Nikki Lane på Pustervik, Göteborg, 10 maj 2016
Nikki Lane, reativt ny countrystjärna ute på sin första europaturné, spelade på Pustervik i går 10 maj 2016, spelar i Stockholm i kväll, 11 maj och i Hultsfred i morgon, 12 maj.
Foto: Peter Birgerstam
Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik
Iggy Pop och Post Pop Depression Tour
Cirkus i Stockholm, 4 maj 2016
Betyg 4
Iggy Pop gör nog aldrig sin publik besviken. Han är en legendar. Han har en total självklarhet på scen och står stadigt i sig själv, han bjuder på sig själv men fjäskar aldrig. Publiken var heltänd och jag tror de flesta var mycket nöjda när Iggy gästade Cirkus i Stockholm tillsammans med Queens of The Stone Ages frontman Josh Homme och Joshs bandkompisar Dean Fertita och Troy Van Leeuwen, Arctic Monkeys trummis Matt Helders och gitarristen och bassisten Matt Sweeney.
I våras släppte denna konstellation albumet ”Post Pop Depression” som fick mycket positivt mottagande och av bland annat Aftonbladets recensent påstås kunna vara den bästa Iggy-plattan sedan 30 år gamla ”Blah blah blah”. Det är förstås något som kan diskuteras, Iggy Pop har släppt flera starka album. Oavsett är denna uppsättning musiker perfekt för Iggy. Det är tungt, det är rock som möter punk och vissa inslag av pop på ett oemotståndligt sätt. Jag tror ingen i publiken kunde sitta still och många sjöng med, gungade med till varenda låt.
Jag gissar att majoriteten i publiken på Cirkus var fans till Iggy. Utlovat var en blandning av de nya låtarna och en del klassiska Iggy-låtar – och så var det, i en mycket bra blandning dessutom. Men det går inte att komma ifrån att publiken tände till allra mest till de stora Iggy-låtarna, framför allt ”Passenger” och ”China Girl”, två låtar som de bjöd på före de sju extranumren. ”Break Into Your Heart” som av många angetts som den bästa låten på det nya albumet var första låten bland extranumren – och det märktes att just den låten hade hunnit sätta sig bland publiken en del.

Post Pop Depression Tour, ja vad menar han med Post Pop? Efter popmusiken eller efter Iggy Pop? Oavsett är det tourens konsert i Stockholm långt från något som har med depression att göra. Iggy har lyckats komma helt rätt. Tillsammans med Josh Homme och de andra har han hittat både känslan från sina Bowie-producerade 70-talsklassiker från Berlin-perioden och nyare rockrytmer.
Iggy Pop (som förresten egentligen heter James Newell Osterberg) är född 21 april 1947 i Muskegon, Michigan, så han har nyligen fyllt 69 år. Och sina år bär han med den äran. Han är punk, han är rock, han är tuff pop, han är Iggy och han är stor.
by Redaktionen
Den 14 mars meddelade kent att 2016 blir bandets sista år tillsammans, men utlovade att under året ge ut massor av ny musik. Resan började med Egoist och fortsätter idag med nya singeln Vi är inte längre där, som är första smakprovet från det kommande albumet. Egoist finns ej med på albumet.
Den 20 maj släpps Då Som Nu För Alltid, Kents allra sista album som spelades in i Electric Lady Studios i New York, under några veckor i november och december 2015.
Lyssna: Vi är inte längre där
Adele
Tele2 Arena i Stockholm, 29 april 2016
Betyg 4
Nästan 30 minuter efter utsatt starttid börjar konserten, med många fortfarande köande utanför. Adele sjunger ”Hello”, och publiken svarar med allsång. Följer upp med ”Hometown Glory”, med bilder från Stockholm som bakgrund. Billigt knep, men det funkar.
Fortfarande kommer det in många på arenan. Tycker uppriktigt synd om dom, för Adele sjunger som en gudinna. Hon har haft en paus på nästan fyra veckor sen den senaste showen, och trots att hon säger att hon varit mest sjuk under pausen, märks det att hon är laddad.
Enligt henne själv så är detta den största arenan hon spelat på. Hon lyckas ofta att få Tele2, att kännas intim och mysig. Adele har valt att den senaste skivan inte ska finnas på Spotify och andra stream-tjänster. Hon undrar hur många som hört den senaste skivan, och är lite orolig för att publiken i Stockholm inte ska kunna de nya låtarna. En rädsla hon kunde lämnat hemma.
”One and Only” följs av ”Rumour Has It”. Faktiskt skönt med det tempobytet, och Adele konstaterar själv att hon har många ganska deppiga låtar, och som är långsamma i tempot.
Alla på Tele2 har sittplatser, men till ”Rumour Has It” står många upp och dansar.
Samspelet mellan Adele och publiken består ofta att hon ser en rolig skylt, och hon ropar upp den personen på scenen. Det känns äkta, lika äkta som hennes röst låter när hon drar igång ”Water Under the Bridge”. Nu är det fredagsmys, med en gosig låt och vi är alla där för samma sak. Ha en trevlig kväll. Till ”I miss you” badar scenen i ett snyggt blå ljus, och hon lyckas fylla hela arenan med sin röst.
”Skyfall” är låten till den 23 bondfilmen och Adele fick frågan om hon ville göra låten när hon var 23, självklart kunde hon inte tacka nej. Nummer är viktigt för Adele.
Fortsättningen av låtlistan är stark.
Million Years Ago
Don’t You Remember
Send My Love (to Your New Lover)
Make You Feel My Love
Sweetest Devotion
Chasing Pavements
Someone Like You
Set Fire to the Rain
Men när det blir dags för extranumren, så är dom helt fantastiska. Jag kommer länge att minnas de tre låtarna.
All I Ask
When We Were Young
Rolling in the Deep
Redan innan bandet spelat sin sista ton tänds ljuset i arenan. Signalen på att det är slut. Det är få som är besvikna, för detta var en fantastisk konsert. Tvekar på betyget, och landar på en fyra. Skulle jag ha haft en plats närmare scenen, och inte på ena läktaren, hade den säkert fått en femma.
Foto: Thomas Johansson
by Redaktionen
Anohni? Ringer det en klocka? Det kanske beror på att ni känner Anohni under hennes tidgare namn Antony Hegarty, sångare i Antony & The Johnsons. Men nu är det Anohni som gäller och hon käkar gränsöverskridning till frukost och kastar ut Antonys dramatiska stråkbeströdda melankoli för att ersätta den med elektroniska dansexperiment med en mörk, djup underton av den värld vi lever i idag. Det är nu klart att hen kommer till Way Out West, musikfestivalen i Slottsskogen i Göteborg i sommar.
Ett pressmeddelande berättar:
Sedan det mörka, märkliga genombrottsalbumet I Am A Bird Now har Anohni förtrollat oss med sin röst och tagit med oss på otaliga resor i skymningslandet mellan konst och musik. Hon har samarbetat med Lou Reed och Björk samt blivit den andra transpersonen någonsin att nomineras för en Oscar. (Något som Oscarsgalan karaktäristiskt fuckade upp genom att stryka Anohnis framträdande pga ”tidsbrist”, men det är en annan tristare historia.)
Våra liv har redan berikats med singlarna 4 Degrees samt Drone Bomb Me och 2016 väntar spänt på albumet HOPELESSNESS (släpps 6 maj) som är ett samarbete med Hudson Mohawke och Oneohtrix Point Never. Under turnén säger sig Anohni vilja ”utforska sin röst separat från kroppen och använda avatarer för att representera sig själv” och, nä, vi vet inte heller riktigt vad det innebär men vi är sjukt sugna på att få veta.