• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Bränd

7 januari, 2019 by Rosemari Södergren

Bränd
Betyg 2
Svensk biopremiär 18 januari 2019
Regi Chang-dong Lee

En koreansk film som utspelar sig i Sydkorea, byggd på en novell av den japanske författaren Haruki Murakami.

En berättelse som är mystiskt och skrämmande men är svår att engagera sig i. Filmens intressanta del ligger i de koreanska miljöer, från kommersiella jippon i storstaden Seoul där lättklädda flickor lockar in köpare till butikerna genom att vifta på rumpan till landsbygden där högtalare med propaganda från Nordkorea ekar över bygden.

Handlingen kretsar kring den unge mannen Jongsu som drömmer om att bli författare och kämpar med sin första roman. Varför Jongsu just skulle drömma om att bli författare hänger löst och är ännu en av många trådar som spretar i handlingen. En dag stöter han ihop med Haemi, en tjej han känner från förr, från uppväxten på landsbygden.

Haemi ber honom passa hennes katt medan hon reser till Afrika. Men finns katten? Vi vet inte riktigt. Den är så skygg så den aldrig visar sig. Men Jongsu ger katten mat varje dag och maten blir uppäten så katten borde finnas. Filmen har många gåtfulla, mystiska företeelser och massor av metaforer och symboler. Problemet är att det blir för många symboler, för många metaforer, för många saker som går i varandra. Jongsu har en trasslig familjesituation. Hans pappa är gripen och åtalad för att han slagit en myndighetsperson. Pappa har problem med att hantera sin aggressivitet. Det var därför Jongsus mamma övergav sin son och familjen därn Jongsu var mycket liten.

Jongsu träffar sin mamma en bit in i filmen, första mötet mellan dem på sexton år. Mamman har en trasslig ekonomisk situation och verkar spela upp pengarna. Jongsu lovar att hjälpa henne. Frågan är då, vad symboliserar mamman i Jongsus liv? Mamman övergav familjen, pappan är aggressiv och nu möter Jongsu den unga kvinnan Haemi – som också har svårt med relationer och inte har kontakt med sin familj och ekonomiska problem.

Det känns som att Sydkorea är ett land där många av invånarna har det svårt i det superkapitalistiska samhället. Men det är för många olika trådar och ingredienser i filmens soppa.

Jongsu ger mat åt Haemis katt medan hon är i Afrika. När hon kommer hem har hon lärt känna en man som är några år äldre än Jongsu och som heter Ben. Ben är också väldigt mystisk. Ben är snygg, rik och kör en Porsche.

Jongsu har gått och förälskat sig i Haemi medan hon var i Afrika. Han är inte helt förtjust i att Ben plötsligt är i centrum Ben bjuder med dem till sina vänner som lever ett helt annat liv är Jongsu är van vid.

Efter ett tag är Haemi helt försvunnen. I hennes lägenheten finns inte ett spår. Inte ens katten finns kvar. Jongsu blir besatt av att hitta Haemi.

Hittar han henne? Jag kan ju inte göra en spoiler och avslöja hur det går. Jag kan bara säga att allt i filmen är mystiskt och både glasklart och helt oklart. På ett sätt som inte fungerar riktigt för att få mig som publik engagerad. Men om den hade stramats åt lite och en del saker tagits bort skulle den kunnat bli mycket bra.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Murakami, Recension, Scen

Tv-serie: My Brilliant Friend

6 januari, 2019 by Rosemari Södergren

My Brilliant Friend
Betyg 5
Premiär på HBO 19 november 2018

Denna helt underbara tv-serien bygger på Elena Ferrantes hyllade romanserie om de två italienska flickorna Lila Elena som växte upp i efterkrigstidens Neapel.

Att filmatisera en fantastisk roman har sina sidor. Jag hade inte hunnit läsa böckerna när jag såg denna första säsong. Så jag tänker inte jämföra med boken. Men jag har svårt att tänka mig att någon som älskar böckerna skulle vara missnöjda. Denna första säsong verkar i stort sett stämma med den första boken i serien, boken som på svenska har titeln Min fantastiska väninna.

Så duktiga skådespelare. Vi får börja och följa flickorna när de är små och sedan som tonåringar och som unga kvinnor. Det är en stark och berörande och fascinerande berättelse om två unga kvinnors uppväxt. Att säga att en bok eller en film, eller tv-serie, är viktig, kan låta dumt och kan låta som om det inte har konstnärlig kvalitet. Denna tv-serie är viktig men samtidigt enastående och har högt konstnärligt värde.

Båda flickorna växer upp i fattiga, enkla omständigheter. Båda är duktiga i skolan med Lila är snäppet bättre. Lila är rent genialisk. Hon är bäst i klassen, utan tvekan. Hennes föräldrar och i synnerhet pappan har ingen förståelse för att en flicka ska studera vidare. Hon måste självklart sluta skolan när den obligatoriska delen är avklarad och sedan måste hon hjälpa till hemma och i pappans skomakeri. Sedan gifts hon bort som 16-åring. Elena har turen att hennes pappa lyssnar på när hennes lärarinna uppmanar föräldrarna att låta henne studera vidare.

De två flickorna följs åt i livet fast deras liv gestaltar sig väldigt olika. Det är en berättelse som känns äkta, människorna är begripliga, vi förstår hur de reagerar och varför även om i inte håller med dem.

Den är så vackert och snyggt filmad och Elena som är den som berättar kommer vi nära och det känns som att vi är där, som att vi upplever händelserna med deras ögon. Bilderna, ljudet, musiken, skådespelarna, berättelsen – allt är mästerligt.

Om du bara ska se en tv-serie: se denna. Nu längtar jag till säsong 2. Under tiden ska jag läsa övriga böcker i serien.

Aftonbladet skriver i sin recension av serien: Tidlös italiensk känsla i HBO:s mäktiga ”My brilliant friend”

Arkiverad under: Film, Recension av TV-serier, Scen, Toppnytt, TV Taggad som: Recension, TV-serie

Bokrecension: Lazarus av Kepler – en besvikelse

2 januari, 2019 by Rosemari Södergren

https://www.bokus.com/bok/9789100142698/lazarus/

Lazarus
Författare Lars Kepler
Serie Joona Linna (del 7)
Antal sidor 600
Utgivningsdatum 2018-10-19
Förlag Albert Bonniers Förlag
ISBN 9789100142698

Lars Kepler är tillbaka med den sjunde deckaren om Joona Linna. Kepler är en pseudonym för Alexander Ahndoril och Alexandra Coelho Ahndoril. De har verkligen lyckats slå internationellt med sina deckare. Kaninjägaren var 2016 års mest sålda bok i Sverige och Lars Kepler är ugiven i 40 länder och har sålt 13 miljoner böcker över hela världen.

Jag läste de första böckerna av Kepler och då tyckte jag de var spännande och bra skrivna. Jag vet inte om det är jag som förändrats eller deras sätt att skriva, denna sjunde bok fick jag tvinga mig att läsa. Det kändes som en tråkig skoluppgift, något jag var tvungen att läsa klart.

Jag får väl svenska deckarfantaster på mig nu. Kepler tillhör de mest hyllade. Men, för att vara riktigt ärlig: vad säger denna berättelse? Vad ger den mig för känslor och tankar om livet och existensen? Handlingen

Våld av så äcklig grad att jag får spykänslor, men i vilket syfte? Underhållningsvåld? Behöver vi frossa i mer våld för att … Ja varför? Mänsklighetens historia har mycket våld i sig. Finns det någon djurart som dödar sina egna i lika stor utsträckning? Att skildra våld kan absolut vara berättigad. Absolut. Litteratur och alla kultur berättar något för oss om hur det är att leva. Kultur öppnar våra ögon och låter oss besöka platser och världar vi kanske aldrig själva kommer till men ändå säger de oss något om hur det är att leva, att finnas till. Också väldigt äckligt våld kan säga något. Men det finns också filmer och böcker och annan kultur som inte berör mig alls, där våldet mest är till för underhållning. Så upplever jag det extrema våldet som skildras i Lazarus.

Handlingen går att läsa utan att ha läst samtliga tidigare böcker i serien om Linna men det underlättar helt klart att ha läst serien. Jag tycker det oftast är ett minus om en bok kräver att läsaren läst allt tidigare i en serie, fast det är vanligt att det är så.

Jag värjer mig för språket också. De båda författarna har ett överflöd av detaljer där de skildrar miljö. De skildrar med både känsla, lukt, synintryck och ljud. Det är skickligt. Men det är ofta vara utsmyckning. När riktiga mästare skriver har varje detalj i miljön, varje beskrivning av ett ljud, en känsla, en bild, något som tillför berättelsen något till dess helhet, ingen detalj finns där bara för sin egen skull. Så är det inte hos Kepler i Lazarus. Det är många detaljer som bara flödar över till ingen nytta för helheten. Detaljerna ger ingen mångfacetterad fördjupning av berättelsen. I handlingen skildras en gravskändare som samlar likdelar och i handlingen får vi också höra om en seriemördare som hållit människor fångna levande i åratal i kistor under jorden. Det är liksom för mycket och jag undrar vad säger det om livet och människor omkring oss? Jag kan inte hitta något som det säger mig om hur människor kan bete sig. Det är liksom för mycket och till ingen inspiration för mig i livet.

Nu vet jag inte om det är jag som förändrat mig efter att ha läst många deckare och sett ännu fler på tv-serier, att jag helt enkelt kräver något utöver det förväntade i själva sättet att berätta, i karaktärsskildringarna för att jag ska fastna för en deckare. Jag vill att deckaren ska berätta något viktigt, antingen skildra samhället eller säga något om de existentiella frågorna. Tiden är för dyrbar för att spilla bort på underhållning utan något syfte. Lazarus av Kepler är tyvärr en besvikelse för mig.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Bokrecension, Kepler, Recension, Thriller

Filmrecension: Bumblebee – söt, varm och gullig berättelse

20 december, 2018 by Rosemari Södergren

Bumblebee
Betyg 3
Svensk biopremiär juldagen tisdag 25 december 2018
Regi Travis Knight
I rollerna: Hailee Steinfeld, John Cena, Pamela Adlon

En gullig, söt liten berättelse som utspelar sig före händelserna i film-serien Transformers. Transformers är en slags varelser som kan ändra sitt utseende, från stora gigantiska robotar till bilar och till flygplan.

Bumblebee utspelar sig år 1987. Filmen börjar med en våldsam krigsscen mellan transformers och andra robotliknande maskinvarelser långt ut i rymden. Transformers är uppenbart de goda och deras motståndare de onda. De onda ser ut att ha fått övertaget och ledaren för de goda skickar iväg en av soldaterna, B-127, för att söka skydd på en planet som heter Jorden för att så småningom kunna samla ihop deras trupper för en ny kamp.

Jag är väldigt trött på krigs- och våldsscener i underhållningsfilm. Våld som underhållning är jag tveksam till. Så mina förväntningar var inte höga på resten av filmen. Men jag bedrog mig. Det är några våldsamma stridsscener, men inte alls särskilt många och jag förmodar att eftersom det mest är maskinliknande varelser som slåss anses det av censuren inte så farligt för filmen har i Sverige släppts för en publik från sju år.

Filmen är mer än äventyrsberättelse om vänskap mellan en flicka och robotvarelsen B-127. Tonåringen Charlie (det är en tjej) sörjer sin pappa som dött i en hjärtattack. Hennes mamma har gått vidare i livet och träffat en ny man, som är både trevlig och snäll. Hennes lillebror Otis har också kommit igenom sorgen men Charlie är ledsen, sur och arg. Hon är en rolig tjej som är enormt intresserad av och duktig på att fixa och meka med bilar. Hon brukar hjälpa till på ett skrotupplag och där hittar hon en liten klargul bil av en modell som liknar de gamla Volkswagen-bubblorna.

Denna skrotfärdiga bil är förstås transformer-roboten B-127 som gömt sig i den formen. B-127 var i en förfärlig strid innan han gömde sig och förlorade en stor del av sitt minne och en del av sina funktioner.

Charlie fixar med bilen och lyckas få igång den och köra hem den till familjens garage. Där vaknar B-127 till liv ordentligt och får namnet Bumblebee av Charlie. De blir vänner. Fast Charlie är redan från början klar över att deras vänskap liksom Bumblebee själv måste vara hemligheter. Skulle myndigheter få reda på att han finns skulle han beslagtas och skruvas isär och undersökas.

Nu är det förstås inte bara de amerikanska myndigheterna som är ett hot mot Bumblebee. Han sänder ut signaler som gör att de onda robotarna ute i rymden upptäcker att han finns på jorden och de tar sig dit för att hitta honom och tillintetgöra honom.

3D-tekniken fungerar mycket bra. Rent tekniskt är filmen av hög klass. De små detaljerna som ögonen på Bumblebee som ger honom själ och ja, mänsklighet, är så skickligt utfört.

Skådespelarna är bra. Berättelsen är hjärteknipande men det är en berättelse vi hört förut i många varianter. Men den är spännande, varm och inte så våldsam som jag trodde efter första scenen. Tvärtom handlar filmen mer om relationer och om att lära sig leva på nytt och knyta nya band till människor efter en svår sorg. Att jag inte ger den högre betyg än 3 beror på att den är väldigt förutsägbar in i minsta detalj.

Den går upp på svenska biografer både i originalversion med engelskt tal och en svenskdubbad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: 3D, Filmrecension, Recension, Scen, Transformers

Filmrecension: Mary Poppins kommer tillbaka

18 december, 2018 by Redaktionen

Mary Poppins kommer tillbaka
Betyg 4
Svensk biopremiär på 25 december 2018 i både originalversionen samt en dubbad version
Regi: Rob Marshall
I rollerna: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Julie Walters, Colin Firth och Meryl Streep.

Mary Poppins kommer tillbaka heter filmen – och det kan vi verkligen säga att Mary Poppins gör. Denna fantasifulla barnsköterska kommer i en ny berättelse som säkert blir en av julens storfilmer för barnfamiljer. Filmen om Mary Poppins med Julie Andrews och Dick Van Dyke i huvudrollerna kom på bio 1964 så det är en kär återkomst säkert för många i den generation som nu blivit mor- och farföräldrar.

Den nya filmen, Mary Poppins kommer tillbaka, har nominerats till fyra Golden Globe för Bästa Musikal/Komedi, Bästa kvinnliga huvudroll i en musikal/komedi, Bästa manliga huvudroll i en musikal/komedi samt Bästa originalmusik.

Mary Poppins är väl en dröm som  praktiskt barnsköterska med sitt smittande goda humor och sina magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt, fantastiskt äventyr, något vi kanske alla drömmer om att kunna. I denna nya uppföljaren kommer Mary Poppins tillbaka för att hjälpa nästa generation i Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Den gåtfulla barnsköterskan får hjälp av sin vän Jack, en optimist som har till yrke att tända lamporna på Londons gator, och som sprider både ljus och glädje.

Filmen är fint animerad och har blandat animerat med spelfilm precis som i original filmen och det fungerar mycket bra. Allra mest gillade jag scenen i soppskålen. Det kändes som att musikalscenen var där framför mig på riktigt och inte var inspelad, trots de tecknade elementen som passade in fantastiskt bra. Badkarsscenen däremot tyckte jag inte höll lika bra utan den kändes mer flamsig.

Lin-Manuel Miranda har följt i Van Dykes spår med en överdriven dialekt, på vissa ställen blir den löjlig men vid andra tillfällen märks den inte.

I filmen få vi möta de självständiga barnen Banks, ett år efter att deras mamma Kate har gått bort. Deras pappa Michael gör allt han kan för att få vardagen att funka, men efter att ha tagit ut ett lån på huset så hotar banken med att ta huset om han inte lyckas hitta pappret som visar att hans far ägde aktier i banken. Den nya bankdirektören verkar först göra allt han kan för att hjälpa familjen men han har andra motiv märker vi efter ett tag.

Vi får även möta Berts skyddsling, Jack, som tar över Berts roll. Jack spelas av Lin-Manuel Miranda. Mary Poppins frågar vad Bert håller på med nu för tiden och Jack svara ”åh, han reser runt världen”,  en fin vinkning till originalfilmen.

Familjen Banks känner vi också från förra filmen. Då var det barnens pappa Michael och hans syster Jane som fick uppleva äventyr med Mary Poppins.

En annan fin vinkning till originalfilmen är draken som Michael och Jane flög tillsammans med familjen i parken efter att Mary Poppins hade lämnat dem. Draken får en viktig betydelse i denna film och hjälper till att knyta ihop de båda filmerna på ett fint sätt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Disney, Filmrecension, Recension

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 242
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Nytt

Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

13/11 2026 Valand i Göteborg … Läs mer om Klangrikedom, virtuositet, hisnande samspel och musikaliskt flöde med uppenbar koppling en förförisk kvadrupel – Scott Kinsey Group hos Playhouse

Filmrecension: Bara till jul

Bara till jul Betyg 3 Premiär på Netflix … Läs mer om Filmrecension: Bara till jul

Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Betyg: 4/5 Det är något speciellt med … Läs mer om Akustisk punk – Två timmar svensk punkhistoria med skratt, minnen och musik

Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

12/11 2026 Rest. Ester i … Läs mer om Originell sättning resulterar i jazzigt finurligt sound – Lina Lövstrand Woodwind Stories feat Per ”Texas” Johansson i Kungsbacka

Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

SVT öppnar Roxettes arkiv med en ny … Läs mer om Historien om Per, Marie och musiken som tog dem ut i världen – ny dokumentär i tre delar om Roxette

Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

U2 - Carnaval De Luz - Betyg 4 … Läs mer om Recension: U2 – Carnaval de Luz: En platta för alla U2-lovers

Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Lilla Amélie eller tecknet för … Läs mer om Filmrecension: Lilla Amélie eller tecknet för regn – storslagen, hänförande, trollbindande

Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

God jul Av Jonas Karlsson Dramatisering … Läs mer om Teaterkritik: God jul – Underbart rolig och träffsäker

Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Den Fule utan titel 5 Inspelad … Läs mer om Uppseendeväckande fullödig produktion – Den fule

Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

A Talent For Murder Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: A Talent For Murder – känns ofärdig och som ett måttligt genomtänkt experiment

Filmrecension: Sheep In The Box

Sheep in the box Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: Sheep In The Box

Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

How to Rob a Bank Betyg 3 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Rob a Bank – Robin Hood i en brutal samtid

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil
Vill du lära dig att tolka med Lenormand? Här hittar du information om kurs.

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in