I baksidestexten på Sofi Oksanens roman ”Utrensning” står att den är en litterär sensation. Liknande har sagts i sammanhanget så många gånger att det förlorat sin kraft. Men nu stämmer det. Boken har välförtjänt belönats med både Runebergspriset och Finlandiapriset som första finska roman någonsin.
”Utrensning” berättar med en oerhörd kraft både om ett kollektivt och djupt personligt trauma i Estland under 1900-talet, spänner över självständighet under förkrigsåren till tillståndet i skuggan av det sönderfallande Sovjetimperiet.
Romanens förgrundsgestalters, den åldrande Aliide Truu och den unga Zaras, privata öde är sammanvävt med de så kallade stora, historiska händelserna på ett oupplösligt och grymt vis. Men det stora i berättelsen ligger också i gestaltningen av ett möjligt liv i vardagen, inte bara överlevnad under olika former av övervåld och terror.
Aliide var en helt ung kvinna då hennes hemland ockuperades av Sovjet. Hennes förbjudna kärlek till systerns man leder till det som eftervärlden stämplar som förräderi. Hon lyckas dock gå vidare, resa sig efter övergrepp och finna vägar för att hantera både det hon gjort och det hon utsatts för. Tills en ung kvinna bokstavligen faller ner på hennes jordlott, en främling på flykt undan sin hallick.
I lager på lager avtäcker Sofi Oksanen hemligheter i det förflutna, visar hur det hör ihop. Gestaltningen av Aliides handlingar och tankar är mästerlig, gör det möjligt att förstå det oerhörda: namnteckningen på ett papper som leder till systerns deportation, hur hennes stora kärlek blir inlåst i ett lönnrum.
Just möjligheten till identifikation med den enskilda människan bidrar också till förståelsen av historien på ett sätt långt mer effektivt sätt än de närmast mallade och psykologiserande förklaringarna på frågan ”Hur kunde det ske?”.
Miljöerna i boken är skildrade så övertygande att de aldrig känns som litterära konstruktioner utan genomgående realistiska beskrivningar, självklara och inte en skapad fond mot vilket dramat utspelar sig. Tvärtom är de en del av dramat. Det gäller så väl den lilla byn i västra Estland som 1990-talets sexhandel i det gamla östblockets storstäder.
Hur storpolitik och yttre händelser påverkar den enskilda människan är mycket olika. Även mellan människor som genomlevt samma yttre händelseförlopp kan uppfattningen skilja sig starkt då det gäller hur det påverkat det egna livet. Sofi Oksanens roman om två kvinnor är så gripande för att de är alltigenom trovärdiga människor, inga exempel på karaktärer utplacerade i tiden.
Jag tror att de flesta människor vet var de ska söka hemligheter, vilka byrålådor de ska dra i och vilka lådor på vinden de ska börja leta i efter dokument och fotografier. Där finns för många säkert också sådant som kan sättas i större sammanhang, folkomflyttningar under förra seklet, övergrepp, svek på både personliga och kollektiva plan. Jag vet däremot inte om alla har behov av sådana utgrävningar för egen del. Men Sofi Oksanens roman är bland det bästa jag läst.
/Lilly Hallberg
Titel: Utrensning
Författare: Sofi Oksanen
Översättning: Janina Orlov
Förlag: Albert Bonniers förlag
ISBN-nummer: 978-91-0-012395-6
Relaterat:
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter
Expressen
Intervju med Sofi Oksanen i DN.
Läs även andra bloggares åsikter om böcker, recension, litteratur
Det är bästa boken jag har läst på mycket mycket länge!
Sofi Oksanen är en suverän författare! Läs gärna även ”Stalins kossor” där tematiken är relationen Finland-Estland och hur det påverkar människors liv och leverne.
Visst, boken är jättebra, men en litterär sensation? Kan det vara så illa att om en ung kvinna inte skriver en taskig deckare utan en riktig roman, dessutom en riktigt bra sådan, så är det en sensation? Men, det är en mycket bra roman och det är verkligen kul att hon får priset.
Här är en till intervju med Okasanen, från ETC.
http://www.etc.se/25904/oevergrepp-i-tva-generationer/