Olympia är Bryan Ferrys nya skiva, men det är låtarna i den gamla stilen som funkar bäst. Hans utflykt till moderna monotona låtar, kunde han gärna låtit bli, känns mest som ett desperat försök att låta modern. Dock är det en välkommen comeback för en av de starka rösterna som släpps den 27 oktober. Får en svag fyra från Kulturbloggen.
Det är bara tre år sen han släppte den förra soloskivan, men det känns som detta är en verklig comeback. Det är hans trettonde studioalbum sedan 1973, så karriären har sakta puttrat på. Bryan Ferry fyllde 65 i september, och han hans röst har förändrats. Idag pratsjunger han som så många andra äldre röster. Dock är det ett kärt återhörande. Skivan inleds med en malande sång, ”you can dance” och det är också första singeln. Ett ganska konstigt singelval, då den funkar bättre på en klubb i en ommixad version än i radion, och den är också släppt i minst fem remixer. Därefter börjar skivan på riktigt, så hoppa gärna över det första spåret.
Det är ett namnkunnigt gäng som arbetet med den nya skivan. David Gilmour, Jonny Greenwood, Nile Rogers, Mani, och Flea är idel kända namn, vi skulle kunna starta en frågasport om vilka band de är kända från. Till det gänget ska läggas delar av gamla Roxy Music, Phil Manzanera, Andy Mackay och Brian Eno.
Nästa låt, Alphaville, skulle fungera mycket bättre som singel, och här hörs gamla takter av Bryan Ferry i den drömska popmusiken. Musik som passar bättre till den italienska filmen Alhaville än de mer kända popsyntarna från Tyskland. Skivan rullar på så, och är klart värd en lyssning, om du gillar 70-tal blandat med nya rytmer.
I covern ”Song to the siren” sjunger Bryan ”Here i am”, och det är verkligen känslan, här tar han plats igen, och vänder tillbaka till det som gjorde honom stor på 70-talet.
Bryan Ferry startade sin karriär som sångare i Roxy music, en grupp som blev känd för att alltid ha vackra kvinnor på sina skivomslag. Tidigare har Bryan Ferry mest haft porträtt på sig själv på sina soloskivor, men nu har han tagit med sig vanan med vackra kvinnor på skivomslaget från Roxy music. Dock är det en ensam kvinna och det är bara en ansiktsbild. Det är Kate Moss. En bild som ska visa på ”glamouren” på den nya skivan.
En trend idag är att nya skivor släpps i många olika versioner. Olympia släpps i tre olika versioner i Sverige. En CD med tio låtar, en CD + DVD med två extra låtar och en 30 minuters dokumentär. Dessutom finns det en dubbel-CD-version med DVd och bok. Den versionen har 2+7 extralåtar och kostar hela 699 kronor. Tar vi med olika versioner som finns utomlands, så kommer det bli otaliga olika versioner för de största fansen att köpa.
Vi säger välkommen tillbaka, och inser att rösten varit saknad.