Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

bokmässan

Kulturbloggen intervjuar Mari Jungstedt

by

marijungstedt
Att skildra barns utsatthet och sårbarhet, det är Mari Jungstedts största drivkraft när hon skriver.
Det berättade hon när Kulturbloggen fick en pratstund med henne på bokmässan i Göteborg.
– Att skildra hur uppväxten präglar en människa var det somfick mig att skriva från början, sade hon. I första boken tog jag upp mobbning för att jag själv blivit mobbad och jag ville skildra vad det gjorde med mig.

Barns utsatthet finns med mer eller mindre i alla Mari Jungstedts romaner.
– Det är säkert min egen barndom som ligger bakom. Min pappa var alkoholist och min mamma blev svårt cancersjuk när jag var 14 år. Ingen tog hand om oss, berättade hon.
Många barn och ungdomar lämnas fortfarande ensamma i svåra situationer.
– Många barn får bära så mycket. Det smärtar mig så mycket att det är så många barn som lämnas därhän, sade Mari Jungstedt.

Dagen innan jag intervjuade Mari Jungstedt såg jag Isabel Allende intervjuas på scen. Isabel Allende fick frågan om hur hon kunde vara så stark trots de svårigheter hon mött i sitt liv. Isabel Allende svara då: ”Jag är inte stark, att skriva är mitt sätt att överleva.”
Jag frågade Mari Jungstedt om hon upplevde det på samma sätt. Hon sade både ja och nej på den frågan och utvecklade tankarna kring att skriva och hur det påverkar ens liv och har anknytning till sitt eget liv:
– Att skriva är en inre kommunikation med sig själv. Vissa böcker handlar mer om mig än andra och vissa partier i böckerna står mig förstås närmare än andra partier.
– Det är väl känt att när man har problem med något kan det vara en hjälp att skriva om det, det kan bli mer greppbart, man får distans, det blir tydligare.

Författare på heltid
Mari Jungstedt är journalist och fick självförtroende att börja skriva under tiden på Journalisthögskolan. Där träffade hon också den man som hon gifte sig med och fick barn. Första barnet fick hon då hon gick på Journalisthögskolan.
Hon arbetade i tio år på Sveriges Television och skrev samtidigt. I och med tredje boken om polismannen Knutas och hans kollegor och andra människor på Gotland är hon författare på heltid.

Dubbelliv och hemligheter
På bokmässan blev hon intervjuad i Bonniers monter och där fick hon flera frågor om den senaste boken: ”Den dubbla tystnaden”.
– Idén kom när jag träffade en kvinna på en fest. Hon berättade om sitt lyckliga äktenskap sedan trettio år. Men medan hon pratade på om hur lyckliga de var tillsammans ser jag i mitt inre ansiktet på en annan kvinna som berättat för mig om att hon i 20 år haft en förhållande med den mannen, medan han varit gift.

Temat dubbelliv och hemlighet blev utgångspunkten för ”Den dubbla tystnaden” som utspelar sig en hel del på Fårö och inte var som helst där utan på Ingmar Bergmans Fårö. Mari Jungstedt berättade att hon till och med fick ett hugskott och tog sig in på området för Bergmans hus på Fårö.
– Jag klättrade över muren dit, iklädd en silkig kjol och guldsandaletter, berättade hon.
– När jag stod där, det var ett magiskt ögonblick när jag såg samma utsikt som han, Ingmar Bergman, måste ha seett varje morgon.

Jo, så klart fick hon frågor om tv-serien som bygger på hennes deckarserie och som sänds i svensk tv.
Den spelades in för tysk tv och har fått en hel del kritik för att skådespelarna dubbats till svenska. Läpprörelser stämmer inte med vad som sägs.
Mari Jungstedt berättar att tv-serien gjordes för tysk tv och det var inga planer då på att den skulle sändas i svensk tv.
– Det var lite absurt att se på inspelningen. De tyska skådespelarna talade tyska och de svenska talade svenska. Som i en scen där Frida Hallgren spelar en tjej som grälar med sin pojkvän, de skriker åt varandra på olika språk, hon på svenska och han på tyska.
Mest knepigt blev det kanske med Peter Haber. Han talar flytande tyska och pratade därför tyska under inspelningen. När tv-serien sedan fördes över till svensk tv fick han dubba sig själv, berättar Mari Jungstedt.

För alla som älskar att följa polismannen Knutas och hans kollega Karins liv har jag goda nyheter. En ny bok håller på att skapas.
– Jag har en intrig, en idé, ett fylligt synopsis och har gjort mycket research och har börjat skriva, berättar Mari Jungstedt.

Böckerna i serien om Knutas och Gotland:

* Den du inte ser (2003)
* I denna stilla natt (2004)
* Den inre kretsen (2005)
* Den döende dandyn (2006)
* I denna ljuva sommartid (2007)
* Den mörka ängeln (2008)
* Den dubbla tystnaden (2009)

Relaterat:
Dagens Nyheter
Albert Bonniers författarpresentation av Mari Jungstedt
Jungstedts Gotland
Chatt med Mari Jungstedt i SR
Chatt med Mari Jungstedt i Expressen
Expressen om dubbningen

marijungstedt1

marijungstedt2

marijungstedt3

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

Svenska regerande fotbollsvärldsmästarna föll mot Norge

by

fotboll 051
Det norska författarlandslaget besegrade det svenska författarlandslaget i en fotbollslandskamp på Heden i Göteborg med 3-1.
Vi kultur- och bokbloggare som såg matchen tippar att kanske det svenska författarlandslaget varit mer aktiva i montrarna och alla seminarier under Bokmässan.
– Jo, det är nog anledningen, höll den stackars svenska målvakten med om, som släppte in tre mål varav två var på straff.

Det hjälpte inte att det svenska lagets lagkapten Fredrik Ekelund är en bollkonstnär av hög rang. Norrmännen var nog lite bättre.

Det finns tio författarlandslag i fotboll, alltså författare från ett land som bildar ett landslag och för tillfället är faktiskt det svenska landslaget världsmästare. Senast det svenska laget mötte det norska blev det alltså svensk seger. 1-3-förlusten på Bokmässan var den första förlusten för det svenska laget som också åkte på tre andra tråkigheter. Tre av spelarna skadade sig. Tomas Bodström, tidigare minister, spelade sin andra match i det svenska författarlaget, och han sträckte höger lårmuskel illa.

– Usch, det kommer att ta lång tid innan jag kan spela igen, sade Bodström till Kulturbloggen.

Pontus Lindh, poet och lagets coach för kvällens match rodde dock att Bodström snart ska vara tillbaka i laget:
– Han är av segt virke, sade Pontus Lindh.

Kulturbloggen som har ett förflutet som sportjournalist tyckte det var jättekul att avsluta sitt besök på årets bokmässa med att se en fotbollsmatch. Det var för övrigt premiär för landslagsfotboll i samband med bokmässan.

Norge tog ledningen i första halvlek med ett mål av Öyvind Saether. Inte helt orättvist, även om Bodström hade ett skott mot mål (rätt svagt) så dominerade norrmännen första halvlek. I andra halvlek kom det svenska laget igång bättre och fick till ett par farligheter framför norska målet, som kunde blivit mål.
Under ett anfall blev en svensk anfallare nerdragen i straffområdet och straffen sattes mitt i prick och de blågula hade kvitterat till 1-1.

Tråkigt nog ur blågul vinkel nöjde sig inte norrmännen utan de låg på och kanske inte helt orättvist fick de ihop två straffar som Oddmund F Vaggsholm säkert nätade bakom den svenske målvakten Magnus Sjöholm.

– Det är bara att säga grattis till Norge. De var det bättre laget, det är inget att säga om det, sade lagkaptenen och Malmöförfattaren Fredrik Ekelund när han efter matchen intervjuades av norsk tv (jag vet inte vad det var för slags tv-kanal, men en stor tv-kamera var det och en norsk kvinnlig reporter ställde frågorna).

Det svenska laget ska spela författarfotbolls-VM nästa år. Det går i en liten ort utanför tyska staden Essen i samband med en kulturfestival.

Fredrik Ekelund har varit lagkapten för det svenska författarlandslaget sedan det bildades för fem år sedan. Såsom författare till boken ”Sambafotboll” är han förstås ganska given på den positionen. Han berättade att han åker till Brasilien två gånger om året för att se, uppleva och spela fotboll där. Hans bok ”Sambafotboll” ska förresten komma ut i en ny version i samband med fotbolls-VM i Brasilien om fem år.

Det svenska författarlandslagets hemsida.

Petra, som bloggar på En annan sida, var också med och kollade författarfotbollen. Hon kommer också att blogga om det. Jag lägger in direkt länken dit när hennes inlägg kommit ut.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , ,

En tredjedel av högerregeringens statstråd vägrade svara på fem små frågor om kultur

by

bokmassan 11
Sex av de 22 statsråden anser inte att kultur är så viktig att de vill vara med i den bok där alla riksdagsledamöter och statsråd svarar på fem korta frågor om kultur.

Gunnar Bergdahl, kulturchef på , Helsingborgs Dagblad, har gjort en stor enkät där alla riksdagsledamtöer och statstråden fått svara på frågor om vilka som är de största kulturupplevelserna de haft inom scen, bok, konst, film och musik.

Det kanske kan betraktas som fjantigt att uppta dessa upptagna politiker med sådant. Men boken är ett dokument över vår tid, den ger en bra bild av makthavarna. Kvinnor bland politiker har varit snabbare och mer noggranna med att svara och det går inte att dra slutsatser efter partifärg när det gäller vilken slags kultur en person uppskattar.

– Resultatet har blivit oförutsägbart. Kulturupplevelserna går inte att härleda ur partifärg, sade Gunnar Bergdahl på en presskonferens om boken på Bokmässan.

Leif Pagrotsky, var en av tre politiker som svarat och som var med på presskonferensen. Han har ju tidigare varit kulturminister, i den förra S-regeringen.

– Jag brukar inte svara på enkäter, vi får så många, sade han men den här fångade hans intresse.

– Fast, påpekade han: De svar man ger gäller just den dagen. Vilken är den bästa film du sett? För mig beror det på vilken dag jag får den frågan.

Skojigt att läsa i all sin enkelhet. Vi får en inblick i de folkvaldas liv och inser att de är som folk är mest. Vanlighetens riddare, Göran Hägglund, KD, tar fram två musikupplevelser som sina största: Stones konsert i Göteborg sommaren 1991 och Springsteen på Nya Ullevi sommaren 2008.

Mona Sahlin svarar kort och gott: Ullevi, 4 juli 2008.

Jag förmodar att det är samma konsert som är en av Hägglunds favoriter.

Under finansminister Borg, statsminister Fredrik Reinfeld, utbildningsminister Jan Björklund, utrikesminister Carl Bildt, integrationsminister Nyamko Sabuni och infrastrukturminister Åsa Torstensson står det dock att de tackar nej på grund av tidsbrist.

De fem enkätfrågorna är:

Vad är din största scenupplevelse?
Vilken är den bästa bok du läst?
Vad är din största konstupplevelse?
Vilken är den bästa film du sett?
Vad är din största musikupplevelse?

Fem frågor som inte borde ta så mycket tid att svara på. Egentligen

– De får dock visst stöd av Leif Pagrotsky:

– De folkvalda får så otroligt många enkäter och frågor, sade han.

Fast just det: prioritera. De sex statstråden, en tredjedel av regeringen: tycker inte att kultur är så viktig att de vill svara på fem frågor i en bok som samlat alla riksdagsledamöters svar.

Jag blir inte direkt övertygad om att de anser att kultur är viktigt. Men vad är egentligen viktigare än kultur? Som Göran Bergdahl sade under presskonferensen, i kulturen brottas människor med de stora frågorna, om livet, existensen, kärleken.

– Om hundra år är vi alla borta. Vad är de viktigare att vi ägnar tiden här åt än dessa frågor?

I Dagens Arena läser jag angående Reinfeldt:

Det gick fortare än någon kunde ana för Fredrik Reinfeldt att förvandlas till Göran Persson. Andningspauserna. Landsfadersansatsen. Och arrogansen. Arrogansen framför allt. Den drabbar ofta en och annan journalist som råkar ställa en relevant fråga till statsministern.

Jag tycker för min del att hans vägran att svara på frågor om kultur också är ett uttryck för samma arrogans.

Jag avslutar med ett citat av två av de politiker som var med på presskonferensen:

– Tänk om talmannen i riksdagen en gång kunde initiera en debatt där vi fick diskutera en bok. Det skulle bli mer intressanta diskussionetr där inte alla skulle följa partilinjen, sade Hans Wallmark, M.

– Jag tycker att kulturen borde ingå i välfärdens kärna, sade Siv Holma, ordförande i kulturutskottet, från V.


Hos HBT-sossen kan du svara på samma fem frågor som politikerna svarat på. Lämna länken till ditt svar i en kommentar hos Alexandra på HBT-sossen när du svarat och länka dit också, så kan många hitta de olika svaren.

Folkvald kultur
349 riksdaggsledamöter och 22 statsråd om kulturupplevelser
Carlssons Bokförlag
Redaktör Gunnar Bergdahl
ISBN: 978-91-7331-285-1

Relaterat:
Helsingborgs Dagblad, Svenska Dagbladet, Expressen, Kulturen, Aftonbladet och Smålandsposten.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , , , , ,

Kulturbloggen på bokmässan

by

bokmassan
Det känns lite speciellt. Just när detta skrivs sitter jag på ett vingligt tåg på väg till Göteborg och Bokmässan. Fyra intensiva, inspirerande dagar med massor av intressanta möten är vad jag ser fram emot och hoppas på. Som kulturbloggare är förstås Bokmässan i Göteborg en av årets höjdpunkter.
Det känns extra speceillt den här gången. Det är inte första gången jag är där, men det är första gången jag är där och till hundra procent representerar Kulturbloggen.

Kulturrecensenter vs Bloggare är rubriken på ett seminarium som Journalistförbundet arrangerar. Lördag 26 september klockan 13.15.
Där ska jag vara med och diskutera.
Siri Reuterstrand, från nättidningen Alba, Kalle Malmstedt, pop- och rockkritiker från Göteborgsposten och Eva Emmelin från bloggen En full bokhylla är en rikedom ska tillsammans med mig diskutera om skillnader, likheter och annat kring ämnen recensioner i gammelmedier och i bloggar.

Jag tänker ta upp den skillnaden att en bloggare kan drivas av kärlek till sitt ämne på ett helt annat sätt än journalistkritiker. Som när jag var på vipläktaren på U2 och alla, alla dansade med utan de som satt på gammelmediebänken.
Nu raljerar jag lite, men det är inte bara negativt. Det är fördelar med att en journalist ska vara objektiv och kunnig.
Om de sedan är det alltid är ett annat ämne.

En journalist kan bli så mycket expert att han/hon fjärmar sig från den kulturanvändare som inte är samma expert. Journalisten jobbar ju ibland heltid med sitt ämne och en filmkritiker exempelvis ser ju så otroligt många filmer att hans/hennes smak säkert kan avlägsna sig långt från den som bara ser tre filmer per år.

En annan sak jag vill ta upp är att vi bloggare inte ser varandra som konkurrenter utan gärna länkar till varandra och lyfter fram andra som bloggat något bra. Journalisterna lyfter ju aldrig fram någon annans recension.

Jag tänker också försöka hinna nämna att jag till exempel har en kulturpolitisk agenda. Jag tror att kultur är viktig för ett samhälle och att ju fler människor som får möjlighet att hitta sin skapande förmåga desto mer tvecklas entreprenörskap och demokrati i ett samhälle. Som kulturbloggare vill jag förmedla den visionen genom att lyfta fram många olika kulturpersoner: hårdrockare, alternativmusiker, konstnärer, indiemusik, författare av olika bakrund med mera. Ja till och med Idol är en slags kulturmöjlighet, det ger många chansen att testa sin sångförmåga.

Petra tipsar om att det nu finns en sajt där du kan följa allt (?) från bokmässan:

Har du inte möjlighet att vara på plats. Nu är sajten äntligen klar! Följ bloggare, twittrare och andra som skriver om Bok och biblioteksmässan på www.alltombokmassan.se! Hela tiden mässan pågår sitter olika redaktörer och håller koll på alla flöden så att sajten ska vara toppad med det senaste hela tiden.

Mer om bokmässan:
Journalistförbundet på Bokmässan
Svenska Dagbladet
Dagens Nyheter

Slump – rolig bok med de kanske viktigaste författarna

by

Jag har läst en bok som var så rolig, så rolig. Men också tänkvärd. Slump som är ett slags litterärt experiment framtaget inför bokmässan i Göteborg i år, 2008. Jag menar inte att det är en skämtsam, humoristisk bok i sin helhet, tvärtom fångar flera författare en del tragiska situationer i livet. Men boken har i flera delar fångat ett stycke Sverige på ett sätt som var givande att läsa.

Elva författare, som av bokens redaktör valts för att han anser dem vara de elva viktigaste svenska författarna just nu, har fått skriva var sitt avsnitt kring ett möte mellan en man och en kvinna nära hissen på Gothia Towers, hotellet där de flesta av bokmässans deltagande författare brukar bo.

Författarna som deltag i boken är: Katarina Mazetti, Emma Hamberg, Kristian Lundberg, Theodor Kallifatides, Karin Wahlberg, Linda Olsson, Peter Fröberg Idling, Ida Säll, Beata Berggren, Stefan Lindberg och Ronnie Sandahl.

Jag hade jättekul när jag läste den. Varje författare skriver ju ett rätt kort avsnitt. Några var väldigt välskrivna och fyllda av sköna detaljer som gjorde att jag kände mig närvarande. Tre avsnitt näremot orkade jag inte läsa klart, de berörde mig inte.

Jag tycker boken också fungerar som en bra introduktion till dessa författare. Flera av dem känns så väl igen också i detta kortare format. På gott och ont. Jag har själv till exempel flera gånger försökt läsa en hel roman av Kallifatides, men av någon anledning känns hans berättelser aldrig angelägna för mig så jag har hittills inte lyckats tvinga mig igenom en hel roman av honom. Nu lyckades jag inte eller uppbåda tvånget att läsa hela hans inlägg här.

Men det är ju så, vilka författare som tilltalar en är väldigt individuellt.

Hade jag fått välja de elva viktigaste författarna hade listan sett annorlunda ut.

Det här säger förresten Wikipedia om Slump:

Slump, icke kausal händelse. Slumpfunktioner kan beskrivas med hjälp av stokastiska variabler.

Slump används för att beskriva en oförutsägbarhet som vanligen beror av en eller flera okända orsaker.

Man skiljer mellan determinisisk slump och indeterministisk slump. Den deterministiska slumpen beror på våra hjärnors oförmåga att sortera vissa inkommande händelser eller våra instruments oförmåga att mäta tillräckligt noggrant. En händelse såsom ett löv faller till marken betraktas såsom slump.

Den indeterministiska slumpen är ett erkännande att slumpen är en faktor inbyggd i naturlagarna. I Heisenbergs osäkerhetsprincip finns en stokastisk tolkning. Einstein opponerade sig och uttryckte sig deterministiskt. Jag tror inte Herren spelar tärning !

Osäkerheten i mikrokosmos tolkas av Heisenberg och de flesta fysiker som naturlag. Vetenskapliga försök skall för övrigt vara deterministiska. Samma resultat skall erhållas gång på gång när vi gör om experiment. Det flesta anser trots det att framtiden inte är deterministisk. Att samhällslivet bygger på att människan kan inverka på sin framtid är en självklarhet. En känd science fiction-novell av Ray Bradbury som heter Åskmuller ställer dessa frågor på sin spets. Några resenärer åker tillbaka i tiden, genom ett misstag ändrar de skeendet i forntiden. Kanske har denna novell inititierat tankarna om fjärilseffekten. Det visar sig att resenärerna inte riktigt känner igen sig när de återvänder till nuet.

Vid sidan av detta så definierade psykoanalytikern C.G.Jung synkroniserad slump. Den synkroniserade slumpen är händelser i själva livet som är svårförklarliga. Exempelvis när vi möter grannen helt oväntat på en gata i en stad i fjärran land. Synkroniserad slump har inget stöd i vetenskapen.

Inom meteorologin har forskarna problem med långtidsprognoser. Hur långa prognoser är det möjligt att göra? På sjuttiotalet startades forskning om kaos som gav meteorologerna nytt hopp. Vad är kaos? I kaosbegreppet är vi möjligen tillbaka i hjärnans oförmåga att sortera alla inkommande fakta.

Boken har en hemsida också.

Slump
Ett litterärt experiment av Sveriges viktigaste författare 2008
ISBN: 978-91-633-3142-8

Andra som bloggat om detta:

Skrivtips och Annas Bokhylla.

Andra bloggar om: , , , , , , , , , , , , , ,