISBN10: 9113043218
ISBN13: 9789113043210

Varför blev Mona Sahlin inte statsminister, fast hon var så populär bland folk? När Ingvar Carlsson meddelat att han avgår som partiledare för Socialdemokraterna var Mona Sahlin en otroligt populär politiker. Hon var kandidat till att efterträda Ingvar Carlsson och eftersom S hade regeringsmakten hade hon blivit Sveriges första kvinnliga statsminister. Jag var redaktionschef på en tidning i Upplands Vösby under den tiden och jag minns när Mona Sahlin skulle tala i Väsby centrum. Centrum var alldeles överfullt av människor och alla ville prata med Mona Sahlin.

Ett otroligt mediedrev och dåligt stöd av partivänner kring en affär som nu, 25 år senare verkligen tycks uppförstorad med orimliga proportioner, gjorde att hon hoppade av både som statsråd och som kandidat till partiledarposten. Vi som sitter med historiens facit vet att det istället blev Göran Persson som tog över rodret i S och att Mona Sahlin gjorde comeback senare och blev partiledare, fast då för ett parti i opposition.

Mikael Romero var Mona Sahlins pressekreterare när hon 1995 var på väg att bli Sveriges första stadsminister. Han har nu berättat sin version, hur han upplevde allt som hände då mediedrevet bröt ut och Mona Sahlin inte blev statsminister.

Varför fick Sverige inte sin första kvinnliga statsminister? Besvarar boken frågan? Det finns inte något enkelt svar på den frågan, men Mikael Romero räfsar fram ett par orsaker som utan tvekan samverkade.

Mona Sahlin hade vid några få tillfällen använt riksdagens kontokort, men betalat tillbaka allt. Det var inga stora summor hon hade köpt för och flera andra politiker, både från S och den borgerliga oppositionen hade gjort likadant, oftast för större summor. Deras liv drogs inte fram i mediernas uppförstora löpsedels jakt.  Mona Sahlin hade hyrt en hyrbil några få tillfällen i jobbet men ändå valt att betala bilhyran själv, eftersom hon eventuellt hade kört förbi dagis och hämtat barn med bilen.
Hon hade rent privat slarvat med inbetalningar till dagisavgifter. Något som faktiskt många som jobbar dygnet runt kan känna igen sig i. Vem missar inte något när livet snurrar alldeles för fort?

Den som slarvar med privatekonomin kan väl inte ta hand om ett lands ekonomi, var en vanlig kommentar av kritiker. Det låter kanske vettigt men vid närmare eftertanke är frågan om det finns några helt perfekta människor – och i så fall: vad blir det på bekostnad av? Mona Sahlin var väldigt tillgänglig som politiker, tog sig tid för människor, lyssnade på dem. Den människa som är perfekt på att sköta alla ekonomiska transaktioner kanske inte har samma sociala förmåga? Kanske …

Romero tar upp hur olika kvinnor behandlas av medier i jämförelse med män. Han berättar om hur Mona Sahlins kläder bedömdes av journalister. Vilken journalist betygsätter manliga politikers klädval? Varför skriver medier inte om männens portföljer när de så gärna skriver om kvinnors väskor?

Hans berättelse om drevjournalistiken är skrämmande. 25 år senare vet vi att en liknande föreställning nyligen utspelat sig när Håkan Juholt fick ett samlat mediedrev efter sig.

Mikael Romero menar att Mona Sahlin fick mäktiga fiender för att hon var kvinna, för att hon var så engagerad för jämställdhet.

Jag tycker Romeros förklaring till varför Mona Sahlin inte blev statsminister framför allt pekar på den oresonliga drevjournalistiken och att hon inte fick stöd av sina partivänner. Många började undvika henne och hennes stab allteftersom mediernas hets ökade.

Jag är personligen extremt orolig för att svenska medier kommer att bli om möjligt ännu hänsynslösare och ännu mindre benägna att kontrollera fakta. Eftersom svenska medier inte anställer några journalister som har gedigen livserfarenhet utan i stort sett bara anställer unga som är under 30 urholkas kunskap som tar åratal att få. Visst, trettioåriga journalister kan visst vara duktiga, men den kunskap som tar år att få har de inte hunnit införskaffa. När redaktionerna nu får en allt lägre medelålder är risken uppenbar att medierna kan bli ännu ytligare och okunnigare.

Mikael Romero är lojal mot Mona Sahlin. Jag upplever att han ärligt berättat sin syn på allt som hände. Han har ju själv fått en del av kritiken. Mona Sahlin hade dåligt stöd av sina medarbetare, har en del kritiker menat. Det är svårt att säga om det var så. Det är lätt att vara efterklok. Mikael Romero var ganska ung och inte så erfaren när han som SSU:are värvades till Stadsrådsberedningen för att bistå Mona Sahlin. Kanske är det en risk för S att partiet så ofta och så gärna anställer unga påläggskalvar från SSU till ansvarsfulla positioner. Så sker ju än idag, S har stora likheter med svenska medier på så sätt: de rekryterar hellre unga hungriga trettioåringar än människor som fyllt 50.

Jag har själv arbetar på samma arbetsplats som Mikael Romero i nästan åtta år. Vi har båda arbetat på LOs informationsenhet. Det är lustigt eller kanske skrämmande att vi arbetat tillsammans så länge och ändå är det en hel del jag inte visste om honom som har ärligt berättar om i boken. Han tar upp sin stökiga barndom, med en missbrukande mamma och hur han själv fick vandra runt mellan fosterhem. Trots denna stökiga barndom kunde han ta sig fram till en så ansvarsfull post som partisekreterare åt vice statsministern. Jag är imponerad och jag är glad att sådant är möjligt. Jag skulle vilja se Mikael Romero ta tag i den delen av sitt liv, resa runt i skolor och berätta om sitt liv. Visa att det är möjligt att ta sig från en bakgrund som kan tyckas ödesbestämd att gå åt skogen.

Tobleroneaffären : varför Sverige inte fick sin första kvinnliga statsminister: är ett kraftfullt angrepp på drevjournalistiken men också med stark kritik på hur fega och osolidariska många inom Socialdemokratin kan vara när det blåser kring någon av de egna. Det är en bok som ger många starka känslor och jag tycker att alla som är intresserade av mediefrågor och svensk politik bör läsa den.

Relaterat: Resumé och Aftonbladet 1 och Aftonbladet 2 och Aftonbladet 3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,

Bokrecension: Ypsilon av PC Jersild – egensinnets mästare

by

Titel: Ypsilon
Författare: PC Jersild
ISBN: 9789100126957
Förlag: Albert Bonniers Förlag

PC Jersild har fyllt 77 i år – och gör med sin nya romanen ”Ypsilon” ett slags testamente över sin tidigare produktion. ”Ypsilon” är som det mesta PC Jersild gör speciellt, annorlunda, sticker ut och är som ingen annan roman. Det är en roman, men det är också en slags förtäckt essä över vår tid och om författarskap och om livet och dess villkor.

PC Jersild skriver i jagform och låter sitt jag möta sina romanfigurer. Det är gripande, fascinerande, starkt och skapar engagemang. Trots att det är en bok och därför envägskommunikation sätter den igång så mycket i mig som läsare att den är interaktiv. Jag vill lägga mig i samtalet som Jersild för och kommentera. Det om något är väl vad bra litteratur gör: får igång läsaren.

Det är svårt att skriva om romanen utan att göra ”spoilers” – alltså avslöja för mycket av handlingen.

De flesta av hans stora romaners huvudkaraktärer dyker upp och vi får på sätt och vis följa vad som händer dem sedan, när romanen slutat. Ibland väljer Jersild att istället låta romankaraktärernas barn ta upp tråden och han följer dem.

”Ypsilon” är också en sorglig bok, en slags dödsbok om livets villkor och framför allt om döendet. Jag undrar om någon svensk roman lika närgånget skildrat döendets villkor. PC Jersild är utan tvekan det svenska egensinnets mästare.

Eftersom PC Jersild är läkare också har han en insyn i sjukvård på ett sätt som inte många andra läkare har. Därför blir hans beskrivningar av vad som händer när människor blir svårt sjuka både mycket konkret både när det gäller vad som händer rent fysiskt och hur samhället och sjukvården fungerar. Det är en stark bok, en viktig bok som jag hoppas får igång diskussioner om sjukvården.

”Ypsilon” är både mörk och absurd och samtidigt rätt rolig och det är en berättelse som griper tag i mig och som jag återkommer till ofta efteråt och tänker på den.

Bokförlaget skriver om boken:

En höstdag ringer det på författarens dörr. Utanför står en ung man i tjugofemårsåldern och presenterar sig som Reine Larsson. Tio år gammal var samme Reine huvudperson i romanen Barnens Ö. Mötet blir upprinnelsen till att författaren börjar söka efter andra av sina romanpersoner. Bland dem han får kontakt med finns Lennart Siljeberg från Grisjakten, Evy Beck från Djurdoktorn, Bernt Svensson från Babels hus och några till. Eftersom det gått så lång tid har de förstås alla mycket att berätta. De dras också in i nya förvecklingar – med varandra och inte minst med sin författare.

Relaterat: DN har intervjuat PC Jersild.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Moderaterna är på väg att sätta stopp för det svenska musikundret

by

Sverige är en stor musiknation – och vår musikexport ger många jobb. För en levande musikbransch består av mycket mer än musiker. Det är ljudtekniker, det är pr-folk,  det är webbutvecklare, det är festivalarrangörer, journalister och mycket mer.
Ja musik ger många jobb.

Vi lever i en helt annan värld än under 1950-talet. Idag finns det många som lever heltid på att arrangera musikfestivaler, exempelvis.

Ja skulle ens Spotify finnas om inte musikintresset var så stort?

Estetiska ämnen är viktiga, jätteviktiga. På flera sätt.
För samhället: för att estetiska ämnen ger jobb i en modern värld.
För att människor som sysslar med estetiska ämnen vidgar sin fantasi vilken är viktigt för människor inom alla yrken.
För att människor som håller på med estetiska ämnen utforskar livets villkor. Ett liv utan reflektion är meningslöst.

Nu vill Moderaterna att bara ett fåtal elever ska få gå estetiska program i gymnasiet berättar Svenska Dagbladet.

Moderaterna vill inte ha en levande kultur – för en levande kultur kräver att många tar del av den och är med och utvecklar den. Genom att ha ett mycket smalt urval av vilka som får ägna sig åt estetiska ämnen kan Moderaterna effektivt strypa experimenterande och utvecklande av musik, konst, dramatik, dans och andra estetiska ämnen.

Det är så feltänkt allt igenom och bygger på en usel människosyn.
Människor som inriktar sig på och studerar estetiska ämnen kommer att hitta sätt att försörja sig på.

Moderaterna däremot tror uppenbarligen inte på människors egen drivkraft att hitta försörjning.
Moderaterna tror uppenbarligen inte heller på frihet utan vill som en stalinistisk statlig institution bestämma vad människor ska satsa på. Moderaterna går efter riktlinjen att staten vet bäst.
Ruskigt, ruskigt …

Moderaternas politik kommer att effektivt ta död på det svenska musikundret och andra nya marknader. Vi vet inte hur samhället ser ut om femtio år, det är de som föds nu och deras barn som kommer att skapa den världen. Vad Moderaterna gör är att de försöka låsa in framtiden i ett format som passade för 60 år sedan.

Ja Moderaterna skyller förstås på Arbetslinjen (detta hemska ord som alltför starkt påminner om något som stod på tyska över ingången till vissa förvaringsplatser, men det ska vi inte gå in på här).
Moderaterna menar att de unga som går de estetiska programmen i gymnasiet har svårt att få jobb.

Men då är det ju svårigheterna att få jobb som ska angripas, inte människors lust att fördjupa sig i estetiska ämnen. Starta fler högskoleutbildningar i estetiska ämnen istället, så ungdomarna kan fördjupa sitt kunnande och därefter vara mer rustade för att skapa jobb. Ja utbilda dem också i att driva eget, starta fler center som är till stöd för egenföretagare, skapa mötesplatser mellan tekniska utbildningar och estetiska, skapa mötesplatser mellan riskkapitalister och människor med estetisk bakgrund …

Det finns mycket, mycket att göra för att skapa jobb inom den estetiska branschen.

Relaterat: Dagens Nyheter och Aftonbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Hjälp till att samla in namn på alla kulturarbetare världen över som förföljs

by

När demokratin hotas och diktatoriska makter vill ta över är det alltid konstnärer som hotas först. Fria konstnärer som skildrar livet och samhället är ett hot mot de krafter som vill strypa det öppna samhället.

Scenkonstarrangören MDT i Stockholm har startat ett viktigt projekt där det vill sätta ihop en lista över alla människor som förföljs, fängslas eller dödas för att de skapar konst.

Här berättar de om namninsamlingen:

”This is Political” – MDT 1-31 augusti
I augusti avstannar all ordinarie verksamhet på MDT, till förmån för ett viktigt projekt – ”This is Political”. Målet är att upprätta en lista med namn på människor som förföljs, fängslas eller dödas för att de skapar konst.

”This is Political” utgår från det faktum att det alltid är konstnärer som råkar illa ut först när ett samhälle omstörtas av revolution, kris eller krig. Det är konstnärerna och fritänkarna som fängslas, mördas eller oskadliggörs. Varför, om inte för att de utgör ett hot?

”Vi ägnar hela augusti åt att göra en lista. Vi vill hitta så många tystade konstnärer som möjligt och uppmärksamma dem så mycket som vi bara kan. Vi vill använda den här tiden åt omvärldsanalys så att vi ser och lär oss förmedla hur viktig roll konsten spelar i samhället.” säger MDT:s teaterchef Danjel Andersson.

MDT initierar detta projekt och bjuder in allmänhet och andra organisationer att hjälpa till i researcharbetet. Upplägget är enkelt. Vi ses på scenen, vardagar kl. 11.00 – 18.00.
Detta är en början.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Tror generaldirektören på fullt allvar tror att Grand Hotel är billigaste alternativet?

by


Exklusiva slottsvistelser, middagar, vinprovning och spa – allt på skattebetalarnas bekostnad. Tillväxtverket har sedan 2010 konsekvent brutit mot sina egna regler för intern representation.
Berättar DN som har granskat Tillväxtverket.

Tillväxtverket har haft konferens på konferens på dyra anläggningar och med fina middagar och förnämliga viner. Tillväxtverket har verkligen levt flott. Problemet är vara att de levt över sina tillgångar och nu måste personalstyrkan minskas.

Det är ingen vild gissning att det är någon av de som nu förlorar sitt jobb som har tipsat DN så att redaktionen kan göra denna granskning.

Jag har ett par reflektioner:
Tillväxtverkets generaldirektör Christina Lugnet och ledningen visste redan vid årsskiftet hur den ekonomiska situationen såg ut. Ändå beslutade de att, som DN berättar: att i maj bjuda all personal till en medarbetardag på Grand Hôtel i Stockholm. Notan slutade allt som allt på över 855.000 kronor och då är inte hotellvistelsen inräknad.
….

Enligt Christina Lugnet valde de ut Grand Hôtel, som är ett av Sveriges finaste hotell, av ekonomiska skäl.
– Vi tog in flera offerter och det här var faktiskt det billigaste alternativet, säger hon.

Det finns hundratals, tusentals, konferensanläggningar som har tillräckligt bekvämlighetsnivå för att erbjuda betydligt billigare alternativ. Om generaldirektören och övriga ledningen inte vet det, då är det absolut inte tillräckligt kunniga för att inneha sådana välbetalda positiioner. Utan tvekan är det inte kompetenta nog för sina befattningar om de på fullt allvar tror att Grand Hotel är ett billigt alternativ.

Är det inte typiskt att det är de som har sämst och mest otrygga anställningsvillkor som nu ska få gå.
Vikarier och medarbetare från bemanningsbolag är det som kommer att få sluta, enligt vad generaldirektören säger till DN.
Borde inte cheferna – som är så okunniga att de på fullt allvar tror att Grand Hotel var det billigaste alternativet – vara de så får gå?
Jag är säker på att det går alldeles utmärkt att ersätta hela ledningen med kompetenta personer som har halva deras löner – och si så där: då skulle verket kunna ha kvar all personal.

Byt ut cheferna istället. Det är trots allt de som haft ansvar för slöseriet.

Relaterat: Aftonbladet och Svenska Dagbladet och Sveriges Radio och Expressen och Peter Högberg.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,