• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Recension

Filmrecension: Bumblebee – söt, varm och gullig berättelse

20 december, 2018 by Rosemari Södergren

Bumblebee
Betyg 3
Svensk biopremiär juldagen tisdag 25 december 2018
Regi Travis Knight
I rollerna: Hailee Steinfeld, John Cena, Pamela Adlon

En gullig, söt liten berättelse som utspelar sig före händelserna i film-serien Transformers. Transformers är en slags varelser som kan ändra sitt utseende, från stora gigantiska robotar till bilar och till flygplan.

Bumblebee utspelar sig år 1987. Filmen börjar med en våldsam krigsscen mellan transformers och andra robotliknande maskinvarelser långt ut i rymden. Transformers är uppenbart de goda och deras motståndare de onda. De onda ser ut att ha fått övertaget och ledaren för de goda skickar iväg en av soldaterna, B-127, för att söka skydd på en planet som heter Jorden för att så småningom kunna samla ihop deras trupper för en ny kamp.

Jag är väldigt trött på krigs- och våldsscener i underhållningsfilm. Våld som underhållning är jag tveksam till. Så mina förväntningar var inte höga på resten av filmen. Men jag bedrog mig. Det är några våldsamma stridsscener, men inte alls särskilt många och jag förmodar att eftersom det mest är maskinliknande varelser som slåss anses det av censuren inte så farligt för filmen har i Sverige släppts för en publik från sju år.

Filmen är mer än äventyrsberättelse om vänskap mellan en flicka och robotvarelsen B-127. Tonåringen Charlie (det är en tjej) sörjer sin pappa som dött i en hjärtattack. Hennes mamma har gått vidare i livet och träffat en ny man, som är både trevlig och snäll. Hennes lillebror Otis har också kommit igenom sorgen men Charlie är ledsen, sur och arg. Hon är en rolig tjej som är enormt intresserad av och duktig på att fixa och meka med bilar. Hon brukar hjälpa till på ett skrotupplag och där hittar hon en liten klargul bil av en modell som liknar de gamla Volkswagen-bubblorna.

Denna skrotfärdiga bil är förstås transformer-roboten B-127 som gömt sig i den formen. B-127 var i en förfärlig strid innan han gömde sig och förlorade en stor del av sitt minne och en del av sina funktioner.

Charlie fixar med bilen och lyckas få igång den och köra hem den till familjens garage. Där vaknar B-127 till liv ordentligt och får namnet Bumblebee av Charlie. De blir vänner. Fast Charlie är redan från början klar över att deras vänskap liksom Bumblebee själv måste vara hemligheter. Skulle myndigheter få reda på att han finns skulle han beslagtas och skruvas isär och undersökas.

Nu är det förstås inte bara de amerikanska myndigheterna som är ett hot mot Bumblebee. Han sänder ut signaler som gör att de onda robotarna ute i rymden upptäcker att han finns på jorden och de tar sig dit för att hitta honom och tillintetgöra honom.

3D-tekniken fungerar mycket bra. Rent tekniskt är filmen av hög klass. De små detaljerna som ögonen på Bumblebee som ger honom själ och ja, mänsklighet, är så skickligt utfört.

Skådespelarna är bra. Berättelsen är hjärteknipande men det är en berättelse vi hört förut i många varianter. Men den är spännande, varm och inte så våldsam som jag trodde efter första scenen. Tvärtom handlar filmen mer om relationer och om att lära sig leva på nytt och knyta nya band till människor efter en svår sorg. Att jag inte ger den högre betyg än 3 beror på att den är väldigt förutsägbar in i minsta detalj.

Den går upp på svenska biografer både i originalversion med engelskt tal och en svenskdubbad.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: 3D, Filmrecension, Recension, Scen, Transformers

Filmrecension: Mary Poppins kommer tillbaka

18 december, 2018 by Redaktionen

Mary Poppins kommer tillbaka
Betyg 4
Svensk biopremiär på 25 december 2018 i både originalversionen samt en dubbad version
Regi: Rob Marshall
I rollerna: Emily Blunt, Lin-Manuel Miranda, Ben Whishaw, Emily Mortimer, Julie Walters, Colin Firth och Meryl Streep.

Mary Poppins kommer tillbaka heter filmen – och det kan vi verkligen säga att Mary Poppins gör. Denna fantasifulla barnsköterska kommer i en ny berättelse som säkert blir en av julens storfilmer för barnfamiljer. Filmen om Mary Poppins med Julie Andrews och Dick Van Dyke i huvudrollerna kom på bio 1964 så det är en kär återkomst säkert för många i den generation som nu blivit mor- och farföräldrar.

Den nya filmen, Mary Poppins kommer tillbaka, har nominerats till fyra Golden Globe för Bästa Musikal/Komedi, Bästa kvinnliga huvudroll i en musikal/komedi, Bästa manliga huvudroll i en musikal/komedi samt Bästa originalmusik.

Mary Poppins är väl en dröm som  praktiskt barnsköterska med sitt smittande goda humor och sina magiska färdigheter. Hon kan förvandla den tråkigaste uppgift till ett oförglömligt, fantastiskt äventyr, något vi kanske alla drömmer om att kunna. I denna nya uppföljaren kommer Mary Poppins tillbaka för att hjälpa nästa generation i Banks-familjen hitta den glädje som saknas i deras liv. Den gåtfulla barnsköterskan får hjälp av sin vän Jack, en optimist som har till yrke att tända lamporna på Londons gator, och som sprider både ljus och glädje.

Filmen är fint animerad och har blandat animerat med spelfilm precis som i original filmen och det fungerar mycket bra. Allra mest gillade jag scenen i soppskålen. Det kändes som att musikalscenen var där framför mig på riktigt och inte var inspelad, trots de tecknade elementen som passade in fantastiskt bra. Badkarsscenen däremot tyckte jag inte höll lika bra utan den kändes mer flamsig.

Lin-Manuel Miranda har följt i Van Dykes spår med en överdriven dialekt, på vissa ställen blir den löjlig men vid andra tillfällen märks den inte.

I filmen få vi möta de självständiga barnen Banks, ett år efter att deras mamma Kate har gått bort. Deras pappa Michael gör allt han kan för att få vardagen att funka, men efter att ha tagit ut ett lån på huset så hotar banken med att ta huset om han inte lyckas hitta pappret som visar att hans far ägde aktier i banken. Den nya bankdirektören verkar först göra allt han kan för att hjälpa familjen men han har andra motiv märker vi efter ett tag.

Vi får även möta Berts skyddsling, Jack, som tar över Berts roll. Jack spelas av Lin-Manuel Miranda. Mary Poppins frågar vad Bert håller på med nu för tiden och Jack svara ”åh, han reser runt världen”,  en fin vinkning till originalfilmen.

Familjen Banks känner vi också från förra filmen. Då var det barnens pappa Michael och hans syster Jane som fick uppleva äventyr med Mary Poppins.

En annan fin vinkning till originalfilmen är draken som Michael och Jane flög tillsammans med familjen i parken efter att Mary Poppins hade lämnat dem. Draken får en viktig betydelse i denna film och hjälper till att knyta ihop de båda filmerna på ett fint sätt.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Animerad Film, Disney, Filmrecension, Recension

Litteraturkritik: Camino Island av John Grisham – en annorlunda Grishamroman som helt klart kommer att bli en film

15 december, 2018 by Rosemari Södergren

Camino Island
Författare: John Grisham
Utgiven: 2018-12
Översättare: Kjell Waltman
ISBN: 9789174297423
Förlag: Bonnier

En sak är säker, John Grisham själv har nog haft rejält roligt när han skrev den här romanen som inte är någon av hans vanliga juristdeckare. Långt ifrån. Hans lättsamma språk som flyter på finns kvar men i de flesta av hans deckare finns det någon som strider för de svaga och som ofta också lyckas vinna över de mäktiga som missbrukar sin makt. Här finns det inte någon glasklar indelning av vem som kämpar för de goda och vem som kämpar för det onda.

Handlingen börjar med att vi hamnar mitt i en brott:
Några ovärderliga originalmanuskript till den amerikanske författaren F Scott Fitzgerald stjäls från ett bibliotek. Tjuvarna tror att de gjort ett perfekt brott men det är alltid någon som gör ett misstag och de flesta av tjuvarna fångas snabbt. Men manusen är spårlöst försvunna.

Sedan kastas vi in i vad som verkar vara två helt andra berättelser. Vi möter Mercer Mann , en ung kvinnlig författare, som fått skrivkramp inför sin andra roman. Hennes första blev hyllad av kritiker.

Vi får också lära känna Bruce Cable som av en slump äger en populär bokhandel på Camino Island i Florida. Han verkar vara en rätt rolig karaktär som brinner för böcker och ständigt ses läsande, iklädd kostym. Han arrangerar signeringsträffar i bokhandeln för författare och ser till att deras böcker blir sålda. Han arrangerar litterära samtal och överdådiga middagar.

Den stackars Mercer Mann som tvingats ta studielån och försörja sig som lärare får ett välbetalt uppdrag att infiltrera Bruce Cable och han bokhandel. En företag knutet till försäkringsbolaget misstänker nämligen att Bruce har köpt de stulna manusen på den svarta marknaden för att sälja vidare. Mercer lyckas infiltrera bra och blir god vän med Bruce Cable. Ja mycket god vän. Då hamnar hon i ett dilemma: om hon upptäcker att han verkligen säljer tjuvgods, kan hon medverka till att en sådan bra person och nära god vän hamnar i fängelse?

Det är en lättläst och rolig roman som har sina poänger och som driver med förlagsvärlden, amerikanskt rättssystem och rider på myter om författare. Jag tror inte det är någon roman John Grisham lagt ner massor av energi på research utan han har helt enkelt haft ganska kul när han skrev. Och jag hade kul när läste även om den inte kommer att gå till historien som något litterärt mästerverk. Den kommer helt klart att bli en bra film så småningom.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Bok, Recension

Litteraturkritik: Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg

11 december, 2018 by Rosemari Södergren

Socialdemokratiska noveller
Författare: Björn Runeborg
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-05
ISBN: 9789177018438
Förlag: Modernista
Antal sidor: 159

Förlåt de kanske för ofta använda uttrycken men det här är en novellsamling som är helt enastående, helt mästerligt – det är noveller som i det stramt hållna språket både ger historia, magi och sätter igång fantasin och som är öppen för läsarens val hur han eller hon vill tolka berättelserna. Och noveller som tål att läsa om och om igen – och då kommer vi att hitta nya detaljer, varje gång. Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg var nominerade till Augustpriset 2018. Det var den definitivt värd. Enligt mig var det denna och lyriksamlingen Aednan (som vann) som var de två nominerade skönlitterära alster som utan tvekan borde vara nominerade.

Novellsamlingen har tre delar. Den första delen handlar om en ung Kata Dalström, i den andra delen möter vi de stora legendariska socialdemokraterna som Olof Palme, Per Albin Hansson, Tage & Aina Erlander, Ernst Wigforss och Gunnar Sträng. I den tredje delen möter vi några trasiga människor som har förlorat tron på socialdemokratin när Mona Sahlin hoppade av som partiledare. Visst går det att se novellsamlingen som en fantasifull skildring av socialdemokratins födelse, blomstring och fall, men jag tycker det är att göra det lite enkelt för sig. Det handlar om livet, om människorna och vårt förhållande till samhället och människor omkring oss. Och framför allt tycker jag det är en hyllning till språket och fantasin.

Fakta om BJÖRN RUNEBORG föddes 1937 i Visby. Han debuterade med romanen Utflykten 1962 och flera av hans böcker har nominerats till Augustpriset. För Dag [2007] mottog han Sveriges Radios Romanpris. För romanen Dödas kärlek [2011] tilldelades han De nios vinterpris. Senaste verket före Socialdemokratiska noveller är romanen Estonia (2016)

Sagt om novellsamlingen:
»Björn Runeborg är en sällsynt och sträng stilist. Efter bara några sidor var jag som vanligt magnetiserad av Runeborgeffekten. Varje novell är som ett upplyst rum där omgivande buller filtreras bort och uppmärksamheten skärps på varje liten detalj. Inte ett onödigt ord har släppts ut på papprets yta. Runeborgs bok är läskigt vältajmad. Den går nu att läsa samtidigt som Socialdemokraternas valrörelse verkar försvinna in i en dödsspiral, utlöst av en vansinnig spekulation i invandringsfientlig politik.« | Per Wirtén, Expressen Kultur

»Björn Runeborg är en av landets mest säregna författare.« | Jenny Aschenbrenner, SvDKultur

»Björn Runeborgs noveller är ett försvar för modet.« | Helsingborgs dagblad

»En samling lysande noveller som kommer i precis rätt tid.« | Norrköpings tidningar

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Augustprisnominerad, Bok, Recension

Filmrecension: Beautiful Boy – En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk

9 december, 2018 by Rosemari Södergren

Beautiful Boy
Betyg 5
Svensk biopremiär 11 januari 2019

En av de mest gripande och ärligaste, mest äkta filmer som gjorts om missbruk – och en film som är både dramatisk och engagerande och som det surras om Oscars-statyetter kring. Thimotée Chalamet har redan fått en Golden Globe-nominering för sin roll i ”Beautiful Boy”. Thimotée Chalamet slog igenom internationellt i Luca Guadagninos drama ”Call Me by Your Name”.

Det finns så många fördomar och felaktiga föreställningar om hur det är att vara drogmissbrukare, så mycket okunskap. När en (oftast ung) person tar en drog första gången sker förändringar i kroppen, biologiska, fysiologiska och kemiska. Dessa förändringar blir större för varje gång han eller hon tar droger. När en missbrukare vill sluta skriker hela kroppen fysiskt efter droger. Det är inte lätt att med sin vilja bara sluta. Det är en stenhård, svår kamp. Det är alldeles för många som tror att den som vill sluta enkelt kan sluta, bara han eller hon vill. Till och med inom den så kallade missbruksvården råder stor okunskap om detta. Och framför allt får de anhöriga oerhört lite stöd och korrekt information om vad som händer med missbrukaren.

Den andra stora fördomen som den här filmen gör upp med är tron att den som fastnar i missbruk nästan alltid kommer från trasig bakgrund, den felaktiga så spridda uppgiften att den som blir missbrukare ofta växer upp med missbrukande eller på annat sätt trasiga föräldrar. Enligt ny statistik i flera länder, bland i Sverige, visas att detta är fel. Att en ung person fastnar i missbruk har inte att göra med att han eller hon växt upp utan kärlek och engagemang från sina föräldrar. Nic i filmen har en engagerad pappa och en bra relation till sin pappa. Droger finns så lätt tillgängliga för unga människor idag och när någon testat är den kemiska processen i kroppen igång och den unge personen är fast. Tvärtom är det fler ungdomar från välbärgade områden som fastnar i missbruk eftersom drogerna är så tillgängliga där, de har råd med drogerna och kan lätt få tag på dem och testa. Och då fastnar de snabbt. Nu finns det förstås läsare som absolut till varje pris vill ha det till att det är något fel på familjerna där någon blir missbrukare. Om familjen är välbärgad blir barnen missbrukare för att föräldrarna inte ger dem kärlek. Men det är en en fördom. Statistik visar tydligt att det som gör att någon blir missbrukare beror inte på dåliga föräldrar, oavsett om de är fattiga eller rika. Anledningen till att det är fler från välbärgade områden som fastnar i droger i dagens samhälle beror helt enkelt på tillgången. Dessa ungdomar erbjuds droger oftare och kan ha råd med drogerna. Den som vill börjat använda droger fastnar därför att droger är förrädiska, de sätter igång stora förändringar i en människas kropp.

Filmen handlar om Nic och hans pappa David Scheff och familjerna runt om och vad som hände när Nic fastnade i drogmissbruk. Berättelsen bygger på två biografier, pappan David Scheffs ”Beautiful Boy: A Father´s Journey Through His Son´s Addiction” och två böcker av sonen Nic.

Steve Carell är jättebra och trovärdig in i minsta detalj i rollen som David Sheff och Timothée Chalamet gör en alltigenom enastående gestaltning av Nicholas ”Nic” Sheff (som yngre spelas Nic av Jack Dylan Grazer som den tolvårige Nic, Zachary Rifkin som den åttaårige Nic och Kue Lawrence som Nic som fyra- pch sex-åring).

Alla som haft någon anhörig som fastnat med droger kommer att känna igen så mycket av händelserna. Hur den missbrukande unge lovar och lovar och vill sluta, men hur det sliter i kroppen. Hur missbrukandet påverkar hela familjen, släkten. Hur missbrukaren kan stjäla av sina närmaste, kan göra vad som helst när kroppen skriker efter drogerna. Filmen skildrar också hur enormt starka positiva känslor av välbefinnande som drogerna ger. Det är viktigt att förstå vad det är som drar in missbrukaren.

Medberoende är ett dumt ord, tycker jag, för vad som händer när en i familjen är fast i missbruk. Familj och släkt blir påverkade in i hela sitt liv på grund av missbruket. I familjen som skildras får vi se hur pappan och hans nya fru och Nics pappa om och om igen ställer upp på Nic. Vi ser den kärlek som finns för Nic och vi ser hur fin han är som person, men vi ser också vad drogerna förändrar inom honom och ser hur ilskan och vreden tar över när de kemiska förändringarna sker inom honom.

Det är ofta svårt att göra en film som både är viktig och rent dramatiskt är välgjord. Här har regissören, Felix van Groeningen, verkligen lyckats och jag hoppas att filmen kan sätta igång en ordentlig kamp mot knarkkungarna, mot tillgängligheten av drogerna.

I USA dör fler unga av droger än i trafikolyckor och det är likadant i många länder. När ska samhället och vi medmänniskor reagera och kräva att något verkligen görs för att förhindra dessa tragiska dödsfall? Det som behöver ske är att få bort drogerna. Få bort de stora knarkkungarna som blir stenrika på att sprida dessa dödande droger.

Arkiverad under: Film, Filmrecension, Recension, Scen, Toppnytt Taggad som: Droger, Filmrecension, Missbruk, Recension, Scen

  • « Go to Föregående sida
  • Sida 1
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 47
  • Sida 48
  • Sida 49
  • Sida 50
  • Sida 51
  • Interimistiska sidor utelämnas …
  • Sida 241
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Mångsidig debutant förverkligar charmerande vision – Skärgårdsjazz av Tuva Bergenheim

Tuva … Läs mer om Mångsidig debutant förverkligar charmerande vision – Skärgårdsjazz av Tuva Bergenheim

Hemliga klubben – Winterviken Energi och popdängor som glädjer

Jag är ganska säker på att jag är äldst … Läs mer om Hemliga klubben – Winterviken Energi och popdängor som glädjer

Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Mandy & Andy Lies! Lies! … Läs mer om Vokal ekvilibristik varvas med betagande ballader – Lies! Lies! Lies! av Mandy & Andy

Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Foto Sören Vilks Tartuffe Av … Läs mer om Teaterkritik: Tartuffe – välspelad och rolig

Filmrecension: Marsupilami

Marsupilami Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Marsupilami

Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

The Dog Stars Betyg 1 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: The Dog Stars – ett sanslöst skrämmande stycke skräpfilm

Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Peter Andersson as Alfred Berg and Jakob … Läs mer om Recension av tv-serie: Blodsoffer – en nagelbitare det inte går att slita sig ifrån

Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Siri Hustvedt – Dance Around the … Läs mer om Filmrecension: Siri Hustvedt – Dance Around the Self – fantastiskt om liv och död och litteratur

Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

West of … Läs mer om Sväng och vemod när kraftfullt folkrockband återvänder till sitt ursprung – Lighthousekeeping med West of Eden

Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

One Night Only Betyg 2 Svensk … Läs mer om Filmrecension: One Night Only – håglöst och förvirrar

En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Per Tornberg The Yardhouse … Läs mer om En jazzig pärla värd att göra vågen för – The Yardhouse Session av per Tornberg

Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Hösten 2026 bjuder Arja Saijonmaa in … Läs mer om Sjung för mig ARJA! Sa Mikis – En helafton med Arja Saijonmaa, film och konsert

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Dans recension
    • Filmrecension
    • Operarecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Spel
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Dans
    • Film
    • Musikal
    • Opera
    • Teater
    • TV
    • TV-serier
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dokumentär Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

Shiba - urhunden med stil

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
För den som letar efter ett casino med 10 euro deposit utan svensk licens så är SpelaCasino.io en riktigt bra resurs. Där listar de och recenserar alla tillgängliga alternativ.

Är du från Norge och är intresserad av nätcasinon? På Spillsen.com finns det senaste inom norska online casinon, licenser och slots.
På Casinodealen.se hittar ni den senaste informationen om nya casinon, licenser och slots hos casino på nätet.

PayPal casino utan licens
För bäst guide till online casino rekommenderas Casivo

För spel: Minimiålder 18 år - Spela ansvarsfullt | https://www.spelpaus.se/ | https://stodlinjen.se/

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2026 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in