Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

Uppsala Stadsteater

”Hamlet” på Uppsala Stadsteater – ett påfrestande och drabbande drama som sitter kvar

by

hamlet

Hamlet på Uppsala Stadsteater

Regi: Linus Tunström
Bearbetning: Armin Kerber och Linus Tunström
Scenografi & kostym: Maja Ravn
Musik: Knut Jensen
Ljusdesign: Mats Öhlin
Mask & peruk: Johanna Rönnbäck

Vad som börjar som ett grekiskt drama, med en dramatiskt upplyst fontän och en tillsynes död – och naken – man som följer det antika skönhetsidealet: muskulös, välhängd (visar det sig snart) och allmänt välproportionerlig, utvecklas snart till någonting mer modernt. Ett rockband, Ofelia som är groupie och visar sin uppskattning gentemot Hamlet på fler än ett sätt. Det blir lika komiskt som allvarligt, på ett mycket välbalanserat sätt.

Det är inte bara i anslaget som moderniseringen märks av, utan också i de glasväggar som markerar såväl tid och rum som levande och döda. För även om det är en nytolkning, är döden mycket närvarande i denna uppsättning. Om än på ett speciellt sätt: zombies får dels representera Hamlets fallne fader och därmed också den kraft som skickar Hamlet mot den egna avgrunden, fast inte som i The Walking Dead utan lite nyare TV-spel.

På ett mycket skickligt vis binds den klassiska historien ihop med nutida frågor om moral kring frågor som personliga relationer och krig; eller snarare tidlösa frågor vi tampas med än idag trots tusenårig chans till förbättring. Det, bokstavliga, helvetesdramat som drar igång när Hamlet möter sin döda fader är fortfarande lika filosofiskt betingat, och trots den stundtals komiska gestaltningen ändå väldigt slitande på vår huvudrollsinnehavare: det märks att han slits mellan sanningar som når olika nivåer av obehaglighet, men vilken ska han lita på och gå efter?

Även om just Hamlet stjäl showen, såklart, är även övriga skådespelare väldigt övertygande. Varje steg och dialogutbyte är ett steg närmare oss i publiken det helvete som väntar vår huvudrollsinnehavare; en stark skildring som blir mer drabbande än bara fiktion. Speciellt bra stämmer detta in på slutet, där Hamlet som bekant konfronterar sin moders nya make: det slutar i någonting som påminner om Michael Hanekes Funny Games där en skurk spolar tillbaka tiden för att väcka sin partner till liv igen. Den stora skillnaden är förstås att detta är gjort helt utan digitala tekniker, och utan en kamera som mellanhand mellan händelse och betraktare. Vad som följer är nästan bara definierbart om en hänvisar till en del illegala substanser; det är lika vackert, färgrikt som skrämmande. Och höjer även omdömet från ”solitt hantverk” till ”påfrestande och drabbande drama som sitter kvar” vilket inte är så dåligt för ett slutparti som rundar av en pjäs de flesta redan sett och har starka åsikter om. Klassikerstämpeln kanske lyser lite svagare på denna nyuppsättning, men är ändå inte helt osynlig. Ett gott betyg i sig.

Text: Fredrik Gertz

Glädjefylld Sound of Music på Uppsala stadsteater

by

Sound of Music
Uppsala stadsteater
Premiär den 17 november 2012

Sångerna från gårdagens premiär av Sound of Music sjunger fortfarande i mitt huvud. Trots att jag lyckats undgå att se succémusikalen med Julie Andrews från 1965 så kände jag igen de flesta när de framfördes på Uppsala stadsteater.

Sound of Music är en härlig musikal från 1959 av kompositörerna Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II. Vad många inte vet är att det finns en verklig historia i botten. Verklighetens Maria von Trapp skrev boken The Story of the Trapp Family Singers som gavs ut 1949. Boken filmatiserades i Tyskland och Broadwayregissören Vincent Donahue fick inspirationen till musikalen från filmen.

I sin uppsättning av Sound of Music har Uppsala stadsteater gått tillbaka till Marias memoarer ”för att hitta den självgående och moderna Maria som vågar gå sin egen väg”. Resultatet är en mer avskalad version av klassikern, som jag tror går hem hos alla åldrar.

Handlingen i musikalen utspelar sig i slutet av 30-talet. Maria är novis på ett nunnekloster, men nunnorna tvivlar på att hon är ämnad för nunnelivet. Hon skickas därför på ett uppdrag som guvernant åt de sju barnen i den förmögna familjen von Trapp. Deras mamma är död och pappa kaptenen har förbjudit all musik och lek i huset för att kunna glömma.

Maria får snabbt barnens kärlek och snart mjuknar också kaptenen. Maria för också tillbaka musiken och glädjen in i deras liv. Lyckan hotas av Nazitysklands annektering av Österrike, men familjen von Trapp låter sig inte kuvas.

Föreställningen är fylld av musik och dans och vi flyger genom handlingen. Frida Modén Treichl, som många känner igen från SvTs Jakten på Julia 2010, är utmärkt i rollen som den starka och livsbejakande Maria. Robin Kellers tolkning av Georg von Trapp ger pjäsen en humoristisk touch samtidigt som samspelet med Maria känns äkta. Barnskådespelarna imponerar och i det hela är pjäsen mycket välspelad.

Scenografin är ganska enkel. En enorm tavelram i guld spelar en viktig roll och blir bland annat murarna till det skyddande klostret. Kläderna har också en stor symbolisk betydelse.

Sången ackompanjeras av två flyglar, som tillsammans lyckas få fram musiken med stor känsla. För den som är extra förtjust i sångerna kommer musikalen att framföras i sing along-föreställning vid fyra tillfällen: 15 och 18 december samt 3 och 12 januari.

Sound of Music
Av Richard Rodgers och Oscar Hammerstein II
Översättning: Erik Fägerborn
Regi: Ronny Danielsson
Scenografi & kostym: Rikke Juellund
Koreograf: Roger Lybeck
Ljus: Mats Öhlin
Mask: Per Åleskog
Medverkande: Robin Keller, Frida Modén Treichl, Marianne Mörck, Oscar Sundling*, Göran Gillinger, Mikaela Ramel, Susanne Gunnersen, Liv Eklund Swartz*, Linda Kulle, Johan Tenstam**
Barnen: Daniel Rylander/Gustaf Silenstam, Sara Sönnebo/Hanna Bergström, Johannes Tenstam/Isak Hvarfner, Sandra Svanqvist/Andrea Junebjörk, Smilla Bjurbo/Nora Hennig, Majken Bjurbo/Lovisa Eriksson von Otter/Alva Naglitsch
Nunnor: Emma Anstey, Malin Hasselquist, Anna Federici, Hanna Lindh, Hanna Jonsson, Åsa Tallberg, Elza Thalinson Ranhagen, Louise Möllerström, Frida Wålinder, Alva Franzon, Hanna Fahlbeck, Sandra Karlsson
Pianister: Sanna Hodell, Arnold Rodriguez
* Praktikant från Högskolan för scen och musik
** Statist

Bild 1: Syskonskaran med barnteamet från premiären – Majken Bjurbo, Andrea Junebjörk, Sara Sönnebo, Smilla Bjurbo, Frida Modén Treichl, Johannes Tenstam, Linda Kulle, Daniel Rylander.
Bild 2: Göran Gillinger, Robin Keller, Marianne Mörck, Frida Modén Treichl, Linda Kulle & Nunnor. Foto: Carl Thorborg

Läs även recensioner i Expressen och Teatermagasinet, samt andra bloggares åsikter om , ,

Premiär för Fursten på Uppsala stadsteater

by

Fursten av Malin Lagerlöf

Urpremiär 15 mars 2011

Uppsala Stadsteater, Lilla scenen

När vi går in till föreställningen är det förstås premiärmingel. Över oss hänger ridån med ett citat av Jan Stenbeck – Fursten. .

När ridån går upp står vi på scenen och ensemblen står på åskadarplats. Vi får en kort monolog av Allan Svensson, berättelsen om hur Jan Stenbeck kom från ingenstans och blev sveriges första mediamogul,  ”pojken som definitivt inte var någon pojke längre”.

Jan Stenbeck kom från ingenstans men inte med tomma händer. Han stred om arvet och vann.

Det som följde ser vi fortfarande omkring oss. TV 3 och TV 4, Metro, Tele2/COMVIQ och kontantkort till mobiltelefoner.

På scen får vi följa Furstens väg till makt och berömmelser, vi är med när han strider, vinner och festar.

Som publik kastas vi mellan beundran och avsky. Vi följer Jan Stenbeck från att vara uppkomlingen och outsidern till utmärkelsen som årets företagare. Pengarna rullar in och han får en ledande position i näringslivet.

Vi får möta de som upphöjs och kastas åt sidan, I pjäsen är Fursten som en stjärna med oemotståndligt kraftfält.

Vi får också se ensamheten som uttrycks i längtan efter en hund. Det vilda festandet och sexuella utsvävningarna kan väl enkelt ses som ett försök att fylla tomheten. Osökt kommer en undran om vad som hade skapats om Stenbecks kreativitet och intelligens varit starkare än hans besatthet. Hade vi fått en svensk mediaversion av Steve Jobs? Det är förstås omöjligt att säga med säkerhet men intressant att fundera över.

Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva på Uppsala Stadsteater

by

Jag vill inte dö, jag vill bara inte leva

Premiär den 22 februari 2012

Salongen, Uppsala Stadsteater

Maria Sundborn framför en monolog som bygger på Ann Heberleins bok med samma namn. Förvänta er inte en teaterföreställning i vanlig bemärkelse. Det här är en inlevelseövning av starkaste slag.

Maria Sundbom framför monologen som om det var hennes egna ord. På sätt och vis blir de det. Det är ju ingen annan där och säger det hon säger. Flera gånger under föreställningen gör sig verkligehten påmind, mobiltelefonen ringer, ”kan jag få ett glas vatten”. Nära slutet rusar en ung kvinna ut och Maria går efter. Det är förvirrande och jag tror att fler än jag blir osäkra på var de är. På vem som står framför oss och pratar så forcerat om så obehagliga saker. Är det en skådespelare eller är det ”hon”?

Scenen är två whiteboardväggar som bildar ett hörn, ett litet bord med papper och en väska. Väggen fylls snart med text. Tankar, namn, övningar för att dämpa ångesten, mer namn, GUD. Argument för och emot döden men inte ett enda svar.

Ensamheten när inte ens Gud är anträffbar. ”Varför ringer inte min man…?” Enda sällskapet blir de döda filosoferna på väggen och den ständiga frågan. Har jag rätt att avsluta mitt liv?

När föreställningen är slut slocknar ljuset plötsligt. En kort stund lyser en ljusrektangel upp några ord på väggen: Vakna upp och stärk det som finns kvar och var nära att dö.

——————————————————————–

På väg ut ur salongen står Maria Sundbom och byter några ord med de som vill säga något. Hon är märkbart tagen och hennes ögon är blanka, som om hon är nära att gråta.

Jag stannar till och frågar hur  det är att göra den här föreställningen. ”Det är jättetungt…” svarar hon snabbt ”Det är jättetungt men vi valde att göra det så här rått med tanke på syftet…”.

Syftet är att berätta och känna på en liten bit av vad sjukdomen innebär. Maria Sunbom skall göra 15 föreställningar. Missa inte denna chans till en erfarenhet du inte får någon annan stans.
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Premiär för Den Flygande Handläggaren på Uppsala Stadsteater

by

 

Den flygande handläggaren på Uppsala Stadsteater

Premiär: 28 januari 2012

Regi: Olle Törnqvist

 

Den flygande handläggaren är en pjäs som handlar om den stora omorganisationen av Försäkringskassan som genomfördes 2005 till 2008.

Curt Malmborg lovade guld och gröna skogar men 2008 var kaoset ett faktum och resten är så att säga historia.

Pjäsen är en vass satir av Getrud Larsson, stundtals riktigt rolig, ibland nattsvart. Beskrivningen av det kafkaeska ”Programmet” som styr omorganistationen är klockren men också skrämmande när vi får klart för oss att det var så här det var.

Vi får följa handläggaren Marianne genom omorganisationens berg- och dalbana tills hon konfronteras med yttersta konsekvenserna av politikens misslyckande. Hon förvandlas då till Den flygande handläggaren och konfronterar de ansvariga i tur och ordning.

Kul detalj är att vi får möta TV 4s nyhetsankare Bengt Magnusson och reporter Ulf Lundin som sig själva.

Den här pjäsen tar vid där media slutar skriva och förhoppningsvis får det någon att reflektera över organisationen och sin yrkesroll. Det är ju inte slut på omorganisationerna, konsulterna och ”Programmen” i våra skattefinasierade verksamheter.

Info om pjäsen
Intressant? Läs även andra bloggares åsikter om , , ,