Titel: Ypsilon
Författare: PC Jersild
ISBN: 9789100126957
Förlag: Albert Bonniers Förlag
PC Jersild har fyllt 77 i år – och gör med sin nya romanen ”Ypsilon” ett slags testamente över sin tidigare produktion. ”Ypsilon” är som det mesta PC Jersild gör speciellt, annorlunda, sticker ut och är som ingen annan roman. Det är en roman, men det är också en slags förtäckt essä över vår tid och om författarskap och om livet och dess villkor.
PC Jersild skriver i jagform och låter sitt jag möta sina romanfigurer. Det är gripande, fascinerande, starkt och skapar engagemang. Trots att det är en bok och därför envägskommunikation sätter den igång så mycket i mig som läsare att den är interaktiv. Jag vill lägga mig i samtalet som Jersild för och kommentera. Det om något är väl vad bra litteratur gör: får igång läsaren.
Det är svårt att skriva om romanen utan att göra ”spoilers” – alltså avslöja för mycket av handlingen.
De flesta av hans stora romaners huvudkaraktärer dyker upp och vi får på sätt och vis följa vad som händer dem sedan, när romanen slutat. Ibland väljer Jersild att istället låta romankaraktärernas barn ta upp tråden och han följer dem.
”Ypsilon” är också en sorglig bok, en slags dödsbok om livets villkor och framför allt om döendet. Jag undrar om någon svensk roman lika närgånget skildrat döendets villkor. PC Jersild är utan tvekan det svenska egensinnets mästare.
Eftersom PC Jersild är läkare också har han en insyn i sjukvård på ett sätt som inte många andra läkare har. Därför blir hans beskrivningar av vad som händer när människor blir svårt sjuka både mycket konkret både när det gäller vad som händer rent fysiskt och hur samhället och sjukvården fungerar. Det är en stark bok, en viktig bok som jag hoppas får igång diskussioner om sjukvården.
”Ypsilon” är både mörk och absurd och samtidigt rätt rolig och det är en berättelse som griper tag i mig och som jag återkommer till ofta efteråt och tänker på den.
Bokförlaget skriver om boken:
En höstdag ringer det på författarens dörr. Utanför står en ung man i tjugofemårsåldern och presenterar sig som Reine Larsson. Tio år gammal var samme Reine huvudperson i romanen Barnens Ö. Mötet blir upprinnelsen till att författaren börjar söka efter andra av sina romanpersoner. Bland dem han får kontakt med finns Lennart Siljeberg från Grisjakten, Evy Beck från Djurdoktorn, Bernt Svensson från Babels hus och några till. Eftersom det gått så lång tid har de förstås alla mycket att berätta. De dras också in i nya förvecklingar – med varandra och inte minst med sin författare.
Relaterat: DN har intervjuat PC Jersild.
Läs även andra bloggares åsikter om PC Jersild, författare, döendet, existentiellt, samhälle