Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Bok

Träna på arbetsintervjun med hjälp av en blogg

by


Jan Kallberg som skrivit två böcker om anställningsintervjuer har byggt en blogg som ger
gratis kunskap i och träning för arbetssökande. Här finns bloggen.

Att söka jobb är en utmaning, du har begränsat med tid och du vill se resultat. Därför är det viktigt att ta en jobbintervju på
allvar. Vi lägger mycket energi på att hitta jobb att söka och skriva tjusiga följebrev men få tränar på intervjun. Om du förbereder
dig för intervjun med frågor så fyller de två syften – du tvingas konkretisera vad du tycker och vad du vill om exempelvis att jobba
övertid, hur du ser på olika situationer, och det ger dig självinsikt. Det andra och mer uppenbara värdet är att du är bättre
förberedd att redovisa vad du kan, vem du är och vad du kan erbjuda.

För att förbereda dig på att gå en intervju har Jan lagt upp i dagsläget ett 50-tal intervjufrågor men inom en månad kommer det att
vara 150 frågor.

Så här gör du!

Gå till intervjufrågornas arkiv om du vill ha dem uppradade.


Vill du träna dig själv så klicka på första frågan i arkivet.

Gå sedan på bakåtlänken i vänstra högra hörnet och sedan blir det en träning för dig när du
nu kan klicka dig bakåt fråga efter fråga. Som en interaktiv träning för dig att bli bättre att förklara vem du är på ett
representativt sätt.

Vill du följa med och få nya frågor allteftersom de postat på bloggen:
Länk till RSS-feed: http://kallberg.blogs.com/jobb/intervjufr%C3%A5ga/atom.xml

Låna böckerna på bibliotek!

Om du har ett bibliotekskort på ett av Sveriges folkbibliotek så har du med stor sannolikhet möjlighet att låna böcker via ELIB. Har
du ett lånekort på Stockholms Stadsbibliotek t e x är det ditt lånekortnummer som är på baksidan av kortet du kan använda för att
låna elektroniska böcker. Det kostar dig INGENTING (mer än på skatten) men om du söker jobb är det en resurs och du kan låna fem
böcker per vecka. Det finns tusentals böcker på ELIB.
Kallbergs två intervjuböcker finns som e-böcker via ELIB.
http://www.elib.se/search.asp?sok=jan+kallberg&secondrun=YES

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Kristian Lundberg: Yarden – jag tror på allt

by

Kristian Lundbergs berättelse om arbete utan arbetsrätt är till en början så mörk att jag tappar andan och knappt orkar ta mig vidare. Men samtidigt så svår att lägga ifrån sig att jag sträckläser den och till slut faktiskt ser ljuset – i solidariteten mellan människor, mellan arbetarna trots allt och bortom alla floskler.

Yarden är namnet på ett företag i Malmös hamn där en grå jättemassa av människor utför ett slitsamt, otacksamt och ofta meningslöst flyttande och skötande av bilar. De är på väg någonstans, bilarna alltså – nya ägare, nya länder. Arbetarna är däremot fast i malströmmen och samtidigt totalt ointressanta som individer för arbetsgivaren, de kan bytas ut nästa dag eller nästa vecka.

Kristian Lundberg skriver avskalat och osentimentalt om en klassresa nedåt, med blicken hos den som varit någon annanstans – i berättarjagets Krister Lundbergs fall i medievärlden, som skribent. Det är motsatsen till ett självvalt studieprojekt hos underklassen, det handlar krasst om uteblivna uppdrag, möjligheter, om restskatt och akut brist på pengar.

Och Kristian Lundbergs förvåning känns äkta: Är det så här det ser ut nu, där nere? När han var yngre var det ju så lätt att få ett okvalificerat arbete med förhållandevis bra villkor. Rena drömjobben sett ur dagens perspektiv.

Det är skrivet med äkta omtanke också om andra, främst sonen men också vännerna i det som först enbart framstår som ett landskap utan ljus. Efterhand träder de fram, blir individer och vänner med egna historier och liv. Och som kan försvinna helt plötsligt när arbetsgivaren, inte sällan på helt godtyckliga grunder, fått för sig att någon begått något brott – eller helt enkelt har fel attityd.

”Yarden” är också en berättelse om en barndom i skuggan av en psykiskt sjuk mor och en far som givit sig av, om möjligheterna tack vare läsandet och – om klass, om de inte så välstädade skrymslena i samhället under folkhemmets guldålder. Då och nu, fast förankrat på olika platser och i olika årtionden men alltid trovärdig.

Det är också en Malmöskildring som är påträngande och storartad i sin sparsmakade stil, alltid exakt. Det är lätt att känna ”just så är det, just så var det” om allt från den tidiga morgontimmens tid för eftertanke och utsikten på en bro till bemanningsföretagens cyniska resonerande om de mänskliga brickorna nere i hamnen.

Krister Lundbergs berättelse ”Yarden” är en bok som rosats av kritikerkåren. Som läsare går det inte att komma ifrån frågan vad du gör när du vet att det som berättas är sant. Går det att fortsätta utan att protestera?

/Lilly Hallberg

Relaterade recensioner:
Svenska Dagbladet
Göteborgs-Posten
LO Tidningen
Sydsvenskan

Övrigt relaterad: Dagens Nyheter

BOK
Författare: Kristian Lundberg
Titel: Yarden – En berättelse
Förlag: Symposion
ISBN-nummer: 978-91-7139-838-2

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Ny bok om Google

by

Ny bok av Andreas Ekström som dissikerar företaget som blivit ett verb. Alla googlar men Google googlar också oss.

Om detta nätets viktigaste företag, som erbjuder 250 gratistjänster men samtidigt skapat en digital skuggbild av oss alla, har kulturjournalisten Andreas Ekström skrivit en utmärkt reportagebok, ”Google-koden”. Det råder visserligen inte någon brist på böcker om Google, men Ekströms bidrag står sig väl i jämförelse med flera av de engelska titlar som utkommit. Enligt uppgift är boken inte tillkommen av fiendskap, snarare av kärlek. Samtidigt påpekar Ekström att Google är ett företag som i ovanligt hög grad lyckats med konststycket att berätta precis den historia man vill om sig själv.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,

Sofi Oksanen: Utrensning – verkligen en litterär sensation

by

I baksidestexten på Sofi Oksanens roman ”Utrensning” står att den är en litterär sensation. Liknande har sagts i sammanhanget så många gånger att det förlorat sin kraft. Men nu stämmer det. Boken har välförtjänt belönats med både Runebergspriset och Finlandiapriset som första finska roman någonsin.

”Utrensning” berättar med en oerhörd kraft både om ett kollektivt och djupt personligt trauma i Estland under 1900-talet, spänner över självständighet under förkrigsåren till tillståndet i skuggan av det sönderfallande Sovjetimperiet.

Romanens förgrundsgestalters, den åldrande Aliide Truu och den unga Zaras, privata öde är sammanvävt med de så kallade stora, historiska händelserna på ett oupplösligt och grymt vis. Men det stora i berättelsen ligger också i gestaltningen av ett möjligt liv i vardagen, inte bara överlevnad under olika former av övervåld och terror.

Aliide var en helt ung kvinna då hennes hemland ockuperades av Sovjet. Hennes förbjudna kärlek till systerns man leder till det som eftervärlden stämplar som förräderi. Hon lyckas dock gå vidare, resa sig efter övergrepp och finna vägar för att hantera både det hon gjort och det hon utsatts för. Tills en ung kvinna bokstavligen faller ner på hennes jordlott, en främling på flykt undan sin hallick.

I lager på lager avtäcker Sofi Oksanen hemligheter i det förflutna, visar hur det hör ihop. Gestaltningen av Aliides handlingar och tankar är mästerlig, gör det möjligt att förstå det oerhörda: namnteckningen på ett papper som leder till systerns deportation, hur hennes stora kärlek blir inlåst i ett lönnrum.

Just möjligheten till identifikation med den enskilda människan bidrar också till förståelsen av historien på ett sätt långt mer effektivt sätt än de närmast mallade och psykologiserande förklaringarna på frågan ”Hur kunde det ske?”.

Miljöerna i boken är skildrade så övertygande att de aldrig känns som litterära konstruktioner utan genomgående realistiska beskrivningar, självklara och inte en skapad fond mot vilket dramat utspelar sig. Tvärtom är de en del av dramat. Det gäller så väl den lilla byn i västra Estland som 1990-talets sexhandel i det gamla östblockets storstäder.

Hur storpolitik och yttre händelser påverkar den enskilda människan är mycket olika. Även mellan människor som genomlevt samma yttre händelseförlopp kan uppfattningen skilja sig starkt då det gäller hur det påverkat det egna livet. Sofi Oksanens roman om två kvinnor är så gripande för att de är alltigenom trovärdiga människor, inga exempel på karaktärer utplacerade i tiden.

Jag tror att de flesta människor vet var de ska söka hemligheter, vilka byrålådor de ska dra i och vilka lådor på vinden de ska börja leta i efter dokument och fotografier. Där finns för många säkert också sådant som kan sättas i större sammanhang, folkomflyttningar under förra seklet, övergrepp, svek på både personliga och kollektiva plan. Jag vet däremot inte om alla har behov av sådana utgrävningar för egen del. Men Sofi Oksanens roman är bland det bästa jag läst.

/Lilly Hallberg

Titel: Utrensning
Författare: Sofi Oksanen
Översättning: Janina Orlov
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN-nummer: 978-91-0-012395-6

Relaterat:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Intervju med Sofi Oksanen i DN.

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Äntligen, Kitty Crowther som vinnare ger bilden dess rätta status

by


Den belgiska illustratören Kitty Crowther får Astrid Lingren-priset. Det är första gången en illustratör inte behöver dela priset med en författare.
På prisets webbplats berättas om vinnaren:

Kitty Crowther är illustratör och författare, som bor och verkar i Belgien. Hon föddes i Bryssel 4 april 1970, med en pappa från England och mamma från Sverige. Kitty Crowthers produktion omfattar ett 35-tal titlar huvudsakligen utgivna på belgiska och franska förlag. Böckerna översätts i rask takt till nya språk.

Juryns motivering
Om jag var tvungen att välja ett ord för att beskriva mig själv skulle det vara historieberättare. Jag har genomströmmats av berättelser så länge jag kan minnas. Böcker var min trygghet, min bubbla.

Dagens Nyheters Lotta Olsson applåderar val av pristagare:

Med det sagt kan jag ändå dra en lättnadens suck över Kitty Crowther. För nog har illustratörerna tidigare oförtjänt hamnat på undantag, trots att det bland de nominerade har funnits gott om nyskapande konstnärer.
Och nu, svenska förlag: sätt fart! Kitty Crowther har mycket att tillföra den svenska bilderboksskatten.

Det är bara att stämma in i lyckönskningarna. Det är på tiden att bilden räknas lika mycket värd som ord.

Astrid Lindgren-priset, Almapriset, har en blogg också.

Expressen har också kommenterat Almapriset., liksom Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , ,