• Hoppa till huvudinnehåll
  • Hoppa till det primära sidofältet
  • Hoppa till sidfot

Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Augustprisnominerad

Bokrecension: Ixelles av Johannes Anyuru – berör inte riktigt, för spretig

12 december, 2022 by Rosemari Södergren

Ixelles
Författare Johannes Anyuru
Utgivningsdatum 2022-09-16
Förlag Norstedts
ISBN 9789113121741

En roman om sorg och om samhällets klyftor och om falska nyheter eller troll. Jag har dåligt samvete för att jag inte kan stämma in i hyllningskören för denna Augustpris-nominerade roman av Johannes Anyuru. Romanen spretar för mycket och skulle kunna förbättras mycket om något av dess teman fick dominera tydligare. Romanen börjar med en inledningsrad på försättsbladet som är en hyllning till den muslimska gudomen. Med tanke på dödsdomarna i den islamska staten Iran mot människor som protesterar mot förtrycket av kvinnor känns det obehagligt med en sådan inledning. Det låser läsarens möjligheter till tolkning.

Jag tänker bland annat på hur författaren beskriver kommunikationen från de döda som för mig känns krystat. Även konflikten kring samhällets planering av att riva ett utsatt område känns förenklad. Huvudpersonen Rut lever ensam med sin son. Sonens pappa Mio dog tio år tidigare. Rut och Mio bodde i ett fattigt, nedslitet område. Men Rut har inte berättat för sin son att hon bott i det nedslitna området. Hon bor i ett finare området i Ixelles och har ett välbetalt arbete på en form av PR-byrå.

Samhället har beslutat att det fattiga, slemmiga området ska rivas för att något nytt ska byggas där. Den delen av berättelsen blev på sätt och vis extra aktuell i år där politiker föreslog att samhället ska försöka blanda befolkningar bättre, så att utsatta grupper inte bor åtskilda från andra grupper som har kommit in i samhället. Jag kan inte alltid hålla med författare som i detta fallet Anyuru som tydligt verkar mena att det är förfärligt för människor att behöva flytta från ett slumområde. Jag kan inte hålla med om att det är en katastrof att flytta över huvudtaget. Det finns många filmer och böcker som skildrar hur synd det är om människor som måste flytta från en plats där de bott i tio generationer. Men att flytta för ett jobb skull, flytta för kärlekens skull eller för studier eller för att flytta till något som är mindre slum, det kan vara något bra. Människor har flyttat i alla årtusenden.

Ixelles är namnet på ett område i huvudstadsregionen Bryssel i Belgien. Ur wikipedia:
Ixelles är en av de 19 kommunerna i huvudstadsregionen Bryssel i Belgien. Ixelles gränsar till kommunen Bryssel i söder-sydost och är helt sammanvuxen med Bryssels innerstad. Den har cirka 87.600 invånare (2020). Ixelles, som ligger nära såväl innerstaden som EU-kvarteren i östra Bryssel, har en relativt hög andel icke-belgiska EU-medborgare bland sina invånare.
Kommunen innehåller områden av bebyggelse- och invånarmässigt olika karaktär. Étangs d’Ixelles med sina dammar och grönområden utgör ett vackert område med jugendhus och ambassadörsresidens, och här finns några av Brysselområdets dyrare bostadskvarter. En annan del, Matonge, döpt efter en marknadsplats i Kinshasa i Kongo-Kinshasa, är dominerad av invandrare av afrikanskt ursprung och karaktäriseras av mycket låg medelinkomst och delvis förfallna hus.

Romanens mest intressanta tema är Ruts jobb på agenturen där hon med hjälp av fiktiva röster manipulerar offentligheten. De skapar personer som ska ge sken av att vara verkliga, som trollmaskiner gör idag i exempelvis Facebook men agenturen tar detta flera steg till: de påhittade personerna kan få både röst och kropp, bli inspelade i videoklipp och ljud. Det är fängslande, sätter igång tankar kring såväl kultur som de rent existentiella frågorna. Detta tema hade räckt för en egen roman.

Bokens tema om sorg slingrar sig delvis kring det temat. En dag får Rut höra att det på ett sjukhus finns en medvetslös pojke som har en inspelning med Mios röst. Hon tar sig till sjukhuset och tar reda på cd-skivan och lyssnar på den. Det är Mios röst som talar från en plats som han säger är biblioteket över ingenting.

Romanen är hyllad på många håll så även om den inte träffade mig och inte fick mig engagerad ger den säkert andra saker att tänka på. Jag vill inte avslöja för mycket av handlingen heller även om det som händer inte är det viktiga. Romanens viktigaste budskap sägs mellan raderna och handlar om vad liv och död är, vad sorg är, vad som finns eller inte finns. Men som sagt: för min del har jag läst många andra romaner som tar upp detta på ett för mig mer berörande sätt.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Augustprisnominerad, Bokrecension, Ixelles, Johannes Anyuru

Här är årets Augustprisnomineringar

21 oktober, 2019 by Redaktionen

Övre raden f.v. Sara Stridsberg, Steve Sem-Sandberg, Patrik Svensson, Peter Handberg, Anna-Karin Palm, Åsa Lind, Joanna Hellgren. Mitten f.v. Sara Lundberg, Alexandra Borg, Nina Ulmaja, Ingrid Carlberg, Lotte Möller, Nina Wähä, Daniel Gustafsson. Främre raden f.v. Sara Olausson, Per Gustavsson, Anna Fock, Jenny Jägerfeld, Marit Kapla, Oskar Kroon. Foto: Sören Andersson.

De 18 titlar som nominerats till årets Augustpris har tillkännagivits under ett live-sänt event på Södra teatern i Stockholm. Det prestigefyllda Augustpriset instiftades 1989. Priset är en bronsstatyett formgiven av Mikael Fare och 100 000 kronor vardera i följande tre kategorier: Årets svenska skönlitterära bok, Årets svenska fackbok samt Årets svenska barn- och ungdomsbok.

Ett pressmeddelande:
Nomineringarna och juryernas motiveringar.

Nominerade till Årets svenska skönlitterära bok

Barnet. En sonettkrans, Olivia Bergdahl, Ordfront

Gatsmarta rim, skippad metrik och vassa rader från scenpoesin. Barnet är en driven sonettkrans om barndomar med utsatthet och våld i såväl Göteborg som längs Medelhavets stränder. En omtumlande diktsamling, där liv och framtid sätts på spel.

Väderfenomen,Anna Fock, Natur & Kultur
I Väderfenomen skriver Anna Fock med stark inlevelse och närvarokänsla, där handlingen löper mellan nutidens Ryssland och 1950-talets Sovjet. Vi lever i en tid av stora förändringar och i en skickligt lagd mosaik gestaltar Anna Fock detta i sin berättelse om ungdom, förhoppningar och politisk cynism.

Odenplan, Daniel Gustafsson, Nirstedt/litteratur
Daniel Gustafsson mejslar i sin debut skickligt fram en tillståndsroman, eller asfaltsroman, som kretsar kring Odenplan i Stockholm. En far måste komma i tid till sin sons skola för att ge honom ett par vantar. Allt händer på vägen dit. En vardaglig händelse växer till en livsresa.

Osebol, Marit Kapla, Teg Publishing
Med osviklig känsla och respekt skapar Marit Kapla ett helt universum av sitt litterära reportage om Osebol. Enskildas vittnesmål blir till lyriska sånger där olika röster varvas. Talet om platsen speglar både smärtsam förändring och oviss framtid. Glesbygdens och världens öden gestaltas genom livet i en värmländsk by.

W, Steve Sem-Sandberg, Albert Bonniers Förlag
Fallet Woyzeck har fascinerat författare och dramatiker i två århundranden. När Steve
Sem-Sandberg fångar upp den mytologiserade historien gör han ett psykologiskt drama om svartsjuka och posttraumatisk stress i ett Europa sargat av krig. Berättelsen kastar långa skuggor in i vår egen tid. Världen gestaltad genom ett personligt misslyckande.

Testamente, Nina Wähä, Norstedts
Med den muntliga berättartraditionens alla knep tar Nina Wähä med läsaren till finska Tornedalen och familjen Toimi. Testamente framträder genom en kör av röster. Det är en skröna om svart familjearv, sorg och kärlek där varje människa rymmer en egen värld.

Nominerade till Årets svenska fackbok

Strindbergs lilla röda. Boken om boken och typerna, Alexandra Borg & Nina Ulmaja, Atlantis
Litteraturhistorikern Alexandra Borg och den grafiska formgivaren Nina Ulmaja har med utgångspunkt i Strindbergs banbrytande roman Röda rummet givit sig i kast med en lustfylld resa i bokformgivningens ädla konst – från handskrivet manus till pixlad form. Volymen är ett omsorgsfullt gestaltat praktverk om vad den grafiska formen säger om sin tid, men också en flyhänt och lärd ingång i Strindbergs författarskap och person. Över denna hyllning till boken vakar Strindberg med orden: Man köper heldre en vacker bok för en krona än en ful för 50 öre.

Nobel. Den gåtfulle Alfred, hans värld och hans pris, Ingrid Carlberg, Norstedts
Nobelpriset är världskänt, färre känner till människan bakom medaljen, Alfred Nobel. Men det gör Ingrid Carlberg som inför boken fått tillgång till tidigare stängda arkiv, i flera länder. Med finess sätter hon Alfred Nobel i ett nyanserat sammanhang socialt och politiskt, och skänker honom både liv och lust i denna biografi, sprängfylld med ny information och lärdom om en man som förändrade världen.

Världens yttersta platser. Judiska spår, Peter Handberg, Bokförlaget Faethon
Peter Handberg tar läsaren med på en skakande resa genom det judiska Centraleuropas smärtsamma historia. Han väcker liv i spår av död och förintelse som medvetet sopats bort. En påminnelse om vikten att hålla minnen levande, och glömskan stången, för allas skull – också de dödas.

Bin och människor. Om bin och biskötare i religion, revolution och evolution samt många andra bisaker, Lotte Möller, Norstedts
En genuin kärlek till bin genomsyrar denna bok där Lotte Möller gör en lika fantasifull som faktaspäckad färd genom dessa effektiva honungsproducenters historia, från antiken till nutid – och en hel del däremellan. Situationen för bin är just nu allvarlig och boken sticker till med insikter om ett hotat ekosystem, men den ger också en strimma hopp om att den långa och viktiga relationen mellan människor och bin kan fortgå, även i framtiden.

Jag vill sätta världen i rörelse. En biografi över Selma Lagerlöf, Anna-Karin Palm, Albert Bonniers Förlag
Med djupa kunskaper och fjäderlätta penseldrag tecknar Anna-Karin Palm fram en nyanserad, och till stora delar ny, bild av Selma Lagerlöf både som människa och författare. Under lustfylld läsning får vi möta en radikal banbrytande kvinna på många olika sätt, skarp och viljestark – och en lika skicklig samhällsdebattör som sagoberättare.

Ålevangeliet. Berättelsen om världens mest gåtfulla fisk, Patrik Svensson, Albert Bonniers Förlag

En svindlande historia med filosofiska och existentiella förtecken om den utrotningshotade ålens ursprung och plats bland människan och myter som för läsaren ut på djupt vatten, både bokstavligt och bildligt. Patrik Svensson låter oss följa ålen från Sargassohavet, via smörgåsbord ända in i hans själ där den, tack vare hans pappa, har fått en alldeles speciell plats. För det är också en historia om en far och son, och hur kärleken till ålen knöt dem samman i en ofta ordlös relation.

Nominerade till Årets svenska barn- och ungdomsbok

Sen kom vintern, Per Gustavsson, Lilla Piratförlaget
Med ett lustfyllt, spänstigt och varierat färg- och formberättande uppdaterar Per Gustavsson fabelgenren med sin berättelse om haren och räven. Harens rädsla inför allt som är nytt och okänt – som årstidsväxlingarna, björngropens mörker, den nya vita vinterpälsen – är komisk, men blir till något mer: en varmt lekfull berättelse kring existentiella frågor om förändring, fara, och möjligheter – för oss alla.

Mitt storslagna liv, Jenny Jägerfeld, Rabén & Sjögren
Nedräkning till skolstart, då livet ska börja om, bli bättre, få höra till. Det är blytungt och svårt. Men det smärtsamma balanseras med avväpnande humor och värme. Det är oförfalskad ord- och berättarglädje. Det är feelgood med svärta. Jenny Jägerfeld har skrivit en storslagen bok om Sigge och hans brokiga och fantastiska familj, en bok som ytterst handlar om allas våra storslagna liv.

Vänta på vind, Oskar Kroon, Brombergs
Det finns mycket att älska med Vänta på vind. Främst kanske den språkliga lättheten, den poetiska tätheten och tonträffen. Men också den fina gestaltningen av huvudpersonen Vinga och hennes morfar, två egensinniga solitärer, skildrade med en värme fjärran från allt stereotypiserande. Stark men ensam växer Vinga i arbetet med att reparera och sjösätta en båt, och i den djupnande vän- och kärleksrelationen till jämnåriga Rut.

Tiger, Tiger, Tiger, Åsa Lind & Joanna Hellgren, Rabén & Sjögren
På rytmiskt följsam vers och genom ett visuellt originellt och dynamiskt bildberättande följer läsaren ett barns upptäcktsfärd och helt apropå-lekar i grannskapet. De återkommande tankarna på katten Tiger finns med som ett grundackord, men berättelsen går inte ut på att hitta katten (den kommer när den själv vill), utan om att vara i barnets värld, genom täta nedslag i stämningar och vardagshändelser.

Jordgubbsbarnen, Sara Olausson, Rabén & Sjögren
I Jordgubbsbarnen beskrivs mammans röst som solsken, som chokladsås. Just så är Olaussons tilltal: kärleksfullt och lyckliggörande. Samtidigt är det en berättelse om fattigdom och utsatthet. Den berör, och den erbjuder läsaren en synvända. För de här bullerbybarnen är inte från Småland. Kanske sitter deras mor eller far utanför en butik nära dig och tigger, eller kanske är barnen själva på väg till Sverige, för att plocka jordgubbar.

Dyksommar, Sara Stridsberg & Sara Lundberg, Mirando Bok
Dyksommar lyser av poetiskt precisa ord och bilder. Det är en berörande bok om lek och galenskap, liv och död. I centrum en psykiskt sjuk och suicidal far, och en dotter som försöker förstå det ofattbara: Hur kan man inte vilja leva när jag finns? Men hennes fråga känns inte som en anklagelse utan som en omfamning. Mitt i det svåraste är det både lek- och livsbejakande.

Arkiverad under: Litteratur och konst, Toppnytt Taggad som: Augustpriset, Augustprisnominerad

Litteraturkritik: Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg

11 december, 2018 by Rosemari Södergren

Socialdemokratiska noveller
Författare: Björn Runeborg
Språk: Svenska
Utgiven: 2018-05
ISBN: 9789177018438
Förlag: Modernista
Antal sidor: 159

Förlåt de kanske för ofta använda uttrycken men det här är en novellsamling som är helt enastående, helt mästerligt – det är noveller som i det stramt hållna språket både ger historia, magi och sätter igång fantasin och som är öppen för läsarens val hur han eller hon vill tolka berättelserna. Och noveller som tål att läsa om och om igen – och då kommer vi att hitta nya detaljer, varje gång. Socialdemokratiska noveller av Björn Runeborg var nominerade till Augustpriset 2018. Det var den definitivt värd. Enligt mig var det denna och lyriksamlingen Aednan (som vann) som var de två nominerade skönlitterära alster som utan tvekan borde vara nominerade.

Novellsamlingen har tre delar. Den första delen handlar om en ung Kata Dalström, i den andra delen möter vi de stora legendariska socialdemokraterna som Olof Palme, Per Albin Hansson, Tage & Aina Erlander, Ernst Wigforss och Gunnar Sträng. I den tredje delen möter vi några trasiga människor som har förlorat tron på socialdemokratin när Mona Sahlin hoppade av som partiledare. Visst går det att se novellsamlingen som en fantasifull skildring av socialdemokratins födelse, blomstring och fall, men jag tycker det är att göra det lite enkelt för sig. Det handlar om livet, om människorna och vårt förhållande till samhället och människor omkring oss. Och framför allt tycker jag det är en hyllning till språket och fantasin.

Fakta om BJÖRN RUNEBORG föddes 1937 i Visby. Han debuterade med romanen Utflykten 1962 och flera av hans böcker har nominerats till Augustpriset. För Dag [2007] mottog han Sveriges Radios Romanpris. För romanen Dödas kärlek [2011] tilldelades han De nios vinterpris. Senaste verket före Socialdemokratiska noveller är romanen Estonia (2016)

Sagt om novellsamlingen:
»Björn Runeborg är en sällsynt och sträng stilist. Efter bara några sidor var jag som vanligt magnetiserad av Runeborgeffekten. Varje novell är som ett upplyst rum där omgivande buller filtreras bort och uppmärksamheten skärps på varje liten detalj. Inte ett onödigt ord har släppts ut på papprets yta. Runeborgs bok är läskigt vältajmad. Den går nu att läsa samtidigt som Socialdemokraternas valrörelse verkar försvinna in i en dödsspiral, utlöst av en vansinnig spekulation i invandringsfientlig politik.« | Per Wirtén, Expressen Kultur

»Björn Runeborg är en av landets mest säregna författare.« | Jenny Aschenbrenner, SvDKultur

»Björn Runeborgs noveller är ett försvar för modet.« | Helsingborgs dagblad

»En samling lysande noveller som kommer i precis rätt tid.« | Norrköpings tidningar

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Augustprisnominerad, Bok, Recension

Bokrecension: Jag for ner till bror av Karin Smirnoff – jag tröttnade efter halva romanen

14 november, 2018 by Rosemari Södergren

Jag for ner till bror
Författare: Karin Smirnoff
Utgiven: 2018-09
ISBN: 9789177950981
Förlag: Bokförlaget Polaris

En hyllad debutbok av Karin Smirnoff som gett en Augustpris-nominering i kategorin skönlitteratur i år, 2018. En roman som av förlaget beskrivs som ett nutidsdrama i glesbygdsmiljö. Romanen utspelar sig i Smalånger, en by i Västerbottens kustland, mellan Skellefteå och Umeå.

Romanen har ett innovativt språk som suger in mig direkt. Den börjar med: Jag bor till bror. Tog bussen längs kusten och hoppade av vid efyran. Sedan gick jag mot byn.

Författarjaget hamnar mitt i en snöstorm och möter en främling i stormen som bjuder hem henne till sitt hus. Nej det är ingen thriller. Det kunde varit det, med den inledningen. Istället får vi följa denna Jana som besöker sin tvillingbror, stannar där och tar jobb i hemtjänsten. Hennes bror har missbruksproblem och en riktig mörk historia kring en misstänkt dödsfall och andra vidrigheter rullas upp, i ganska snabb fart.

Ett par kapitel är boken jätteintressant, jag kan knappt lägga undan boken. En bit in i boken blir jag dock svår-motiverad till att fortsätta läsa. Jag känner att jag läst denna berättelse förr. Fäder som är våldsamma, grisiga, vidriga och dessutom begår sexuella övergrepp på sina barn och mödrar som ser men vägrar se, som inte ingriper, inte hindrar det hemska. Att nästan alla i den lilla byn är inblandade i allt och har sex med varandra ganska helvilt huller om buller. Är detta svensk glesbygd?

Språket är, som jag nämn, innovativt. Karin Smirnoff skriver som jag tänker mig att många på den beskrivna bygden talar. Meningarna är korta, de är enkla och mycket nära talspråket. Det är förstås ett medveten stilistiskt grepp av Smirnoff. I romanen finns inga kommatecken och stor bokstav förekommer bara i början av en ny mening. Alla egennamn skrivs ihop med liten bokstav, som ”janakippo”. De dialektala uttrycken används utan förklaring.

Det är fascinerande i början men sedan blir det mest som manér. Jag tänker på ett råd jag hört en gång om svordomar på en teaterscen. Om en karaktär svär mycket: låt karaktären svära friskt någon minut eller två: alla som ser föreställningen kommer att uppleva det som att den karaktären svär hela tiden. Det räcker att sätta svordomarna några gånger så sitter det som om de förekom hela tiden. På samma sätt tänker jag att det går att skildra glesbygdens språk med korrekt svenska. Det går att ge oss den känslan och det intrycket utan att skriva så i hela romanen.

För mig del blev jag rätt trött på romanen efter att ha läst halva. Men många litteraturkritiker håller inte med mig. Therese Eriksson i Svenska Dagbladet tycker tvärtemot mig kring detta och skriver i en recension:
Får man framställa folk på glesbygden hursomhelst? Jag misstänker att frågan skulle kunna väckas av Karin Smirnoffs roman (såvitt det fanns folk som brydde sig om hur glesbygdens människor framställdes). Personligen älskar jag att Smirnoff utan förbehåll tar ut svängarna rejält, när hon låter Jana vandra från hemtjänsten till jaktlaget, från sin traumatiska barndom in i armarna på den våldsamma John. Författaren rör sig bland människor som sällan skildras som något annat än som avskräckande exempel, och det utan att vara ett dugg spekulativ.

Sydsvenska Dagbladets recensent skrev:
Smirnoff sällar sig medstörsta naturlighet till en Sara Lidman, Torgny Lindgren och NikanorTeratologen, men med en heltigenom egen ton och djupsvart humor.

Här berättar Karin Smirnoff och hur boken kom till:

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst, Recension, Toppnytt Taggad som: Augustprisnominerad, Bok, Bokrecension, Glesbygd, Recension

Bokrecension: Augustprisnominerade Välkommen till Amerika av Linda Boström Knausgård

21 november, 2016 by Rosemari Södergren

aftonland

Välkommen till Amerika
Författare: Linda Boström Knausgård
Utgiven: 2016-08
ISBN: 9789176458297
Förlag: Modernista

Välkommen till Amerika är en sorgesång – en djupdykning in i en familj som bär på en tung sorg, berättad av den lilla flickan som slutat prata. Den lilla flickan, ännu inte tonåring, berättar om sin ljusa familj, där allt ska vara så ljust och fint på ytan men där ett totalt mörker tagit sitt fasta grepp om dem. Flickan har slutat prata och hon bär på den tunga hemligheten att det var hon som tillsammans med gud såg till att pappan dog.

Hennes storebror sitter i sitt rum och gör musik och spikar fast dörren varje dag, så varken systern eller mamman ska kunna komma in. Han kissar i flaskor för att slippa gå ut i lägenheten och till toaletten.

Välkommen till Amerika är Linda Boström Knausgårds andra roman. Linda Boström Knausgård föddes 1972 och hennes kritikerrosade novellsamling Grand Mal kom 2011. Novellsamlingen följdes upp med romanen Helioskatastrofen [2013] som innebar Linda Boström Knausgårds internationella genombrott.

Hon har ett fantastiskt språk, det känns så äkta. Som läsare känns det som om jag kommer under huden på den lilla flickan. Samtidigt blir jag väldigt ledsen. Det är verkligen hemskt hur barn kan drabbas när föräldrar blir psykiskt sjuka – och jag känner sådan hjälplöshet. Familjen har drabbats så hårt, men verkar inte få någon hjälp. När samhället på något sätt vill hjälpa blir de fel och ingen i familjen vill på något sätt ta emot någon hjälp heller.

Romanen är skriven utan kapitelindelning, vilket verkar vara en stark trend nu. Flera av årets Augustprisnominerade romaner är skrivna på detta sätt. I Välkommen till Amerika fungerar det bra. Kapitelindelning hade troligen gjort onödiga avbrott.

Om jag skulle tippa är detta en av de böcker som är nominerade som har störst chans att vinna Augustpriset i år.

Arkiverad under: Bokrecension, Litteratur och konst Taggad som: Augustprisnominerad, Bok, Bokblogg, Linda Boström Knausgård

  • Gå till sida 1
  • Gå till sida 2
  • Go to Nästa sida »

Primärt sidofält

Prenumerera på vårt nyhetsbrev – kostnadsfritt


Prenumerera på Kulturbloggens Nyhetsbrev

Nytt

Rekordmånga skolbarn samlas för det fria ordet

3 oktober 2023 inleddes en helt … Läs mer om Rekordmånga skolbarn samlas för det fria ordet

Filmrecension: How to Save a Dead Friend

How to Save a Dead Friend Betyg 4 Svensk … Läs mer om Filmrecension: How to Save a Dead Friend

Teaterkritik: Dansen – stora livsfrågor i poetiskt, absurt skådespel framfört med humor

Dansen Av Ivan Vyrypajev Regi Olof … Läs mer om Teaterkritik: Dansen – stora livsfrågor i poetiskt, absurt skådespel framfört med humor

Filmrecension: Golda – en skildring om maktspelet bakom krig och fred

Golda Betyg 4 Svensk biopremiär 6 … Läs mer om Filmrecension: Golda – en skildring om maktspelet bakom krig och fred

Bejublad reunion för ikoniskt fusionband – Hawk on Flight på Valand

30/9 2023 Valand i Göteborg … Läs mer om Bejublad reunion för ikoniskt fusionband – Hawk on Flight på Valand

Teaterkritik: Bröderna Lejonhjärta – en pjäs med många bottnar

Bröderna Lejonhjärta Bygger på Astrid … Läs mer om Teaterkritik: Bröderna Lejonhjärta – en pjäs med många bottnar

Svängiga och stämningsfulla Dylan-relaterade praliner i jazztappning – Kallerdahl/ Lindgård/ Ward på Utopia

28/9 2023 Utopia Jazz nedanför … Läs mer om Svängiga och stämningsfulla Dylan-relaterade praliner i jazztappning – Kallerdahl/ Lindgård/ Ward på Utopia

Teaterkritik: Tidens larm på Folkoperan – skarpt och berörande

Tidens larm Regi Tobias Theorell Musik … Läs mer om Teaterkritik: Tidens larm på Folkoperan – skarpt och berörande

Filmrecension: Jordens sång – för privat

Jordens sång Betyg 2 Svensk biopremiär … Läs mer om Filmrecension: Jordens sång – för privat

Filmrecension: Hypermoon – poetiskt, ärligt, filosofiskt och tankeväckande

Hypermoon Betyg 4 Svensk biopremiär 29 … Läs mer om Filmrecension: Hypermoon – poetiskt, ärligt, filosofiskt och tankeväckande

Följ oss på Facebook

Här hittar du Kulturbloggen på Facebook.

Kategorier

  • ..
  • Intervju
  • Kulturpolitik
    • Krönikor
    • Kulturdebatt
  • Litteratur och konst
  • Musik
  • Recension
    • Bokrecension
    • Filmrecension
    • Musikalrecension
    • Recension av TV-serier
    • Skivrecensioner
    • Teaterkritik
  • Scen
    • Balett
    • Dans
    • Film
    • Opera
    • Teater
    • TV
  • Toppnytt

Etiketter

Bok Bokrecension Böcker Dans Debaser Deckare Dramaten ekonomi Filmkritik Filmrecension Göteborg Hultsfred Hårdrock indie Konserter Konst Kultur Kulturpolitik Medier Musik Musikfestival Musikvideo Opera Politik Popmusik Recension recensioner rock Rockmusik Roskilde samhälle Scen Scenkonst skivnytt skivrecension Spotify Stockholm Stockholms stadsteater Teater Teaterkritik Teaterrecension tv TV-serie Video Way Out West

Annonser

SPEL KAN SKAPA BEROENDE

casino utan svensk licens Trustly
Få snabb tillgång till betting utan svensk licens med Trustly

Hitta och jämför casino utan svensk licens hos CasinoUtanGränser.se/casino-utan-licens/
nya casinon utan svensk licens
Hos casino-utan-svensk-spellicens.com hittar du de senaste spelsajterna som inte har licens i Sverige.
Casinogringos
Jämför casino utan licens på onlinecasinos.se
Svenska casinobonusar
Shiba - urhunden med stil

Footer

Om oss

  • Kontakt
  • Om oss
  • Sajtips – länkar

Copyright © 2023 · Metro Pro on Genesis Framework · WordPress · Logga in