Kulturbloggen.com

Sveriges största kulturmagasin: musik, film, litteratur, kulturpolitik, teaterkritik

skivnytt

Carl Barât släpper soloskiva

by


Efter år med The Libertines och Dirty Pretty Things släpper nu Carl Barât sin solodebut. Han förklarar att han är trött på band ”I’d had it with bands. On a number of levels really. Chiefly the democracy thing that I had with bands. It doesn’t really work. I wanted to do it my own way, to test myself rather than working to a shared vision or compromise.”

Att Carl släpper ett soloalbum innebär dock inte att han gjort allt själv. Bland annat finns Miike Snow och Neil Hannon med på några hörn. Och startskottet avfyrades indirekt av Bonnie Prince Billy då Carl fick ett exemplar av det fantastiska I See A Darkness-albumet.

Hur låter det då? Blanda lika delar Gorillaz, The Libertines och kabaré och lägg till en gnutta Danny Elfman/Tim Burton-känsla.

Releasedatum: 1 oktober

Läs även andra bloggares åsikter om , ,

Vilken skivvecka: The Bear Quartet, Robert Plant, Mavis Staples, Grinderman, Linkin Park och Säkert!

by


Oj, det är nästan inte möjligt att hinna lyssna på allt nytt som öser in nu av intressanta musiker.
Säkert! fick allra högsta betyg, 5, av DN:s Nils Hansson:

Jag gillar egentligen inte musikrecensioner som handlar om texterna, men Annika Norlin är speciell. Jag vet ingen annan låtskrivare som träffar mig så direkt. På ”Facit” – bara att ge ett album den titeln! – glömmer jag gång på gång av att lyssna på musiken, för att jag följer så intensivt med i texterna. Ändå var det ju för hennes begåvning som musikskapare jag först föll för henne.

Kulturbloggen skrev om den för ett par dagar sedan och vi tycker också mycket om Annika Norlins nya album.

The Bear Quartets nya album – ”Monty Python” – bloggade vi om förra veckan.
DN tyckte också om albumet:

Den senaste på förra albumet, comebacken ”89”, som med sina tunga riff lät hårdare än något de gjort tidigare. ”Monty Python” utgår från ungefär samma blandning av hårdrocksgitarrer, syntar, punkenergi, galopperande rytmer och starka melodier, men når längre. Helheten är ännu mer kompakt överväldigande. Samtidigt som detaljrikedomen i allt från de vassa textraderna till de oväntade infallen är än större.


Ett album jag inte hunnit lyssna på än är Roberts Plants nya – ”Band of joy”. Där har de stora musikkritikerna olika uppfattning. Svenska Dagbladet gav bara betyg 2 medan Expressen gav betyg 4. Jag hoppas albumet finns på Spotify så man kan lyssna utan att behöva betala närmare 200 kronor. Ifall jag inte gillar albumet. Jag gillar ju Robert Plant så det är förstås stor chans att jag ska gilla skivan. Jag gillar hans nya mjuka framtoning och vad jag förstått är det i den riktningen han fortsatt att gå.

Linkin Parks nya hade jag verkligen gått och längtat efter. En fantasi-eggande titel och allt: A thousand suns. Men tyvärr blev jag besviken. Det är för mycket hiphop över albumet, för min smak. Elin Unnes på SVD tyckte inte heller om albumet och gav betyg 1:

Pakistanska etno-samplingar mixas med blinkningar åt den bisarra genren pig & frog (döpt efter hur den låter) och Charlotte Perelli-ballader med diffusa oi oi oi-slingor. A thousand suns skulle faktiskt kunna fungera som en buggig, lätt föråldrad musik-wikipedia över 00-talets radioskval.

Mavis Staples nya album ”You are not alone” är givetvis ett måste för mig. Jag tror inte hon släppt ett enda album jag inte gillar. Vad jag ser fram emot att se henne live i höst på Nalen. Hon uppträder 19 november på Nalen, här har Kulturbloggen berättat mer om det.
Stefan Thungren på SVD gav hennes nya album betyg 5:

Tweedy har varvat nyinspelningar av gamla spår med nyskrivet material och det är uppenbart att han är en kännare av sina Staple Singers-vinyler, urvalet är gjort med en fingertoppskänsla som bara ett stort fan kan uppbringa. Och 71-åriga Mavis Staples röst är dessutom fullständigt intakt, titelspåret kan vara årets angelägenhet när det kommer till fullvuxen soul.

Grinderman har slagit till med ett nytt album: ”Grinderman 2”, mörkt och vemodigt och rått. Johanna Paulsson på DN ger betyg 4 och skriver:

Man kan nästan se ångan pysa ut när Grinderman drar fram som ett malande rocklokomotiv. Nick Caves primitivistiska hobbyprojekt ihop med Warren Ellis, Martyn Casey och Jim Sclavunos framstår allt mer som en ventil till ordinarie aktiviteter med The Bad Seeds och allt mindre som någon sorts reptilhjärnerockande medel­ålderskris.

Expressen var dock inte lika förtjust, betyg 2 bara, av Anders Dahlbom.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , , ,

Britta Persson på Sverigeturné med ett av årets bästa nya album i bagaget

by


Britta Persson nya album har fått bra kritik för sin nysläppta album ”Current Affair Medium Rare”. Dagens Nyheter gav betyg 4 och skrev:
Att lyssna på Britta Persson är som att läsa en superlärd författare som aldrig blir mästrande och trist. Hon är helt enkelt bland det ballaste vi har i pop-Sverige. Lite, lite mer temperament bara så är hon allra bäst också.
Så det är nog många som vill passa på att se henne live nu när hon ger sig ut på rätt stor Sverigeturné:
16 september – Stockholm, Debaser Slussen /Handen på Hjärtat
4 november – Linköping, Sagateatern
6 november – Malmö, Inkonst (Teatern)
10 november – Gävle, Spegeln
11 november – Umeå, Sagateatern
12 november – Piteå, Studio Acusticum (Black Box)
13 november – Luleå, Kulturens Hus
17 november – Uppsala, Katalin
18 november – Norrköping, Lilla Teatern
20 november – Göteborg, Stadsteaterns Foajébar

Dessutom utlovas att fler spelningar tillkommer.

Här lite text ur pressmeddelandet:
”Å, va kul att få komma ut! Jag har varit instängd nu i snart två år för att göra den här skivan. För att fira det ska jag med mitt nya bästa, gulligaste och hårdaste band ge mig ut på en kort releaseturné nu i september för att sedan göra en längre sverigeturné i november. Jag skulle vilja förklara varför det kommer bli så bra live den här gången men jag vet inte om jag får plats på dom åtta meningar som den här pressreleasen ska vara. Kort då: Alla låtar är väldigt svängiga/ösiga och dom har inga onödiga och långsamma partier. Alla i bandet är väldigt bra på att ha roligt. Ses!” /Britta

Lyssna på Brittas nya album Current Affair Medium Rare på Spotify:
http://open.spotify.com/album/3cIXkQ98Ufu0SUAf6aOIs1

Fler recensioner av senaste skivan: Aftonbladet, Helsingborgs Dagblad, Sydsvenskan och Svenska Dagbladet.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Intervju med Lloyd Cole

by


Lloyd Cole är tillbaka med ett nytt album och en turné. Skivan har fått bra kritik och hyllas av Aftonbladet som hans bästa på 15 år.

Jag tyckte det var extra kul att få chansen att träffa Lloyd Cole eftersom han är webdesigner också. Hans hemsida är en av de snyggaste artistsidorna på webben. Han berättade att han själv gjort all design på den och att han tycker att den förmedlar det han vill säga med musik.
– Jag har inte gjort all programmering men all design, berättade Lloyd Cole.

Jag bad honom berätta lite om varje spår på det nya albumet. Han var inte helt förtjust i den frågan:
– När jag väl skapat en sång och är klar med den har jag inte mer att säga. Sången finns och det är upp till lyssnaren att hitta något i den, sade han.
Men som den artige man han är berättade han ändå lite om varje spår:

Like A Broken Record
– När jag hade gjort musiken till den tänkte jag att jag använder några få ackord, i stort sett samma som på många andra sånger jag skrivit. Så den handlar om sådant, tanken att jag redan gjort sången.

Writers Retreat
– Det var fjärde eller femte försöket att sätta text till en sång jag skrivit på i flera år. Till slut, halvvägs in i albumet kom texten. Jag gillar ljudet och rytmen av orden i titeln: ”Writers Retreat”.

The Flipside
– Kommer från idén att det finns en sång i en jukebox, den där sista sången för kvällen. Det är en alkoholist som sitter där ensam och det är den sista sången. En melankolisk sång om förtvivlan.

Why In The World?
– Kom ur en enkel melodi, bara kom direkt. Den påminner mig lite om Iggy Pops ”What in the world”.

Westchester County Jail
– En sång om ett fängelse.

If I Were A Song
– Om hur något litet kan betyda mycket. En sång kvar vara enkel men betyda mycket för många. Eller om den betyder något för en enda person är den värd att skapas.

That’s Alright
– Bara en enkel sång.

Oh Genevieve
– Den sång som var allra enklast att skapa. En gammal man har chansen att träffa en kvinna som han vara när för länge sedan och sedan blev de åtskilda. Hans längtan tillbaka präglar hans tankar.

Man Overboard
– Lite skämtsam sång.

Rhinestones
En enkel kärlekssång
Double Happiness
Den är nästan bara instrumental och är rätt personlig: om att ofta antingen bli dubbelt lycklig eller dubbelt olycklig eller förtvivlad.

Albumet har en intressant bakgrund. För att få ekonomi till att kunna spela in albumet gjorde han en insamling bland sina fans.
– Mina fans har betalat 40 procent av inspelningskostnaderna, berättar Lloyd Cole.
När vi träffades hade han själv stått för 20 procent. Men genom turnén hoppades han att få tillbaka en del av det han lagt ut.

Han fick också med alla sina favoritmusiker.
Drums, percussion – Fred Maher
Bass – Rainy Orteca
Keyboards – Blair Cowan
Guitars, banjo – Matt Cullen
Guitars, mandolin, vocals – Mark Schwaber
Pedal Steel – Bob Hoffnar
Piano, violin, guitar, vocals – Joan Wasser
Harmony vocals – Dave Derby & Kendall Meade

– Jag epostade musikerna i mitt drömband för den kommande inspelningen. Jag förklarade att betalningen var dålig och att där inte fanns något förhandlingsutrymme. Alla svarade ja!

Dags att ta bort en felaktig uppgift som ofta florerar. Lloyd Cole är inte skotte, vilket det ibland står i faktasamlingar. Däremot bodde han i Glasgow och pluggade på universitetet där när han var med i det skotska bandet The Commotions som slog igenom under 1980-talet. Det var så hans musikkarriär startade. Sedan dess har han försörjt sig som musiker, även om han också jobbar en del som webbdesajner och frilansjournalist.

När bandet slog igenom och han hoppade av sina studier hade han bara omkring tre månader kvar till examen.

Jag frågade om vad som inspirerar honom.
– Jag vet inte, jag förstår inte inspiration. Men jag vet att man måste leva och träffa människor, uppleva saker.

För att ta vara på när inspiration kommer bär Lloyd Cole alltid med sig en anteckningsbok, där han kan snabbt skriva ner en fras, eller något han ser. Han använder också röstmemo-funktionen i sin IPhone.
– Där kan jag tala in något snabbt och jag kan fånga några ackord eller gitarr-slingor, säger han.

Här är hans turné i Sverige:
17 november – Malmö, KB
18 november – Stockholm, Södra Teatern
19 november – Uppsala, Katalin
20 november – Göteborg, Stenhammarsalen

Mer om Lloyd Cole och nya albumet Broken Record.

För några år sedan gjorde Jan Gradvall en mycket bra intervju med Lloyd Cole, som du kan läsa på Lloyd Coles hemsida.

Recensioner av Broken Record:
Dagens Nyheter, Expressen, Svenska Dagbladet, Sonic och Helsingborgs Dagblad.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , ,

Kate Moss på omslaget till Bryan Ferrys "Olympia"

by


Bryan Ferry, den elegante popmusikern ville ha någon som utstrålar glamour extra mycket på kommande albumet ”Olympia” som släpps den 27 oktober.

Här ett pressmeddelande om det:

Bryan Ferry: ”I wanted a cover-girl for this record who could convey the glamorous notoriety of the original ’Olympia’ painting, and the obvious choice was Kate Moss.

Kate has long been the ’femme fatale’ of our age, as controversial as she is beautiful, and the most glamorous female icon since Marilyn Monroe.”

Låtlista på albumet:
YOU CAN DANCE
ALPHAVILLE
HEARTACHE BY NUMBERS
ME OH MY
SHAMELESS
SONG TO THE SIREN
NO FACE, NO NAME, NO NUMBER
BF BASS (Ode To Olympia)
REASON OR RHYME
TENDER IS THE NIGHT

Pressmeddelande om albumet:

The legendary BRYAN FERRY returns with his brand new studio album ‘Olympia’ on Virgin Records on October 27.

The single ‘You Can Dance’, already a club hit across Europe, will be released on August 9, accompanied by a stunning music video shot at Wilton’s Music Hall.

‘Olympia’ follows up Bryan Ferry’s last studio album ‘Dylanesque’ which hit the UK top 5 on its release in 2007.

The album features eight new songs, and Ferry’s moving adaptation of Tim Buckley’s ‘Song To the Siren’, and also an amazing version of Traffic’s ‘No Face, No Name, No Number’.

The new songs include collaborations with Scissor Sisters (‘Heartache By Numbers’) and Groove Armada (‘Shameless’)

It is the first album to reunite Bryan Ferry with Phil Manzanera, Andy Mackay and Brian Eno since Roxy Music’s seminal album “For Your Pleasure” in 1973. It also features contributions from Pink Floyd’s David Gilmour, Jonny Greenwood of Radiohead, Nile Rogers from Chic, ex Stone Roses bassist Mani, and Flea from the Red Hot Chili Peppers.

“Olympia” was co-produced by Bryan Ferry and Rhett Davies.

Läs även andra bloggares åsikter om , , , , , ,